måndag 27 juni 2016

Sommar och sol

Varmt och torrt har det varit här i maj och juni fram till för en knapp vecka sedan då det började regna lite mera. Jag hade hunnit plantera en del innan torkan kom och det har varit jobbigt att stödvattna i rabatterna. I mitten av juni började även en del äldre träd och buskar visa tecken på torkproblem. Så det regn som kommit nu under en period har varit behövligt. Än så länge är, trots några rejäla regnskurar och ett mera omfattande regnområde, marken riktigt torr en bit ned. Det märktes häromdagen då jag fick för mig att jag kanske kunde plantera ut en del av årets sådder som stått och väntat ett tag. Fem cm under den fuktiga ytan var det torrt så att det rök om jorden. Det tar sin tid innan vi är tillbaka till normal markfukt. En fördel är dock att mördarsniglarna strukit med. För tillfället är det näst intill snigelfritt här.

Lökblomningen är trots att vi är i slutet av juni inte helt över. Många i släktet Allium blommar exempelvis under senvåren och sommaren, ja somliga till och med under sensommaren. Här är nu tre arter som blommar för fullt. Den första är Allium acuminatum, näbblök, en lökväxt från Nordamerikas västkust. Den växer på bergsängar på Klippiga Bergens västsida och kan bilda stora bestånd. Det är tämligen nederbördsrika områden och den klarar vårt sommarklimat bra om den får en väldränerad placering. Jag har ursprungligen planterat en lök men den har frösått sig i gruset i min lökbädd och nu är där många exemplar. Jag är inte helt säker på ursprunget till det svenska namnet men jag kan tänka mig att det syftar på de yttre kronbladen som böjer sig ned i en näbbliknande spets.


Allium cernuum heter på svenska prärielök, vilket ger en antydan om var man kan återfinna den i vilt tillstånd. Vanligast är den i USA:s västliga präriestater. I förhållande till den förra alltså på andra sidan av Klippiga Bergen. På engelska heter den nodding onion, vilket syftar på de hängande blommorna, en ovanlig form för Alliumblommor. Prärielöken är härdig och tål även den vårt sommarklimat bra.



Allium chloranthum är en betydligt ovanligare lök än de båda föregående. Den kommer också från en helt annan del av världen, nämligen Libanon och södra Turkiet. Den gulgröna färgen hos blommorna tilltalar mig mycket. Med tanke på hemtrakterna borde den vara känslig för fukt men har visat sig gå bra där den växer överst i mitt stenparti. Den har funnits här cirka 10 år och förökat sig med sidolökar. Våren 2013 var en hård tid för den och flertalet av lökarna dog. Riktigt varför är jag inte säker på men nu har den i stort sett återhämtat sig igen.


De traditionellt försommarblommande perennerna blommar såklart också. Värmen gör att många blommar över snabbare än vanligt. Så är fallet med många pioner och jag har inte varit beredd med kameran. En som jag bevakat och varit angelägen att fotografera är Paeonia lactiflora ’Jappensha Ikhu’, en luktpion av s k japansk typ. Den har stora enkla blommor och en härlig djupröd färg. Dess blommor har jag inte sett till på ett tag. Jag blev tvungen att flytta den och det har lett till flera års blomstrejk. I år har den kommit tillbaka och på den nya platsen hoppas jag att den skall utvecklas väl.


Lite liljeblom kan man också njuta av. Jag sådde några krolliljor för några år sedan. Den ena kom från en vit form och den andra en mörkröd. De blommar nu för första gången och har visat sig ärva sin föräldrars färg.



Ungefär samtidigt som jag planterade ut de här frösådderna planterade jag en inköpt lök av en lilja i Martagongruppen, nämligen ’Mrs R O Backhaus’. Nu blommar också den och man kan lätt se släktskapet med Lilium hansonii. Det är närmare bestämt en s k Marhan-hybrid, alltså en hybrid mellan L martagon och L hansonii.


Den ena föräldern, d v s fläcklilja, Lilium hansonii blommar nu också på flera håll i trädgården. En mycket trevlig lilja enligt min smak, som lyser långa vägar med kraftigt gula blommor.










söndag 12 juni 2016

Rododendron - inte bara blommor

Rhododendronblomningen varar kanske två veckor. Återstående femtio veckor är det bara blad. Det är alltså inte oväsentligt hur bladen ser ut. En viktig period på året är när de nya bladen växer fram. Många arter/sorter har ett väldigt vackert bladutspring, som ibland nästan kan konkurrera med blomningen i färgprakt. Min Rhododendron ’Makiyak’ blommade i år ovanligt uselt. Det var bara en blomklase på hela busken. Just nu ger den tillbaka med de nya bladen som spricker ut.


Den står i ett parti där jag samlat ett antal lågvuxna rododendron. Så här ser det ut där nu med stor variation på bladfärg och bladform.


Många rododendron har vackert färgade undersidor på bladen och det blir extra tydligt just när bladen öppnar sig på våren. Ett exempel är sorten ’Hydon Velvet’ som är en hybrid mellan R yakushimanum och R bureavii. De nyutsprungna bladen har främst fått sin färg från den senare.


Än är dock inte rododendronblomningen helt över. Det är exempelvis de lövfällande azaleorna som blommar nu även om det är i slutspurten. En av mina relativt nyplanterade azaleor är occidentalis-hybriden ’Arima’.


Även de japanska azaleorna har just avslutat sin blomning de sista dagarna. Här ett par bilder. På första bilden ser man sorterna ’Hans Scholl’ och ’Dark Lady’ och på andra bilden den vita ’Feenkissen’.



Till slut vill jag bara visa hur det kan se ut i en välvuxen plantering av japanska azaleor. Det är naturligtvis Göteborgs botaniska trädgård som kan visa upp den här blomprakten. Skulle man komma någonstans i närheten av detta för man vara supernöjd. Bilden är ungefär en vecka gammal.









onsdag 1 juni 2016

Intåg i sommarhagen

Med Peterson-Bergers musik ringande i öronen vandrar vi ut i sommarträdgården. Slutet av maj blev här mer än sommar, snarare högsommar med temperaturer som ibland var uppe och snuddade vid och någon gång överskred 30-gradersstrecket. Göteborg redovisade nytt temperaturrekord för maj med 29,7 grader och här i Ottostorp, Kungsbacka var det ännu lite varmare. Torkan, ett av mina sommargissel här på berget, gör sig gällande, men också våldsamma åskoväder med häftigt regn. Vad kan man mer begära av sommar.


Än är dock inte lökblomningen slut. En del sena arter blommar för fullt här i skiftet mellan maj och juni. Först är det den senblommande junoirisen Iris cycloglossa. Det är en av de få arterna i den gruppen som trivs hyggligt i vårt våta sommarklimat. I sitt hemland Afganistan utsätts den under sommaren tidvis för översvämningar på grund av sen snösmältning och den är alltså rätt väl anpassad för ett västkustklimat. Det har man visat i Göteborgs botaniska där den odlats sedan 1969, då den hemfördes av trädgårdens dåvarande prefekt, lökexperten Per Wendelbo. Han är också den som beskrivit och namnsatt den. Från botaniska har den sedan spridits ut i handeln och kan hittas hos en del lökspecialister. Svenskt namn är doftande junoiris.


Även bland tulpanerna hittar man senblommande arter. En sådan är den utsökta Tulipa sprengeri, sommartulpan. Den blommar här i maj-juni och väcker verkligen uppseende med sin häftiga eldröda färg. Den har en så intensiv färg att kameran lätt baxnar. Man kan tro att det här är ett resultat av Photo Shop och det är det delvis, eftersom jag funnit det nödvändigt att litegrann dämpa intensiteten för att det inte skall se alltför märkligt ut. Inte tvärtom alltså.


De vilda arterna av pion är alltid först att blomma. Jag har ett antal sådana i trädgården och njuter mest av deras enkla men vackra blommor. I den enkla blomman kan man njuta av kontrasten mellan kronbladens färg och de lysande gula ståndarknapparna. Särskilt stolt är jag över min balearpion, Paeonia cambessedesii. Den skall enligt vittnesmål från många håll inte gå att få i blom på våra breddgrader. Här har det dock lyckas och min frösådda planta blommar nu för andra gången.


Nu blommar också buskpionerna. Paeonia ostii har helt vita blommor utan någon purpurfärgad fläck på den inre delen av kronbladen, som Paeonia rockii och hybrider av den. Här två nytagna bilder som visar skillnaden. Den första bilden visar en rockii-hybrid. Dessa har under åren gått under diverse namn men samlas nu under beteckningen Gansu-gruppen, purpurfläckig buskpion. Den andra bilden visar en frösådd Paeonia ostii. 



Buskpionerna kommer från Kina, som så många andra av våra trädgårdsväxer. Betydligt ovanligare är det med växter från Sydamerika. Här bilder på två arter i släktet Oxalis från sydligaste delen av Sydamerika. Första bilden visar Oxalis enneaphylla ssp ibari. Den har tidigare gått under namnet O enneaphylla var patagonica, ett namn som den fick av Göteborgs botaniskas första prefekt Carl Skottsberg. Den andra bilden visar arten Oxalis enneaphylla, klippoxalis. Båda växer i mitt norrvända lätt skuggiga stenparti.