Snart slut på årets lantvistelse

Nu går jag in i sista veckan av årets boende på landet. Den gångna veckan har mycket handlat om att börja ställa i ordning inför vintern. Allmän städning och lite rensning i rabatterna. Jag har lärt mig att en del ogräsrensning så här i början av hösten gör stor nytta inför vinter/vår. Många fröogräs har en tendens att etablera sig och även föröka sig under vinterhalvåret. Det underlättar betydligt framåt våren om man blir av med dem redan nu.

Ett par dagar gick åt till att rensa i ett stort parti med bland annat rododendron. Här är det en tendens att det dyker upp alla möjliga små träd, buskar och ris, såväl i kanten som mitt inne bland buskarna. Särskilt besvärligt är björnbär som dyker upp som rotskott och växer till sig. Även slån har jag samma problem med. De senaste åren har jag haft låg motivation att hålla på med det här tråkiga och besvärliga rensandet, så nu var läget akut. Björnbären bredde ut sig alltmer. Två dagars rensning gav mycket revor på kroppen här och där men också en viss tillfredsställelse att slippa se allt som sticker upp där det inte hör hemma.

Jag tog en bild på det bortrensade. Det här är ungefär hälften, nämligen det som jag kom åt från ena sidan. På andra sidan ligger en nästan ligga stor hög. Här finns det mesta, även om det inte går att urskilja i detalj på bilden. Björnbär och slån som sagt men också hallon o massvis av små fröplantor av näst intill alla Sveriges lövträd. Björk, rönn, oxel, ek, lönn, alm, asp och sälg kan lätt räknas in och även ett flertal buskar. Har-ris, d v s Cytisus scoparius, finns i stor mängd överallt och lämnas plantor i fred ett par år har de växt till jättar.

Efter rensning av detta dök det upp en liten buske som jag nästan trott var borta. Det var en Aucuba japonica ’Variegata’, gulprickig aucuba. Den lever på härdighetsgränsen och är lite speciellt utsatt här i ett solbelyst läge. Den växer upp under några år till en meterhög buske eller mer, varefter den fryser tillbaka en lite kallare vinter. Så här har den hållit på i minst 15 år. Det är en intressant illustration till begreppen odlingsbar respektive odlingsvärd. Odlingsbar är den här, i meningen att den överlever långsiktigt. Men är den odlingsvärd om den efter 15 år inte är större än då den planterades, d v s ett par decimeter?

I år är ett ekollonår. Ekar har ojämn frösättning och många år är det i stort sett inga ekollon men ibland blir det en enorm massa ollon. ett sådant år är i år. Nu faller ollonen och under ekarna är det fullt på marken. Det är bara att förbereda sig på ekrensning de närmaste åren. Rensar man innan ekarna hunnit rota sig ordentligt är det lätt. Väntar man ett par år är det ett segt arbete.

Den torra sommaren har frestat på en del av mina rododendron. Trots detta tycks knoppsättningen vara imponerande. Vi verkar kunna se fram mot en fantastisk rododendronblomning till våren. Här kommer några knoppbilder.

Första bilden visar ’Makiyak’, som har massvis av runda fina knoppar mellan de långa smala bladen med rester av vitt toment, d v s små vita hår som täcker de nya bladens ovansida på våren.

Ännu mer vitt ”mjöl” är det på bladen av ’Debbie Dane’, som också den har gott om runda fina knoppar.

En rododendron som jag haft i ett antal år utan att få se någon blomning är ’Blueshine Girl’. Nu ser jag vad jag utgår ifrån är blomknoppar. Det skall bli intressant att se hur blommorna ser ut. De skall enligt bildbeskrivningar vara ljust gula. Bladen med sina blålila bladskaft är något alldeles speciellt och har glatt mig minst lika mycket som eventuella blommor. ’Blueshine Girl’ är en wardii-hybrid och troligen inte så härdig men den har hittills inte haft några problem med vintrarna.

Sensommarvärme och -blomning

Den gångna veckan har bjudit på en försenad högsommarvärmeperiod med över 27 grader. Inget septemberrekord här men bra nära. De senblommande perennerna och lökväxterna blommar över snabbt. När detta skrivs har temperaturen sjunkit med nästan tio grader men torkan fortsätter. Det är inte direkt vanligt att man behöver vattna i rabatterna i mitten av september. Här kommer lite bildrapport på det som blommat i veckan.

Eurybia divaricata, vit skogsaster, är en skogsväxt från östra Nordamerika, som här hos mig står skuggad av träd och buskar. Breder ut sig i lagom takt och blommar lika överdådigt varje sensommar. Någon kanske känner igen den under ett annat namn, Aster divaricatus, som den kallades tidigare. Väldigt likartad är Eurybia schreberi, skogsaster. Jag sådde den härom året och har nu kompletterat med en sådan som skall växa intill. Skall bli intressant att se hur stora utseendeskillnaderna är. 

Actaea simplex ’Brunette’, höstsilverax, blommar snabbt över i värmen men nya blommor slår ut efter hand, så den står sig nog ett tag till. Det är ännu ett exempel på en växt som bytt släkte. Fördes tidigare till släktet Cimicifuga. Det här är också en växt som trivs bäst i ett lite skuggigare läge.

Bland höstblommande lökar är det mest tidlösa av olika slag som blommar redan nu. Colchicum autumnale ’Nancy Lindsay’ är min största favorit i släktet. Vacker blomfärg och förökar sig flitigt. Ännu en växt som bytt namn. När jag införskaffade denna för sådär 15 år sedan hette den C pannonicum.

 Colchicum x byzanthinum ’Album’ är en hybrid med kulturursprung. Riktigt vita blommor och är därför lite svår att fotografera. Lätt hänt att man missar nyanser som finns där i verkligheten. Också den har skiftat namn. Jag har köpt den en gång under sortnamnet ’Innocence’. Det blir visst lite tema ändrade namn i dag.

Det får till slut bli en som fortfarande har samma namn som då jag skaffade den. Det är Colchicum ’Harlekijn’. En sort med lite oklart ursprung. Rolig färgställning med vitt och lila är väl det som gett namnet antar jag.

Kiekeberg augusti

Det blev ingen resa till Hamburg och växtmarknaden på Kiekeberg i våras. I stället tog jag en tur nu i slutet av augusti till höstmarknaden. Det är betydligt lugnare i augusti så man behöver inte köa lika mycket. Bland annat kan man hitta parkering betydligt närmare entrén. Vad gäller antalet försäljare är skillnaden inte så stor. Det var främst några av alpinspecialisterna som inte var där nu.

En viktig orsak till att jag gärna ville komma ned till Kiekeberg nu var att jag var angelägen att få välja bland Westphals klematis. Jag planerade att satsa på något i Montana-gruppen, som skulle få välla upp mot berget med hjälp av stammen från en gammal död en i den nya odlingsbädd jag nämnde om i förra bloggen. Jag fastnade för en  sort vid namn ’Elten’.  Efter plantering ser det nu ut så här. Ser kanske inte så mycket ut för världen men jag hoppas att den skall få riktigt fart så småningom och täcka ett stort område på den här sydvända bergssidan med sina vita blommor och även sprida den väldoft den är känd för.

Tanken var att kanske också hitta några låga buskar som jag planerat att sätta här. Det blev inte så mycket men en låg, krypande ginst i alla fall. Det var en sort av hårginst vid namn Genista pilosa ’Yellow Spreader’. Det är klart att man måste ha en hårginst i trädgården här i Kungsbacka, Halland. Det är ju Hallands landskapsblomma!

 Dessutom köpte jag en tibast, som säkert skall trivas i det läget. Namn Daphne dominii och jag vet inte så mycket om den. Enligt uppgift på internet skall den härröra från Bulgarien och blomma med vita små blommor. Daphne kan man aldrig få för mycket av.

Egentligen är jag på gång att krympa mina perennplanteringar. Jag orkar inte riktigt hålla rent från ogräs där. Likväl kunde jag inte låta bli att köpa några stycken. Förutom en liten flox som skall fylla ut ett hål i floxplanteringen så blev det Rudbeckia triloba ’Prairie Show’. Den föll mig i smaken och även för den fanns en ledig lucka på ett ställe.

Dessutom kunde jag inte motstå den lilla kaxiga solbruden som inte skall bli högre än en halv meter och passar alldeles utmärkt bland andra lite lägre perenner. Namnet syftar på ”kaxigheten” och är Helenium x cultorum ’Short’n’Sassy’.

Slutligen blev det några små alpiner, som jag kan få plats med i den tuffsten, som jag berättat om någon gång här och där det finns ytterligare lite plats. Här på bilden kan man se hur jag i en liten hålighet planterat Mazus radicans, en låg växt som hör hemma bland klipporna på Korsika och Sardinien. Frågan är vad den säger om det halländska klimatet. Det är jag osäker på men prövar man inte får man inte veta. Utöver den köpte jag Draba lasiocarpa och Draba polysticha för plantering på stenen men dessa har jag ingen bild på. Om de blommar till våren återkommer jag då.