måndag 16 juli 2018

Växthuseffekten?


I år är det i de allra flesta delarna av landet extremt varmt och torrt. Då hör man omgående hur detta skylls på växthuseffekten. Det är ett alltför enkelspårigt resonemang. Enstaka episoder med extremväder har vi alltid fått räkna med och det erinrar jag mig många under mina 45 år med trädgård. Det har varit, som nu, varmt och torrt på sommaren. Det har också varit regnigt så att jorden ruttnat. Det har varit vintrar då kylan helt uteblivit eller också vintrar så kalla att en massa träd och buskar frusit. För 20-30 år sedan noterades sådant som otrevligt, men något som man ibland fick räkna med.

Numera uppstår genast frågan om det nu är det definitiva beviset på växthuseffekten och det blir näst intill undergångsstämning. Det är klart, även jag ser med både oro och irritation på döende japanska lönnar och stora gamla träd som fäller nästan alla sina blad. Men så har det faktiskt varit förr och kommer att bli igen. Apropå fotbolls-VM så var situationen likartad när Sverige 1994 tog brons i USA. Här sprangs det mellan fotbollsmatcherna med vattenkannor och slangar för att hjälpligt hålla liv i trädgården.

Nej, skall man försöka se tecken på växthuseffekten får man inte hänga upp sig på enstaka torksomrar. I stället får man titta på hur temperatur och nederbörd i medeltal utvecklas på längre sikt. Får vår del i Göteborgstrakten är det väldigt tydligt att det skett något av ett trendbrott. Jag har samlat SMHI:s data över årsmedeltemperatur från 1991 till nu och då kan man se att det skett en stegring på exakt en grad jämfört med normalperioden 1961-90. Om två år kommer SMHI att byta normalperiod till 1991-2020 och då kommer vi med säkerhet att få en omfattande diskussion om växthuseffekten. En diskussion som har en något bättre vetenskaplig grund än att sommaren 2018 är varm och torr i Sverige. En grads ökning över en trettioårsperiod är alltså hälften av det som satts upp som mål, nämligen högst två graders ökning. Hur exakt det hänger ihop och hur temperaturökningen kan komma att fördelas på olika områden vet vi tyvärr rätt lite om. Likaså vad vi kan förvänta oss för slags förändringar då det gäller molnighet och nederbördsfördelning. När det gäller detta är det mycket som spelar in, exempelvis effekten på havsströmmar och annat. När det gäller vädret under enskilda somrar kommer det ibland att bli torrt och varmt som i år, ibland att regna så vi får översvämningar som för två år sedan och ibland att bli nästan som vanligt.

I min lilla värld, d v s trädgården här i Kungsbacka kan man hur som helst tydligt iaktta torkans härjningar. Då kan man också se att allt inte drabbas lika. Jag tog den här bilden i förmiddags, som visar en trädridå i kanten av min tomt. Det höga trädet till vänster som ser nästan kalt ut är en katsura, Cercidiphyllum japonicum. Strax till höger om den ser man ett träd som är helt grönt och utan vissna blad. Det är en Magnolia ’Wada’s Memory’, som inte har några som helst problem med torkan, trots att den bara står ungefär fem meter från katsuran. Ännu märkligare är att snett bakom den, och på bilden delvis sammansmältande med den, står en annan katsura, nämligen hybriden mellan C japonicum och C magnificum. Den är även den helt grön och visar ännu inga som helst tecken på att lida av torkan. Längst till höger på bild syns ett annat djupgrönt och friskt träd. Det är ett mullbärsträd.


Då det gäller de två katsurorna är troligen skillnaden att hybriden står ungefär där fastighetens brunn ursprungligen var belägen på 40- och 50-talet. Man får anta att här finns någon vattenåder som förser närstående träd med tillräckligt med vatten trots att omgivningen är torr. Sådant är givetvis oerhört värdefullt att veta då man väljer placering på sina växter. I det här fallet kan jag inte skryta med någon hög grad av medvetenhet. Det är först i efterhand som jag kommit underfund med vilken väl vald plats för en katsura som detta var.


Från det stora till det lilla. Lökbädden med grus och i stekande söderläge är givetvis snustorr för tillfället. Det är meningen, men det blir ändå lite av en överraskning varje högsommar, då den lilla höstblåstjärnan , Prospero autumnale (tidigare Scilla autumnalis), dyker upp med sina blommor mitt i ”öknen”. Absolut ingen jätte. Man får lägga sig på knä för att fotografera men trots det lyser den tydligt blått, där jag sitter nu på altanen en bit bort. Man upphör aldrig att förundras över växterna. Hur kan den klara att blomma där i det helt torra gruset? Blad har den haft hela våren och de har nu börjat vissna bort.


I år valde jag att plantera ett antal av mina gamla, stora krukor med sommarblommor. Det har jag inte gjort på länge. Det var som om jag anade att perennerna i hög grad skulle komma att svika i år. Det är jag glad för. Krukor kan man vattna och sommarblommor trivs med värmen. Jag tog en bild på en kruka med pelargoner. Den får utgöra ett exempel och även vara en illustration av hur lätt det kan vara att ta sticklingar på pelargoner. I det här fallet utan att jag egentligen var ute efter sticklingar. Jag brukar ha vanliga tegelröda pelargoner i söderfönstret. Det passar i ett gammalt hus på landet tycker jag. För två år sedan gjorde jag ett undantag och köpte ett par av den här sorten. Pelargonerna brukar jag övervintra i den svala stugan och nästa vår får de efter putsning åka ut över sommaren i ett par utekrukor. Putsningen förra våren hamnade på komposten och en bit fram under förra sommaren fann jag att pelargonrenset var fortsatt grönt. Närmare undersökning visade att ”renset” slagit rot och börjat växa. Framåt hösten planterade jag fem små spontana pelargonsticklingar i små krukor som fick övervintra inne. I våras planterade jag dem tillsammans i den här krukan och simsalabim så blommar det kastade pelargonrenset nu så här fint.



tisdag 10 juli 2018

Höstkänning i juli


Torkan börjar sätta påtagliga spår. Björkarna runt omkring har massvis av gula blad och detsamma gäller min stora katsura, Cercidiphyllum japonicum. Den har olyckligtvis hamnat i ett läge där den inte får tillräckligt med vatten under torrperioder. I år inträffar det osedvanligt tidigt. Nu gulnar den betänkligt och vissna blad täcker marken under den. Luften är på morgonen mättad med den speciella doften från de fallna bladens ärr. Just nu nästan så att man storknar.




Lyckligtvis gäller detta inte för min katalpahybrid som jag är så förtjust i. Den står oförändrat grön. Så är den också placerad på det stället där tomtens ursprungliga grävda brunn fanns. Här finns tydligen en outsinlig vattenåder. Sådant är inte alltid så lätt att veta men givetvis mycket värdefullt då man planerar sin trädgård. Förutsättningarna kan skilja sig en hel del bara på ett avstånd på tio meter.

SMHI hade för gårdagen sedan rätt länge en prognos som föreföll lite hoppingivande. Förutsagd regnmängd varierade kraftigt från ibland sju, åtta mm till noll mm. På radarn kunde man under eftermiddagen följa en åskfront från nordost med mycket blixtar och kraftiga regn. Vid femtiden började det mullra långt bort och jag såg fram mot välbehövligt regn, om än för lite. Strax innan fronten kom fram löstes den upp och regnet räckte knappt till att väta taket på bilen. I natt kom det lite regn, ungefär en mm i regnmätaren. Uttrycket en droppe i havet är befogat.

Förra året då jag rensade på ett ställe som jag försummat en del upptäckte jag en perenn som jag trodde var borta. Den hade frösått sig och nu fanns en ny blommande planta kvar en bit från ursprungsplatsen. Det är Salvia forskahlei, violsalvia, en riktigt trevlig växt som är värd en mera framskjuten plats en den har för tillfället. I år skall jag försöka komma ihåg att ta fröer och så, för framtida plantering på annat ställe. Artnamnet gavs av Linné för att hedra Peter Forsskål, en av hans lärjungar som dog i malaria under en expedition till Egypten och Arabien. Han var då enbart 33 år.


Trots alla fallna löv är det ändå bara högsommar och dagliljorna börjar nu blomma. De frodas trots torkan och den här som heter ’Daring Dilemma’ blommar i år riktigt rikligt. Den liksom flera andra blev flyttade och delade för ett par år sedan och har först nu kommit igen ordentligt.


Apropå att rensa i förfallet så har jag den senaste veckan hållit på en hel del med det, i mitt anletes svett. Har man en tomt som till delar är vildtomt, så blir resultatet lätt att förvildningen blir värre än man tänkt. Jag tog itu med att städa upp i sluttningen under några stora tallar där diverse slybuskar tillsammans med kaprifol fått breda ut sig till en rätt oskön röra. Till min glädje hittade jag i röran två små järnekar som hamnat där för några år sedan. Det var ursprungligen tre olika arter. En av dem hade dött, en hade frusit tillbaka en del och den tredje var vid god vigör och hade fått riktigt bra fart på tillväxten. Här kommer bilder som visar bladen på de båda levande. Första bilden visar Ilex bioritsensis, Taiwanjärnek och den andra visar Ilex pernyi, kinesisk järnek. Inget mer om dem nu, utan jag tror att jag får återkomma med lite mer detaljer senare.




torsdag 5 juli 2018

Högsommarblomning


Rubriken antyder kanske en viss blomprakt men så är inte fallet i år. De liljor som brukar blomma vid den här tiden gör i och för sig det, men blomningen är rätt mager. Jag antar att det har att göra med torkan och värmen. Liljor är under vegetationsperioden väldigt törstiga och i år ha de inte haft mycket att släcka törsten med. Jag har inte vattnat i liljebäddarna utan vattnet i brunnen har reserverats för annat. Min djupborrade brunn har i och för sig aldrig svikit men en viss försiktighet känns behövlig.

I morse skedde i alla fall en första liten förändring. Det var nämligen mulet och under förmiddagen var himlen helt täckt av moln – en tröst om än ringa. SMHI lovar för lördagen 0,1 mm regn i Kungsbacka. Alltid något sa han som fick se Åmål. Annars har det sedan midsommar varit brännande sol varje dag från tidig morgon till sena kväll. På eftermiddagarna är jorden så varm på solbelysta ställen att man bränner sig på den. Något som jag annars förknippar med ställen som Egypten och Kalifornien. Då är det givetvis helt bortkastat att vattna. Man får stiga upp tidigt på morgonen innan solen kommit för högt och gå en runda med trädgårdsslangen.

Här kommer i all fall några liljor, om än inte så praktfulla som exempelvis förra året. Först är det en kung, d v s kungsliljan, Liljum regale, som bara orka med en enda blomma i år.


Sedan kommer drottningen, alltså drottningliljan, Lilium superbum. Hög och ståtlig reser den sig över två meter men blommängden är inte så stor. Detta är den mindre vanliga gula formen.


Slutligen korall-lilja, Lilium pumilum, som har en mera normal blomning.


Inte direkt pampig är blomman hos Arisaema kiushianum, snarare lustig. Löjlig säger en del. Det är en kobrakalla från Japan utan eget svenskt namn. Dess knöl ligger mycket djupt och där tycks finnas tillräckligt med vatten. Den har klarat sig bra nu i rätt många år men brukar bara blomma vartannat år. Dessemellan får man nöja sig med blad som är rätt imponerande i alla fall.


Även astilbe är en törstig växt och de trivs inte heller så bra i torkan. På första bilden är det två sorter. Den röda ’Montgomery’ i förgrunden och en vit ’Gloria Weisse’ där bakom.


Nästa bild visar sorten ’Straussenfeder’. En mycket fin, cirka meterhög astilbe med hängande rosa blomspiror.


Jag befarar att resten av sommaren blir lika mager på blommor. Jag har exempelvois fått nödvattna några stormhattar, som verkade vilja helt lägga av. De kan nog överleva men blomningen torde utebli

fredag 29 juni 2018

Fortsatt torka


Hela maj och juni har i princip bjudit på torka och värme. Enstaka regndagar, någon i maj och någon i juni har gett viss tillfällig lindring. Bland annat kom det några mm regn under midsommarhelgen, då det också var riktigt svalt. Efter det har torkan och högsommarvärmen kommit tillbaka. Flera dagar i den här veckan har det varit 26-27 grader varmt. I dag lite svalare, bara 22, men den friska uttorkande vinden är nästan ännu värre. Även etablerade träd och buskar börjar nu känna av det. Extremt för att vara så här tidigt på säsongen. Jag har en bra djupborrad brunn och har kunnat vattna en hel del. Det blir dock bara nödhjälpsvattning. För stora träd och gamla buskar är det meningslöst att försöka vattna. Det blir till att hoppas att högtrycket någon gång skall ge med sig.

Jag kan inte bjuda på vackra blombilder. Det är väldigt lite som blommar utom sommarblommor i krukor. I stället får det bli lite illustration av död och förfall. Andromeda polifolia ’Blue Ice’ som blommade vackert i våras har jag inte lyckats hålla liv i och den är nu heldöd och ser ut så här.


Nästa på tur att dela dess öde är troligen en nyplanterad Rhododendron ’Golden Everest’. Jag har sedan flera veckor slagit på den en femliters kanna vatten varje kväll, men det tycks inte hjälpa. Ibland tror jag att bladen börjar veckla ut sig igen men i stället blir det ännu värre och nu tror jag att den passerat gränsen. Klart bidragande till det är närstående törstiga träd som stjäl vatten mer än vad jag klarar att tillföra.


Om man nu inte är en vattenkrävande växt i torr jord kan jag förstå att många är nöjda. Även jag kan njuta av värmen och exempelvis skönheten i en fullmåne i det klara vädret. Det här kunde jag beskåda i torsdags kväll från altanen klockan kvart över elva med ett svalt glas vin i handen och enbart lätt klädsel. Utan tvekan lite Medelhavskänsla.


Hoppas likväl att SMHI har fel då de spår över 30 grader i mitten av nästa vecka och inte minsta regndroppe i sikte. Stämmer det börjar katastrofen nalkas med stormsteg. I början av augusti har jag besök från England som lyckats spänna förväntningarna orimligt högt på min trädgård. Inte mitt fel, men risken är stor att det blir mera ”California Style” än svensk sommargrönska.

torsdag 14 juni 2018

Nu kommer regnet


Åtminstone regnar det lätt just nu och dessutom lovar SMHI en del regn framöver. Samtidigt har det blivit svalt och blåsigt. Onekligen en känsla som man inte känt på länge. Med undantag för ett ordentligt regn med 19 mm runt den 20 maj har det i princip varit uppehåll sedan jag flyttade ut på landet i början av maj. Det har också mestadels varit riktigt varmt med rekord både i fråga om maximitemperatur och medeltemperatur för månaden maj. Medeltemperaturrekordet i Göteborg höjdes extremt mycket från 15,8 till 17,6. 17,6 är varmare än en normal julimånad i Göteborg. Högsta temperaturen under maj var 31.1 grader, varmast sedan mätningarna började för över 100 år sedan.

Vädret har medfört att all blomning kommer tidigare än vanligt och går över extremt fort. Jag har inte alltid hunnit med att fotografera, bland annat för att mycket tid gått åt till att hinna med all vattning som behövts. Jag tror att jag lyckats hålla liv i nästan allt även ett antal nyplanterade rododendron. De vore riktigt skönt att inte behöva vattna nu på ett tag. Jag har några nyinköpta buskar som fått stå kvar i kruka. Än vågar jag inte plantera dem. Troligen får det anstå till i slutet av augusti.

Lite aktuella bilder får jag visa i alla fall. Först Calycanthus ’Venus’, en vitblommande kryddbuske som är en hybrid mellan en asiatisk och två amerikanska arter. Den har verkligen blommat fint i värmen, men är nu i stort sett överblommad.



Luktpionerna blommar över snabbt i värmen och flera av de tidigaste hann jag knappt se blommorna på. Nu är det svalare och blommorna står lite längre. Exempelvis den här halvfyllda av japansk typ som heter ’Jappensha Ikhu’. Inte så vanlig tror jag men för mig en favorit.



En annan sort som blommar just nu är den fina vita fyllda ’Corounne d’Or’. Stadigt växt men det skadar inte med lite stöd.



Jag har inte så många storblommiga klematis men en som blommar just nu med stora vita, delvis fyllda blommor är sorten ’Sparkler’. Den är toppen tycker jag.



Jag har väl tidigare visat den här sydafrikanen när den blommat men är en aning stolt över den, så det får bli en bild i år också. Moraea spathulata. Blommar rikligare i år än någonsin. Jag var på en fest i Danmark i förra veckan och blev vid middagen placerad invid en sydafrikanska. Hon var väl bekant med släktet Moraea och var verkligen förvånad över att en sådan kunde växa hos mig i det kalla Sverige.




måndag 28 maj 2018

Rhododendron, nytillskott 2


 I våras på min resa till Tyskland och växtmarknaden i Kiekeberg var egentligen det huvudsakliga syftet att köpa in de rododendron som jag planerat in för den nya rabatt jag ställde i ordning i höstas. Jag fick tag i precis allt det jag önskade hos Hachmann. Det var alltså klart att plantera direkt då jag kom hem och nu har det mesta av det jag satte blommat eller blommar. Jag visste inte då att maj skulle bli så extremt torr och varm. Det har inte varit helt lätt att förse det nyplanterade med tillräckligt med vatten men så här långt har det lyckats (nätt och jämt). När jag skriver detta har det just dragit förbi ett åskväder med ganska rejält med regn. Det lättar onekligen en del att ha fått 8 mm regn med hopp om lite till senare i kväll!

Första gången alltså på en dryg månad som jag kan säga att jag ägnar tid åt datorn i ställer för att rensa ogräs, därför att det är för blött ute. Här kommer lite bilder och information om de flesta av mina nytillkomna rododendron. För några återstår ännu blomningen. Först den som blommade först här, nämligen Rhododendron ’Great Dane’. Det är en hybrid mellan R rex och R yakushimanum. Den har mycket stora blad och kommer med tiden att bli ganska stor. Hoppas att jag planerat in den på rätt ställe så att den kommer att få plats.


Nästa är betydligt mindre. Det är arten Rhododendron makinoi eller skall den kanske heta R yakushimanum ssp makinoi? Man ser lite olika namnvarianter när det gäller den här arten. SKUD anger R makinoi med det svenska namnet pilrododendron. Det svenska namnet syftar på de långa och extremt smala bladen.


Därefter kom blomningen hos Rhododendron ’Caruso’. En hybrid med komplicerad härstamning. Mycket rikblommig med enormt stora rosa blomställningar. Jag är nyfiken på hur den skall utvecklas med tiden. Den första blomningen blev verkligen imponerande.


Blommorna hos Rhododendron ’Kabarett’ karaktäriseras främst av en stor mörklila fläck vilket på lite avstånd ger liv åt blomningen. Men kan kanske se lite röriga ut på nära håll. Härstamningen är delvis oklar. Jag tror jag behöver vänja mig vid den…



Det är inte så vanligt med riktigt röda rododendron. I synnerhet är det ovanligt att de röda blommorna behåller sin röda färg utan de ljusnar ofta åt det rosa hållet. Rhododendron ’Erato’ är en hybrid som håller sin röda färg bra under blomningen. En av föräldrarna till denna är ’Feuerschein’, som jag har sedan tidigare på annat håll i trädgården. Även den är bra på att behålla sin röda färg.


Slutligen en gulblommande rododendron, Rhododendron ’Golden Everest’, med en mycket mättad gul färg. Knopparna tonar i rött och de nyutslagna blommorna är närmast orange i färgen. Jag är en aning osäker på härdigheten och det blir intressant att se hur det går i med den i längden. Den går även under namnet ’Hachgold’ och har en synnerligen stor och omfattande stamtavla.




fredag 25 maj 2018

Rhododendron, nytillskott


Åren sätter trots allt sina spår hos trädgårdsmannen och jag har bestämt mig för att gradvis ändra om i trädgården för att minska en aning på skötselbehoven. I den andan har perennrabatter fått ersättas med buskar som avsevärt minskar behovet av rensning och annat arbetskrävande. Förra året grävde jag upp en perennrabatt som av flera skäl blivit misslyckad. Bland annat hade rabatten kommit att skuggas alltmer av träd som växt till sig och dessutom hade en del av det som planterats visat sig alltför expansivt på annats bekostnad. Jag beslöt att det fick bli rododendron i stället. Efter viss komplettering i jorden med torvmull planterade jag förra året i ett första steg tre nya rododendron. De har överlevt sin första vinter och blommar nu. Här är en presentation av de tre.

Den första är en rosablommande sort vid namn ’Walküre’. Den skall med tiden bli en och en halv meter hög och lär vara mycket rikblommig. Första våren verkar lovande. Den blommar fint. Sorten registrerades av Hachmann 1985 och har en rätt komplex antavla.


Den andra är en gul sort vid namn ’Goldinetta’. Den hade lite problem med den besvärliga vårvintern. Halva busken såg länge ut att ha dött. Bladen förblev kraftigt hoprullade långt efter det att värmen anlänt. Så småningom kom den igen och nu ser man inga skador. Blomningen är inte så riklig som på den förra. Även denna kommer från Hachmann. Registrerades 1989 och har inslag av R wardii i härstamningen, vilket ger den gula färgen. Blir drygt en meter hög.



Den tredje är en riktigt röd sak vid namn ’Rabatz’. Även denna kommer från Hachmann och i härstamningen finns den gamla pålitliga sorten ’Feuerschein’. Den skall bli uppemot två meter hög med tiden.



Jag har på ett helt annat ställe skapat en helt ny rododendronplantering som planterats i år. Jag återkommer med bilder därifrån i en senare blogg.

onsdag 23 maj 2018

Rododendrondags


Nu är det sedan någon tid dags för rododendron att blomma. Det börjar med de rena arterna och då speciellt de lågvuxna småbladiga. Några av dem är redan överblommade och bilderna här är i något fall ett par veckor gamla. Här kommer några exempel på sådana låga rododendron som gärna kan växa i ett soligt läge för rikligast blomning. Jorden måste dock vara fuktighetshållande och de klarar inte att torka ut.

Jag börjar med den som är tidigast att blomma hos mig och som jag verkligen blivit förtjust i. Färgen är svårfångad på bild men jag brukar kalla den ljust syrenlila. Namnet är Rhododendron pemakoense och den kommer från hög höjd i Tibet, över 3000 meter. Som man då lätt förstår är den väldigt härdig. Den blir med tiden cirka 60 cm hög och blommorna är oproportionerligt stora för buskens höjd. Återfinns sällan i handeln vilket är synd.



En annan liten rododendron med oproportionerligt stora blommor är Rhododendron ’Wren’. Det är en hybrid mellan R ludlowii och R keiskei ’Yaku Fariry’. Jag har de här båda intill varandra vilket ger en rätt häftig kontrast när de blommar samtidigt. Tyvärr tenderar den förra att hinna nästan blomma över innan den senare är riktigt utslagen. ’Wren’ blir till slut även den cirka 60 cm hög.



En annan hybrid med R keiskei inblandad är Rhododendron ’Ginny Gee’. I det fallet är den andra föräldern R racemosum vilket gett en buske med mycket ljust rosa blommor. Här på bilden ser blommorna vita ut men är alltså i verkligheten rosa. Den har namn om sig att vara dåligt härdig men här har den inte visat minsta tecken på vinterskador. Busken på bilden är minst tolv år gammal och har nått en höjd på cirka 60 cm och en bredd på nästan en meter. Årets blomning är inte så riklig som den brukar vara. Så är det med många rododendron här i år. Förra sommaren tycks ha varit ogynnsam för knoppsättning.


Det finns ett flertal blåblommiga eller lilafärgade småbladiga, låga rododendron. En sådan är Rhododendron ’Enrico’, som är en hybrid med bland annat R calostrotum inblandad. ’Enrico’ blir bara 3-4 dm hög och har här hamnat lite i kläm bland en aning större grannar.


R calostrotum är också inblandad i nästa. Det är Rhododendron ’Radistrotum’, vars sortnamn är en kombination av föräldranamnen R radicans och R calostrotum. Den skall bli cirka 30 cm hög. Här är den nyplanterad förra året och ännu bara en dryg dm. Blommar ändå rikligt som synes.

Den sista ser rätt annorlunda ut och liknar vid första påseendet inte andra rododendron så mycket. Det är också ganska nyligen som den fördes till rododendronsläktet. Den heter i dag Rhododendron tolmachevii och har sin hemvist i riktigt kalla delar av östra Sibirien. Tidigare utgjorde denna plus fyra andra arter ett eget släkte, vid namn Ledum. Den här hette då Ledum macrophyllum och svenskt namn på släktet är skvattram. De är kända för väldoft. Det är främst bladen som innehåller en väldoftande olja som även använts för medicinskt bruk.

onsdag 16 maj 2018

Mest smått


Svenska folket gläder sig över sommarvärmen som brett ut sig över i stort sett hela landet. Min entusiasm är inte helhjärtad. Min tomt har på många ställen tunt med jord ner till berget och med mellan 28 och 30 grader varje dag i kombination med gassande sol torkar det tunna jordlagret ut till den grad att det nästan är meningslöst att vattna. Vattnet försvinner omgående, så fort solen kommer åt. Särskilt lider det nyplanterade. Undrar just varför man envisas med att plantera en massa på våren, när det nästan jämt blir så här numera. Det får bli nödvattning där det är mest angeläget.

Som väl är finns det en hel del smått och gott som inte tycks bekommas av lite torka. Det är etablerade växter där rotsystemet hunnit ta sig ned på betryggande djup och även en del som blommar fint i helskugga. Det sistnämnda får representeras av den sista nunneörten för säsongen, Corydalis buschii, blodnunneört. Den tenderar man att glömma bort och så står den där plötsligt med sina rosaröda blommor mot ett smaragdgrönt finflikigt bladverk. Kan det bli så mycket bättre?



Jag har en porös tuffsten i kanten på stenpartiet, som jag kommenterat lite då och då. I den söker sig växternas rötter via fina sprickor in i det vattenmagasin som kan finnas inne i stenen och som fylls på av kapillärkrafter underifrån. Tidigare i våras blommade en Draba som jag inte hann fotografera. Nu är det en kuddformig liten nejlika, som blommar. Namnet har jag slarvat bort. Jag vet att det är en egentagen stickling från någon av kuddarna i stenpartiet. Den som verkar troligast är Dianthus microlepis, dvärgnejlika. Den får gå under det namnet tills vidare.



Ett annat sätt att få vatten är alltså att skicka rötterna på djupet. Släktet Daphne har några arter som är mästare på det. Här är det Daphne x susannae ’Anton Fahndrich’, susannatibast. Det är en hybrid mellan D arbuscula och D collina. Det svenska namnet på hybriden blir lite lustigt, när sortnamnet samtidigt är Anton. Den lär efter vad jag hört ha förmågan att skicka rötter ned i sprickor i berget upp till någon meter. Det är en utmärkt stenpartiväxt. Den är städsegrön och tål som sagt en mycket karg och torr miljö om bara det finns möjlighet för den att låta rötterna gå djupt.



En annan städsegrön stenpartiväxt är Arabis japonica. Hur dess rotsystem ser ut har jag ingen kännedom om, men torka klarar den i alla fall galant har jag märkt.



Att växa i skugga och i torvblock är en annan garanti för att klara sig under torkperioder. Torvblocken är liksom den ovan nämnda tuffstenen alltid fuktig i mitten och där kan det fina släktet Shortia förse sig med de nödvändiga dropparna. Jag har tre arter, varav två redan blommat över. Kvar att blomma är Shortia soldanelloides var magna, skär fransklocka.



Mina fransklockor frösår sig flitigt i torvblocken och där finns nu gott om småplantor. Det dröjer några år innan de blir blombara. Jag ser fram mot det och hoppas att de skall överleva.



söndag 13 maj 2018

Ingen vårflod här


När jag började skriva det här satt jag och svettades i skuggan på altanen i 25 graders värme. I bakgrunden gick radion med nyheter om snösmältning, vårflod och översvämningar i norr. Det är ett avlångt land! Lite av allt det där vattnet skulle inte varit dumt att få till trädgården. I södersluttningen är det nu snustorrt, där solen kommer åt. Det tycks vara modellen nu för tiden med en lång torkperiod vid den här tiden.

De tidiga vårblommorna håller på att blomma över. En sådan är Pulsatilla vulgaris ssp grandis ’Papageno’, stor backsippa. Den lider i hettan på dagarna och börjar redan vissna.


En mycket fin lökväxt som är rätt lättodlad är blek klocklilja, Fritillaria pallidiflora. Trivs bra i sol även om det brukar rekommenderas lite skuggigare läge. Nackdelen är väl att vid sådant här högsommarväder blommar den över snabbt.



I skuggan i woodlandet är det lite svalare. Där står Erythronium ’Pagoda’ och lyser gult. Mycket tacksam och lättodlad hundtandslilja som är en hybrid mellan E californicum och E tuolumnense.




Alla buskar och träd har ännu inte börjat grönska. Av de japanska lönnarna är sorten Acer palmatum  ’Tsuma-gaki’ först med sitt ljusröda bladutspring. Nu är den som finast.


Dags också för de första pionblommorna. Det är de rena arterna som inleder. Paeonia mlokosewitschii, svavelpion är en av de allra bästa. Trivs bra i ett väldränerat läge. Detta är en egen frösådd som gett vackert gula blommor. Jag har en till som just står i begrepp att spricka ut i sin första blomning. Den blir gul den också kan jag konstatera.

Andromeda polifolia ’Blue Ice’ heter på svenska rosling och arten finns vildväxande i vårt land. Färgen är lite svårfångad med kameran. I verkligheten har den små stålblå pärlor till blommor.