Radio och TV är som vanligt, då det gäller vädret,
Stockholmslokala. ”Vi har den varmaste julimånaden på över 250 år”. Vilka vi? I
alla fall inte Göteborg. Om jag läser rätt på SMHI:s temperaturkartor skulle
västkusten landa på en medeltemperatur på knappt fyra grader varmare än
normalt. Det innebär knappt 21 grader. Varmt javisst, men inte rekord. 1994 och
2014 hade Göteborg 21,2 grader i medeltemperatur i juli. Nära, men sannolikt
inget rekord. Vi får vänta tills månaden är slut innan vi vet säkert.
Värmen och torkan sätter sina spår ibland växterna. Hur
mycket som är definitivt dött trots vattning får framtiden utvisa. Vintergrönt,
både barr- och bladväxter där bladen vissnar är ohjälpligt förlorade, men en
del bladfällande träd och buskar som fällt sina blad kan komma igen nästa år.
Det blir spännande att se. Här är en rododendron som absolut lämnat jordelivet.
Det är ett nyinköp från Tyskland i våras vid namn ’Golden Everest’ Den blommade
fint i början av maj efter planteringen men med torkan började den sloka
alltmer. Eftersom andra lite äldre rododendron i närheten inte visade några
torktendenser var jag dåligt uppmärksam. När jag så småningom blev varse vad
som höll på att hända visade det sig vara för sent. Jag vattnade och vattnade
men den repade sig bara litegrann. Lite desperat grävde jag upp och satte
tillbaka i krukan som jag vattendränkte totalt. Tyvärr utan resultat och nu
står den där i väntan på lämplig ”slutförvaring”.
Men nog om värme och torka. Våra små problem med döda växter
är likväl värdsligt i jämförelse med vad andra får genomleva i form av
skogsbrand och foderbrist till kreaturen. Lite ljusglimtar i form av blommor
bjuder trädgården i alla fall på. Crocosmia ’Lucifer’ biter ingen torka på och
värmen är bara gynnsam för den här gladiolussläktingen. Den är en korsning
mellan de båda sydafrikanerna C masonorium och C paniculata och säkert härdig
här. Från ursprungligen fem knölar finns det nu hur många som helst på flera
olika håll i trädgården. En del vet jag att jag planterat efter delning. Andra
har jag ingen aning om hur de kommit till nya ställen.
En annan växt som dyker upp lite här och var utan riktig
koll från min sida är Tradescantia ohiensis. Den är en av föräldrarna till den
mera kända tremastarblomman som det finns ett flertal sorter av på marknaden.
Jag fick fröerna till denna för många år sedan från Henrik Zetterlund i
botaniska. Sedan dess har jag haft den på olika håll i trädgården. Det här
exemplaret dök upp spontant på ett ställe långt från ursprungsplatsen. Hur det
gått till anar jag inte.
Echinacea ’Double Decker’ är den enda av de olika sorter jag
planterat under senaste 15 åren som visat sig livskraftig. De första åren
gjorde den skäl för namnet med en extra blomma i mitten av den andra men numera
är där bara lite extra ”rufs”. Om det beror på att den inte får tillräckligt
med näring eller bara ett åldersfenomen vet jag inte. Hur som helst gillar jag
den – kanske till och med bättre än hur den ursprungligen såg ut.
Hibiskusarna har jag lyckats vattna tillräckligt. Denna som
heter ’Pink Giant’ står i gassande sol och drar rätt mycket vatten. Men sol och
värme har gett massvis av knoppar. Nu börjar de första slå ut. Om någon vecka
gissar jag att den är riktigt praktfull. Om jag lyckas förse den med vatten i
rätt mängd.
Rhododendronblomningen var ganska dålig i år och nytillväxten
i år är både långsam och sen, så jag befarar att det kan bli dålig blomning
även nästa år. Man får njuta av de fina nya bladen. Här kommer några exempel.
Rhododendrom
’Makiyak’ skimrar i silver med blad som är något hoprullade i värmen.
En av föräldrarna till ’Makiyak’ är R makinoi som jag
planterade i våras.
R ’Weisshorn’ är också den vitpudrad men med bredare blad.
R ’Hydon Velvet’ har i stället ett rödbrunt indument.
Men snälla Kenneth, det finns bara en plats i detta land: Stockholm. Skåne finns inte på kartan.
SvaraRaderaDin röda hibiskus gläder mig. För några år sedan var vi i Herceg Novi, där tog jag frö från en blå hibiskus. Det blev en röd och en vit. Den röda blommar nu och påminner om din, den vita har bara börjat sätta knoppar. Hmmm från samma frö.
Det är otroligt hur mycket som överlevt värmen hos dig .... här är allt nedvissnat. Rhododendron har hitintills klarat sig, peppar, peppar. Nu längtar vi bara efter regn
Jag har ju haft möjlighet att vattna en del. Min djupborrade brunn har under årens lopp visat sig pålitlig då det gäller att leverera vatten även under torktider. Trots det är jag försiktig och vattnar selektivt. Jag vågar inte låta en spridare stå och slösa vatten. Jag vattnar med slang och vattenkannor. Många timmar går åt för det. Jag stiger upp klockan 6 på morgnarna och vattnar innan solen når in i trädgården och jag vattnar varje kväll när solen börjat dala. För stora träd är detta givetvis otillräckligt. Många har fällt huvuddelen av bladen och det blir spännande att se om det finns kvar en wilsonmagnolia eller ett snödroppsträd nästa vår. Just nu ser de heldöda ut. Kvar hänger bara några vissna blad. Jag har gjort ett försök att vattna mitt näsduksträd, som ännu aldrig blommat. Jag har gett mig sjutton på att jag åtminstone en gång skall få se dess blommor i min trädgård. Tyvärr ser det trots min vattning inte alldeles lovande ut.
RaderaJag får i all ödmjukhet delvis ta tillbaka lite om det där med rekord. Medeltemperatur är en sak men då det gäller absolut temperaturmaximum så har jag nog noterat något av ett rekord i dag. Jag har i och för sig inga systematiska noteringar om temperatur här på landet, men är rätt säker på att jag i dag mätt den högsta temperaturen här sedan åtminstone 70-talet. För någon timme sedan visade min termometer 35,3 grader. Betydligt varmare än SMHI:s mätningar för Göteborg. Det är inte ovanligt. I Göteborg märks ofta sjöbrisen på eftermiddagarna som dämpar temperaturen. Här är sjöbrisens effekt mindre och temperaturen fortsätter att stiga under eftermiddagen. Just när jag skriver detta visar termometern fortfarande 33 grader. Inne är det väldigt svalt med 29,3 grader!
SvaraRadera