tisdag 31 december 2019

Nytt år igen


I morgon börjar ett nytt år enligt kalendern, men för mig brukar det nya trädgårdsåret så smått börja, i och med att vi passerar vintersolståndet och ljuset långsamt återvänder. Den första tiden märks inte det särskilt tydligt, utan det är mera mentalt som man känner det. Den allra första trädgårdsaktiviteten brukar vara sådd av perenner och buskar. Jag har legat mycket lågt med frösådd under ett par år men i år blir det lite mera. Det ligger ungefär 15 fröpåsar och väntar i källaren på landet, allt samlat i trädgården i somras. Om några veckor smäller det, beroende lite på hur vintern utvecklas. 

Än har inte vintern anlänt. I dag på årets allra sista dag är det 7 grader och solen lyser från en klarblå himmel. Lite lustigt att se tillbaka på årets första blogg den 1 januari då jag beskrev vädret exakt på samma sätt. Med SMHI:s sätt att definiera vinter brukar den anlända hit ungefär vid den här tiden, alltså sista veckan i december. I år är det inte minsta kyla i sikte och ingen vinter verkar på gång under den kommande tiodygnsperioden. Men detta är ingen sällsynthet numera. Det händer då och då att hösten övergår i vår i februari utan någon vinterperiod emellan. Det artar sig kanske till ett sådant år i år. Men man vet aldrig. Vädret kan ändra sig snabbare än vad SMHI hinner notera i sina prognoser.

Med de allt mildare vintrarna vi haft sedan 80-talet är det inte omöjligt att uppnå det jag drömde om för 50 år sedan, alltså en trädgård där det finns blommor att beskåda under årets samtliga tolv månader. Jag minns hur jag för många år sedan läste hur man i en del engelska trädgårdar planerade sitt växtval med det målet. Då kändes det lite som en ouppnåelig fantasi här hos oss. Nu är det inte omöjligt längre.

Jag har sökt i mina gamla album i datorn och har hittat blombilder från alla månaderna även exempelvis december och januari. Första bilden är från den 18 december 2015 och visar Viburnum x bodnantense, hybridkejsarolvon. Som synes är den då i stort sett helt utslagen och det innebar att vårblomningen nästan helt uteblev.


Andra bilden är från den 3 januari 2015 och visar en vitblommande tibast, Daphne mezereum f alba. Den fortsatte att blomma hela vintern och här är ytterligare två bilder från den 22 februari, respektive den 24 mars.




I februari är det ganska mycket som kan tänkas blomma, främst då bland lökväxterna. Här är ett par exempel. Crocus chrysanthus, bägarkrokus, på lökängen från den 18 februari 2019 och Cyclamen coum, dvärgcyklamen, samma dag. Slutligen snökrokus, Crocus tommasinianus ’Whitewell Purple’ från den 26 februari 2019.




En hel del att se fram emot om bara drygt en månad, om det vill sig väl med vädret.