Sol och vår

 

”När det är sol och vår och man är sjutton år, är det så lite man förstår” sjöng Inger Berggren i eurovisionsschlagerfinalen 1962. Trots att man är mycket mer än sjutton år, är det en hel del man inte förstår. Exempelvis hur det kan ändra sig så snabbt från vinter till sommar. Bara för drygt en vecka sedan, då jag skulle sova över på landet för första gången kändes det mycket långt ifrån vår. Närmare vinter tyckte jag nog när nordanvinden ven runt knutarna och värmepumpen trots tappra försök knappt lyckade få upp temperaturen i stugan till dräglig nivå. Plötsligt i går och i förrgår brakade sommaren in med temperaturer på över 20 grader och allt var plötsligt förvandlat.

Förvandlingen märktes även i trädgården där krokusarna på lökängen plötsligt tyckte, att nu hade de gjort sitt och lade sina kronblad till vila. I stället var det annat som började blomma. De rododendronknoppar jag talade om i min förra blogg öppnade sig och årets första rododendronblomning var ett faktum. Det var som jag skrev sist en buske där jag tyvärr tappat bort namnet, men den tidiga blomningen och blommornas utseende tyder på att det är en Rhododendron calophytum, paraplyrododendron, eller någon hybrid av denna. Att jag ändå är lite osäker beror mest på bladen, som borde vara större om det är arten. Någon form av hybrid får jag tillsvidare betrakta den som. Mycket trevligt om nu bara frosten vill vara så snäll och hålla sig borta. Den har funnits här i trädgården länge men blommar nu för första gången.

 Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa, har jag nog skrivit om flera gånger. Den är alltid mycket tidigare än den vanliga backsippan och är verkligen uppseendeväckande med sina stora blommor väldigt tidigt på våren. Den har sitt ursprung i Centraleuropa och i Ukraina, där den är fridlyst. Jag skall försöka komma ihåg att ta frö och så i år så att jag får fler. Jag vet flera ställen där den skulle trivas och jag kan ge bort den och bidra till att hålla liv i den.

Kejsarkronorna har också slagit ut. Bilden här visar en ganska ny sort ’Early Magic’, som är en hybrid mellan Fritillaria raddeana och F eduardi. Annars liknar den mycket den vanliga F imperialis. Den är dock något lägre och tidigare i blom.

Fritillaria imperialis ’Red Beauty’ planterade jag i höstas och den blommar nu. Även det är en ny sort. Mycket vackra röda blommor i en ny nyans.

Abelliophyllum distichum, vinterbuske, kallas ibland vit forsythia. Inte för att den är så nära släkt med forsythia men för att blommorna ser ut precis som små vita forsythiablommor. Den finns vildväxande i Korea och är nog en aning sämre härdig än vanlig forsythia.

Trädgården vaknar

 

Ja just det. Nu är det alldeles uppenbart hur trädgården vaknar efter vintervilan. De tidigaste vårblommorna har blommat ett tag, men nu ser man också hur alla knoppar på buskar och träd tydligt sväller och här och där lyser det en aning grönt. Jag tror att många liksom jag har en känsla av att vintern varit ovanligt kall men ser man på väderstatistiken är det inte riktigt sant. Medeltemperaturen för de tre vintermånaderna dec-feb uppgick enligt SMHI till 1,1 grader vilket visserligen är en tiondel lägre än för perioden 1991 – 2020 men ungefär 1,5 grader varmare än för perioden 1961 – 1990. Vi har vant oss vid de milda vintrarna och blir förvånade då det kommer en vinter, som mer påminner om vad vi var vana vid på slutet av 1900-talet. Vinterns lägsta uppmätta temperatur hos mig är -13,4 och det är det lägsta sedan 2013. Men den temperaturen var vardagsmat för 30 år sedan. Då var det ovanligt att det inte någon gång var kallare än så under vintern.

Att man vant sig vid milda vintrar märks också när man planterar nytt i trädgården. Jag har planterat en del vintergröna buskar, som jag knappt ens skulle ha reflekterat över för 30 år sedan. En vinter som denna märks det trots allt, att somliga buskar är på gränsen och får rätt mycket bruna blad. En sådan är den vintergröna Berberis darwinii, som i år ser bedrövlig ut. Många brunbrända blad men den är troligen inte allvarligt skadad. Ännu värre ser Mahonia eurybracteata ssp ganpinensis x gracilipes ut. Den planterade jag för några år sedan med full visshet om att den nog inte skulle klara sig i längden. Än är jag inte beredd att döma ut den, men den ser onekligen inte särskilt frisk ut i dag. Jag får återkomma om den när vi kommer någon månad längre fram.

Roligare är det att beskåda alla lökväxter som nu visar sig. De har inte reagerat på kylan mer än genom att vänta någon vecka extra med att blomma. Det märks när man jämför datum på bilderna på lökängen med motsvarande från förra året. Den här bilden på krokusblomningen tog jag i dag. Förra året blommade krokusarna så här mycket redan 14 dagar tidigare.

 En blomma som jag gärna vill ha i stor mängd på lökängen är snöklocka, Leucojum vernum. Den är lite känslig eftersom lökarna torkar fort när de grävts upp, och de som man köper i handeln är ofta så torra att de inte klarar sig. Jag köpte likväl för två år sedan en förpackning med tre lökar. När jag inte såg till någon blomma förra våren trodde jag att jag misslyckats. I dag hittade jag en blomma, och hoppas att det skall vara ett tecken på att de klarat sig så att de skall sprida ut sig ordentligt.

I lökbädden har blomningen hållit på ett slag. Våririsen kommer lite gradvis och här är det Iris reticulata ’White Caucasus’ som pausade en aning förra året men nu kommit igen.

En som däremot aldrig pausar är Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Den blommar troget varje år sedan länge. Jag hade räknat med att den skulle självså sig, men det har varit dåligt. Nu såg jag i dag i närheten ett flertal självsådder som blommade, så nu kommer den tydligen.

Allt är inte lökar som blommar. Det finns också knölar, exempelvis cyklamen. Cyklamen coum är tidigt i blom, förra året såg jag blommor i januari. Det kan se lite skräpigt ut med vissna löv men det är just den miljön som passar bra och då självsår den sig. Detta är resultatet av en sådd jag gjorde för några år sedan. Jag tror att det var tre knölar jag planterade ut och nu sprider den sig långsamt men säkert.

Vintrarna på senare tid har varit gynnsamma men samtidigt har däremot somrarna varit mindre gynnsamma med långa torkperioder. Min vita tibast trodde jag förra året hade torkat bort helt men nu såg jag till min glädje att det fanns ett par levande grenar kvar med blommor. Daphne mezereum f alba är namnet.

 

Apropå svällande knoppar är det en hel del sådana på mina rododendron. Det är mycket blomknoppar i år, så det kan bli härlig blomning. En buske har knoppar som verkligen gör skäl för beteckningen svällande. Det är en rododendron som jag veterligen inte haft blomning på tidigare. I alla fall har jag ingen bild och dessutom är det tyvärr så att namnet fallit bort. Den har funnits här i rätt många år och mina detektiva funderingar har härlett dess ursprung till växtbutiken på Sofiero slott. Jag hoppas kunna få mitt minne att fungera när den nu i år äntligen blommar. Så här ser knopparna ut i dag. Det ser nästan ut som om blomman kan bli gul?