Fler pioner – och annat

Det är de rena arterna som blommar först. De många fina sorterna av luktpioner och bondpioner kommer lite senare. Här är två arter som kommer från Göteborgs botaniska och har vildursprung, Den första från Medelhavsområdet och den andra från Kina. Det är Paeonia mascula, korallpion och Paeonia obovata ssp willmottiae, lackpion.

Nu börjar också buskpionerna blomma. Här är det en pion som numera getts beteckningen Ganzu-gruppen. Där finns de ospecificerade buskar som har en violett fläck innerst på kronbladen. De kan vara vita eller i olika nyanser av rosa. Antagligen rör det sig om gamla spontant uppkomna hybrider med bland annat P rockii i bakgrunden. De kommer från Kina och i handeln finns ett flertal namngivna sorter. Denna buske är frösådd med fröer från några gamla exemplar som odlats i många år i Göteborgs botaniska. Ursprunget är i det här fallet oklart.

Det är flera rododendron som slagit ut i värmen. Här är det en sort som heter ’Polaris’, en yakushimanum-hybrid. Den är gammal hos mig och placerad intill den gula ’Goldbukett’ som jag berättade om i en tidigare blogg. Precis som de flesta yak-hybriderna har blommorna sin kraftigaste färg just då de slår ut och de bleknar alltmer efter hand.

Jag har under senare år planterat allt fler klematis. Jag inbillade mig förr i tiden att jag inte klarade av att odla klematis men det går rätt bra numera. Här är det en vägg till den friggebod jag byggde för lite över tio år sedan. Som vanligt då det gäller mina byggprojekt har jag en tendens att krokna alldeles på slutet och ibland blir det inte riktigt färdigt så som jag tänkt. I det har fallet blev huset klart men diverse överblivet byggmaterial blev liggande och kompletterades så småningom med annat skräp och naturligtvis då också en massa ogräs. För ett par år sedan hade jag ledsnat på denna skamfläck och röjde, rensade och gjorde i ordning en odlingsbädd. Där planterade jag två klematis som skulle få klänga på en ställning upp emot väggen och så småningom förhoppningsvis täcka upp med vacker blomning. Än är det en bit kvar men i år blommar det i alla fall fint. Sorterna tillhör alpina-gruppen och de heter ’Albina Plena’ och ’Lagoon’.

Jag fortsätter med en liten rönnbuske . Det är Sorbus rosea, rosa kashmirrönn, som hemfördes från nordöstra Pakistan 1983 av den svenska Pakistanexpeditionen (SEP). Till att börja med beskrevs den som en rosafruktig form av Sorbus cashmiriana, som den liknar mycket bortsett från färgen. Under den beteckningen fick jag fröer av den 1996. Hugh Mc Allister fick fröer av ursprungskollektionen och bestämde den sedermera som en ny art under namnet Sorbus rosea. Som Mc Allister skriver i sin bok är det en liten rönn med potential att nå stor spridning. Blommorna är svagt rosa vilket min kamera inte helt och hållet kunnat fånga. Frukterna är relativt stora och blir som sagt rosafärgade.

Slutligen ett favoritträd för den här tiden. Det är Halesia monticola, storblommigt snödroppsträd. Det står planterat här så att jag ser det från mitt matbord. Likaledes kan det beskådas från min grannes altan. Det ger mig alltid ett antal pluspoäng vid blomningen. Särskilt påtagligt är trädet när det är solbelyst och omgivningen i skugga eller som på första bilden, när solen gått ned men det inte hunnit bli mörkt än. Bilden togs klockan 22 i går kväll. Närbilden togs i dag på förmiddagen då solen sken.

Inte bara rododendron

Nu är det inte bara rododendron som blommar, utan väldigt mycket mer. Bland annat är de första pionerna igång. Det är mestadels rena arter som kommer först. För första gången i blom är min frösådda svavelpion, Paeonia mlokosevitschii. Det är en gulblommande pion från Kaukasus, där den växer i öppen lövskog. I området finns flera andra arter som blommar samtidigt och som lätt korsar sig med svavelpionen. En av dessa är kaukasisk pion, Paeonia caucasica. Troligen är det så att det finns ett hybridinslag i alla svavelpioner. Det innebär att när man sår den är det risk att blommorna inte blir rent gula utan får ett mer eller mindre påtagligt inslag av rosa. Det kan vara riktigt dekorativt men man vill väl egentligen helst ha den gula.

Min sådd från 2012 gav fyra plantor som planterades ut 2015. Nu blommar två av dem. En blev riktigt gul och den andra blev ljusgul, nästan vit, med ett rosa inslag främst på utsidan av kronbladen. Här kommer bild på dessa båda och dessutom en bild på Kaukasisk pion som blommar på annat håll i trädgården.

Gul är också Coluria omeiensis ssp nanchengensis, . Det är en släkting till nejlikrot från Kina med mycket fina gula blommor som står fint mot de vackra gröna bladen. Ovanlig i Sverige och finns exempelvis inte med i SKUD. Jag har köpt ett par exemplar på växtmarknaden Kiekeberg i Hamburg. Den skall också finnas i en vitblommig typ. Jag har skrivit om den i en tidigare blogg men det finns alla anledning att påminna om den här fina blomman.

I södra delarna av Europa hittar man Anemone trifolia, trillingsippa. Den är det sydeuropeiska svaret på vår vitsippa. Blommar lite senare och har vackra tredelade blad som bakgrund till de kritvita blommorna. Blommar under längre tid än vår vitsippa och sprider sig på ungefär likartat sätt.

Vårgentiana, Gentiana acaulis, har en härlig mörkblå färg som syns på långt håll i stenpartiet. Tittar man in i blomkalkarna ser man de lysande gröna fläckarna som är så karaktäristiska för den här ädla gentianan.

 Slutligen ett ”klematistorn”. Det är en samling gamla döda enar där stammarna fått stå kvar och tjäna som underlag för några klematis. På bilden syns två sorter. Det är ’Blue Dancer’ och ’White Lady’, som slingrar sig om varandra. Som synes finns det fler stammar att täcka och det pågår men syns inte på bilden.

Rhododendron 17-2

De flesta av mina rododendron har en osedvanligt riklig blomning i år. Torkan i fjol gick uppenbarligen inte ut över knoppsättningen utan tvärtom bidrog antagligen en värmeperiod vid rätt tid till att det blev mycket knopp. Här lite bilder på buskar med annan blomfärg än gul.

Till att börja med två nyförvärv för den här våren. Nya rododendron brukar blomma bra men sedan tar det ett par år för dem att etablera sig ordentligt. Då brukar de bli klent med blommor innan de kommer igång igen. Det gäller alltså att njuta nu direkt. Det kan bli sämre nästa år. Först en buske vid namn ’Walküre’. De enskilda blommorna är bland de största jag sett. Den största har jag mätt till 13 centimeter tvärs över. Jag kommer att tänka på en del rododendron från subtropisk miljö. Den ser här i trädgården rent exotisk ut. ’Walküre’ har i härstamningen R catawbiense och R griffithianum alltså en asiatisk och en amerikansk art.

 ’Brisanz’ har djupt röda blommor. Den har en rätt omfattande stamtavla med nästa bara rödblommande sorter i bakgrunden. Inte så konstigt då att den är riktigt röd och verkar heller inte blekas till rosa som annars är så vanligt.

En sort som jag haft en särskild kärlek till i många år är ’Scintillation’. För några år sedan hittade jag en bra plats för den i trädgården och i år visar den sig verkligen från sin bästa sida. Blommorna är rosa. Lite svårt att beskriva färgen. Det finns så många olika nyanser av det som går under namnet rosa. Jag skall inte ge mig på sådan beskrivning men den har en nyans som tilltalar mig mycket. Det är en gammal sort vars härstamning inte är känd. ’Scintillation’ är mycket använd vid framtagningen av nya hybrider.

’Linda’ är en williamsianum-hybrid och som sådan har den mycket vackra blad. Blommorna går inte heller av för hackor.

 ’Ginny Gee’ är en av många lyckade hybrider med ’Yaku Fairy’. Den andra arten som ingår är R racemosum. Ursprungligen planterade jag den i ett läge där det numera är riktigt skuggigt. Det verkar inte bekymra, utan den blommar lika rikligt varje år. Härdigheten har det inte varit några problem med. Inte ens den besvärliga vårvintern 2013 gav några skador. Den bara växer mer och mer och blommar hur snällt som helst. Ljust rosa blommor täcker den låga busken helt och hållet under slutet av maj. När det blev allt skuggigare här beslöt jag för att ta en stickling och plantera i sydläge i full sol. Det har gått precis lika bra det. Även den har växt till sig och blommar precis lika bra, bara någon vecka tidigare.

Rikblommig är också ’Makiyak’, hybriden mellan R makinoi och R yakushimanum. I år slår den alla rekord hos mig. Här kommer tre bilder. Först hela busken just när den slår ut med rosa blommor. Sedan en närbild på blommorna och slutligen hur den ser ut just nu då blommorna bleknat till vitt.

Rhododendron 17-1

Nu är den sköna tid som brukar kallas ”mellan hägg och syren”. Häggen har blommat ett tag och ännu är inte syrenerna i blom. Alla träd blir nu gradvis gröna. Den första späda grönskan är något alldeles extra. Detta är också tiden då mina rododendron blommar. De senaste dagarnas värme har satt väldig fart och knopparna spricker ut så fort att man nästan kan se det. Just när jag skriver detta visar termometern på 28 grader. Varmast i år och varmast i landet. Skönt, men det betyder också att blomningen går över lite för fort. I dag ägnar jag mig främst åt gula rododendron. Jag återkommer med andra färger så småningom.

Först en pålitlig blommare, som jag sedan länge räknar in bland de allra främsta favoriterna. Det är sorten ’Princess Anne’, som är en hybrid mellan R keiskei  och R hanceanum. Här sparas det minsann inte på blommorna och här handlar det inte om någon vartannat års blomning. År för år lika pålitlig. Jag har svårt att tänka mig att vara utan den i trädgården. Härdigheten är jag lite osäker på, men nog bör den gå bra i zon 3.

Rhododendron ’Curlew’ har jag lite kortare erfarenhet av. Den har funnits här bara ett par år men ryktet talar varmt om den. En hybrid mellan R ludlowii och R fletcherianum. Troligen inte lika härdig som den föregående men också den verkar vara pålitlig då det gäller blomningen.

Rhododendron ’Wren’ har lovordats mycket. Den har varit lite svår att få tag i men för ett par år sedan snubblade jag över den i en plantskola i Tyskland. Jag slog till direkt och den var lite trög i etableringen här. Först i år efter tre år visar den på allvar sin potential. Det är en hybrid mellan R keiskei och R ’Yaku Fairy’. Färgen är mörkare gul än de flesta ”gula” rododendron. Låg och kompakt med proportionsvis stora blommor är det en utmärkt rododendron för exempelvis ett stenparti.

Om man går över till lite mera högväxta rododendron börjar jag med ett nyförvärv. Rhododendron ’Goldinetta’ som införskaffades hos Hachmann i våras. Det är en komplicerad hybrid men med R wardii i härstamningen hos båda föräldrarna. Jag kan inte uttala mig om den mera långsiktiga utvecklingen hos den här, men blomningen ser lovande ut. Färgen är mera klart gul än den nästföljande.

En av mina allra äldsta rododendron i trädgården här på landet är ’Goldbukett’. Den var en av de första vi planterade då vi började röja här. Det är en hybrid mellan en av mina favoriter sedan länge R  ’Scintillation’  och R wardii. Den förra har lämnat en tendens till rosa i blomman, som märks mest när blommorna som här är nyutslagna.

Rhododendron ’Blueshine Girl’ har i sin härstamning dels en sort ur Soulkew group som är en fortunei-hybrid, dels R wardii. Den förra har lämnat i arv de vackra lillafärgade bladskaften och den senare en ljusgul blomfärg. Här på bilden ser den nästan vit ut men i verkligheten är den mycket ljust gul.

Vårblomning 17-4

Våren i år är osedvanligt ryckig. Perioder med sommarvärme omväxlar med perioder med iskyla. Första dryga veckan i maj blev rejält varm med temperaturer upp till 22 grader. SMHI proklamerade meteorologisk sommar för stora delar av Västkusten. Sommaren avbröts abrupt av kyla och när detta skrivs den 11 maj inleddes dagen med blötsnö som färgade gräsmattan vit och bara ungefär 2 grader varmt. Blomningen utvecklas lika ryckvis. Just nu står allt i stort sett stilla.

En blomma som hann med att slå ut under värmeperioden är ytterligare en backsippa. Det är en namnsort av Pulsatilla vulgaris ssp grandis vid namn ’Papageno’, som alltså nu äntligen blommar, ungefär en månad efter huvudarten. En backsippa med potential. Kan rekommenderas!

På lökängen är vi nu inne i det sista floret. Då är det kungsängsliljorna som lyser, Fritillaria meleagris ’Alba’. På bilden finns även den vanliga rosa kungsängsliljan med, fast den syns knappt där den står i bakgrunden. Även den fina Allium zebdanense finns med på bilden fast ännu bara i knopp, så inte heller den är särskilt framträdande.

Fritillaria pallidiflora, blek klocklilja, kommer från Centralasien och nordvästra Kina. En lättodlad klocklilja som blir gammal i ett lagom väldränerat läge. Kräver inte så mycket mer än en näve lämplig gödsel under tidig vår och ett ljust läge. Här står den i full sol i rätt mager jord och blommar flitigt varje år.

Annars har jag samlat en massa asiatiska, främst japanska växter i en rabatt som jag brukar kalla Japan. Inte någon typisk japansk trädgård, bara huvudsakligen japanska växter och kanske lite inslag av japansk stil här och där. Där blommar nu en liten juvel, Shortia soldanelloides var intercedens. Den är allmänt sedd som svårodlad men så är egentligen inte fallet. Knepet är torvblock. Den kan odlas direkt i sådana men här står den precis i kanten mellan torvblock och jord. Inte direkt solljus men ljust och södervänt.

Inte långt därifrån växer Epimedium leptorrhizum, fjärilssockblomma. Kommer inte från Japan utan från Kina men har en blomelegans som onekligen för tankarna till Japan. Ingen särskilt vanlig trädgårdsväxt men inte svårodlad den heller. Den behöver lite lagom skuggigt läge och en mullrik jord som håller fukten bra. Den är egentligen vintergrön men bladen blir lätt frostbrända på vintern om solen kommer åt för mycket.

Man behöver inte fara så långt som till Kina och Japan för att hitta bra växter för våra trädgårdar. Det finns vildväxande växter i Sverige som inte alls bör föraktas. En sådan är Potentilla verna, småfingerört. Tuvbildande och breder ut sig lite långsamt. Väldränerat i sol i stenpartiet är det en tacksam växt som inte tar för sig på andras bekostnad. Den har under åren gått under ett flertal olika namn som ibland återfinns fortfarande. (P minor, P neumanniana, P tabernaemontani)

Lite längre bort får man åka för att hitta nästa, nämligen till sydvästra Alperna och östra Pyrenneerna. Barrviva är det svenska namnet på Vitaliana primuliflora ssp cinerea. Till skillnad mot den förra är den en aning utbredningsbenägen men inte särskilt aggressiv. Även den en tacksam stenpartiväxt som mycket väl kunde vara vanligare. Jag får väl medge efter de här två bilderna att det inte skulle skada med lite rensning i stenpartiet. Det finns på bilderna en del som inte borde finnas där.

Vårblomning 17-3

Efter en mild vinter med bara enstaka köldknäppar och en mild mars var förväntningarna stora på en tidig vår då april inleddes näst intill rekordvarmt. Två veckor in i april förbyttes värmen mot sibirisk köld och andra halvan av april blev betydligt kallare än normalt med ett flertal frostnätter. Växtligheten kom helt av sig och stod och stampade fram till Valborgshelgen då värmen gjorde sitt intåg på bred front. Allt som stått stilla i ett par veckor exploderade med ens. Magnolian ’Wada’s Memory’ som stått med halvt utspruckna knoppar blev nästan över en natt helt vit av fullt utslagna blommor. Bild tagen från grannens tomt över växthustaket.

En backsippa, den alltid tidiga Pulsatilla vulgaris ssp grandis’, har nu blommat nästan en hel månad och först nu kommer andra efter. Här är det den röda fina Pulsatilla vulgaris ’Röde Klokke’ som äntligen efter lång tvekan öppnat sina knoppar ordentligt.

Hundtandsliljorna är på gång och först är den japanska arten Erythronium sahohime som blommar troget år för år men som gärna kunde få växa till sig lite mer med förhoppningsvis flera blommor. Men man kan likväl inte vara annat än nöjd tycker jag, när man böjer sig ned och tittar noga på den här läckra blomman.

Nu börjar också rododendronblomningen så smått. Först brukar Rhododendron pemakoense vara men den hade tyvärr till skillnad mot de flesta andra väldigt dålig knoppsättning föra året och har bara enstaka blommor som knappt är värda en bild. Nummer två har desto fler blommor. Det är Rhododendron ’Topsi’ med djupröda knoppar som bleknar mot rosa när blommorna åldras. En hybrid mellan R yakushimanum och R forrestii från Hachmann.

På lökängen har nu de tidiga lökarna ersatts med flor nummer två, huvudsakligen narcisser och pärlhyacinter. Efter det kommer kungsängsliljor och Allium men de dröjer ett par dagar till.

 Jag har ett ställe i branten söder om tomten där det finns möjlighet att lite lättare ta sig upp. Det har jag märkt är rådjurens favoritpassage från söder på vintern och de hamnar rätt upp i smörgåsbordet med rododendronknoppar på låga buskar. Jag har ett tag tänkt att stänga till där för att minska rådjurstrafiken och helst med något i buskväg som är riktigt taggigt. Den städsegröna Berberis julianae är ett mycket bra alternativ och vid mitt Tysklandsbesök veckan efter påsk hittade jag en liten planta av denna. Nu planterad och det skall bli spännande att se om den kan göra någon nytta. Vi hade en sådan buske i vår förra trädgård och den var det minsann inte nådigt att trängas med. Fullt med tretaliga tornar på berberisvis upp till fem cm långa och stenhårda.