Någon vinter har vi knappast sett till här i
Göteborgstrakten. Enligt SMHI:s definitioner är det fortfarande höst. Några
dagar med minusgrader och ett par rätt kalla nätter plus ett enda snöfall, då
snön blev kvar mer än några timmar, är allt. Nu är det helt snöfritt ute och
prognosen just för tillfället pekar inte på någon varaktig ändring de närmaste
tio dagarna. Det lutar åt ännu en av de milda vintrarna som vi fått vänja oss
vid hittills under 2000-talet.
Förra året i december och januari var det också milt men
just ungefär vid den här tiden förra året hade vi en vinterperiod med snö och
kyla. Jag tog den 19 januari den här bilden genom vardagsrumsfönstret på de
snötäckta lindarna på kyrkogården på andra sidan gatan här i stan. Något
liknande har vi inte sett till i år och personligen hoppas jag slippa det även
under resten av vintern.
Jag ser hellre fram emot vad som förhoppningsvis snart skall
komma i trädgården på landet. Här kommer lite exempel på sådant jag hoppas få
uppleva under de kommande månaderna. Bilderna är från förra våren. Tidigast
bland lökarna på södersidan brukar Colchicum trigynum vara och den 28 februari
kan man nog liksom förra året se den så här. I de anglosaxiska länderna
vidhåller man ofta namnet Merendera trigyna men här ansluter vi oss till
Colchicum-experten Karin Persson som inte särskiljer Merendera som eget släkte.
Får vi inga större köldbakslag kan den dyka upp redan i början av februari.
De som läst tidigare bloggar vet att jag är mycket förtjust
i irisar i reticulata-gruppen. Några sorter har visat sig mycket hållbara och
även varit spridningsbenägna. Här en bild från stenpartiet den 24 mars förra
året. Många små grupper av reticulata-irisar. Man kan också skymta en del gula
krokusar från chrysanthus-gruppen som på liknande sätt sprider sig spontant.
I april börjar en del buskar att blomma. Här är det blommor
på Abeliophyllum distichum, vinterbuske. Bild från den 20 april. Man hör ibland
den här busken beskrivas som en vit forsythia och det är väl inte en så dum
liknelse. Än så länge är den ung och inte så stor men den skall väl växa till
sig förhoppningsvis.
Annars är april tulpanernas månad. En som bara förtjänar
lovord tycker jag är Tulipa humilis ’Odalisque’. Den har glatt mig nu i rätt
många år och är ”still going strong”.
I maj är lökängen nästan överblommad och då kommer en mycket
tilltalande allium med rent vita blommor. Den har visat sig vara ett lyckokast
i den här miljön och om den får stå kvar så länge att fröerna hinner mogna
sprider den sig villigt. Namnet är Allium zebdanense. Absolut något att se fram
emot. Bilden från 21 maj och den hade då blommat i flera veckor.
Slutligen en nyhet för förra året, Anemone trifolia,
trillingsippa, en motsvarighet till vår vitsippa från sydligare delar av Europa.
Man kan naturligtvis fundera på varför det inte duger lika bra med vitsippor.
Det gör det såklart men min förhoppning är att den här inte är lika expansiv.
Dessutom är jag förtjust i de friskt gröna tredelade bladen som bakgrund till
blommorna.
