Nu är vi en dryg vecka in i september och man kan inte
undvika det faktum att hösten börjar göra sig gällande. Sommarhögtrycken har
ersatts av lågtryck och ostadigt väder. Regn, blåst och lite lägre temperatur
vittnar om att sommaren går mot sitt slut. Man måste ibland tända lampan mitt
på dagen. Rent meteorologiskt dröjer det ett bra tag till innan SMHI
proklamerar höst i våra trakter men det är onekligen dags att så smått börja
förberedelser för att flytta in till stan igen.
Det har varit en lång lantvistelse i år. Den utlösande
faktorn bakom att jag redan i april började tillbringa alltmer tid på landet
var Covid -19. Det kändes lättare att hålla sig isolerad på landet än i stan
och när dessutom vädret tidigt blev riktigt sommarvarmt flyttade jag definitivt
ut redan i senare delen av april, nästan en månad tidigare än vanligt. Det blev
en vädermässigt konstig sommar med tidig värme och en lång torkperiod.
Högsommaren, d v s juli blev sval och ostadig med en hel del regn, även om det
mätt i millimeter inte blev så mycket som det verkade. Juli följdes av en
augusti som blev varm och torr. Medeltemperaturen var uppe och snuddade vid
rekordnoteringar och en period i mitten av månaden var det högsommarvärme med
över 25 grader varje dag under en tvåveckorsperiod. Någon av de första dagarna
i augusti kom det ett ordentligt regn på cirka 10 mm. Efter det tömde jag
regnmätaren. Nästa gång jag tömde den var i månadsskiftet augusti-september. Då
var det totalt 8 mm i den.
Ännu en sommar alltså med stort behov av vattning. Nu fjärde
året i rad med nederbördsbrist. Mycket i trädgården och runt omkring har lidit
svårt av torkan. Träd har dött eller vissnat till stor del. Jag har flera gamla
tallar på tomten som är döende och jag kommer att få fälla dem till våren.
Nedanför, söder om min tomt på kommunens mark, står den här ruinen till tall
som fällde sina sista levande barr i våras. Det gör mig egentligen inget
eftersom den, tillsammans med den tall som blåste omkull i vintras, skymde
väldigt mycket av min utsikt. Inget ont som inte har något gott med sig.
Trots allt har den här sommaren inte varit lika förödande
torr som exempelvis för två år sedan, 2018. Det är bara i de mest solutsatta
delarna av trädgården som jag behövt vattna. Framför allt på norrsidan har
växterna trivts utmärkt i värmen och med hyfsad tillgång till vatten. Ett
släkte som gillat läget är rododendron. Knoppsättningen är nu imponerande och
det kan förväntas en mycket riklig blomning nästa år. I år var det däremot
mycket skralt. Flera blommade inte alls och andra hade bara enstaka blommor.
Det stora gamla buskaget med Rhododendon catawbiense ’Grandiflorum’ har blivit
för stort och jag var tvungen att inskränka det. Resultatet blev att jag
stammade upp buskarna och lämnade kvar en grön krona. Det blev bra tycker jag
men en hel del uppsnyggning under och runtom behövs. Det blir nästa år. Man får
spara lite på arbetet så att det inte tar slut direkt!
Ett växtsläkte som inte riktigt får den uppmärksamhet det förtjänar är aklejorna. Jag har under årens lopp planterat in många olika arter, både höga och låga, men inte tagit hand om dem så bra. Många har hamnat i skymundan av annat och försvunnit. I gengäld har de korsat sig med varandra och frösått sig både här och där. När jag flyttat jord har fröer följt med och nu har jag mängder av aklejor av de mest skilda utseende. På sina ställen får de nu härja fritt och bilda en vild undervegetation under buskar och träd. Det gör att jag inte behöver rensa men att det ändå ser rätt välvårdat ut. Aklejor har varit en av sommarens behållningar. Här kommer några bilder som exempel på hur de kan se ut.
En annan spridningsvillig växt som jag tidigare förde en
ojämn kamp mot är fingerborgsblomma, Digitalis. Den är lite för vildsint för
mera ordnade rabatter men numera får den i stort sett hållas på vissa ställen.
Den här sommaren har blomningen varit helt otrolig i och utanför trädgården. De
högsta exemplaren blev flera decimeter högre än jag, d v s uppemot eller kanske
över två meter. Jag har inga bra bilder annat än på en bukett jag plockade till
midsommar i en vas på altanen.
Hösttecken utöver vädret hittar man här och där i
trädgården. Här ett par bilder. Ett första är tidlösa, Colchicum autumnale
’Nancy Lindsay’. Ett annat är höstfärgen på katsuran, Cercidiphyllum japonicum.
Det är dock nog mer en effekt av torkan än av hösttemperatur.
