söndag 20 juni 2021

Några ovanliga växter i min trädgård

Jag söker gärna det ovanliga när det gäller val av växter till trädgården ibland kanske på bekostnad av utseendet. Det märks då jag visar en del växter för trädgårdsvänner. Deras entusiasm är inte alltid lika stor som min. Här kommer en kavalkad av lite ovanligare växter som ändå tilltalar de flesta (tror jag). Det första är en sydafrikan som jag nog kommenterat i tidigare bloggar. Gul påfågelsiris, Moraea spathulata är namnet och den härstammar från en insamling i Lesotho. Via Göteborgs botaniska hamnade fröer hos mig och jag har lyckats odla den rätt många år nu i mitt stenparti. Det dröjde länge innan den började blomma men sedan 2015 blommar den årligen. Vintrar som den gångna fryser stora delar av det vintergröna bladverket tillbaka men den har hittills snällt kommit igen. I botaniska finns den inte kvar längre. Undrar om det finns fler blommande exemplar i landet än min. Det gör det nog men det skulle var roligt att veta. Härdigheten är inte den bästa. I Kulturväxtdatabasen anges den som en rumsväxt.


Från botaniska kommer också en buske som jag inte har sett i odling någon annanstans i Sverige. Därmed inte sagt att den inte finns, men vanlig är den inte, det törs jag påstå. Även den tycks ha gått ut i botaniska. Den finns i alla fall inte kvar i deras databas på nätet. Det rör sig om Deutzia longifolia, långbladig deutzia. Härrör som så många andra fina blommande buskar från Kina. Jag fick en gång för många år sedan fröer från botaniskas fröbytessortiment med andra trädgårdar och den är säkert 25 år gammal här i trädgården. Bilden är tagen ovanifrån, från min altan. Busken blir ungefär 2,5 meter hög och är inte alls så spretig och kal nedtill som många andra Deutzia-arter.

En liten buske som inte är lika ovanlig är doftabelia, Abelia mosanensis. Dock ser man den inte i de vanliga plantskolornas sortiment och om den finns till salu någonstans i Sverige är jag osäker på. Denna är inköpt i Tyskland. Dess främsta företräden är inte en praktfull blomning utan, som framgår av det svenska namnet, doften. Angenäm och märkbar på avstånd, särskilt kvällstid. En liten buske på 1,5 meters höjd och bredd.

En lilja som verkligen är ovanlig i odling är Lilium rhodopeum. Den finns inte upptagen i Svensk Kulturväxtdatabas och har inget svenskt namn. I sitt hemland Grekland är den dessutom mycket ovanlig och utrotningshotad. Mitt exemplar härrör från botaniska och kommer från en insamling som en gång gjordes av experten på den grekiska floran, Arne Strid.

Till de direkt ovanliga kanske man inte kan räkna Edraianthus montenegrinus men den hör absolut till de mera svårodlade. De olika arter av Edraianthus jag planterat är det egentligen bara denna som klarat sig någon längre tid. Det beror, tror jag, på den speciella växtplatsen, nämligen i ett litet hål i sten av tuff, d v s ett poröst vulkaniskt material. Här behöver den aldrig befara att bli för blöt om fötterna men rötterna kan alltid hitta en aning fukt i små håligheter inne i stenen.

På den förra bilden av stenen kan kanske anas en liten kuddformig nejlika som också växer där. Det är en stickling som jag tagit från ett betydligt större exemplar som trivs bra och utvecklats till en stor kudde i stenpartiet. Det är Dianthus nivalis (inget svenskt namn). Jag har tyvärr inget minne av var den kommer ifrån men misstänker att jag köpt den någon gång på växtmarknaden på Kiekeberg.

Till slut kan jag inte låta bli att visa en rododendron som jag verkligen njuter av varje år när den blommar. Den står så att jag ser den från flera av husets fönster och även från altanen. Ganska ovanlig är den . Jag tycker i alla fall inte man ser den så ofta. Det är japansk småbladig rododenron som kan hänföras till de japanska azaleorna, Rhododendron kiusianum, dvärgazalea. Det har funnit ett sortnamn på den men det har fallit bort. Ursprungligen en liten obetydlig stickling köpt på en växtmarknad anordnad av föreningen Botaniskas vänner. Bilden gör tyvärr inte färgen riktig rättvisa. I verkligheten purpurlila, en färg som alltid förvrängs av min kamera.






 


onsdag 26 maj 2021

Rododendron

 

Den 27 september förra året visade jag en bild här på knoppsättningen hos Rhododendron ’Makiyak’. Jag förutsade då att det skulle kunna bli en helt makalös blomning i år, med tanke på mängden knoppar. Det har det också blivit. Busken är så täckt med blommor att inte ett enda blad kan skymtas. Nu när blommorna bleknat till vitt, efter att öppna mera rosafärgade, får man intrycket av en gigantisk gräddbakelse. Det har varit svalt, för att inte säga kallt, sedan blommorna slog ut, vilket gjort att blommorna varat ovanligt länge.

En liten bit därifrån står den lågväxta småbladiga Rhododendron ’Ginny Gee’. Också den blommar rikligt. Det är i och för sig vanligt med mycket blom på den här lilla keiskei-hybriden men i år överträffar den sig själv. Plantan har jag själv förökat med stickling från ett äldre exemplar som jag köpte för många år sedan. Moderplantan har nätt och jämt börjat blomma där den står i total skugga. Den på bilden står i full sol och har blommat ett bra tag. Detta visar att många rododendron klarar sig lika bra i sol som i skugga, förutsatt att de har rätt jord. ’Ginny Gee’ hade ett rykte om att vara kinkig då jag köpte den men det kan jag definitivt dementera. Den har skött sig perfekt här hos mig.

Min allra äldsta rododendron är forrestii-hybriden ’Baden Baden’. Den köpte jag någon gång under första halvan av 1970-talet. Det var ursprungligen 5 exemplar som jag köpte billigt eftersom de frostskadats lite i handelsträdgården, som drabbats av en oväntad sen frost strax efter det att man fått hem dem. De placerades då i vår förra trädgård där de fick stå till i början av 90-talet. Jag beslöt då att göra om vissa delar av trädgården och jag fick därför gräva upp dem. De hade genom sitt låga växtsätt gett upphov till flera nya plantor där grenar som legat mot marken rotat sig. Det var nu alltså säkert ett tiotal små buskar och jag gav bort några. Resten hamnade här på landet på lite olika håll. Av dem dog två 2018 i torkan. Tre stycken som placerats tillsammans fick omfattande torkskador men har nu repat sig och blommar i år som nästan aldrig tidigare. På bilden ser man vissa kvardröjande spår av den svåra torkan i form av ett hål i buskaget. Det är dock på väg att slutas och kommer att försvinna om det inte blir fler liknande torksomrar. En pigg 50-åring får man säga.

År 2014 ställde jag i ordning en helt ny odlingsbädd i en klyfta i berget på södersidan. Där planterades i april 2015 totalt sju rododendron av mellanstorlek. Det berättade jag om i en blogg här den 26 april det året. Nu har de små plantorna, som då tycktes stå så glest, vuxit till sig och börjar nu så smått trängas på ett sätt som passar rododendron mycket bra. De ger varandra lite vindskydd och skuggar också marken. Så här ser gruppen ut när nästan alla blommar samtidigt. Precis så hade jag tänkt mig det och jag är riktigt nöjd.

Jag har rätt många rododendron i olika storlekar. En del är alltså mycket gamla medan andra är nyplanterade. Somliga har redan blommat över medan andra inte har börjat än. Det kan väl bli anledning att återkomma till dem längre fram. De allra flesta, om än inte alla, blommar ovanligt rikligt i år.  Ett exempel på en som inte är så gammal men som blommar mycket fint i år är den gula Rhododron ’Goldprinz’, som har en mättad gul färg, som min kamera tyvärr vägra att återge korrekt. Knopparna är röda och då blommorna slår ut tonar de i orange. Den är rätt fin på bilden men mycket finare i verkligheten. Den förekommer också under namnet ’Golschatz’ och omnämns ofta som en av de allra finaste gula rododendron.

En annan gul rododendron som ofta lovordas är Rhosdodendron ’Wren’. Lågväxt och småbladig men med proportionsvis stora blommor.

I det lilla formatet har jag på senare år planterat en hel del. En liten fin sak som inte blir mer än några dm hög och lika bred är Rhododendron ’Sarled’. När jag köpte den hade den ett obegripligt namn men jag fick hjälp att omtolka det och kunde slå fast att det var sorten ’Sarled’ det rörde sig om. Det är en hybrid mellan R sargentianum och R trichostomum.





tisdag 20 april 2021

Sol och vår

 

”När det är sol och vår och man är sjutton år, är det så lite man förstår” sjöng Inger Berggren i eurovisionsschlagerfinalen 1962. Trots att man är mycket mer än sjutton år, är det en hel del man inte förstår. Exempelvis hur det kan ändra sig så snabbt från vinter till sommar. Bara för drygt en vecka sedan, då jag skulle sova över på landet för första gången kändes det mycket långt ifrån vår. Närmare vinter tyckte jag nog när nordanvinden ven runt knutarna och värmepumpen trots tappra försök knappt lyckade få upp temperaturen i stugan till dräglig nivå. Plötsligt i går och i förrgår brakade sommaren in med temperaturer på över 20 grader och allt var plötsligt förvandlat.

Förvandlingen märktes även i trädgården där krokusarna på lökängen plötsligt tyckte, att nu hade de gjort sitt och lade sina kronblad till vila. I stället var det annat som började blomma. De rododendronknoppar jag talade om i min förra blogg öppnade sig och årets första rododendronblomning var ett faktum. Det var som jag skrev sist en buske där jag tyvärr tappat bort namnet, men den tidiga blomningen och blommornas utseende tyder på att det är en Rhododendron calophytum, paraplyrododendron, eller någon hybrid av denna. Att jag ändå är lite osäker beror mest på bladen, som borde vara större om det är arten. Någon form av hybrid får jag tillsvidare betrakta den som. Mycket trevligt om nu bara frosten vill vara så snäll och hålla sig borta. Den har funnits här i trädgården länge men blommar nu för första gången.



 Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa, har jag nog skrivit om flera gånger. Den är alltid mycket tidigare än den vanliga backsippan och är verkligen uppseendeväckande med sina stora blommor väldigt tidigt på våren. Den har sitt ursprung i Centraleuropa och i Ukraina, där den är fridlyst. Jag skall försöka komma ihåg att ta frö och så i år så att jag får fler. Jag vet flera ställen där den skulle trivas och jag kan ge bort den och bidra till att hålla liv i den.


Kejsarkronorna har också slagit ut. Bilden här visar en ganska ny sort ’Early Magic’, som är en hybrid mellan Fritillaria raddeana och F eduardi. Annars liknar den mycket den vanliga F imperialis. Den är dock något lägre och tidigare i blom.


Fritillaria imperialis ’Red Beauty’ planterade jag i höstas och den blommar nu. Även det är en ny sort. Mycket vackra röda blommor i en ny nyans.


Abelliophyllum distichum, vinterbuske, kallas ibland vit forsythia. Inte för att den är så nära släkt med forsythia men för att blommorna ser ut precis som små vita forsythiablommor. Den finns vildväxande i Korea och är nog en aning sämre härdig än vanlig forsythia.





söndag 4 april 2021

Trädgården vaknar

 

Ja just det. Nu är det alldeles uppenbart hur trädgården vaknar efter vintervilan. De tidigaste vårblommorna har blommat ett tag, men nu ser man också hur alla knoppar på buskar och träd tydligt sväller och här och där lyser det en aning grönt. Jag tror att många liksom jag har en känsla av att vintern varit ovanligt kall men ser man på väderstatistiken är det inte riktigt sant. Medeltemperaturen för de tre vintermånaderna dec-feb uppgick enligt SMHI till 1,1 grader vilket visserligen är en tiondel lägre än för perioden 1991 – 2020 men ungefär 1,5 grader varmare än för perioden 1961 – 1990. Vi har vant oss vid de milda vintrarna och blir förvånade då det kommer en vinter, som mer påminner om vad vi var vana vid på slutet av 1900-talet. Vinterns lägsta uppmätta temperatur hos mig är -13,4 och det är det lägsta sedan 2013. Men den temperaturen var vardagsmat för 30 år sedan. Då var det ovanligt att det inte någon gång var kallare än så under vintern.

Att man vant sig vid milda vintrar märks också när man planterar nytt i trädgården. Jag har planterat en del vintergröna buskar, som jag knappt ens skulle ha reflekterat över för 30 år sedan. En vinter som denna märks det trots allt, att somliga buskar är på gränsen och får rätt mycket bruna blad. En sådan är den vintergröna Berberis darwinii, som i år ser bedrövlig ut. Många brunbrända blad men den är troligen inte allvarligt skadad. Ännu värre ser Mahonia eurybracteata ssp ganpinensis x gracilipes ut. Den planterade jag för några år sedan med full visshet om att den nog inte skulle klara sig i längden. Än är jag inte beredd att döma ut den, men den ser onekligen inte särskilt frisk ut i dag. Jag får återkomma om den när vi kommer någon månad längre fram.

Roligare är det att beskåda alla lökväxter som nu visar sig. De har inte reagerat på kylan mer än genom att vänta någon vecka extra med att blomma. Det märks när man jämför datum på bilderna på lökängen med motsvarande från förra året. Den här bilden på krokusblomningen tog jag i dag. Förra året blommade krokusarna så här mycket redan 14 dagar tidigare.


 En blomma som jag gärna vill ha i stor mängd på lökängen är snöklocka, Leucojum vernum. Den är lite känslig eftersom lökarna torkar fort när de grävts upp, och de som man köper i handeln är ofta så torra att de inte klarar sig. Jag köpte likväl för två år sedan en förpackning med tre lökar. När jag inte såg till någon blomma förra våren trodde jag att jag misslyckats. I dag hittade jag en blomma, och hoppas att det skall vara ett tecken på att de klarat sig så att de skall sprida ut sig ordentligt.


I lökbädden har blomningen hållit på ett slag. Våririsen kommer lite gradvis och här är det Iris reticulata ’White Caucasus’ som pausade en aning förra året men nu kommit igen.

En som däremot aldrig pausar är Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Den blommar troget varje år sedan länge. Jag hade räknat med att den skulle självså sig, men det har varit dåligt. Nu såg jag i dag i närheten ett flertal självsådder som blommade, så nu kommer den tydligen.

Allt är inte lökar som blommar. Det finns också knölar, exempelvis cyklamen. Cyklamen coum är tidigt i blom, förra året såg jag blommor i januari. Det kan se lite skräpigt ut med vissna löv men det är just den miljön som passar bra och då självsår den sig. Detta är resultatet av en sådd jag gjorde för några år sedan. Jag tror att det var tre knölar jag planterade ut och nu sprider den sig långsamt men säkert.

Vintrarna på senare tid har varit gynnsamma men samtidigt har däremot somrarna varit mindre gynnsamma med långa torkperioder. Min vita tibast trodde jag förra året hade torkat bort helt men nu såg jag till min glädje att det fanns ett par levande grenar kvar med blommor. Daphne mezereum f alba är namnet.

 
Apropå svällande knoppar är det en hel del sådana på mina rododendron. Det är mycket blomknoppar i år, så det kan bli härlig blomning. En buske har knoppar som verkligen gör skäl för beteckningen svällande. Det är en rododendron som jag veterligen inte haft blomning på tidigare. I alla fall har jag ingen bild och dessutom är det tyvärr så att namnet fallit bort. Den har funnits här i rätt många år och mina detektiva funderingar har härlett dess ursprung till växtbutiken på Sofiero slott. Jag hoppas kunna få mitt minne att fungera när den nu i år äntligen blommar. Så här ser knopparna ut i dag. Det ser nästan ut som om blomman kan bli gul?





söndag 21 mars 2021

Seg vår

 

Våren känns ovanligt seg det här året men nu börjar det röra på sig lite. Vårdagjämningen har passerats så det börjar bli dags. Fast egentligen är det väl rätt normalt. Det har varit ett antal ovanligt tidiga vårar på rad, så man har vant sig vid det. Förhoppningsvis skall vi slippa kalla nätter med flera minusgrader den närmaste tiden. Stor skillnad mellan södersidan och norrsidan i trädgården. I norr är det i princip fortfarande vinter med tjäle kvar på en del ställen där solen inte alls kommer åt.

På södersidan ligger min lökbädd och där har det börjat blomma en hel del. Colchicum trigynum har blommat länge nu. Den är egentligen mera en vinterblommare än en vårblommare. Nu är den på gränsen till överblommad. Den kommer från Turkiet, Kaukasus och Iran. Inget svenskt namn.


Många krokusar i lökbädden försvann för några år sedan. Jag tror att det var möss som bosatt sig där och kalasat på krokuslökar. Några hade fröat av sig och en del har nu växt upp till blombara lökar. Crocus versicolor är en sådan.


Våriris i reticulatagruppen kommer med ständigt nya sorter. Det har varit populärt med vita sorter ett tag och här är två sådana. Den första heter ’Polar Ice’ och den andra ’Frozen Planet’.



En tålig sort som jag haft nu i många år är ’Pixie’. Den har till och med förökat sig och spridit sig ut i stenpartiet intill. Fröplantorna skall väl kanske inte kallas ’Pixie’ men de är så lika att jag inte ser någon skillnad. 


I stenpartiet växer den här julrosen som är en riktig hejare på att sprida sig. Det är Helleborus foetidus, klockjulros, som är så spridningsvillig att jag försökt att utrota den i stenpartiet. Det har dykt upp en som jag missat och nu blommar den. Rätt fin med gulgröna klockformiga blommor. Den får nog stå kvar!


 


måndag 22 februari 2021

25 grader upp på en vecka

 

Den 14 februari på morgonen var här -12,5 grader på morgonen. I dag på eftermiddagen visade termometern på +12,5 grader. Köldknäppen som inleddes i slutet av januari kom som lite av en överraskning efter den milda vintern så långt. Lika överraskande kom den sköna vårvärmen i går och det blev ännu varmare i dag. Här inne i Göteborg försvann de sista snödrivorna i går. Kvar ligger lite smutsiga hopskottade högar. På landet där jag var i går låg fortfarande upp emot en dm snö i skuggan på norrsidan.

På södersidan var det i stort sett barmark och i lökbädden såg man krokusar och våririsar som stack upp som spjutspetsar i gruset. Trots värmen som råder just nu lär det nog dröja lite innan första blomningen där. Förra året den 23 februari blommade Iris ’Polar Ice’ så här fint. I år ser man bara cirka 5 cm långa smala knoppar som sticker upp.

Kylan blev lite värre än vad jag hoppats. Jag har i nyodlingarna satt en del vintergrönt som är tveksamt härdigt. En sådan är hybriden Mahonia eurobracteata ssp ganpinensis x gracilipes. Erfarenheten av den från svenska förhållanden är nog nästan obefintlig. Jag har haft den några år och den har blommat de senaste två åren. Ingen överväldigande blomning men rätt fina små blommor på långa stänglar. Nu tittade jag på den i går och jag vet inte. Den såg inte död ut men sprudlade heller inte av friskt grönt liv. Det ger sig väl framåt maj ungefär, vilka eventuella skador den fått och om jag skall få se blommor på den igen.


 Jag satte några små miniatyrrododendron förra året och hur vinterhärdiga de är har jag ingen aning om men de bör ha klarat sig tycker jag. Jag har ingen bild på just dem och har inte direkt namnen i huvudet nu. Däremot har jag gamla bilder på några andra små rododendron som kan var värt att visa. Det är inte av den allra lägsta sorten utan sådana som blir cirka 3-5 dm på höjden. Det blir ingen ytterligare beskrivning. Det kanske jag återkommer till då det är aktuellt med årets blomning.

Rhododendron radistrotum

Rhododendron tolmachevii


Rhododendron ’Web’s Bee’




lördag 2 januari 2021

Nytt år

Så har året 2020 gått till ända och ett nytt år, 2021, har börjat. Som vanligt vet man inte vad det kan komma att innebära. Inte hade man en aning för ett år sedan, att det gångna året skulle bli så annorlunda. Många av de planer man gjort upp fick skrinläggas. Jag hade redan i januari gjort en lista på sådant som jag skulle köpa på plantmarknaden i Kiekeberg i april. Det var en helt nyanlagd rabatt som skulle fyllas med växter. Så blev det inte utan jag fick försöka tänka om en del.

Inte heller kunde man tro att all vetenskap och beprövad erfarenhet skulle sättas åt sidan i världens rikaste och mäktigaste stat. Presidentvalrörelsen fylldes med lögner och konspirationsteorier på ett sätt som man inte i sin vildaste fantasi kunde ha föreställt sig. Pandemin försökte presidenten till att börja med förneka att den ens existerade. Allra mest märkligt var att han fick stora delar av det amerikanska folket att tro på det.

Lögn döptes om till ”alternativa fakta”, och man lyckades övertyga massor av människor att det var något som existerade. ”Alternativa fakta” är ett begrepp som är totalt motsägelsefullt. Fakta är fakta och något alternativ finns inte. Alternativa hypoteser är något annat och ett viktigt inslag i den vetenskapliga metodiken, men måste beläggas innan de förvandlas till fakta.

Om jag påstår att jag har 62 sorter av rododendron i min trädgård så är det ett faktum som lätt kan kontrolleras genom att de räknas. Om någon vill lansera hypotesen att det egentligen är 50 så är det bara att räkna. Antingen stämmer det eller så stämmer det inte. 50 är inte ett alternativt faktum utan en lögn, om räkningen visar på 62.

Många av mina 62 rododendron verkar av knoppsättningen att döma komma att blomma extra rikligt i år. Jag skall försöka njuta av det och dessutom vara flitig med kameran. Jag inser när jag tittar i mina fotoalbum att jag har varit dålig på att ta helhetsbilder på mina rododendron. Mest har det blivit närbilder av blommor. Nu skall jag försöka reparera det.

Här kommer en bildkavalkad som visar några av mina 62 rododendron. Bilderna illustrerar hur många olika typer av rododendron det finns. För varje trädgård bör det finnas någon sort som passar. Många av bilderna har jag antagligen visat tidigare och även lämnat beskrivning. Därför nöjer jag mig nu med bilderna.

Rhododendron kiusianum

Rhododendron pemakoense

Rhododendron 'Makiyak'

Rhododendron 'Sarled'

Rhododendron 'Scintillation'

Rhododendron 'Polaris'

Rhododendron 'Irene Koster'