söndag 14 juli 2019

Torrt och varmt här


Det är ungefär nu som den riktiga högsommaren inträder. I genomsnitt är det mellan den 15 juli och den 15 augusti som allra varmast. Det är också då som man brukar få de allra högsta maxtemperaturerna. Det är inte säkert att det blir så i år eftersom jag redan flera gånger uppmätt temperatur på över 30 grader. Det är inte lika torrt som förra året men var klart på väg ditåt för någon vecka sedan. Emellertid kom det en del regn i slutet av förra veckan och det blev totalt cirka 10 mm. Det gjorde nytta men ett par solgassiga dagar har gjort att jag ändå måste vattna på de mest solbakade delarna i södersluttningen. Tala inte om det för semesterfirarna men jag hoppas faktiskt på betydligt mera regn!

Lökblomning förknippas väl oftast med våren men det finns en del som blommar även nu mitt i den varmaste sommaren. En sådan är Allium cernuum, prärielök. Det är en ganska lättodlad lökväxt, som i och för sig kräver väldränerad jord men annars inga problem med den. Den rekommenderar jag gärna. Kanske lite svår att få tag i.


En annan lökväxt som blommar nu är den vackert blå Triteleia laxa, blå bukettlilja. Här är det sorten ’Corinna’. Dess ursprung är kanske lite oklart men många ser den som en kultivar av T laxa. Möjligen kan det vara en hybrid. Förr i tiden ansågs den som en sommarlök, som såldes på våren för blomning under sommaren, men som sedan likt exempelvis Gladiolus måste tas upp för frostfri vinterförvaring. Den gick då även under namnet Brodeia. Att den skulle vara ohärdig är fel. I åtminstone zon 3 kan man räkna med att den klarar vintern galant om den får stå i väldränerad jord. Kanske beror missuppfattningen beträffande härdigheten på att den härstammar från Kalifornien. Man har väl helt enkelt utgått ifrån att en lökväxt därifrån inte kan klara vintern på våra breddgrader. Mina exemplar har står på den här platsen i över tio år utan problem. Ja, den förökar sig inte direkt men kommer troget tillbaka med att antal blommor varje år.


Mer traditionellt är det såklart med liljeblom. På bilden syns de vackert röda blommorna hos Lilium pumilum, korallilja. Det är en lilja att rekommendera för en traditionell liljebädd, gärna i lite halvskugga. Den blir rätt hög. I år är den ungefär så hög som jag, d v s ungefär 175 cm. Så hög brukar den inte bli. Den fick väl lite extra kraft i löken förra sommaren.


En annan lilja med turbanformade blommor är den vanliga krolliljan, Lilium martagon. På bilden är det en vit form, som även den är ovanligt högväxt i år. Något lägre än förra men klart över en meter.


En pålitlig perenn som blommar nu är  Sidalcea candida, som ses här, bildande bakgrund till Actaea simplex ’Carbonella’, höstsilverax. Denna sort av höstsilverax är nog den med den mörkaste färgen. Stammarna är nästan svarta och bladen mörkt lila. Bilden ljuger lite. Mörkare i verkligheten.


Jag har som jag berättat i tidigare bloggar kunnat glädja mig åt många ”förstagångsblommare” bland mina buskar och träd. Här kommer ännu en och det torde vara den sista. Nu är nog alla avverkade. Man får förmoda att det var förra sommaren som satte fart på en del. Den här lilla ginsten heter Genista hispanica ssp occidentalis och blommar alltså för första gången i år. Den såddes 2010 och har växt långsamt där den är placerad i en djup spricka i berget fylld med grus. Fröerna till min sådd kom från det exemplar som växer i ett liknande läge i Botaniskas klippträdgård. Fröerna till den insamlades i sin tur i sydvästra Frankrike i departementet Pyrennées-Atlantiques. För monarkisten kan nämnas att huvudstad i det departementet är staden Pau, varifrån vår svenska kungaätt härstammar. En växt för rojalister? Ingen jätte någonsin. Den blir max cirka 60 cm hög och något bredare. Växer mycket kompakt och ser som fullt utvuxen ut nästan som en jättestor igelkott med sina gråskimrande blad och grenar.


Vid den här tiden av sommaren är trädgården full av ungfåglar som firar sin nyvunna förmåga att flyga. Ibland överskattar de dock sin förmåga. Det visar sig bland annat i ideliga kollisioner med mina fönster. Tre på en vecka har gett två fatala resultat men den tredje för ett par dagar sedan klarade sig med livhanken, om än nätt och jämt. Efter att ha legat och pustat ut i tre timmar, lyckades den till slut lyfta och flyga upp på taket till min friggebod. Det var när jag tog ut kameran för att ta en bild, som den beslöt sig för att nu hade den vilat färdigt. Undrar just om det kanske var en ättling till den närsynta bofinken Knut?




söndag 30 juni 2019

Pioner och annat


Årets sommar ter sig skrämmande lik förra. Torrt som fnöske överallt och jag vattnar febrilt. Ett par buskar som överlevde förra sommaren men fick torkskador lägger nu av helt. Min vattning hjälper inte. Den stora blomsterkornellen Cornus kousa ’China Girl’ är döende och jag tvingas konstatera att den troligen måste sågas ned till våren. Den blommade fint för ett tag sedan men bladen som kommer är förkrympta redan då de slår ut och slokar gradvis alltmer. Inte helt och hållet torkans fel. Jag valde en olämplig växtplats inser jag nu. Jag förstår att jag måste tänka om då det gäller vissa växtval. Torka tycks vara något man får räkna med även här på västkusten.

Luktpionerna kommer nu med sina blommor. Här kommer en knippa med fyra stycken i de danska färgerna rött och vitt. Först den vita fyllda ’Couronne d’Or’. Därefter i ordning: ’Japensha Ikhu’, ’Phillippe Rivoire’ och ’White Wings’.






Jag har tidigare i år berättat om ett flertal förstagångsblommande frösådda buskar. Nu kommer en till, nämligen Stewartia pseudocamellia, japansk skenkamelia. Det namnet står i mina anteckningar men jag börjar bli osäker på om det inte är S serrata istället och att jag blandat ihop något. Hur som helst är det en buske eller egentligen ett litet träd med mycket vackra blommor. Tråkigt bara att de enskilda blommorna står så kort tid. Underbart är ibland alldeles för kort. Svårt med helhetsbild. På något sätt försvinner blomningen i grönskan. I verkligheten är intrycket ett helt annat. Här kommer i alla fall en helbild och en detaljbild som visar blomningen lite närmare.




I viss mån är det samma problem då det gäller nästa, Hydrangea robusta, stor hortensia, som nu växt upp till närmare fem meters höjd och som blommar riktigt mäktigt i år, som så mycket annat. Den positiva delen av förra årets varma sommar. Denna jättestora hortensiabuske härstammar från Indien , Bangladesh och Kina. Härdighetsmässigt tycks den inte ha några problem här.



Slutligen ett nytillskott från i våras, Arisaema costatum, ribbad kobrakalla. Jag har haft den på ett annat ställe där den växte och blommade några år för att sedan inte återkomma. Kanske jag hittat en bättre plats för den nu. Den kommer från hög höjd i Nepal, så man tycker att den borde ha en viss vana vid vinterkyla.



lördag 22 juni 2019

Midsommar


Midsommar är i trädgården lite av en brytningstid. Nu är vårblomningen definitivt över och högsommarblomningen tar vid, illustrerat exempelvis av luktpionerna. De börjar blomma nu och några stycken fick tillsamman med irisar av olika slag utgöra årets midsommarbukett.



De flesta buskar och träd har blommat över och de sista kommer ungefär vid den här tiden. I naturen är det exempelvis fläder och olvon och i trädgården finns också några buskar som blommar. Först doftabelia, Abelia mosanensis från Korea. Det är den enda arten i släktet som är härdig i Sverige och det nätt och jämnt. Det är nog säkrast att hålla sig till zon 2. Den är heller inte så vanlig i våra handelsträdgårdar. Här står den med viss rotkonkurrens och växer ganska långsamt men brukar blomma rätt bra. Skall kunna bli ungefär 1,5 meter hög och odlas väl mest för doften.



Storblommiga klematishybrider har jag under årens lopp haft dålig framgång med. För några år sedan valde jag ändå att göra ett nytt försök. Det gick alldeles utmärkt med sorten ’Sparkler’, som nu blommar som en galning på sin spaljé. Den som det var tänkt att dela plats med, nämligen ’Red Pearl’, har jag inte haft samma framgång med. Den började bra men har stagnerat och når i år inte upp mer än någon meter med några få blommor.



Kinesisk blomsterkornell, Cornus kousa var chinensis ’China Girl’ hade inget bra år 2018. Av någon anledning frös några stora grenar i toppen och under sommaren var det alldeles för torrt där den står. Trots vattning är den i år gles och med rätt dålig blomning i de övre delarna. Jag kommer att få skära in den en del när den blommat över. De blommor som finns i de nedre delarna är dock precis som de brukar och bladen är där friska och fina.



Jag har vid flera tillfällen kommenterat effekterna av förra sommarens värme. En annan buske som tydligen mådde mycket bra av värmen är det krypande oxbäret Cotoneaster salicifolius ’Herbstfeuer’. Det är huvudarten som fått någon form av genetisk förändring och därför växer krypande utmed marken. Den tar ordentligt med plats allteftersom de liggande grenarna slår rot och man kan tvingas skära tillbaka den en del. Videoxbär, som kommer från Kina, är vintergrön och dåligt härdig. Den här krypande formen klarar sig bättre och kan nog odlas i zon 3, om man har ett säkert snötäcke. Även om den håller sina blad över vintern blir många av dem röda och tillsammans med mängder av kraftigt röda bär har den fått sitt namn ’Herbstfeuer’ (hösteld). Jag tycker den gör sig väldigt bra så här där den får växa ut över berget. Den doftar påtagligt av honung och årets invasion av tistelfjärilar har hittat en utmärkt matplats Det fullkomligt vimlar av dem.



Framför växthuset har jag ett stort gammalt cementrör som blivit över vid brunnsborrningen för många år sedan. Det har haft olika användning under åren men för sådär 15 år sedan hamnade det på nuvarande plats och fylldes med grus. I gruset planterade några olika växter men det kom att bli en som tog all plats – en tibast vid namn Daphne oleoides ssp kurdica, östlig olivtibast. Den har sin hemvist i de kurdiska bergen och nu blommar den överdådigt i cementröret. Jag gissar att den i likhet med en hel del annat njöt ordentligt av den långa heta sommaren förra året.



En annan liten buske som gillar magra förhållanden och gärna ren grus är strålginst, Genista radiata. Den står planterad i en cirka decimeterbred djup spricka i berget fylld med grus och trivs förträffligt med det. Blommar som vanligt rikligt vid midsommartid. Blir med tiden en dryg halvmeter hög och lika bred. Vilt växer den i södra Alperna och på Balkan.



Slutligen en lökväxt som gläder och överraskar mig varje år vid midsommartid. Det är gul påfågelsiris, Moraea spathulata. Man tycker inte att den borde kunna växa här i Norden långt från sitt hemland i södra Afrika. Den har långa svärdsliljeliknande blad som står gröna över vintern. Blomstänglarna påminner precis om nya blad och det är först när blommorna börjar öppna sig som man ser skillnaden. Den här är frösådd av mig utifrån frön från botaniska. Där planterades den på 80-talet (?) efter sådd av frön som hemförts av Gerben Tjeerdsma från Lesotho. Den är en av blott en knapp handfull växter i min trädgård som härrör från södra halvklotet.



lördag 8 juni 2019

Juniblomning


När vi nu går in i juni fortsätter den enormt rikliga blomningen hos många buskar och träd. Det är helt klart att det måste ha att göra med förra årets rekordvarma och långa sommar. Som jag skrev i min förra blogg är det en hel del som har sin allra första blomning i min trädgård. Ännu ett par sådana finns att redovisa den här gången. Det finns några till, bland annat några Sorbus, men jag har inte hunnit ta bilder på dem innan de blommat över.

Ett träd, som jag planterade samtidigt med den amerikanska blomsterkornellen jag visade i förra bloggen, är Cornus controversa, pagodkornell. Den skiljer sig en hel del från blomsterkornellen. Den kommer från Kina och Japan och den blir betydligt större. Nu är den 6-7 meter hög och den blommar i år för första gången. I alla fall har jag inte lagt märke till någon blomning tidigare. Blommorna sitter högt och syns inte så tydligt om de inte är många. Det är en annan typ av blommor, nämligen små gulvita i stora klasar. Blomningen är mycket riklig, men lite svår att fånga på bild där den står. Bilden blir inte riktigt så imponerande som verkligheten. Trädet borde nog ha fått en mera solitär placering inser jag nu.



Även klockbusken, Enkianthus campanulatus ’Red Bells’, blommar för första gången. Jag får kanske, även då det gäller den, reservera mig och säga att det i alla fall är första gången som jag noterar blomningen, och någon tidigare bild har jag inte i mina album. Jag planterade den som en mycket liten stickling år 2004 och det förvånar mig en aning att den inte blommat tidigare. Möjligen har jag missat det, eftersom blomningen inte är så färgstark som sortnamnet antyder. Uppenbart röd är den inte, möjligen kan man kalla den för en aning ljusröd.



Calycanthus x raulstonii ’Hartlage Wine’, storblommig kryddbuske, är en hybrid mellan en amerikansk och en kinesisk art och den är ganska ny på marknaden. Den börjar bli lite vanligare men för några år sedan fick man skaffa den utomlands. Min kommer från Tyskland. Blommorna är avsevärt större och mer uppseendeväckande än hos de båda föräldrarna. Lite svår färg för kameran. I verkligheten en nyans rödare än vad min bild visar.


Calycanthus ’Venus’, vitblommig kryddbuske, är en annan hybrid med tre olika arter inblandade. Väldigt vacker enligt min smak men tyvärr är kronbladen känsliga och missfärgas lätt. Det verkar som om blommorna inte gillar stark sol. Kanske skulle blomfärgen stå sig bättre i skugga. Min står i full sol. Blomman på bild är precis nyutslagen och har inte utsatts för mycket solljus.


Runt de här buskarna och ett flertal andra har det under den senaste veckan vimlat av tistelfjärilar. Det är en fjäril som vandrar in från söder varje senvår och försommar. Den lär komma ända från Nordafrika och det är väl det som Aftonbladet kallar ”Afrikavärmen” som fört med sig tistelfjärilar i stor mängd till vårt nordliga land i år. Svårt att få den att sitta stilla framför kameran men en bild fick jag i alla fall. Ser kanske lite sliten ut men tänk på att den flugit ända från Afrika!


Bland rododendron är det de lövfällande azaleorna som blommar sist. Jag har en liten grupp av fyra stycken. Från vänster till höger heter de ’Homebush’, ’Arima’, Irene Koster och ’Jock Brydon’. Tydligare bild på var och en kommer i samma ordning därefter.







lördag 1 juni 2019

Förstagångsblomning


Den varma sommaren förra året satte fart på en del buskar som aldrig blommat hos mig förut. Flera av dem är egna frösådder – andra är köpta som småplantor. Jag tror inte att det är en slump att flera stycken väljer den här våren för sin första blomning. Det tycks mig uppenbart att det har att göra med förra årets rätt extrema sommarvärme.

Jag inleder med att litegrann avvika från rubriken. Rhododendron ’Sarled’ heter denna rikblommande lilla miniatyrbuske och den blommade faktiskt med en liten blomma redan förra året men det är först i år som den visar hela sin förmåga. Den är inköpt som en liten 5 cm hög stickling på växtmarknaden i Kiekeberg. Namnet var felstavat och det är först i år som jag fått namnet helt rätt med hjälp av trädgårdsforumet på Scottish Rock Garden Club. Det är en hybrid mellan R sargentianum och R ledoides, vilket gett upphov till namnet. Numera svårare att härleda eftersom den senare fått byta namn till R trichostomum. Knopparna är rosafärgade och öppnar sig till vita blommor. Hela plantan är i dag bara knappt 2 dm hög. Den kommer inte att bli så mycket högre men så småningom bredare.


Berberis darwinii, darwinberberis, är nästa och den blommar verkligen för första gången hos mig. Det är en vintergrön berberis från Chile och Argentina. Jag har sått den med frö som jag bytte till mig från en dam på Färöarna som jag blev bekant med via SRGC:s forum. Den anses tåla kyla dåligt och jag har väl tvivlat en del på den. Det är åtminstone tio år sedan jag sådde den. Den har växt till sig bra under de två senaste åren men jag hade faktiskt inga förväntningar på blommor. I år var det i alla fall dags och den har blommat rätt rikligt med massor av gulorange blommor. Enligt samstämmiga uppgifter den vackraste av de vintergröna berberisbuskarna och den har belönats med RHS Award of Garden Merit. Den kommer med tiden att bli uppemot två meter hög och det ser jag fram emot.


Cercis canadensis tog jag upp i en tidigare blogg och jag nöjer mig nu med att visa en bild. Den ser väldigt exotisk ut i vår miljö.


 Cornus florida, blomsterkornell, är också den exotisk. Den kommer från sydöstra Nordamerika och blomman är s k stasblomma för North Carolina. Dogwood, som den heter där, är en vanlig buske i skogsmiljö på Apalacherna. Enligt beskrivningar jag sett kan den färga skogsbrynen helt vita under våren ungefär som slån kan göra hos oss. Dess utbredningsområde har ett inlandsklimat, där det kan bli rejält kallt på vintern men där sommaren är mycket het och lång. Den är alltså inte speciellt köldkänslig. Det har bara hänt en gång att den fått köldskador sedan 2004 då den planterade som en mycket liten buske inköpt i en liten plantskola i Göteborg. Däremot behöver den en varm sommar för att blomma året därpå. Riktigt varma somrar är inget som vi är bortskämda med i vårt land. Det gör att blomning hos blomsterkornellen mestadels uteblir. När blomsterkornellen i Göteborgs botaniska blommade efter en varm sommar på 90-talet skrevs det om den i Göteborgs-Posten och Björn Aldén bredde ut sig om hur ovanligt det var. Nu har jag en som blommar! Känns lite speciellt. Jag kanske aldrig får uppleva det igen.




Davidia involucrata, näsduksträd, är en mera regelbunden blommare i vårt land. Å andra sidan finns den inte så mycket i odling. På senare år har den kommit in i sortimentet hos en del mera välsorterade plantskolor, så man kan hoppas att den blir mera vanlig i våra trädgårdar i de varmare zonerna. Kanske tvekar en del eftersom det dröjer länge innan den blommar. Mitt exemplar sådde jag 2003 med frö som jag fick i Göteborgs botaniska och nu äntligen i år har den ett par blommor. Jag hoppas att det inte bara har med den varma sommaren förra året att göra, utan att den från nu skall blomma lika flitigt som dess moderplanta i botaniska. Jag lägger med en bild på den för att visa hur det i bästa fall kommer att bli också här.




fredag 24 maj 2019

Fler rododendron


Jag fortsätter med presentationen av några fler rododendron. Idag blir det lite färggrannare än i förra bloggen. Det rör sig om hybrider med rätt krångliga stamtavlor i de flesta fall, så jag avstår från att fördjupa mig i dem. Ja, den första sorten är inte särskilt färggrann utan har vita blommor, som är en aning rosa i knoppstadiet. Det är sorten ’Weisshorn’ med runda och kompakta blomställningar. Blommorna tilltalar mig men också bladen är mycket fina. Mörkgröna med nästan metallglänsande undersidor. För mig spelar bladens utseende stor roll. Det är föräldern Rhododendron insigne som gett sitt bidrag till bladen.



’Hachmanns Picobello’ hör inte heller till de direkt färgrika men den markerade purpurfärgade fläcken ger ändå liv åt blommorna. Det är likt flera av de sorter jag visar i den här bloggen en hybrid som tagits fram av Hans Hachmann i Tyskland. Kommer med tiden att bli lite drygt en meter hög och lite bredare. Kanske ändå lite lägre eftersom den inte har en helt gynnsam plats. Klarade trots det torkan förra sommaren rätt bra med bara lite vattning. Knoppsättningen blev riklig.




’Rabatz’ är lysande röd och i stamtavlan finns bland annat Rhododendron griersonianum. Blir uppemot 1,5 meter hög. Planterades hos mig 2016 och i år är första året med riktigt riklig blomning. Det är typiskt att nyplanterade rododendron tar några år på sig för ordentlig etablering.



’Walküre’ har mycket stora rosa blomklasar och också de enskilda blommorna är stora. Med tiden skall även den bli cirka 1,5 meter. Det planterades samtidigt som förra och blommar också den för första gången riktigt ordentligt i år.



’Glanzblatt’ har som namnet antyder påfallande glansiga, stora blad. Rhododendron yakushimanum finns i härstamningen och bladen är vackert brunröda på undersidan. Blommorna är rosaröda med ett betydligt ljusare centrum. Blommorna ljusnar efter hand och mister lite av sin charm. Blir något över metern hög. Nyplanterad i våras.



’Goldinetta’ är en hybrid med Rhododendron wardii i bakgrunden. Vackert gula blommor som håller färgen rätt bra. Mycket fina mörkgröna blad. Blir drygt en meter. Hade större problem med torkan i somras än andra närstående sorter. Trots det blev knoppsättningen god.



’Blue Print’ är ett exempel på hur frikostig man vid namnsättning av rododendron är med beteckningen blå. Inte så väldigt blå precis tycker jag. Lila kan jag till nöds gå med på. Blir knappt en meter hög. Nyplanterad i våras.



’Düsselfeuer’ är en hybrid där Rhododendron makinoi finns med. Det märks på de långa smala bladen men även på blomrikedomen. Blir under metern hög och växer kompakt. Blommorna är varmt rosafärgade med ljust centrum, vilket gör att de lyser på långt håll. Precis som makinoi tidigblommande och med årets sena frost några dagar in i maj blev blommorna en aning svedda.



fredag 17 maj 2019

Mellan hägg och syren


Nu är den tid då natur och trädgård är som allra vackrast. Merparten av träd och buskar har sin blomning så här års och de nyutsprungna bladen är så friskt gröna som de bara är just nu. Nu blommar också de allra flesta rododendron som bäst. Förra årets sommartorka var en påfrestning men värmen gav också mycket energi till knoppsättning. Hos mig är rododendronblomningen sällsynt riklig. En del har redan blommat över, några fick blommorna svedda av lite frost men många står nu som allra finast. En del nöjer sig än så länge med svällande knoppar, så det finns mer att se fram mot. Jag tänkte presentera lite av årets blomning i detta och nästa blogginlägg.

Jag börjar med hybriden mellan R makinoi och R yakushimanum, som följdriktigt heter ’Makiyak’. Den blommar för det mesta mycket men i år är det nog rekord. När bilden togs var likväl inte alla knoppar helt utslagna



En av föräldrarna heter alltså Rhododendron makinoi och den planterade jag förra året. Blommar nu även den. De främsta företrädena hos den är de smala vackra bladen och det kompakta växtsättet. Den sägs vara lite dåligt härdig och vi får väl se hur det går med det.



Rhododendron ’Blueshine Girl’ planterade jag för ett antal år sedan och den har inte blommat särskilt bra förrän i år. En starkt bidragande orsak till att jag köpte den var de fina bladen och de purpurfärgade bladskaften på nya blad, så jag tyckte det var rätt OK om den inte blommade så mycket. I år är det gott om blommor och jag har verkligen fått upp ögonen för blommorna. En gräddgul färg med rosa nyanser på kronbladens utsida. Framgår inte så bra på bild men är förtjusande i verkligheten. Nackdelen med den i övrigt mycket fina busken är det ganska spretiga växtsättet som framgår av andra bilden.




’Blueshine Girl’ är en Hobbiehybrid med R fortunei och R wardii i härstamningen. Den förra bidrar med de fina bladskaften och den senare med den gula nyansen i blomman. R fortunei blommar nu också och även den är en aning spretig i sitt växtsätt. Till det bidrar nog även en lite olämplig placering med rotkonkurrens från en lönn.




År 2015 hade jag gjort i ordning en helt ny rododendronbädd. Jag planterade där ett antal lite mindre rododendron och försökte för en gångs skull få till en genomtänkt kombination av såväl blomfärger som bladformer. Jag känner mig rätt nöjd med resultatet så här fyra år senare när buskarna etablerat sig ordentligt. Årets blomning är den hittills bästa. En liten miss är att alla inte blommar riktigt samtidigt vilket var meningen. Här är i alla fall resultatet just nu på bild.



En närmare presentation av några individer. Först sorten ’Brisanz’. En verklig färgexplosion med intensivt röda blommor som inte bleknar. Det är en hybrid med bland annat R haematodes och ’Feuerschein’ i härstamningen.



Sorten ’Andrea’ har R yakushimanum och R williamsianum i härstamningen. Två verkliga trotjänare i hybridiseringen av rododendron. Som de flesta yakushimanumhybrider bleknar blomfärgen efter hand från en varm rosa färg, som är högst angenäm, till lite kallare ljusrosa.



Sorten ’Hydon Velvet’ har tämligen ordinära vita blommor men får alldeles fantastiska blad vid bladutspringet. Långsmala, sammetsmjuka med ett kraftigt rött indument. Fick sin plats mycket tack vare bladen. Hybrid mellan R yakushimanum och R bureavii. Det är den senare som bidragit till de fina bladen.