onsdag 31 januari 2018

Våren startar i botaniska

Ungefär så här års brukar jag försöka starta igång vårkänslorna genom ett besök i Göteborgs Botaniska Trädgård. Där är det ofta pålitligt med tidig vårblomning. I januari och början av februari kan man nästan känna sig säker på att hitta en och annan blommande lökväxt i lökträdgården. Milda vintrar som i år kan man räkna med mer än en och annan. Jag tog en lång promenad där i går i det värmande solskenet här i Göteborg. Det kändes absolut en aning av vår även om det också kom kyliga vindpustar ibland.

Tidigast att blomma är i allmänhet ett antal arter av tidlösa. Det finns flera sådana som egentligen bör kallas vinterblommande och i sin hemmiljö är vana att blomma mitt i vintern. I lökträdgården fanns det ett flertal, som blommade för fullt. Ljuset är lite dåligt så här års, så de öppnar sig inte helt men är fina i alla fall. I en del fall finare. Här kommer ett antal bilder.


Först är det Colchicum atticum, trasljusblomma, som hör hemma i södra Grekland som namnet antyder. Finns även i södra Bulgarien och i centrala Turkiet. Det svenska namnet syftar på att kronbladen efter hand delvis fransar upp sig till tunna trådar.


Colchicum doerfleri, makedonsk ljusblomma, återfinns även den i Balkanområdet.


Colchicum mirzoevae är helt ny för mig. Jag har inte sett den förut och den har troligen inte funnits utplanterad i bäddarna i lökträdgården, utan odlats enbart i kruka i lökhuset. Det är detta som är så fantastiskt med botaniskas lökträdgård. Här kan man få se sällsynta lökväxter som i normalfallet enbart finns specialsamlingar och då inte är tillgängliga för allmänheten att beskåda. Att den är ovanlig odling framgår av att jag inte kunnat hitta en enda bild av blomman på internet. Den växer vilt i Armenien och har kommit till Botaniska via Janis Ruksans.

Colchicum serpentinum, serpentinljusblomma, från Turkiet kan i likhet med flera andra tidlösor finnas i flera olika färger från rent vitt till ljusrosa. Den är lite mera lättodlad än de föregående har jag kunnat konstatera. Jag har lyckat få den att överleva några år i min lökbädd, fast numer odlar jag den bara i kruka i lökhuset. Där är den på gång men har inte riktigt börjat blomma än.



Det är inte bara tidlösor, utan även några krokusar blommar nu. Crocus baytopiorum, turkoskrokus, har en utsökt färg som kommer bäst till sin rätt, tycker jag, då blommorna inte är helt öppna som här. (Beklagar viss oskärpa i bilden) Även denna har jag lyckats odla på friland i min lökbädd.


Crocus chrysanthus, bägarkrokus, är välkänd och finns i ett otal sorter i handeln. De flesta är hybrider men här handlar det om den äkta, vildinsamlade varan från Turkiet eller möjligen Grekland. Går inte att avgöra eftersom den här i lökbädden sprider sig med frö och dyker upp på olika ställen. Just dessa växer mitt inne i en Bukiniczia kabulica, som ser ut att må lite dåligt. Jag fotograferade samma vid den här tiden förra året och då såg bukiniczian betydligt fräschare ut. Även den är en som frösår sig och återfinns numera i stora delar av lökträdgården.


Slutligen en art från ett helt annat släkte nämligen en ranunkel, Ranunculus calandrinioides, sidenblomsranunkel. Tittar man i SKUD anges den som en rumsväxt och det skall bli intressant att se hur den kommer att utvecklas här på friland. Den är nyplanterad så framtiden får utvisa hur det går. Första vintern har den alltså klarat så här långt. Hemlandet är Marocko, där den växer i Atlasbergen. Alltid spännande med afrikaner på friland i Sverige. Det finns en hel del annat från Marocko i botaniska så det kan gå även med buskar och träd.


måndag 22 januari 2018

Trädgårdåret 2017

Det är ungefär vid den här tiden varje år som trädgårdslusten börjar vakna på allvar. Nu märks det tydligt att ljuset raskt håller på att återvända och det brukar vara några veckor in i januari som frölistefröerna brukar anlända och det alltså är dags att så. Förra året sådde jag litegrann men i år bryr jag mig inte om det. Det kommer nog att bli betydligt mindre sådd i framtiden. Men det hindrar inte att jag börjar tänka trädgård igen efter ”vinteridet”. Då är det naturligt att tänka sig lite tillbaka till det gångna året. Vad hände då och vad är det som skall ske i år?


Vintern i år har hittills liknat förra årets vinter en hel del. Då var det milt med tidvis rätt mycket regn, särskilt i februari. Medeltemperaturen för hela vintern, alltså dec – feb var i Göteborg 2,9 grader, vilket var 2,4 grader varmare än normalt. Det yttrade sig då exempelvis i att vi här i stan kunde se blommande hassel redan den 20 januari. Jag antar att det kan ha hänt tidigare milda vintrar men det var första gången jag observerade det.


Vintern anlände enligt SMHI:s sätt att mäta först den 7 februari. Därefter kom våren den 16 februari så det var alltså 9 dagar med meteorologisk vinter i Göteborgstrakten. I trädgården på landet började vårtecknen rada upp sig i februari. Den 26 februari blommade den vita tibasten för fullt och på lökängen började våririsarna sticka upp sina blomknoppar.



Våren fortsatte på samma sätt med mycket milt väder. Under mars till maj blev alla månaderna flera grader varmare än normalt. Nu var det inte så mycket regn som under vintern och maj blev mycket torr. Första heldagen i trädgården blev den 15 mars och jag kunde då avnjuta min lunch utomhus på altanen i lä. Jag kunde konstatera att mot all förväntan hade ett av 2016 års nyinköp, nämligen Sarcococca saligna klarat vintern. Den hade jag räknat in bland många överoptimistiska inköp. Tyvärr hittade rådjuren dit längre fram på våren och åt upp en del av den.



Det är alltid något i trädgården varje år som är särskilt lyckat. Den här våren var det backsipporna som gladde med extra fin blomning. Här är en bild på Pulsatilla vulgaris ssp grandis i full blom redan den 11 april.


Även rododendronblomningen var ovanligt riklig under våren 2017. Den inleddes med Rhododendron ’Topsi’ redan i slutet av april. Den här bilden togs den 1 maj.


Under våren gick rätt mycket tid och kraft åt att slutföra arbetet med en ny plantering som jag röjt för under hösten 2016 längs ned på södersidan i trädgården. Slutrensning, lite jordförbättring och sedan plantering blev det under april-maj. Så här såg det ut innan planteringen kommit igång. Några få buskar hade kommit på plats redan under 2016. Nu ser jag fram mot att få se hur här kommer att se ut till våren, bland annat vad som klarat första vintern.


Sommaren blev rätt normalvarm vad avser genomsnittet men upplevdes ändå som ganska kall. Dåligt med riktigt varma dagar och årets högsta temperatur, 26,9 grader noterades redan i maj. Juli var torr och väldigt blåsig. Det blev en hel del vattnande. Augusti blev i gengäld rejält regnig. Nästan dubbla den normala regnmängden. Det blev en sommar som inte satte några omfattande spår i trädgårdsminnet.

Slutet av sommaren och hösten ägnades åt två större projekt. Dels fortsatt röjning av ett sista område längst ned på södersidan, Dels byggande av ett litet trädäck och en trappa på berget invid huset på norrsidan. Det behövs bland annat för att kunna ta sig fram med lite mindre risk att ramla och bryta ben plus att få ett jämnt underlag att ställa stegen på vid fönsterputsning, målning och rensning av stuprännor. Nu till våren skall jag göra färdigt det röjda partiet och göra en del växtinköp. En del gamla frösådder och sticklingplantor som jag inte haft plats till tidigare får nu sin plats här men en del nytt behövs. Bland annat passar en del av området utmärkt för rododendron. Det blir Tyskland och Hachmann i april.

Det får bli en enda bild till som får illustrera sommaren 2017. Den visar Rosa luciae var onoei, japansk vildros. Den får utgöra exempel på vad som kan bli bra men ändå fel. Jag sådde den här rosen 2008 med fröer från Konnässörsklubben. Den beskrivning jag då fick av den gjorde, att jag trodde att den skulle kunna passa utmärkt i utkanten av mitt stenparti. Den blev dock snart så mycket större än jag kunde föreställa mig och till slut fick jag inse att det går inte längre. Den tog allt större del av stenpartiet i anspråk och placeringen nära trappan som syns på bilden gjorde att man fick allt svårare att komma fram utan att riva sönder sig. Beskärning räckte inte för att hålla den inom sina ramar. En liten tid efter att den här bilden togs klippte jag bort alltsammans och grävde upp en stor del av det enorma rotsystemet. Nu har jag en stor hög av rosgrenar som skall eldas upp till våren. Jag har tre småplantor som jag sått med frö från den och av dem kommer en att hamna i det nyrensade området jag nämnde i förra stycket. Där finns det rejält med plats.



tisdag 2 januari 2018

Vintergrönt på vintern

Nu när det nya året börjar är det dags att försöka få till lite blogginlägg igen. Senhösten var fylld av mycket annat än trädgård och bloggen fanns bara längst bak i medvetandet. I dag var det dags för en tur till landet i ”vårvädret”. Sol och 6 grader är inte alls dumt att inleda året med! Det slog mig när jag gick runt vilken glädje man har av de vintergröna buskarna under vintern. Det blir en trevlig kontrast mot det bruna och grå som annars dominerar. Innan jag börjar med det vintergröna får jag visa en bild på den ”stolliga” busken hybridkejsarolvon, Viburnum x bodnantense. Den har numera förlagt sin blomning allt tidigare. Från vårblommande till vinterblommande och numera snarast senhöstblommande. I år var mängder av knoppar fullt utslagna i november. Ett par frostnätter i december brände många av blommorna men nu slår nya knoppar ut. Det är väl roligt på sitt sätt men det blir aldrig detsamma med vinterblomning som den riktiga blomningen, som egentligen skall komma i mars-april. När huvuddelen av knopparna redan slagit ut under hösten/vintern blir vårblomningen rätt skral.

Över till det vintergröna. Här kommer en översikt av det jag kallar torvparti sydväst. Längst fram en vintergrön silverbuske, Elaeagnus x ebbingei. Bakom och till höger om trädstammen i mitten av bilden ett par olika rododendron, som i dag är drygt en meter höga och så småningom skall bli det dubbla. Till höger en lagerhägg med stora breda blad, Prunus laurocerasus ’Rotundifolia’. Troligen den minst härdiga sorten men har klarat sig över all förväntan. Kan komma att bli 4-5 meter hög med tiden. Över den ser man en bambu vid namn Fargesia angustissima. Skillnaden i bladfärg och –form ger nyansskillnader i det gröna.


Här har nu mina rododendron nått en storlek då jag inte behöver oroa mig för rådjursangrepp under vintern. Längre ned i trädgården har jag mera lågvuxna sorter och här lär jag få fortsätta ett bra tag till med att inhägna under vintern. Jag använder ett lätt nylonnät upphängt på särskilda plaststänger. Man kan tycka att rådjuren hur lätt som helst skulle kunna välta omkull det, men det gör de inte.



Även i stenpartiet kan man plantera in vintergrönt av olika slag. Första bilden visar en dvärgtibast, Daphne x susannae ’Anton Fahndrich’. Lyser grönt och fint mellan de mossbelupna stenarna. Behöver ingen rådjurstäckning. Tibast är helt betningssäker.


Värre på den punkten är det med små dvärgväxande ädelgranar. Här är det sorten Abies veitchii ’Rumburk’. Får numera en kycklingnätsbur över sig på vintern efter att ha attackerats kraftigt för några år sedan. Är fortfarande lite säregen i formen men har i alla fall kommit tillbaka igen. Abies ätes alltså men inte Picea. Vad det är för skillnad för rådjuren är inte lätt att förstå.


Inte heller min lilla dvärväxta ceder, Cedrus libanii ’Taurus’ faller i smaken. Man undrar lite hur rådjuren bär sig åt för att skilja olika barrväxter från varandra. Provsmakar de eller? I alla fall kan de inte vara så vana vid libanoncedrar i vårt land.


onsdag 25 oktober 2017

Definitivt höst

Ja, det är givetvis ingen tvekan nu längre om att hösten anlänt. Än hänger dock många löv kvar och många träd är ännu gröna. Så exempelvis magnolior, som brukar grönska långt in i november om inte frosten sätter stopp för det. Än har det inte varit någon frost på landet. Någon natt har temperaturen varit nere i bara ett par plusgrader så frosten anas men har som sagt inte slagit till än. Som prognoserna ser ut nu dröjer det ett par veckor till.
För cirka tio dagar sedan var jag på landet och övernattade för troligen sista gången i år. Skönt att ha ordentligt med tid att städa såväl inne som ute och att göra en del vinterförberedelser. Jag har inte längre så mycket växter i krukor som måste in över vintern men några stycken stora krukor är det i alla fall. De får stå ute et tag till och riktigt avmogna men jag bar i alla fall ned dem till i närheten av källardörren så nu är det bara att bära in dem på insidan när kylan anländer.

Jag tog också några höstbilder. Egentligen lite skralt med höstfärger men de japanska lönnarna är alltid pålitliga. Här kommer tre stycken. Den första är Acer japonicum ’Aconitifolium’. En ganska låg och bred buske som blir maximalt 150 cm hög och lite bredare. Här på södersidan, där mina lönnar står, är det rätt mager jord och bitvis en del rotkonkurrens från stora träd dessutom, så den höjden dröjer det nog innan den når - om ens någonsin. Säregna blad som till utseendet påminner om stormhattsblad. Därav sortnamnet.


Nästa bild visar Acer palmatum ’Katsura’. Den skall bli några decimeter högre. Var den fått sitt sortnamn ifrån är för mig en gåta. Jag kan inte se någon likhet med det träd som på svenska kallas katsura. Bilden är inte särskilt bra. Det blir gärna lite plottrigt när man försöker fotografera buskar. I alla fall för mig.


Slutligen Acer palmatum ’Dissectum’. Lågväxande och stannar på under metern i höjd. Blir med tiden kompakt och något överhängande. Passar utmärkt att odla i kruka. Jag hade i rätt många år en sådan i kruka och den utvecklades mycket fint. Den klarade att stå ute på vintern här i zon 1 men i högre zoner kan man behöva ta in den på vintern när löven fallit. Jag gav bort den till min ena dotter som hade en plats i sin lilla trädgård som var som klippt och skuren för den. Där blev den ännu finare och ibland när jag ser den ångrar jag mig nästan. Nu har jag skaffat en ny, som ser ut så här med sin höstfärg. En sort som ofta finns i handeln och som verkligen kan rekommenderas. För den som gillar sådant finns en rödbladig variant vid namn ’Dissectum Garnet’.


Ett litet träd med pålitlig höstfärg är Stewartia pseudocamellia. Här syns den i mitten av bilden. Det jag skrev om plottrigt gäller också i det här fallet. Jag hoppas ändå att bladens fina mörkröda färgnyanser framgår. Ett ungt träd som jag själv drivit fram från frö.


Många rododendron har en liten extra höstblomning. Det gäller många småbladiga, exempelvis Rhododendron impeditum, vars blommor syns på den här bilden. Ofta blir blomfärgen lite blekare på hösten. Om det beror på ljusbrist vet jag inte men kan kanske gissa på det.


måndag 2 oktober 2017

Höst igen

Höst är när jag flyttar in från landet till lägenheten i stan. Det gjorde jag i går, så nu är det officiellt höst för mig. I dag är också vädret så där riktigt höstlikt. Hällande regn och blåst ger den typiska göteborgsföreteelsen horisontellt regn. Annars har den senaste veckan bjudit på sol och hyfsad värme, så avslutningen på lantvistelsen blev angenäm. Det har inte blivit mycket skrivet här på bloggen under senare delen av sommaren. Jag har haft en hel del annat att sysselsätta mig med och har exempelvis inte haft tid eller lust att gå runt med kameran i trädgården.

Jag tog en liten fotorunda i den gångna veckan och dokumenterade den begynnande hösten. En del träd började få höstfärger tidigt. Jag gissar att det kan ha med den torra sommaren att göra. Det har varit mycket torrt under augusti och delar av september utan att det därför varit speciellt varmt. En enda dag i augusti med temperatur över 25 grader och en enda dag i september med temperatur över 20 grader. Den kom här alldeles i slutet av förra veckan. Men som sagt det börjar bli fina höstfärger på vissa träd, exempelvis Koelreuteria paniculata, kinesträd, som var så här fin i lördags. Det är kompensation för att blomningen i år helt uteblev. Bakom den står en katsurahybrid som är pålitlig då det gäller höstfärger.


Senblommande är Actaea simplex ’Brunette’, höstsilverax, särskilt då den står där den trivs bäst, lite skuggigt. I kallare områden kan den få svårt att hinna slå ut innan frosten kommer. Den odlas kanske mest för de fina bladen men blommorna skall inte föraktas. I synnerhet är doften härlig. Jag antar att det är doften som drar till sig traktens fjärilar. Det är amiraler och ibland också tistelfjärilar som man mest ser så här års. Det var en imponerande samling amiraler som samlades hos mig i slutet av förra veckan.


 Till höstens budbärare hör de höstblommande tidlösorna. Här är det den stora imponerande vita Colchicum autumnale ’Album’ som lyser långa vägar precis i kanten av min lökäng. Vid dess fötter anar man en betydligt mindre men lika vit Colchicum x byzantinum ’Innocence’.


Även krokusar finns det som bekant som blommar på hösten. Den som oftast säljs är Crocus speciosus, höstkrokus. Det tycker jag är synd eftersom den enligt min mening är mindre bra. Den blommar sent, ofta inte förrän långt fram i oktober – november. Om det beror på den sena blomningen eller varför vet jag inte men dess blommor faller mestadels omkull och blir även rätt bleka i färgen. Betydligt bättre är Crocus banaticus, iriskrokus. Den står med sina karaktäristiska blommor hur rakt och fint som helst nu i slutet av september. Det är i hemtrakterna i Sydosteuropa en ängsväxt och trivs utmärkt i gräset på lökängen. Jag hade hoppats på att den skulle förvilda sig men det tycks gå lite trögt, så jag fundera på att komplettera med fler exemplar. Alldeles enkel att hitta i butikerna är den dock inte.


Höstastrar har jag lite vårt med. Ofta drabbas de av mjöldagg och se rätt fula ut på bladen. För några år sedan skaffade jag en japansk höstblommande aster som inte lider av det problemet i alla fall. Den heter Aster rugulosus ’Asrugo’. Blommorna är vita då de slår ut men mörknar sedan alltmer i rosa. Eftersom blommorna slår ut under en rätt lång period finns det blommor av olika färg samtidigt. Det ser lite lustigt ut, som om det var två olika sorter som växte i varandra.


Frilandshibiskus Hibiscus syriacus är betydligt härdigare än sitt rykte. Bäst är om den står soligt, då det ger tidigare blomning. Ett problem kan annars vara att blomningen inte riktigt hinner igång innan frosten kommer. Jag har haft många olika sorter och de skiljer sig avsevärt både i blomtid och vinterhärdighet. Den som är mest känd för sin tålighet och tidiga blomning är sorten ’Oiseau Bleu’, som i allmänhet i handeln går under namnet Blue Bird. Den står i rätt skuggigt läge hos mig men har likväl blommat över sedan rätt länge. Ett relativt nytillskott är den här som heter ’Pink Giant’. Den artar sig lovande vad gäller härdighet. Inga som helst vinterskador hittills, men lite sen blomning.


onsdag 9 augusti 2017

Rundvandring 17-3

Det är inte bara brant nedåt till närmaste grannen utan det finns även en del branta bergspartier på vägen uppåt mot huset. I den här skrevan har jag bland annat planterat ett antal lågvuxna rododendron. Till höger ett antal kvarstående stammar från döda enar. De används som underlag för klematis.


Här är smalt och en trappa bär upp till nästa nivå med det nämnda rododendronpartiet på vänster sida. Från 2007 finns inte så mycket bilder här men den här är tagen uppifrån över det som syntes på de båda förra bilderna. Här ses bland annat de enstammar jag nämnde. Jag hade då just börjat röja här nere. Då fanns inte direkt någon annan plan än att göra det möjligt att komma fram.



När man kommer upp på mellannivån är utsikten ganska hyfsad. Just där jag står då jag tog den här bilden finns en hyfsat stor bergsplatå. När jag får tid skall jag röja här och ställa i ordning en liten kaffehörna med en bänk och något bord. Här kommer på högsommaren den nedgående solen fram och värmer lite på kvällen.


Vänder man sig uppåt därifrån ser man ”Japan” nerifrån. Här är lite glest i framkanten vid muren Det beror på att det är tunt med jord och jag har inte hittat något som klarar att täcka den här ytan.


Som jag nämnde tidigare var det första jag började göra i ordning på södersidan ett stenparti. Här har jag till och med hunnit med att ändra om flera gånger. Så här ser det ut nu sett nerifrån. Längst upp är det min lökbädd som på sommaren mest består av grus. Den andra bilden är tagen på ungefär samma ställe 2007. Det var då precis helt omlagt.



Uppe vid huset vänder man sig åt söder och har då den här utsikten. Sjön man ser i mitten av bilden heter Stensjön och är förbunden med en större sjö vid namn Lygnern. Bergen längst bort vid horisonten finns just vid Lygnern.


Då var vandringen fullbordad. Nästa blir kanske om ytterligare tio år?

måndag 7 augusti 2017

Rundvandring 17-2

Precis runt gaveln dyker detta upp. Det kallas av mig för Japan. Inte precis någon japansk trädgård men mest växter från Japan och en del närliggande länder. Här har det aldrig tidigare varit uppodlat utan diverse sly har fått växa fritt och bara sågats ned då det blivit för högt. Mycket hallon, björnbär och kaprifol. Ingen speciellt tydlig bild på motsvarande från 2007 men lite av det syns här till höger.



Fortsätter man en bit utmed ”Japan” ser man den här stora bambun till höger. Den kan man passera och svänga nedåt till södersidans nedre regioner. 2007 såg det ut så här med bambun rätt nyplanterad längst till höger i bilden.



Då passeras en hel del rododendron som planterats in bland tallar och ekar i backen. Ännu inte så stora än de som ses i bild här. Här gick det knappast att ta sig fram 2007 och här fann jag då inte något att fotografera.


Efter en brant backe kommer man ned till tomtens lägsta nivå på södersidan. Här var det i början av 2000-talet helt oframkomligt. Där det fanns jord mellan berghällarna växte olika typer av sly blandat med slån, björnbär och kaprifol. För att ta sig fram i den djungeln krävdes i princip en machete. Jag har gradvis röjt och eldat upp allt ris och idag är det något som kan kallas trädgård här.Till höger på bilden ses den allra sista röjningen som skett i år. Här skall det bland annat planteras rododendron. Till vänster det som ställdes i ordning och planterades 2015. Kallas för närvarande ”Projekt 15”. Mest låga lövfällande buskar.


Om man fortsätter åt vänster förbi ”Projekt 15” kommer ”Projekt 16”. Inte svårt att gissa att det iordningsställdes i fjol, 2016. Det mesta planterade dock i våras. Mest med olika låga vintergröna. Lite rododendron men mest annat.


Rododendron finns i en grupp ännu längre bort. Här är det en liten fördjupning som kunnat fylls ut med bra rododendronjord. Dessa planterades våren 2015 och är rätt lågvuxna. Skall bli högst en meter höga och så småningom växa ihop helt.


Här slutar vår tomt med en brant nedåt. Det syns inte på bilden men här är det 3-4 meter brant klippvägg ned mot grannen nedanför. Här ses hans lilla redskapsskjul nedanför berget. Nu vänder vi uppåt igen men det får jag fortsätta med i nästa blogg.