måndag 28 maj 2018

Rhododendron, nytillskott 2


 I våras på min resa till Tyskland och växtmarknaden i Kiekeberg var egentligen det huvudsakliga syftet att köpa in de rododendron som jag planerat in för den nya rabatt jag ställde i ordning i höstas. Jag fick tag i precis allt det jag önskade hos Hachmann. Det var alltså klart att plantera direkt då jag kom hem och nu har det mesta av det jag satte blommat eller blommar. Jag visste inte då att maj skulle bli så extremt torr och varm. Det har inte varit helt lätt att förse det nyplanterade med tillräckligt med vatten men så här långt har det lyckats (nätt och jämt). När jag skriver detta har det just dragit förbi ett åskväder med ganska rejält med regn. Det lättar onekligen en del att ha fått 8 mm regn med hopp om lite till senare i kväll!

Första gången alltså på en dryg månad som jag kan säga att jag ägnar tid åt datorn i ställer för att rensa ogräs, därför att det är för blött ute. Här kommer lite bilder och information om de flesta av mina nytillkomna rododendron. För några återstår ännu blomningen. Först den som blommade först här, nämligen Rhododendron ’Great Dane’. Det är en hybrid mellan R rex och R yakushimanum. Den har mycket stora blad och kommer med tiden att bli ganska stor. Hoppas att jag planerat in den på rätt ställe så att den kommer att få plats.


Nästa är betydligt mindre. Det är arten Rhododendron makinoi eller skall den kanske heta R yakushimanum ssp makinoi? Man ser lite olika namnvarianter när det gäller den här arten. SKUD anger R makinoi med det svenska namnet pilrododendron. Det svenska namnet syftar på de långa och extremt smala bladen.


Därefter kom blomningen hos Rhododendron ’Caruso’. En hybrid med komplicerad härstamning. Mycket rikblommig med enormt stora rosa blomställningar. Jag är nyfiken på hur den skall utvecklas med tiden. Den första blomningen blev verkligen imponerande.


Blommorna hos Rhododendron ’Kabarett’ karaktäriseras främst av en stor mörklila fläck vilket på lite avstånd ger liv åt blomningen. Men kan kanske se lite röriga ut på nära håll. Härstamningen är delvis oklar. Jag tror jag behöver vänja mig vid den…



Det är inte så vanligt med riktigt röda rododendron. I synnerhet är det ovanligt att de röda blommorna behåller sin röda färg utan de ljusnar ofta åt det rosa hållet. Rhododendron ’Erato’ är en hybrid som håller sin röda färg bra under blomningen. En av föräldrarna till denna är ’Feuerschein’, som jag har sedan tidigare på annat håll i trädgården. Även den är bra på att behålla sin röda färg.


Slutligen en gulblommande rododendron, Rhododendron ’Golden Everest’, med en mycket mättad gul färg. Knopparna tonar i rött och de nyutslagna blommorna är närmast orange i färgen. Jag är en aning osäker på härdigheten och det blir intressant att se hur det går i med den i längden. Den går även under namnet ’Hachgold’ och har en synnerligen stor och omfattande stamtavla.




fredag 25 maj 2018

Rhododendron, nytillskott


Åren sätter trots allt sina spår hos trädgårdsmannen och jag har bestämt mig för att gradvis ändra om i trädgården för att minska en aning på skötselbehoven. I den andan har perennrabatter fått ersättas med buskar som avsevärt minskar behovet av rensning och annat arbetskrävande. Förra året grävde jag upp en perennrabatt som av flera skäl blivit misslyckad. Bland annat hade rabatten kommit att skuggas alltmer av träd som växt till sig och dessutom hade en del av det som planterats visat sig alltför expansivt på annats bekostnad. Jag beslöt att det fick bli rododendron i stället. Efter viss komplettering i jorden med torvmull planterade jag förra året i ett första steg tre nya rododendron. De har överlevt sin första vinter och blommar nu. Här är en presentation av de tre.

Den första är en rosablommande sort vid namn ’Walküre’. Den skall med tiden bli en och en halv meter hög och lär vara mycket rikblommig. Första våren verkar lovande. Den blommar fint. Sorten registrerades av Hachmann 1985 och har en rätt komplex antavla.


Den andra är en gul sort vid namn ’Goldinetta’. Den hade lite problem med den besvärliga vårvintern. Halva busken såg länge ut att ha dött. Bladen förblev kraftigt hoprullade långt efter det att värmen anlänt. Så småningom kom den igen och nu ser man inga skador. Blomningen är inte så riklig som på den förra. Även denna kommer från Hachmann. Registrerades 1989 och har inslag av R wardii i härstamningen, vilket ger den gula färgen. Blir drygt en meter hög.



Den tredje är en riktigt röd sak vid namn ’Rabatz’. Även denna kommer från Hachmann och i härstamningen finns den gamla pålitliga sorten ’Feuerschein’. Den skall bli uppemot två meter hög med tiden.



Jag har på ett helt annat ställe skapat en helt ny rododendronplantering som planterats i år. Jag återkommer med bilder därifrån i en senare blogg.

onsdag 23 maj 2018

Rododendrondags


Nu är det sedan någon tid dags för rododendron att blomma. Det börjar med de rena arterna och då speciellt de lågvuxna småbladiga. Några av dem är redan överblommade och bilderna här är i något fall ett par veckor gamla. Här kommer några exempel på sådana låga rododendron som gärna kan växa i ett soligt läge för rikligast blomning. Jorden måste dock vara fuktighetshållande och de klarar inte att torka ut.

Jag börjar med den som är tidigast att blomma hos mig och som jag verkligen blivit förtjust i. Färgen är svårfångad på bild men jag brukar kalla den ljust syrenlila. Namnet är Rhododendron pemakoense och den kommer från hög höjd i Tibet, över 3000 meter. Som man då lätt förstår är den väldigt härdig. Den blir med tiden cirka 60 cm hög och blommorna är oproportionerligt stora för buskens höjd. Återfinns sällan i handeln vilket är synd.



En annan liten rododendron med oproportionerligt stora blommor är Rhododendron ’Wren’. Det är en hybrid mellan R ludlowii och R keiskei ’Yaku Fariry’. Jag har de här båda intill varandra vilket ger en rätt häftig kontrast när de blommar samtidigt. Tyvärr tenderar den förra att hinna nästan blomma över innan den senare är riktigt utslagen. ’Wren’ blir till slut även den cirka 60 cm hög.



En annan hybrid med R keiskei inblandad är Rhododendron ’Ginny Gee’. I det fallet är den andra föräldern R racemosum vilket gett en buske med mycket ljust rosa blommor. Här på bilden ser blommorna vita ut men är alltså i verkligheten rosa. Den har namn om sig att vara dåligt härdig men här har den inte visat minsta tecken på vinterskador. Busken på bilden är minst tolv år gammal och har nått en höjd på cirka 60 cm och en bredd på nästan en meter. Årets blomning är inte så riklig som den brukar vara. Så är det med många rododendron här i år. Förra sommaren tycks ha varit ogynnsam för knoppsättning.


Det finns ett flertal blåblommiga eller lilafärgade småbladiga, låga rododendron. En sådan är Rhododendron ’Enrico’, som är en hybrid med bland annat R calostrotum inblandad. ’Enrico’ blir bara 3-4 dm hög och har här hamnat lite i kläm bland en aning större grannar.


R calostrotum är också inblandad i nästa. Det är Rhododendron ’Radistrotum’, vars sortnamn är en kombination av föräldranamnen R radicans och R calostrotum. Den skall bli cirka 30 cm hög. Här är den nyplanterad förra året och ännu bara en dryg dm. Blommar ändå rikligt som synes.

Den sista ser rätt annorlunda ut och liknar vid första påseendet inte andra rododendron så mycket. Det är också ganska nyligen som den fördes till rododendronsläktet. Den heter i dag Rhododendron tolmachevii och har sin hemvist i riktigt kalla delar av östra Sibirien. Tidigare utgjorde denna plus fyra andra arter ett eget släkte, vid namn Ledum. Den här hette då Ledum macrophyllum och svenskt namn på släktet är skvattram. De är kända för väldoft. Det är främst bladen som innehåller en väldoftande olja som även använts för medicinskt bruk.

onsdag 16 maj 2018

Mest smått


Svenska folket gläder sig över sommarvärmen som brett ut sig över i stort sett hela landet. Min entusiasm är inte helhjärtad. Min tomt har på många ställen tunt med jord ner till berget och med mellan 28 och 30 grader varje dag i kombination med gassande sol torkar det tunna jordlagret ut till den grad att det nästan är meningslöst att vattna. Vattnet försvinner omgående, så fort solen kommer åt. Särskilt lider det nyplanterade. Undrar just varför man envisas med att plantera en massa på våren, när det nästan jämt blir så här numera. Det får bli nödvattning där det är mest angeläget.

Som väl är finns det en hel del smått och gott som inte tycks bekommas av lite torka. Det är etablerade växter där rotsystemet hunnit ta sig ned på betryggande djup och även en del som blommar fint i helskugga. Det sistnämnda får representeras av den sista nunneörten för säsongen, Corydalis buschii, blodnunneört. Den tenderar man att glömma bort och så står den där plötsligt med sina rosaröda blommor mot ett smaragdgrönt finflikigt bladverk. Kan det bli så mycket bättre?



Jag har en porös tuffsten i kanten på stenpartiet, som jag kommenterat lite då och då. I den söker sig växternas rötter via fina sprickor in i det vattenmagasin som kan finnas inne i stenen och som fylls på av kapillärkrafter underifrån. Tidigare i våras blommade en Draba som jag inte hann fotografera. Nu är det en kuddformig liten nejlika, som blommar. Namnet har jag slarvat bort. Jag vet att det är en egentagen stickling från någon av kuddarna i stenpartiet. Den som verkar troligast är Dianthus microlepis, dvärgnejlika. Den får gå under det namnet tills vidare.



Ett annat sätt att få vatten är alltså att skicka rötterna på djupet. Släktet Daphne har några arter som är mästare på det. Här är det Daphne x susannae ’Anton Fahndrich’, susannatibast. Det är en hybrid mellan D arbuscula och D collina. Det svenska namnet på hybriden blir lite lustigt, när sortnamnet samtidigt är Anton. Den lär efter vad jag hört ha förmågan att skicka rötter ned i sprickor i berget upp till någon meter. Det är en utmärkt stenpartiväxt. Den är städsegrön och tål som sagt en mycket karg och torr miljö om bara det finns möjlighet för den att låta rötterna gå djupt.



En annan städsegrön stenpartiväxt är Arabis japonica. Hur dess rotsystem ser ut har jag ingen kännedom om, men torka klarar den i alla fall galant har jag märkt.



Att växa i skugga och i torvblock är en annan garanti för att klara sig under torkperioder. Torvblocken är liksom den ovan nämnda tuffstenen alltid fuktig i mitten och där kan det fina släktet Shortia förse sig med de nödvändiga dropparna. Jag har tre arter, varav två redan blommat över. Kvar att blomma är Shortia soldanelloides var magna, skär fransklocka.



Mina fransklockor frösår sig flitigt i torvblocken och där finns nu gott om småplantor. Det dröjer några år innan de blir blombara. Jag ser fram mot det och hoppas att de skall överleva.



söndag 13 maj 2018

Ingen vårflod här


När jag började skriva det här satt jag och svettades i skuggan på altanen i 25 graders värme. I bakgrunden gick radion med nyheter om snösmältning, vårflod och översvämningar i norr. Det är ett avlångt land! Lite av allt det där vattnet skulle inte varit dumt att få till trädgården. I södersluttningen är det nu snustorrt, där solen kommer åt. Det tycks vara modellen nu för tiden med en lång torkperiod vid den här tiden.

De tidiga vårblommorna håller på att blomma över. En sådan är Pulsatilla vulgaris ssp grandis ’Papageno’, stor backsippa. Den lider i hettan på dagarna och börjar redan vissna.


En mycket fin lökväxt som är rätt lättodlad är blek klocklilja, Fritillaria pallidiflora. Trivs bra i sol även om det brukar rekommenderas lite skuggigare läge. Nackdelen är väl att vid sådant här högsommarväder blommar den över snabbt.



I skuggan i woodlandet är det lite svalare. Där står Erythronium ’Pagoda’ och lyser gult. Mycket tacksam och lättodlad hundtandslilja som är en hybrid mellan E californicum och E tuolumnense.




Alla buskar och träd har ännu inte börjat grönska. Av de japanska lönnarna är sorten Acer palmatum  ’Tsuma-gaki’ först med sitt ljusröda bladutspring. Nu är den som finast.


Dags också för de första pionblommorna. Det är de rena arterna som inleder. Paeonia mlokosewitschii, svavelpion är en av de allra bästa. Trivs bra i ett väldränerat läge. Detta är en egen frösådd som gett vackert gula blommor. Jag har en till som just står i begrepp att spricka ut i sin första blomning. Den blir gul den också kan jag konstatera.

Andromeda polifolia ’Blue Ice’ heter på svenska rosling och arten finns vildväxande i vårt land. Färgen är lite svårfångad med kameran. I verkligheten har den små stålblå pärlor till blommor.

onsdag 9 maj 2018

Sommar på riktigt


Jag har mina egna definitioner på när de olika årstiderna startar. Sommaren anser jag har inletts när jag kan sitta på min lilla skuggaltan på nordsidan av huset på eftermiddagen efter dagens arbete och njuta av en gin och tonic. Så har det varit i dag med maximalt 27,8 grader och ännu klockan 18 klart över 25 grader. Nu är det den tid som brukar kallas ”mellan hägg och syren”. Fortsätter värmen så blir det en kort period. Just nu blommar i naturen, häromkring slån och fågelbär, två växter som det finns mycket gott om i den här trakten. Det är lika fantastiskt varje år.

I trädgården är det magnolior som briljerar. Precis de senaste dagarna har ’Wada’s Memory’ varit som bäst men i dag började kronbladen falla i stor omfattning. Marken under är nu alldeles vit. Underbart är kort ibland.


De enskilda blommorna hos Wada’s Memory är inte så imponerande, utan det är mera helheten som imponerar. Jag har några andra magnolior. som inte blommar lika överdådigt, men där de enskilda blommorna är vackrare. Första bilden visar Magnolia (Liliflora-gruppen) ’Spectrum’ , en hybrid mellan M liliflora ’Nigra’ och M sprengeri ’Diva’. Den såg jag första gången för ett antal år sedan i Kew Gardens. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Till min stora glädje kunde jag vid hemkomsten hitta den i min lokala plantskola, Hjälmeskulla Handelsträdgård. Nu har den växt till sig och blommar precis så fint som jag minns från Kew.


Betydligt nyare är Magnolia ’Sunrise’ med sina ljust gula blommor. Den har jag bara haft i tre år och första vintern blev den tyvärr rådjursmat. Den kom tillbaka och blommar fint i år. Svårt att få rätt på färgen men det här stämmer rätt bra. Fullt öppnad blomma avbildad i eftermiddags.


I den mindre skalan finns det en hel del att böja knä inför, exempelvis Shortia uniflora, fransklocka. Även i det fallet är färgen svår att få till. Den är egentligen svagt rosa, men blir gärna vit i kameran.


Soldanella montana, skogsalpkolcka är en skuggväxt som kan vara svår att tillfredsställa. Jag planterade den för många år sedan i mitt woodland och där har den utvecklats mycket väl och spridit sig alltmer. Jag har försökt att dela den och sätta på annat håll men utan framgång. Varför den inte vill växa på andra ställen vet jag tyvärr inte riktigt.


I min samling av japanska växter har en japansk hundtandslilja, Erythronium sahohime, visat sig trivas hyfsat. Den kommer tillbaka år för år utan att göra större väsen av sig. Mycket fin tycker jag.


I lökhuset är det nu för varmt och dags för lökarna att gå till vila. En av de sista att blomma är Muscari macrocarpum ’Golden Fragrance’, gul myskhyacint. Bilden togs i förrgår. I dag är den ett vrak.



tisdag 1 maj 2018

Narcisskavalkad


Nu är det dags för narcisserna att blomma. Jag har på senare år planterat en hel del narcisser i lökängen och alla har inte trivts riktigt bra men de flesta har gått bra. Här kommer några bilder från lökängen. Jag presenterar dem bara med sortnamn. De flesta tillhör cyklamineus-gruppen men det finns även några andra.
’Mother Duck’


’Rapture’


’Sabrosa’


’Tête Bouclé’


’Trena’


’Velocity’


Tidigare år har jag planterat narcisser lite varstans i olika rabatter och för många av dem har jag inte längre koll på namnen. En som är lite ömtålig och som jag faktiskt trodde hade gått ut upptäckte jag häromdagen blommande. Det är den helt utsökta Narcissus moschatus med sin gräddvita färg. Den kan man inte ta fel på.


Somliga narcisser är svårare att odla och behöver stå i sommartorrt läge. Jag har satt en del i lökbädden men just nu är det bara den lilla miniatyren Narcissus scaberulus som blommar. Den har visat sig långlivad och den sprider sig till och med en aning.


Jag avslutar med något helt annat, nämligen två vitblommande och tidigblommande buskar. Den första är Abeliophyllum distichum, vinterbuske, som ibland brukar kallas den vita forsythian. Ingen nära släkting till forsythia, även om den tillhör samma växtfamilj, men blommorna är något lika i formen. Än så länge en liten buske som jag hoppas så småningom skall växa till sig en del.


Den andra har hunnit bli lite större. Det är Oemleria cerasiformis. En amerikan som fått det svenska namnet indianplommon. Den blommar alltid först av alla på våren och börjar nästan redan bli överblommad. Den skall enligt vad jag läst få riktigt smakliga frukter, något som jag dock aldrig fått uppleva. Den är tydligen tvåbyggare med separata han- och honbuskar. Eftersom min buske är ensam lär det inte bli några frukter. Jag bryr mig inte så mycket om det men det vore roligt att någon gång få smaka.