Sommar på riktigt

Jag har mina egna definitioner på när de olika årstiderna startar. Sommaren anser jag har inletts när jag kan sitta på min lilla skuggaltan på nordsidan av huset på eftermiddagen efter dagens arbete och njuta av en gin och tonic. Så har det varit i dag med maximalt 27,8 grader och ännu klockan 18 klart över 25 grader. Nu är det den tid som brukar kallas ”mellan hägg och syren”. Fortsätter värmen så blir det en kort period. Just nu blommar i naturen, häromkring slån och fågelbär, två växter som det finns mycket gott om i den här trakten. Det är lika fantastiskt varje år.

I trädgården är det magnolior som briljerar. Precis de senaste dagarna har ’Wada’s Memory’ varit som bäst men i dag började kronbladen falla i stor omfattning. Marken under är nu alldeles vit. Underbart är kort ibland.

De enskilda blommorna hos Wada’s Memory är inte så imponerande, utan det är mera helheten som imponerar. Jag har några andra magnolior. som inte blommar lika överdådigt, men där de enskilda blommorna är vackrare. Första bilden visar Magnolia (Liliflora-gruppen) ’Spectrum’ , en hybrid mellan M liliflora ’Nigra’ och M sprengeri ’Diva’. Den såg jag första gången för ett antal år sedan i Kew Gardens. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Till min stora glädje kunde jag vid hemkomsten hitta den i min lokala plantskola, Hjälmeskulla Handelsträdgård. Nu har den växt till sig och blommar precis så fint som jag minns från Kew.

Betydligt nyare är Magnolia ’Sunrise’ med sina ljust gula blommor. Den har jag bara haft i tre år och första vintern blev den tyvärr rådjursmat. Den kom tillbaka och blommar fint i år. Svårt att få rätt på färgen men det här stämmer rätt bra. Fullt öppnad blomma avbildad i eftermiddags.

I den mindre skalan finns det en hel del att böja knä inför, exempelvis Shortia uniflora, fransklocka. Även i det fallet är färgen svår att få till. Den är egentligen svagt rosa, men blir gärna vit i kameran.

Soldanella montana, skogsalpkolcka är en skuggväxt som kan vara svår att tillfredsställa. Jag planterade den för många år sedan i mitt woodland och där har den utvecklats mycket väl och spridit sig alltmer. Jag har försökt att dela den och sätta på annat håll men utan framgång. Varför den inte vill växa på andra ställen vet jag tyvärr inte riktigt.

I min samling av japanska växter har en japansk hundtandslilja, Erythronium sahohime, visat sig trivas hyfsat. Den kommer tillbaka år för år utan att göra större väsen av sig. Mycket fin tycker jag.

I lökhuset är det nu för varmt och dags för lökarna att gå till vila. En av de sista att blomma är Muscari macrocarpum ’Golden Fragrance’, gul myskhyacint. Bilden togs i förrgår. I dag är den ett vrak.