Radio och TV är som vanligt, då det gäller vädret,
Stockholmslokala. ”Vi har den varmaste julimånaden på över 250 år”. Vilka vi? I
alla fall inte Göteborg. Om jag läser rätt på SMHI:s temperaturkartor skulle
västkusten landa på en medeltemperatur på knappt fyra grader varmare än
normalt. Det innebär knappt 21 grader. Varmt javisst, men inte rekord. 1994 och
2014 hade Göteborg 21,2 grader i medeltemperatur i juli. Nära, men sannolikt
inget rekord. Vi får vänta tills månaden är slut innan vi vet säkert.
Värmen och torkan sätter sina spår ibland växterna. Hur
mycket som är definitivt dött trots vattning får framtiden utvisa. Vintergrönt,
både barr- och bladväxter där bladen vissnar är ohjälpligt förlorade, men en
del bladfällande träd och buskar som fällt sina blad kan komma igen nästa år.
Det blir spännande att se. Här är en rododendron som absolut lämnat jordelivet.
Det är ett nyinköp från Tyskland i våras vid namn ’Golden Everest’ Den blommade
fint i början av maj efter planteringen men med torkan började den sloka
alltmer. Eftersom andra lite äldre rododendron i närheten inte visade några
torktendenser var jag dåligt uppmärksam. När jag så småningom blev varse vad
som höll på att hända visade det sig vara för sent. Jag vattnade och vattnade
men den repade sig bara litegrann. Lite desperat grävde jag upp och satte
tillbaka i krukan som jag vattendränkte totalt. Tyvärr utan resultat och nu
står den där i väntan på lämplig ”slutförvaring”.
Men nog om värme och torka. Våra små problem med döda växter
är likväl värdsligt i jämförelse med vad andra får genomleva i form av
skogsbrand och foderbrist till kreaturen. Lite ljusglimtar i form av blommor
bjuder trädgården i alla fall på. Crocosmia ’Lucifer’ biter ingen torka på och
värmen är bara gynnsam för den här gladiolussläktingen. Den är en korsning
mellan de båda sydafrikanerna C masonorium och C paniculata och säkert härdig
här. Från ursprungligen fem knölar finns det nu hur många som helst på flera
olika håll i trädgården. En del vet jag att jag planterat efter delning. Andra
har jag ingen aning om hur de kommit till nya ställen.
En annan växt som dyker upp lite här och var utan riktig
koll från min sida är Tradescantia ohiensis. Den är en av föräldrarna till den
mera kända tremastarblomman som det finns ett flertal sorter av på marknaden.
Jag fick fröerna till denna för många år sedan från Henrik Zetterlund i
botaniska. Sedan dess har jag haft den på olika håll i trädgården. Det här
exemplaret dök upp spontant på ett ställe långt från ursprungsplatsen. Hur det
gått till anar jag inte.
Echinacea ’Double Decker’ är den enda av de olika sorter jag
planterat under senaste 15 åren som visat sig livskraftig. De första åren
gjorde den skäl för namnet med en extra blomma i mitten av den andra men numera
är där bara lite extra ”rufs”. Om det beror på att den inte får tillräckligt
med näring eller bara ett åldersfenomen vet jag inte. Hur som helst gillar jag
den – kanske till och med bättre än hur den ursprungligen såg ut.
Hibiskusarna har jag lyckats vattna tillräckligt. Denna som
heter ’Pink Giant’ står i gassande sol och drar rätt mycket vatten. Men sol och
värme har gett massvis av knoppar. Nu börjar de första slå ut. Om någon vecka
gissar jag att den är riktigt praktfull. Om jag lyckas förse den med vatten i
rätt mängd.
Rhododendronblomningen var ganska dålig i år och nytillväxten
i år är både långsam och sen, så jag befarar att det kan bli dålig blomning
även nästa år. Man får njuta av de fina nya bladen. Här kommer några exempel.
Rhododendrom
’Makiyak’ skimrar i silver med blad som är något hoprullade i värmen.
En av föräldrarna till ’Makiyak’ är R makinoi som jag
planterade i våras.
R ’Weisshorn’ är också den vitpudrad men med bredare blad.
R ’Hydon Velvet’ har i stället ett rödbrunt indument.