Den varma och torra sommaren borde enligt mångas mening ge
förutsättningar för fina höstfärger. Så är det men bara delvis, och hos mig på
landet har det varit för torrt, vilket lett till att många träd och buskar
fällt en stor del av sina blad alldeles för tidigt. En del av de senaste
höstblommande perennerna har stått stilla i torkan och blomningen kommer därför,
tvärtemot vad man kunde tro, extra sent i år. Ett exempel är Axtaea simplex ’Carbonella’,
höstsilverax, som vid den här tidpunkten förra året var nästan överblommad. I
år är den just utslagen och med väldigt få blomstänglar.
Min katsurahybrid som jag kallar Cercidiphyllum ’Ottostorp’
visade jag bild på i förra bloggen men jag måste visa en till som jag tog för
en vecka sedan, då det var sol och klarblå himmel. Den har verkligen visat sig
från sin bästa sida i år på alla vis. Bland annat har den utstått torkan helt
utan problem.
När man nu flyttat in till Göteborg för vintern får det
givetvis bli promenader i botaniska igen. Jag var där en sväng i dag och
höstfärgerna är just nu imponerande. Det är ibland så att man får lite komplex
när man kommer dit. De egna ansträngningarna ligger klart i lä. Här först lite
lönnar av olika sort/art. Första heter Acer palmatum ’Shojo’ och i förgrunden
är det en oktoberstormhatt, som gjorde mig grön av avund när jag tänkte på min
egen som knappt överlevde den här sommaren och knappt har börjat blomma.
Andra bilden visar en annan japansk lönn, nämligen Acer
palmatum ’Ornatum’ som ännu inte helt har färgats i höstskrud. Sällskap har den
med en låg hemlock Tsuga canadensis ’Jeddeloo’.
Tredje lönnbilden är en helt annan art, nämligen Acer
triflorum, klöverlönn. Vildinsamlad av botaniskas personal i Korea 1976. Den är
alltid samma fantastiska blickfång då man kommer upp i klippträdgården så här
års. Det är en lönn som man gärna skulle se mera av i handeln. Den blir inte
jättestor och har en helt utsökt höstfärg.
I klippträdgården hittar man numera också ett exemplar av
Ginkgo biloba. Den är gul som en eldsflamma och syns på långt håll med sin
intensiva färg.
Intensiv, fast röd, är också den lilla dvärgbusken
Gaylussacia dumosa, litet bockbär. Kanske mera känd under sitt amerikanska namn
huckleberry. Vi som gillar vår Mark Twain har alltid undrat över vilket bär som
gett Huckleberry Finn sitt namn. Det är denna eller någon annan nära släkting.
Det finns ett par. Jag skulle gärna ha ett exemplar av den i min trädgård för
den fantastiska höstfärgen. Undrar just var man kan få tag i den? Den är nära
släkt med blåbär och bären lär smaka något liknande.
