Vårdagjämning

Vårdagjämning och strålande sol från morgon till kväll. Inte så varmt i nordvinden men i södersluttningen i lä har det varit en dag med riktig vårvärme. Jag har slitit med en massa tallris från den fallna tallen och svettats ordentligt. Slitet kommer nog att märkas i musklerna i morgon bitti när det är dags att stiga upp. Riset kommer med tiden att bli en rejäl hög att elda upp.

Vårblomningen fortsätter trots några kyliga nätter med frost. Möjligen har utvecklingen bromsats upp lite. På lökängen är det nu vårkrokusarna , Crocus vernus som tagit över. Solen får dem att öppna sig och jag såg några bin som surrade omkring bland blommorna.

I lökbädden blommar  de små tulpanerna Tulipa bifloriformis ’Starlight’, flera veckor tidigare än vanligt.

Där blommar också Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Bildar med tiden, som namnet antyder, en tät tuva med blommor. Kommer troligen från Turkiet ursprungligen.

I höstas planterade jag ett antal lökar av balkansippa, Anemone blanda. Sorten heter ’White Splendour’ och nu börjar den blomma med lysande vita blommor. Det var länge sedan jag hade balkansippa i trädgården. Det har jag inte haft sedan vår förra trädgård men det kommer nog att bli fler i andra färger också.

För ett par år sedan satte jag en ny narciss, som är en utveckling av den mycket populära ’Tète à Tète’. Namnet är ’Tète Boucklé’ och den har utvecklats fint.

Efter blåsten

Nu har vi sluppit stormväder ett tag och det har gått att ta itu med den fallna tallen. Grannen, tillsammans med sin son som är mer eller mindre proffs på trädfällning, har i veckan tagit hand om tallen. Allt gick lyckligt trots en incident, i och med att tallen tog en lite annan fallriktning än planerat. Det som fick sig en törn var min klematislund, d v s ett antal gamla enstammar som tjänar som klätterstöd för klematis. Det skall nog gå att rätta till. Mycket ris blir det att ta hand om.

En del av tacken för hjälpen bli en massa ved åt grannens son, som gärna tar hand om det. Grannens kalkyl pekade på att en sådan här tall kan väga så mycket som ett halvt ton. När den nu är borta är utsikten tillbaka nästan som i gamla dagar. Den tall som står kvar i utsiktslinjen är döende och glesas ut alltmer. Jag tror att den lidit mycket av de senaste somrarnas torka.

I går eftermiddag var det riktigt härligt väder på landet. Värmande sol och en bit över tio grader på termometern. Tack för det säger krokusarna på lökängen, och öppnar sina blommor ordentligt. Snökrokus och bägarkrokus är mest utvecklade. Vårkrokusarna är lite efter än så länge.

I lökhuset blommar också några krokusar. Här är det en sort av strimkrokus, Crocus angustifolia ’Oreanda’. Sortnamnet efter ett område på Krimhalvön där den samlats in. De strimmiga utsidorna på kronbladen syns inte på den här bilden, som är tagen rakt uppifrån. Den står i lökhuset eftersom den levererades sent i höstas. Troligen chansar jag på en utplacering i lökbädden till hösten.

En annan krokus som blommar i lökhuset är Crocus antalyensioides ’Yellow Form’. Det är en ny art som för ett par år sedan beskrevs av Janis Ruksans. Den har separerats ut från arten C antalyensis. Normalformen är ljust blålila men det finns både vita och gula former liksom flerfärgade. Det förekommer en viss diskussion om ifall den gula möjligen är en hybrid. Det får väl avgöras så småningom. Jag får erkänna att detta är lite nördigt. Vad skiljer denna från en massa andra gula krokusar? Kanske inte så mycket som syns utan noggrann granskning. Man får ha en lite speciell läggning för att tycka det är värt att lägga pengar och intresse på sådana här speciella lökar.

Första vårmånaden

I genomsnitt anländer den meteorologiska våren till våra trakter under den första veckan i mars. Så är det inte i år då det aldrig blev någon vinter varför hösten gick direkt över i vår den 15 februari. I vilket fall som helst känns mars ändå som den första vårmånaden. Nu har ljuset återkommit på allvar och dagstemperaturen kryper lite mera regelbundet upp i tvåsiffriga plusvärden. Solen värmer påtagligt och man kan njut av den mot söderväggen. Snart dags för första angenäma utemåltiden och om inte alltför lång tid kan jag börja sova över på landet. Härliga framtidsutsikter!

Facit av vintern blev rekordbetonat. Genomsnittlig medeltemperatur för perioden december till februari uppgick i Göteborg till 4,9 grader, vilket är det högsta som SMHI uppmätt – i alla fall så långt jag har tillgång till data. Tidigare rekord var 4,4 grader från vintern 1989. Den lägsta temperatur jag uppmätte på landet i år under vintermånaderna var -6,4 grader. Så hög minimitemperatur har jag inte tidigare varit med om. Tidigare rekord var 2014 då det som lägst var -8,4. Det börjar nästan kännas lätt subtropiskt. Nu är det svårt att förneka klimatförändringen och den är givetvis inte enbart positiv. Men lite kan man väl få glädja sig åt en mild och skön vinter.

Ett par mycket ömtåliga buskar som jag planterade ut förra året har levt hur gott som helst. Det är skönt för dem att få etablera sitt rotsystem första året i lugn och ro utan sträng kyla och helt utan tjäle i jorden. Hade dessutom rådjuren velat lämna dem i fred hade det varit idealiskt.

Allt tyder nu på att det skall fortsätta vara milt i mars och därför har jag börjat flytta ut växter från vinterförvaringen i källaren, Ett antal står från och med i går på altanen under tak och skyddade från vind. Högt på tiden eftersom den ökande dagslängden dragit i gång dem och ljuset i källaren räcker inte till. De tål några minusgrader så det bör gå bra.

Vårens utveckling fortsätter. Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ har nu fullt utslagna blommor. Den har verkligen glatt mig i många år med pålitlig och tidig blomning om än i vanliga fall en månad senare. Den har också självsått sig tämligen flitigt och avkomman har visat sig hålla färgen. Blommorna på fröplantorna går i princip inte att skilja från moderplantans. Här bilder på först moderplantan och sedan på ett av barnen.

Jag såg redan förra veckan, att malkanunneörten, Corydalis malkensis, precis var färdig att slå ut. Nu blommar flera stycken, bland annat denna som rymt ut på gräsmattan intill stenpartiet, där den annars hör hemma.

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, har fullt med gula knoppar och är snart mogen att slå ut. Det är verkligen rekordtidigt även det.