Första vårmånaden

I genomsnitt anländer den meteorologiska våren till våra trakter under den första veckan i mars. Så är det inte i år då det aldrig blev någon vinter varför hösten gick direkt över i vår den 15 februari. I vilket fall som helst känns mars ändå som den första vårmånaden. Nu har ljuset återkommit på allvar och dagstemperaturen kryper lite mera regelbundet upp i tvåsiffriga plusvärden. Solen värmer påtagligt och man kan njut av den mot söderväggen. Snart dags för första angenäma utemåltiden och om inte alltför lång tid kan jag börja sova över på landet. Härliga framtidsutsikter!

Facit av vintern blev rekordbetonat. Genomsnittlig medeltemperatur för perioden december till februari uppgick i Göteborg till 4,9 grader, vilket är det högsta som SMHI uppmätt – i alla fall så långt jag har tillgång till data. Tidigare rekord var 4,4 grader från vintern 1989. Den lägsta temperatur jag uppmätte på landet i år under vintermånaderna var -6,4 grader. Så hög minimitemperatur har jag inte tidigare varit med om. Tidigare rekord var 2014 då det som lägst var -8,4. Det börjar nästan kännas lätt subtropiskt. Nu är det svårt att förneka klimatförändringen och den är givetvis inte enbart positiv. Men lite kan man väl få glädja sig åt en mild och skön vinter.

Ett par mycket ömtåliga buskar som jag planterade ut förra året har levt hur gott som helst. Det är skönt för dem att få etablera sitt rotsystem första året i lugn och ro utan sträng kyla och helt utan tjäle i jorden. Hade dessutom rådjuren velat lämna dem i fred hade det varit idealiskt.

Allt tyder nu på att det skall fortsätta vara milt i mars och därför har jag börjat flytta ut växter från vinterförvaringen i källaren, Ett antal står från och med i går på altanen under tak och skyddade från vind. Högt på tiden eftersom den ökande dagslängden dragit i gång dem och ljuset i källaren räcker inte till. De tål några minusgrader så det bör gå bra.

Vårens utveckling fortsätter. Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ har nu fullt utslagna blommor. Den har verkligen glatt mig i många år med pålitlig och tidig blomning om än i vanliga fall en månad senare. Den har också självsått sig tämligen flitigt och avkomman har visat sig hålla färgen. Blommorna på fröplantorna går i princip inte att skilja från moderplantans. Här bilder på först moderplantan och sedan på ett av barnen.

Jag såg redan förra veckan, att malkanunneörten, Corydalis malkensis, precis var färdig att slå ut. Nu blommar flera stycken, bland annat denna som rymt ut på gräsmattan intill stenpartiet, där den annars hör hemma.

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, har fullt med gula knoppar och är snart mogen att slå ut. Det är verkligen rekordtidigt även det.