På söndag går ”flyttlasset” från sommarstugan till
stadslägenheten. Inte så mycket på flyttlasset nu för tiden. Det mesta av det
som behövs på landet finns där året runt. Nu när vinden viner runt knutarna och
det börjar bli mörkt och kallt längtar jag till stan. Mina närmaste grannar här
har just valt att flytta ut hít på heltid, något som jag inte alls kan förstå.
Det känns alltid lika skönt i september/oktober att återvända till
civilisationen, liksom jag i april/maj lika mycket längtar ut till lantluften
och trädgården.
Den här sommaren är minnesvärd. Aldrig har jag slitit så
lite kläder och behövt tvätta så lite. Aldrig har jag heller burit och släpat
på vattenkannor och slangar till den milda grad. Lyckligtvis har vattnet i
brunnen runnit till i tillräcklig mängd. Det känns skönt att veta inför
framtiden om något liknande skulle upprepas. Massor av temperaturrekord har
slagits. För Göteborg blev det nya medeltemperaturrekord för maj och juli.
Perioden juni-augusti är den varmaste jag har noterat sedan jag började föra
anteckningar på 70-talet. Tidigare rekord för perioden var från 1997 med 18,5
grader i snitt. I år var motsvarande tal 19,3 – en rejäl putsning. Till det
kommer en putsning av majrekordet. Även då det gäller maximalt uppmätta
temperaturer slogs rekord. I maj noterades officiellt för Göteborg rekordvärdet
31,1 grader och för juli 34,1. Ja, här hos mig kunde jag notera att
35-gradersstrecket passerades med 35,1 grader i sista veckan i juli.
Men torrt var det alltså. Här i Kungsbackatrakten har det
varit extra torrt. Flera av de regnväder som drog in i slutet av augusti valde
att dela sig just över Kungsbacka och till det kommer att min tomt är extra
torr med tunt jordlager på de flesta håll, särskilt i södersluttningen. Faktum
är att det fortfarande inte har rättat till sig. I går då jag planterade lökar
kunde jag konstatera att på vissa ställen är jorden fortfarande snustorr någon
decimeter ner. Det är intressant att ändå se hur olika de olika buskarna och
träden hanterar torkan. Här ett par exempel på sådant som utan vattning utan
problem klarat torkan. Det kanske kan vara en värdefull information. På första
bilden ser man Prunus lusitanica, portugisisk lagerhägg, och på den andra
Elaeagnus x ebbingei, höstsilverbuske. Båda står i södersluttning och fullt
exponerande för middagssolen. Vill man plantera någon av dem behöver man inte
oroa sig för torka i alla fall.
Mycket tyder på att det kan bli vackra höstfärger i år.
Färgerna börjar så smått att visa sig. Japanska lönnar är rätt pålitliga. Här är
det sorterna ’Tsuma gaki’ och ’Aconitifolium’, som rodnar alltmera.
Min fina katsurahybrid (Cercidiphyllum japonicum x
magnificum), som jag döpt till Ottostorp’ får först gyllengula blad som senare
tonar alltmera i orange innan de faller av.
En av mina favoritbuskar alla kategorier är japanskt
gaffelolvon. Den har i stort sett all fina egenskaper man kan tänka sig. Jag
har haft en buske länge som tyvärr hamnat i ett rätt olämpligt läge och som
troligen torkat till döds i år. Lyckligtvis fick jag tag i ett nytt exemplar
förra året, som jag kunde plantera i mera lovande läge. Den är inte stor men
man kan i alla fall se hur fantastiskt fina höstfärger den kan få.
Fina höstfärger kan också bär ge. Här är det ett vintergrönt
oxbär vid namn Cotoneaster franchetii var sternianus, koralloxbär. Ofta hinner
inte bären mogna och bli riktigt röda. Den här sommaren är det inga problem med
det.
I somras när jag vattnade som mest och ändå hade svårt att
undvika att bladen slokade på mina rododendron var jag övertygad om att det
skulle bli riktigt dålig knoppsättning inför nästa säsong. Så tycks det inte ha
blivit. Tvärtom är det gott om knopp, även i sorter som inte alltid blommar så
mycket hos mig. Det blir spännande att se rododendronblomningen nästa år. Det
kan bli något extra. Här svällande knoppar på 'Weisshorn'.