Höst och sommarfacit

På söndag går ”flyttlasset” från sommarstugan till stadslägenheten. Inte så mycket på flyttlasset nu för tiden. Det mesta av det som behövs på landet finns där året runt. Nu när vinden viner runt knutarna och det börjar bli mörkt och kallt längtar jag till stan. Mina närmaste grannar här har just valt att flytta ut hít på heltid, något som jag inte alls kan förstå. Det känns alltid lika skönt i september/oktober att återvända till civilisationen, liksom jag i april/maj lika mycket längtar ut till lantluften och trädgården.

Den här sommaren är minnesvärd. Aldrig har jag slitit så lite kläder och behövt tvätta så lite. Aldrig har jag heller burit och släpat på vattenkannor och slangar till den milda grad. Lyckligtvis har vattnet i brunnen runnit till i tillräcklig mängd. Det känns skönt att veta inför framtiden om något liknande skulle upprepas. Massor av temperaturrekord har slagits. För Göteborg blev det nya medeltemperaturrekord för maj och juli. Perioden juni-augusti är den varmaste jag har noterat sedan jag började föra anteckningar på 70-talet. Tidigare rekord för perioden var från 1997 med 18,5 grader i snitt. I år var motsvarande tal 19,3 – en rejäl putsning. Till det kommer en putsning av majrekordet. Även då det gäller maximalt uppmätta temperaturer slogs rekord. I maj noterades officiellt för Göteborg rekordvärdet 31,1 grader och för juli 34,1. Ja, här hos mig kunde jag notera att 35-gradersstrecket passerades med 35,1 grader i sista veckan i juli.

Men torrt var det alltså. Här i Kungsbackatrakten har det varit extra torrt. Flera av de regnväder som drog in i slutet av augusti valde att dela sig just över Kungsbacka och till det kommer att min tomt är extra torr med tunt jordlager på de flesta håll, särskilt i södersluttningen. Faktum är att det fortfarande inte har rättat till sig. I går då jag planterade lökar kunde jag konstatera att på vissa ställen är jorden fortfarande snustorr någon decimeter ner. Det är intressant att ändå se hur olika de olika buskarna och träden hanterar torkan. Här ett par exempel på sådant som utan vattning utan problem klarat torkan. Det kanske kan vara en värdefull information. På första bilden ser man Prunus lusitanica, portugisisk lagerhägg, och på den andra Elaeagnus x ebbingei, höstsilverbuske. Båda står i södersluttning och fullt exponerande för middagssolen. Vill man plantera någon av dem behöver man inte oroa sig för torka i alla fall.

Mycket tyder på att det kan bli vackra höstfärger i år. Färgerna börjar så smått att visa sig. Japanska lönnar är rätt pålitliga. Här är det sorterna ’Tsuma gaki’ och ’Aconitifolium’, som rodnar alltmera.

Min fina katsurahybrid (Cercidiphyllum japonicum x magnificum), som jag döpt till Ottostorp’ får först gyllengula blad som senare tonar alltmera i orange innan de faller av.

En av mina favoritbuskar alla kategorier är japanskt gaffelolvon. Den har i stort sett all fina egenskaper man kan tänka sig. Jag har haft en buske länge som tyvärr hamnat i ett rätt olämpligt läge och som troligen torkat till döds i år. Lyckligtvis fick jag tag i ett nytt exemplar förra året, som jag kunde plantera i mera lovande läge. Den är inte stor men man kan i alla fall se hur fantastiskt fina höstfärger den kan få.

Fina höstfärger kan också bär ge. Här är det ett vintergrönt oxbär vid namn Cotoneaster franchetii var sternianus, koralloxbär. Ofta hinner inte bären mogna och bli riktigt röda. Den här sommaren är det inga problem med det.

I somras när jag vattnade som mest och ändå hade svårt att undvika att bladen slokade på mina rododendron var jag övertygad om att det skulle bli riktigt dålig knoppsättning inför nästa säsong. Så tycks det inte ha blivit. Tvärtom är det gott om knopp, även i sorter som inte alltid blommar så mycket hos mig. Det blir spännande att se rododendronblomningen nästa år. Det kan bli något extra. Här svällande knoppar på 'Weisshorn'.