Grönskan återvänder

Sista delen av augusti har äntligen bjudit på en del regn. Cirka 50 mm har kommit i ett par omgångar. Det har återgett livet till mycket. Några buskar som hade helt bruna, alternativt inga blad har börjat skjuta nya späda gröna blad och i rabatterna har alla de ogräsfröer som legat och bidat sin tid gripit chansen. Främst är det gräs som på sina håll skjuter upp minst lika tätt som om det vore en sådd gräsmatta. Jag får väl försöka ta itu med det även om det känns mindre lockande. Då det gäller de buskar som nu börjar grönska undrar man hur det blir till vintern. Kommer de att hinna mogna av och klara vintern eller blir det kylan som knäcker dem efter att torkan mjukat upp dem? Ja det får vi se till våren.

Jag tror att jag nämnt att det på ett område i trädgården visat sig finnas mycket god motståndskraft mot torkan. Jag har hänfört det till att det troligen finns någon källåder som ger fukt. Fastighetens första grävda brunn, som sedan länge är igenfylld, fanns just där. Allra bäst har min hybridkatsura  klarat sig. Den har i princip inte fällt ett enda blad och har behållit sin djupa fina grönska helt opåverkad. Jag har numera beslutat mig för att den hos mig skall få ett eget sortnamn, nämligen Cercidiphyllum ’Ottostorp’. Inget officiellt registrerat namn, men det namn jag själv kommer att använda för att slippa det långa krångliga hybridnamnet Cercidiphyllum japonicum x magnificum.

Ett träd som står i närheten och som eventuellt också dragit nytta av källådern är kinesträdet, Koelreuteria paniculata. Det blommade rikligare än någonsin i år men det var i den allra värsta hettan och blomningen var över så snabbt att jag aldrig fick någon bild. Nu har det vad man nästan kan kalla en andra blomning då frökapslarna pryder trädet. De är inledningsvis purpurfärgade och bleknar efter hand till ljusbeige. Ganska dekorativt faktiskt. Frökapslarna sitter högt men jag hoppas kunna ta hand om en del då de faller. Det skulle vara trevligt att så fröer. Inte för att jag har plats för något mer själv men för att kunna ge bort.

Som vanligt vid den här tiden signalerar tidlösorna höst. När de första arterna börjar blomma i slutet på sommaren är det dags att börja ställa in sig på vad som komma skall. Jag gillar egentligen hösten, så det känns inte alltför motbjudande att tänka på. Den första bilden visar Colchicum cilicicum och den andra Colchicum autumnale ’Album’. I den senare har nog nästlat in sig någon knöl av en annan art för en del blommor brukar vara betydligt mindre. Det har skett en hel del omflyttningar bland mina tidlösor och sådant händer lätt i så fall.

Mina frilandshibiskusar har trivts med värmen som kom tidigt och det har inte varit några större problem med torkan. En av dem, som var relativt nyplanterad har jag vattnat lite men övriga har fått klara sig själv. Här kommer bild på den rent vita Hibiscus syriacus ’White Chiffon’. Den har hamnat lite i skymundan på grund av närstående buskar som brett ut sig. Nu efter viss beskärning får den nytt ljus och skall förhoppningsvis sätta ny fart på tillväxten.