Trädgården

Då vi övertog huset 1990 fanns inte mycket till trädgård. Det som fanns var främst några fruktträd och bärbuskar plus ett jordgubbsland och några rabatter med perenner och rosor. Dessutom fanns en ganska stor gräsmatta, som i huvudsak bestod av mossa och diverse ogräs. Alla rabatter var igenväxta med ogräs och hade inte fått någon näring på många år. Då vi hade ett annat hus med ganska stor trädgård att sköta var vi överens om att tills vidare låta trädgården på landet vara och inrikta oss på att rusta upp själva huset in- och utvändigt. Det som gjordes åt trädgården var framför allt att med hjälp av en jordfräs fräsa upp gräsmatta och ogräsfyllda rabatter. Därefter sattes så småningom stora mängder potatis för att få till stånd en bearbetning av jorden. Massor av sly sågades ned och eldades upp.

Tomten är totalt på 2030 kvadratmeter, varav enligt lantmäteriprotokoll 440 (!) kvadratmeter åkerjord och resten, alltså 1590 kvadratmeter, avrösningsjord. Med det menas jord som inte lämpar sig för odling. Det har varit en utmaning att kunna odla på mer än de 440 kvadratmeterna och idag har jag en odlingsbar yta som är betydligt större än så. Än idag tar jag nya delar av tomten i anspråk efter röjning och jordförbättring vid behov. Jorden består i de delar som kallas åkerjord av en rätt grov morän men med vissa inslag av finare lerpartiklar. Den underliggande alven tycks vara rätt näringsrik och träd och buskar växer mycket bra när de väl etablerat sig. Efter tillförsel av mullämnen går det också bra att odla de flesta perenner men för rosor är jorden inte särskilt lämplig.

De 440 kvadratmetrarna åkerjord är i dag planterade med träd och buskar och det finns några perennrabatter. Även ett par bärbuskar finns kvar. Ett växthus har det också blivit.

 

 

Avrösningsjord kan om inte annat fungera som stenparti. Ogräs och sly får rensas bort och en del jord och grus tillföras liksom en massa sten att kliva på och att använda som mur där det är för brant. Sten finns det gott om. Men jag har lärt mig att inte ha för bråttom. Planterar man alltför snart är risken stor att det finns kvar svårutrotat ogräs. Det här partiet har jag fått gräva ur och rensa om en gång, dels på grund av kvarvarande ogräs, dels på grund av en del okloka växtval.

 

 

Än är det en hel del kvar att göra i ordning och ta i bruk om orken och lusten räcker till. Här växer sly så det knakar och allra besvärligast att komma åt är björnbär och slån. Det är en öppen fråga om jag orkar ta upp den kampen.

 

 

Ottostorp

Ottostorp heter stamfastigheten till min sommarstuga. Det skickelsedigra året 1848 flyttade smeden Otto Löfgren till torpet och gav därmed upphov till dess namn. Det drevs sedan som torp fram till 1961 då det köptes av Kungsbacka stad. I slutet av 60-talet valde man att bränna ned torpet! I dag återstår bara grunden tillsammans med ett antal gamla torpväxter exempelvis en riktigt gammal påsklilja som sprider sig i backen bakom torpruinen. 

År 1942 styckades en tomt av för uppförande av en liten sommarstuga. Denna stuga köptes 1949 av mina svärföräldrar. Den stugan inklusive en utbyggnad från 60-talet äger jag nu tillsammans med mina båda döttrar sedan min hustru dog för några år sedan. Jag bor där under sommarperioden och försöker få ordning på tomt och trädgård.

 

I den här bloggen skall jag försöka ge några glimtar av framgångar och misslyckanden i trädgården och kanske förmedla ett eller annat tips. Bilderna här visar entrén till huset och utsikten åt söder. Den sjö som syns heter som så många andra sjöar i landet Stensjön. Den har förbindelse med den längre söderut belägna Lygnern.