Nu blommar exempelvis en del liljor lika bra som vanligt, bland annat den höga pampiga drottningliljan, Lilium superbum. Den finns i en gul variant och det är den som jag lyckats få fram, då jag för många år sedan sådde den. Mer än två meter höga blommor och den breder ut sig med rhizomer. Kanske lite väl kraftigt tycker nog en del svagare grannar.
En granne som kanske börjar känna sig lite trängd är den "svarta" krolliljan, Lilium martagon 'Norrland' men än så länge står den sig hyfsat i konkurrensen.
Med ett lite större säkerhetsavstånd växer koralliljan, Lilium pumilum, som dock blivit lite nedslagen av det senaste dygnets kraftiga regn.
De senblommande pionerna har inte blommat över än. En av mina absoluta favoriter, som är gammal i trädgården men som jag av olika skäl tvingade flytta för några år sedan är ' Jappensha-Ikku'. Efter det har blomningen uteblivit under en period men i år kommer den så smått igen. Jag fick en bild som jag själv tycker är ovanligt lyckad då det gäller hur ljuset faller. Det här är en pion som man inte ser alltför ofta men den har funnits under rätt många år hos Cedergrens på Råå. Om så är fallet än vet jag inte.
En annan pion som tillhör favoriterna är 'Couronne d'Or'. Härlig kontrast med de mörkröda teckningarna på vissa av kronbladen och dessutom en mycket speciell doft. Kan rekommenderas som snittblomma, bland annat just på grund av doften, som fyller ett rum utan att på minsta sätt kännas påträngande.
Trots alla fina blommande perenner, som kommer nu, är det ett träd som jag speciellt njuter av i trädgården. Det är en katsurahybrid, Cercidiphyllum japonicum x magnificum. Den sådde jag för 11 år sedan, 2004 och fröerna kom från Göteborgs botaniska, där man gjorde den här korsningen, vilken sannolikt är den första av sitt slag. De olika plantorna från de här fröerna har visat sig bli rätt olika och jag är tacksam för att just denna som jag behöll själv har visat sig ovanligt lyckad. Den har mycket vacker färg på bladen vid utspringet på våren och dess växtsätt är ovanligt lyckat. Tillika har den fin höstfärg. Trädet står i kanten av min tomt och många som passerar kommenterar, och undrar vad det är för ett härligt träd. Själv går jag förbi det varje morgon på sommaren/hösten, då jag går till brevlådan för att hämta tidningen. Varje gång tittar jag till lite extra och känner mig lycklig över att ha ett så vackert träd. Jag tror att det är den enskilda individ i trädgården som jag skulle sörja allra mest om det hände något med.