Sommaren kom

 Tv och

Början av maj blev precis som slutet av april kallare än normalt. Det hade det goda med sig att vårblomningen varade ovanligt länge men man längtar alltid efter lite riktig värme så här års. Speciellt lite varma kvällar, så att man kan vara utomhus utan att frysa näsan av sig. Och för ett par dagar sedan kom äntligen varmluften på besök. Två dagar i rad har jag haft 22 grader på termometern och inte under 10 på nätterna. Ingen jättevärme men riktigt skönt. Nu slår nya blommor ut och andra vissnar mer.

En växt som blommar riktigt mycket och länge i år är skogsalpklockan, Soldanella montana. Den har funnits i trädgården i många år men, när träd och buskar växt till sig, hamnat i skymundan och knappt synts när den blommat. Jag bestämde mig förförra året för att den var värd en bättre plats och jag grävde upp och delade och planterade på några andra ställen som jag passerar dagligen. I år blommar den så fint och jag förväntar mig att de olika plantorna skall bli större och finare för varje år. Den på bild står väldigt skuggigt vid min trappa men blommar trots det rikligt.

Intill den står en Skimmia japonica sedan ett par tre år. Den är köpt någon höst för att placeras i kruka på min hustrus grav. På våren fick den sin plats här vid min trappa i skuggan och har växt kraftigt till en fin liten buske som blommat nu i flera veckor. Knopparna bildas på hösten och på den här sorten är de mörkröda och står så hela vintern. På våren slår de ut till vita blommor som doftar utsökt. En lite buske att rekommendera för skyddat läge. Hade förr i tiden lite svårt att överleva i klimatet här. Med den klimatförändring som skett är den nu betydligt säkrare.

Nära står också en liten rododendron som jag köpte en gång på växtmarknaden i Kiekeberg utanför Hamburg. Jag hade då ingen aning om vad det var och det var en ren chansning. Det var inte så lätt att hitta så mycket skrivet om den heller. Ur det drar jag slutsatsen att den inte är särskilt vanlig i odling. I vårt land undrar jag hur många det kan tänkas finnas. Kanske bara denna? Namnet är Rhododendron chamaethomsonii var chamaedoron. Det är en krypande liten buske som hör hemma på hög höjd i Yunnan-provinsen i Kina. Blir max några dm hög men får stora röda blommor som är alldeles blanka. Ser ”nylackerade” ut. Det är första gången den blommar. Jag är nyfiken på hur den skall bli på sikt.

Jag har ett litet stenparti i norr som är ganska skuggigt. Det är långtifrån allt jag planterat där som trivts så bra. Något som emellertid visat sig trivas förträffligt är hundtandsliljor. En sådan är denna, Erythronium californicum ’White Beauty’. Den har självsått sig i stor mängd och jag har nu massor av småplantor, varav bara någon enstaka har nått blombar storlek. Jag tänker gräva upp de flesta till hösten och flytta till lite andra platser och ge bort några. Eftersom här tycks idealiskt för hundtandsliljor tänker jag i stället flytta hit andra sorter som står på lite mindre lämpliga ställen.

Här finns också en liten rododendron, Rhododendron hirsutum, håralpros. Gammal känd art från Alperna, som är småvuxen, småbladig och småblommig. Blomfärg lilarosa men blir lite ljusare på bild än i verkligheten. Den hamnade här en gång som en mycket liten sticklingsplanta, som först på senare år börjat blomma. Jag var först lite tveksam till platsen men den tycks klara sig bra.

Liten vårexposé

 

Jag har inte skrivit något här sedan i februari, då jag gick igenom en del gamla bilder från 2022. Sedan dess har våren gjort sitt intåg i trädgården och som vanligt har det också förekommit ett par bakslag. Exempelvis har temperaturen för tillfället krupit tillbaka till en bit under tiogradersstrecket efter en påskvecka med sol och näst intill sommarvärme. Temperatur på strax över 20 satte riktigt ordentlig fart på växtligheten och björkarna står nu gröna.

Jag tänker att det kan vara dags att starta upp bloggandet igen. I dag känns det inte så frestande med utevistelse, så då vill jag passa på, att med några bilder visa vad som hänt den här våren. Vintern inleddes kallt i december men blev sedan precis så mild som vi vant oss vid numera. De första vårblommorna på lökäng och i rabatterna började synas redan i februari. Så exempelvis våririsen Iris reticulata. Det är sorten ’Pixie’ som alltid är tidigast. Då händer allt som oftast att blommorna får sig ett täcke med snö. Inte så mycket snö den här vintern, men naturligtvis kom det plötsligt ett rejält snöfall en vecka in i mars. Den 12 mars hade det mesta tinat bort och då tog jag den här våririsbilden.

Resten av mars blev varmare och krokusarna på lökängen kunde slå ut sina blommor så småningom. Den 2 april hade bägarkrokusar och snökrokusar börjat blomma över men vårkrokusarna stod som finast. Då tog jag den här bilden med min telefon. Inte så bra bildkvalitet men man känner verkligen våren i bilden.

Mycket annan vårblomning drevs fram tidigt i år under bland annat de varma marsdagarna i mitten av månaden. Så exempelvis svällde knopparna på en Rhododendron calophytum-hybrid som ofta lockas fram tidigare än vad som är helt nyttigt för den. Förra året exempelvis hann den slå ut sina blommor i slutet av mars, varefter en frostnatt brände dem helt och hållet. I år var den vid samma tid inte riktigt lika långt kommen men knopparna stod just i begrepp att öppna sig då det kom ett bakslag med flera nätter med nedåt 4-5 minusgrader. Det blev ett lustigt fenomen där större delen av knopparna frös men enstaka blommor klarade sig och slog ut. Här på bilden ser man två utslagna blommor men resten av blomklasen är kvar i den frusna knoppen. Den här hybriden har inget namn. Den är ett resultat av en korsning som gjort av en person i rododendron-sällskapet och jag har tyvärr inte koll på vilken den andra föräldra-arten var.

En av mina favoriter bland de vårblommande lökarna är pärlhyacinter, släktet Muscari. Här finns massvis med sorter i olika färgnyanser och de sprider sig tacksamt. De korsar sig också en del så man hittar nya ”sorter”. Bladen kommer tidigt, ibland redan på hösten och kan därför vara lite lockande för rådjuren. Men det brukar inte vara så farligt och när blomningen kommer finns det tydligen annat som smakar bättre för då får de vara i fred. Här i lökbädden har det blivit många olika sorter i flera olika nyanser. Narcissus scaberulus står mitt ibland pärlhyacinterna och lyser gult.

Ännu mera bildarbete

 Jag fortsätter genomgången av mina oredigerade bilder från 2021. Nu har jag kommit till bilder från maj/juni. Jag inleder med gult treblad Trillium luteum, en ovanlig färg i släktet. Den här arten är endemisk i Great Smokey Mountains, en del av bergskedjan Appalacherna i östra Nordamerika. Skogsväxt som växer bra i mullrik lövkompost i halvskugga. Bild från den 25 maj.

Rhododendron ’Hans Scholl’ tillhör gruppen japanska azaleor. Det är en grupp med vintergröna eller halvt vintergröna, småväxta, småbladiga hybrider, där främst arterna R kaempferi och R kiusianum ingår. Bild från 2 juni.

En annan azalea i den här gruppen är den vitblommiga ’Feenkissen’. Bilden på denna är från 14 juni.

Paeonia rockii ssp linyanshanii köpte jag före pandemin på trädgårdsmässan i Kiekeberg i Hamburg. Säljaren uppgav att den härrörde från vildinsamlat material i Kina. Även om det är så, kan man inte vara helt säker på att det rör sig om den rena arten. De kinesiska buskpionerna har odlats i hundratals år och de har sedan länge korsats med varandra. Man kan därför aldrig var säker på att det inte är en förvildad hybrid från långt tillbaka i tiden. Blommorna är i alla fall precis så vackra som de skall vara. Bild från 2 juni.

Acer palmatum ’Dissectum’ flikbladig japansk lönn är min favorit bland de japanska lönnarna. Låg och tätvuxen med finflikade blad. Den får fin röd höstfärg och är mycket tålig. Den är också bland de vanligaste och är lätt att hitta i handeln i Sverige. Egentligen ingår den i en större grupp av liknande lönnar vid namn Dissectum-gruppen.

Calycanthus x raulstonii ’Hartlage Wine’ har jag beskrivit flera gånger tidigare tror jag. Den står inklämd med andra buskar så det är svårt att på bild fånga hur busken ser ut i sin helhet. Här ser man i alla fall en stor del av den. Bilden är tagen 15 juni.

Cotoneaster subadpressus, snöbergsoxbär finns nog inte odlad särskilt mycket i Sverige i privatträdgårdar. Denna härrör från botaniska trädgårdens expedition till Kina 1993, som gick under benämningen KGB. Den finns i ett mindre område i norra Yunnan-provinsen och i delar av Sichuan. Lågväxt, närmast krypande och halvt eller helt vintergrön. Blomningen följs av massor av orangefärgade bär. Bilden tagen den 15 juni.

Glandora diffusa ’Grace Ward’, bergstenfrö, är en bra stenpartiväxt för oss som gillar blått. Det är inte så vanligt med riktigt blåblommande mattbildande växter. Den är anspråkslös då det gäller jord men gillar inte stående väta. Har en viss tendens att brännas av solen under vårvintern. Lite nedstucket granris som skuggar kan vara bra. Bilden tagen den 14 juni.

Mera bildarbete

 Jag fortsätter att redigera och sortera bilder som blivit liggande sedan 2021. Nu har jag kommit till mitten av maj. Först en amerikansk hundtandslilja: Erythronium californicum ’White Beauty’. Gräddvit hundtandslilja. I vilt tillstånd hittar man den i norra Kalifornien.

Rhododendron hirsutum, håralpros är en nära släkting till den vanliga alprosen. En skillnad är att denna växer på kalkrik grund och alltså är kalktålig. Dock kan den odlas även i lätt sur mark. Den går däremot inte så bra i ren torv. Hemmahörande främst i östra Alperna.

Arabis caucasica, fagertrav, är en lättodlad och torktålig vintergrön stenpartiväxt. Dock sprider den sig väldigt snabbt i sidled och kräver plats. Lämpar sig utmärkt för en klippskreva där den inte kan expandera. Detta påminner då om hur den ofta växer naturligt i stora delar av medelhavsområdet och ända bort mot Centralasien.

De senaste lökarna på lökängen är kungsängsliljor som inte är några liljor trots namnet utan tillhör familjen Fritillaria. Artnamnet är meleagris. Utbredd över stora delar av centrala och södra Europa. Två färgvarianter finns spontant, vita som jag har mest av och rosa. Den självsår sig flitigt på lökängen.

En samling pärlhyacinter, Muscari. Flera sorter med olika färg är det här i lökbädden, men här finns också släktingen Bellevalia paradoxa, sorghyacint. Den senare har sitt ursprung i Turkiet och Iran.

Fritillaria pallidiflora, blek klocklilja. När jag först planterade den för många år sedan fick jag rekommendationen att placera den i mullrik, näringsrik jord i halvskugga. Det gjorde jag, och den blommade allt sämre år för år. Till slut fick jag tipset av en erfaren trädgårdsvän att flytta den till en väldränerad rabatt i sol. Där kommer den nu sedan mer än tio år tillbaka med sina blommor varje år. En skillnad kan vara att blommorna blir lite blekare i sol. Har sitt vilda ursprung i Centralasien.

Magnolia (Liliiflora-gruppen) ’Spectrum’. Det är en hybrid mellan M liliiflora ’Nigra’ och M x sprengeri ’Diva’. Jag såg den här sorten första gången 2009 i Kew Gardens i London. Jag föll pladask och önskade att den skulle vara härdig i Sverige. Efter lite efterforskning fann jag, att det skulle den helt visst vara. Till min överraskning och glädje fanns den till och med till salu i min lokala plantskola! Bara att leta upp en lämplig plats i trädgården alltså och nu har den växt till sig rätt hyfsat och blommar fint i mitten av maj varje år.

 

 

Lite bildarbete

 Under åren 2021 och 2022 har jag fotograferat mer i trädgården än vad jag hunnit redigera och sortera. Det innebär att jag har mycket bilder som ligger på hårddisken i datorn utan någon riktig ordning. Jag har nu tagit mig i kragen och börjat gå igenom dem. Jag tänkte att jag kunde visa några av dem här i min blogg om det händelsevis finns intresse. Först kommer en liten samling från våren 2021. Det är sådant som man ser fram emot inom en inte alltför avlägsen framtid.

Först en liten klunga snökrokus, Crocus tommasinianus på lökängen från 28 mars. Exakt vilken sort det rör sig om vet jag inte. Det kan jag inte hålla ordning på, här på lökängen, där mycket också självsår sig. Snökrokus är bland de riktigt tidiga vårblommorna men lökängen ligger till stor del i skugga under vårvintern, så där kommer de med flera veckors fördröjning jämfört med deras släktingar i söderläge. Den växer vilt på Balkan.

Minst lika tidig brukar dvärgcyclamen, Cyclamen coum vara. Också den växer i skugga. Bilden är från den 2 april. Jag såg vid mitt senaste besök på landet för ett par dagar sedan att den i år redan står med knopp redo att slå ut. Inga uppseendeväckande blommor men en trevlig färgklick bland de vissna löven. Den växer vilt, även den, på Balkan men också i Turkiet.

I solen i lökbädden på södersidan finns Narcissus scaberulus, liten gulljonkvill, från Portugal där den för övrigt är sällsynt och fridlyst. Bilden är från den 23 april.

Från lökhuset kommer nästa bild. Det är gul myskhyacint, Muscari macrocarpum. Den har jag fram till förförra året odlat i kruka men då jag beslutat mig för att avveckla lökhuset och använda det för annat planterade jag på hösten 2021 ut den i lökbädden på friland. Den blommade inte 2022 och det blir spännande att se om den klarat sig och kanske blommar i år. Jag tvivlar lite på det. Den växer annars vilt i södra Turkiet och på Kreta.

En tidigblommande buske med blommor på bar kvist är skenhassel, Corylopsis spicata. Den växer vilt i Japan och har lite problem med härdigheten i Sverige. Jag har länge haft en annan art i släktet, C siensis var calvescens, men den gick ut en ogynnsam vinter för 5-6 år sedan. Släktet är ovanligt i handeln i vårt land, men jag fick tag i ett litet exemplar för ett par år sedan. Den placerade på ett  ställe där den syns lite mer och skall förhoppningsvis växa sig stor där. Bilden togs den 1 maj.

 

Sen höstblomning

 Vid besök på landet i dag kom jag ihåg att ta med kameran. Lite blommor finns det kvar att föreviga. Det har varit en osedvanligt mild höst med bara någon enstaka frostnatt. Den meteorologiska sommaren var kvar ända till i mitten av november enligt SMHI. Några riktigt senblommande växter har stått i full blom länge men är nu på väg att blomma över. Sista chansen att fotografera. En perenn höstblommande aster började blomma i oktober och är ännu fin, även om en del blommor har vissnat. Den heter på svenska grenaster men har bytt vetenskapligt namn och heter numera sedan några år Symphyotrichum lateriflorum ’Horizontale’.

Som vanligt senblommande är också busken höstsilverbuske. Även den har bytt namn sedan jag fotograferade den sist och heter numera Elaeagnus x submacrophylla. Tur att man inte arbetar professionellt med sådant här för då hade man väl fått spader på alla namnbyten. Blommorna är rätt obetydliga men doften slår det mesta. Tyvärr känns den inte så mycket när det bara är fem grader som i dag. Femton grader och sol skall det vara.

Hybridkejsarolvon Viburnum x bodnantense har i alla fall fått behålla sitt namn. Även den doftar men också den behöver mer värme för att komma till sin rätt.

Kejsare återfinner man också i det svenska namnet på Arabis ferdinandi-coburgi, kejsartrav. Den skall inte, till skillnad mot de tre tidigare, blomma nu. Jag antar att det kanske är sommartorkan som fått den på villovägar i årstiderna. Normalt är den vårblommande.

Hösten är här

 

Att hösten är här sedan ett tag är det väl ingen som tvivlar på. Men faktum är att här längs Västkusten bland annat, är det fortfarande enligt meteorologisk definition sommar. Dygnsmedeltemperaturen överstiger fortfarande tio grader och det är fortfarande fullt acceptabelt med enbart en sommarjacka dagtid. Jag har sedan ett par veckor flyttat in till stan men det blir en och annan tur till landet, bland annat för att se till de krukodlade växterna som ännu står ute. Samlade under tak på altanen för att så småningom få komma in för vinterförvaring.

Träd och buskar är i alla fall helt på det klara på att hösten har anlänt. Vinterförberedelserna har kommit långt och en hel del löv har redan fallit. Andra har höstfärger i olika nyanser. En av de allra klarast lysande är vingad benved, Euonymus alatus ’Compactus’. ’Compactus’ är en varietet som växer lite lägre och mer kompakt än arten.

Jag har inte hunnit fånga så mycket höstfärger på bild i övrigt. Löven faller ofta snabbt och då får man njuta av dem ett tag på marken i stället. Här en gräsmatta som omvandlats till lövmatta. Mest är det blad från min katsurahybrid som fallit.

Bland löven kan det dyka upp blommor också. På min lökäng har jag planterat några höstblommande krokusar och här tittar Crocus banaticus, iriskrokus, upp bland vissna päronlöv. Jag trodde aldrig att den skulle klara sig i konkurrens med gräset men det har gått bra och den förökar sig lite sakta. Jag har en vit också en bit bort men den var inte riktigt utslagen när jag tog den här bilden.

När löven fallit kan det i vissa fall finnas prydliga bär i stället. Snyggast av dem alla är Callicarpa bodinieri, glasbär som den numera heter. Sorten är ’Imperial Pearl’. Den behöver fuktighetshållande jord och har inte mått alldeles perfekt de senaste väldigt torra somrarna. Jag måste nog försöka vattna den lite om torkan fortsätter. Jag har lite svårt att nå dit med slangen.

Sena höstblommande perenner finns det också att glädja sig åt så här års. En sådan är höstbräcka, Saxifraga fortunei. Det finns ett flertal sorter av den med rätt varierande utseende på blommorna. Detta är den rena arten. Även den kan ha lite problem med torka. Jag har under årens lopp mist rätt många sorter av den på grund av olämplig placering. Här verkar den trivas utmärkt. Den är i princip skuggad hela dagen.

Några hibiskusblommor har hängt med ända till nu. Hibiscus syriacus ’White Chiffon’ är namnet och den har blommat enormt mycket i år. Jag kanske inte är helt nöjd med blomfärgen. Jag har flera andra i andra färger och ville gärna ha en vit. Men jag hade tänkt mig att det skulle finnas någon liten färg i mitten som bröt av. Nu är den helt vit vilket jag tycker ser lite tamt ut.