tisdag 10 maj 2022

Finast just nu

Finast just när jag skriver detta är att det regnar men det är inte särskilt lätt att illustrera på annat sätt än med ord. Varför jag tycker regnet är så fint beror på att det varit en långvarig vårtorka i min trädgård. Det regnade lite lätt – mindre än en mm – i torsdags. Annars har det varit helt torrt och soligt i princip varje dag sedan den 14 april. Nästan en månad utan regn alltså.

Bland växterna är det så mycket som är fint, att det är svårt att välja ut vad som är finast. Det varierar nästan från dag till dag vad man tycker. Fina är i alla fall de vita kungsängsliljorna på lökängen. Nu har nästan lökängen blommat över. Utöver kungsängsliljorna är det en del narcisser och tulpaner som blommar men de syns inte så bra på bilden.


Imponerande är också Rhododendron ’Baden Baden’. Det är en repenshybrid som jag haft väldigt länge. Den kommer från vår gamla trädgård I Pixbo där den planterades redan på 1970-talet. Den kan alltså snart fira sin 50-årsdag. Jag minns inte exakt år så något firande blir det kanske inte. Den drabbades rätt hårt av torkan 2018 men har nu repat sig fullt ut. Den är över en meter hög, vilket är dubbelt mot vad det brukar stå i beskrivningen av den.

Betydligt mindre är Rhododendron hirsutum, håralpros, som står i mitt lilla norrvända stenparti. Köpt som en miniatyrplanta i Tyskland för 7-8 år sedan och det är först nu som den blommar så här fint. Solen gör att blommorna på bilden blir lite ljusare än i verkligheten. Den härstammar från Karpaterna.


Smått kan också vara fint. Här är det en liten backsippa vid namn Pulsatilla albana ssp armena, armenisk klocksippa. Den har små hängande klockformiga blålila blommor. Det finns även flera underarter som har gula blommor. Den växer vilt i Armenien vilket namnet antyder.

Berberis darwinii, darwinberberis, kommer från en helt annan del av världen, nämligen Sydamerika, närmare bestämt Chile. Enligt SKUD odlas den som rumsväxt i Sverige men går utmärkt på friland i ett skyddat och varmt läge. Jag sådde den för en massa år sedan och den har så småningom växt upp till en praktfull städsegrön buske på en dryg meter. Enligt en av mina gamla trädgårdsböcker är det den vackraste i berberissläktet med sina orangegula blommor. 


Lite blekare gul är svavelpionen, Paeonia mlokosewitschii. Rekord i blommor för mig med elva stycken i år. Växer vilt i Kaukasus där den gärna hybridiserar med Paeonia dauricum och andra som blommar samtidigt. Därför svårt att hitta sant gula exemplar. Hybrider är vanliga och ger inte säkert gulblommiga avkommor.


I stenpartiet kan det var fint med små buskar, om de håller sig små. Daphne x susannae ’Anton Fandrich’ är en dvärgväxande tibast som passar bra. Det är en hybrid mellan D arbuscula och D collina som verkligen passar i stenpartiet. Mycket djupa rötter och torktålig. Synd att man så sällan hittar den i svenska plantskolor. Kanske för att den växer så långsamt. I dagens hetsiga värld skall det gå snabbt. Har man tid att vänta några år kan den bli så här fin.

Slutligen den härliga kaliforniska hundtandslljan, Erythronium californicum. Gräddvita typiska Erythronium-blommor. Anses svårodlad men trivs i mitt norrvända stenparti. Trivs så bra att den självsått sig.







tisdag 5 april 2022

Våren på reträtt

Mars i år blev en fin vårmånad. I min förra blogg i slutet av februari skrev jag att det behövdes sol och varma vindar för att det skulle bli riktig vår. Det var precis så det blev – sol och mestadels sydliga vindar - innebar temperaturer över det normal i stort sett hela månaden. Så tidigt som i mitten av månaden hade vi i Göteborgstrakten temperaturer på 14-15 grader på dagarna. Med en värmande sol kändes det nästan sommarlikt ibland. Vårblommorna slog ut i rasande takt så att man knappt hann med. Det var också väldigt torrt. Hela månaden mars gav regn två gånger. Sammanlagt 3,5 mm mättes upp vid dessa två tillfällen. Man började nästan ana en ny torkkatastrof. I alla fall var det redan i slutet av mars mycket torrt på solutsatta ställen.

Men så plötsligt när det bara återstod två dagar av månaden slog kylan tillbaka. En kall luftström från Sibirien vällde in i landet och ett par nätter kröp temperaturen ner till 4 minusgrader lite drygt. Min allra tidigast blommande rododendron, en onamnad calophytum-hybrid var fullt utslagen när jag var på landet den 26 mars. Något foto blev inte taget då, utan jag visar här en bild från den 16 april förra året. Så såg den alltså ut i år redan i slutet av mars. Det är inte nyttigt för rododendron att blomma så tidigt i vårt klimat. En vecka senare hade frosten härjat och blommorna såg ut som på den andra bilden. Rododendronblommor saknar förmåga att stå emot frost.


Många lökblommor är betydligt tåligare när det gäller det. Kejsarkronor, d v s Fritillaria imperialis är också tidig att blomma. Här är det sorten ’Red Beauty’ som står rak och hög i solen och blommar. På nätterna med ett par minusgrader ser den helt död ut och ligger slapp längs marken. När solen kommer och värmer rätar den upp sig igen som om inget hade hänt.

Det finns en del små tulpaner från Centralasien som också kan blomma tidigt. Här är det Tulipa bifloriformis ’Starlight’ som trotsar nattfrosten och blommar redan 1 april. Inget skämt utan på riktigt. Blommorna sluter sig på natten men öppnar sig igen mot solen. Jag såg ett par humlor som var där och letade efter något gott.

I stenpartiet finns mer humlemat som är ännu populärare. Det är den lilla tidiga nunneörten Corydalis malkensis, malkanunnört, som skiner så vitt och fint i stenpartiet. Att humlorna gillar den leder också till att den pollineras och sprider sig villigt. Allt det som syns på bilden är självsått från ursprungligen bara några få knölar. Det finns betydligt mer än vad som kommit med på bild. Långt ut på gräsmattan hittar man den nu. Det är en perfekt växt för stenpartiet. När övriga blommor kommer har den gjort sitt och vissnar ner till osynlighet.

Jag har en backsippa som också är extremt tidig att blomma. Det är Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Den härstammar från Ukraina och blommorna böjer på nacken i medkänsla med vad deras syskon tvingas bevittna i hemlandet.







tisdag 22 februari 2022

En aning av vår

Med betoning på aning så kommer våren nu så sakta. Nu är det den tid då det behövs lite sydliga vindar och sol för att det skall kännas vårligt. Rätt vad det är kommer en sådan dag och man längtar till att trädgårdssäsongen skall börja på allvar. Men nästa dag är det som i går med kalla nordvindar och omväxlande regn och flygande snöflingor. Då känns det långt till våren.

Men i rabatterna bryr sig de första vårblommorna inte så mycket om vädret. De kämpar på i isvindarna. Lite glest med blommor är det än så länge, men jag fotograferade i alla fall en del smått och gott för ett par dagar sedan när jag var på landet.

I lökbädden har det tunnat ut en hel del bland mina krokusar. Jag skyller det på möss som hade bosatt sig där under en sten för några år sedan. Jag tror att det var de som åt upp de första bladen på krokusarna så att de dog. Jag hade många olika arter som jag fått från olika håll men främst överskottslökar från botaniska trädgården. Sådant som blir över när de planterar om i krukorna i lökhuset. Ett par små knölar av bägarkrokus, Crocus chrysanthus, har överlevt och så sakta börjat sprida sig igen. De är ursprungligen vildinsamlade i Turkiet och har funnits här sedan jag anlade min lökbädd 2006. Hoppas att de skall få växa i fred i många år till.

En vanlig tidig krokus är snökrokusen, Crocus tommasinianus. Ett par meter från min lökbädd i ett buskage finns en sort av den som heter ’Whitewell Purple’. De har sluppit musattacker, men det är rätt vanligt att rådjuren betar av blommorna lite senare. Nu börjar den så smått blomma och på senare år har det inte varit så mycket rådjur i trädgården så de skall förhoppningsvis klara sig i år.


I samma buskage finns hybridkejsarolvon, Viburnum x bodnantense en buske som kan blomma väldigt tidigt. Ibland kommer den helt ur fas och blommar före jul. Så är inte fallet i år. Den börjar precis slå ut sina första blommor nu. Tyvärr är det inte mycket knopp så det blir ingen riklig blomning den här våren.

En annan buske som blommar mycket tidigt är trollhassel. De börjar ibland blomma redan i januari men i år är det lite senare. Den har just börjat visa färg. Det är japansk trollhassel, Hamamelis japonica. Jag har frösått den och fröerna kom från vilda exemplar i Japan. Lite blekare i färgen än en del av de kraftigt gula namnsorter av trollhassel som finns i handeln.

Snödroppar har jag aldrig haft mycket av i trädgården, Egentligen är det ingen av mina stora favoriter. Främsta förtjänsten är att de kommer så tidigt. På senare år har jag planterat en del snödroppar men några massor handlar det inte om. Här hittade jag en liten grupp av vanlig snödroppe, Galanthus nivalis.

Lika tidig är dvärgcyklamen, Cyclamen coum. Små cyklamen i verkligt miniatyrformat som snällt självsår sig och kan bli till en ordentlig matta om de får stå i fred. Än är det bara enstaka små blommor som sticker upp men den fortsätter blomma hela mars i alla fall. När bilden togs hade det varit lätt frost på natten så blomman pryds av lite rimfrost.





onsdag 2 februari 2022

Midvinter

 I dag är det kyndelsmässodagen, den fyrtionde dagen efter jul, då enligt traditionen Jesus bars fram till templet av sina föräldrar. I det gamla bondesamhället här i norr ansågs den här dagen utgöra vinterns mittpunkt – alltså midvinter. Då skulle man helst ha hälften av vinterfodret kvar i ladan. För säkerhets skull bör påpekas att även andra dagar pekats ut som vinterns mittpunkt. Hur som helst kan man i alla fall fastslå att ungefär vid den här tiden har vi den kallaste tiden på vintern – i genomsnitt. Ljusare har det sedan vintersolståndet blivit. Nu blir det också varmare!

Våren nalkas alltså allt tydligare och nu dyker den första vårblomningen upp lite gradvis. Dags alltså att så smått också få liv i den här bloggen. Det har varit tyst ett tag. Det har främst att göra med att jag fick lite dålig lust att tänka på trädgård, när jag blev tvungen att lite hastigare än vanligt flytta in till stan i slutet av september. Orsaken till det var att pumpen i brunnen på landet slutade fungera och utan vatten klarar man sig inte. Rörfirman jag anlitade drog ut på tiden och det dröjde ända till mitten av december innan en ny pump var på plats.

I förra veckan tog jag en tur till Göteborgs botaniska för att pigga upp mig med lite med de allra tidigaste vårlökarnas blommor. Det var förgäves eftersom alla lökarna i lökträdgården nu är uppgrävda och krukade. Växthusen skall byggas om och lökträdgården flyttas i samband med det till en helt ny plats. Denna håller på att iordningställas men kommer inte att vara klar på länge. Under tiden står lökarna i krukor i lökhuset. Den enda blomningen som jag såg var trollhassel. Jag tog en bild på en av dem. Det är en kultursort vid namn Hamamelis x intermedia ’Vesna’.

I min egen trädgård finns det ännu inget som blommar. Jag har en Hamamelis japonica men den blommar i allmänhet inte lika tidigt. Än står den bara i knopp och det dröjer nog ett tag till innan de slår ut. Här är en bild från 21 mars 2019.


Förra året avvecklade jag mitt lökhus. Lökarna i krukor där planterades i höstas ut i min lökbädd och de skall väl blomma så småningom. Det blir lite senare än vad de gjorde i lökhuset. Först av dem blir antagligen Colchicus szovitzii som jag tog den här bilden på den 5 mars 2017

I lökbädden kommer dock som vanligt Colchicum trigynum, som finns där sedan tidigare, att vara allra först. Den var exempelvis så här långt kommen den 30 januari 2020.  I söndags såg jag att det började sticka upp små vita spetsar i jordytan. Än dröjer det lite innan den kommit lika långt som på bilden.

Jag får väl återkomma med lite bilder när förhoppningsvis lökarna från lökhuset börjar blomma i lökbädden. Första vintern lär de nog klara, så jag hoppas på många fina blommor i mars-april. Sedan är det tveksamt hur länge de klarar sig. Det brukar vara sommarregnen som ställer till det för ömtåliga sommarvilande lökväxter. Till dess får jag pigga upp mig med de snödroppar som börjar blomma nu längs husväggarna i trädgårdarna här omkring i stan och som jag ser på mina promenader.



söndag 26 september 2021

Höst - eller sommar?

 

Hösten är på gång, det märker man ibland, men än klänger sig sommaren kvar. I dag har det varit riktigt hyfsad sommartemperatur, åtminstone i solen. Skönt att kunna grilla och sitta i solen och äta i slutet av september. Nästa vecka kommer jag ändå att flytta in till stan. I trädgården är det nu glest mellan blommorna. I stället för blommor är det främst buskarnas bär som står för färgen.

De kanske häftigaste färgerna hittar man hos glaspärlsbuskarna. Här är det Callicarpa bodinieri ’Imperial Pearl’. Blålila bär och röda blad bjuder på riktig höstprakt. Bären kommer att växa till sig lite mera och sitter sedan kvar länge. En absolut höjdare i trädgården under senhösten.

Bra färg är det också på druvorna hos amurvinet, Vitis amurensis. Bären på sitter dock inte kvar lika länge som hos glaspärlsbusken. De brukar gå åt snabbt när koltrastarna hittar dem. Jag skrämde i eftermiddags upp en koltrast som satt och kalasade på druvor. Ryktet går väl snart bland traktens trastar att druvorna är på gång. Då går de åt i ett nafs. De gula bladen i förgrunden hör egentligen till en annan klängväxt som nästlat sig in här, månfröranka, Menispermum canadense

Vita bär är det på flera av mina kinesiska rönnbuskar. Den här har jag inte något namn på. Vet bara att den kommer från Sichuanprovinsen där fröer samlats in av personal i Göteborgs botaniska. Någon säker identifiering av den har inte gjorts. Det finns gott om olika arter där.

Men blommor finns också, exempelvis höstsilverax, Actaea simplex. Sorten är nog ’Brunette’ men jag har lite dålig ordning på de olika exemplar jag har på olika håll. Fjärilen är jag säker på är en amiral. Doften känner vi människor på långt håll och troligen fjärilarna ännu längre bort. Inte många höstfjärilar i år dock.

En blomrik och tacksam höstblommare är skogsaster, Eurybia. Här växer två arter, Eurybia divaricata och Eurybia schreberi. Denna heter vit skogsaster på svenska och är aningen vitare än den vanliga skogsastern.. Den senare ses på bilden längst till höger.

Höstblommande tidlösor, Colchicum är ett utmärkt inslag i trädgården. Här är en samling olika arter som fälldes till marken av ett kraftigt regn och blåst för ett par dagar sedan. Jag tycker de ser rätt bra ut även när de är så här ”slarviga”.




lördag 14 augusti 2021

Några vanliga växter i min trädgård

 

I min trädgård finns utöver en hel del mera ovanliga växter även många som man träffar på i de flesta trädgårdar. Ett släkte, som väl finns representerad med åtminstone någon sort i nästan alla trädgårdar, är dagliljor. Ett populärt släkte med en uppsjö av sorter med väldigt varierande utseende och de flesta färger utom blått. Jag har sett dagliljor i trädgårdarna runt omkring mig sedan jag var barn och tycker bra om dem, men är absolut inte någon expert. Jag har haft flera trädgårdsvänner under åren som rejält snöat in sig på släktet Hemerocallis, som dagliljorna heter med ett vetenskapligt namn. Det finns många arter men ännu fler hybrider och selekterade sorter. Jag visar här ett urval av sorter som jag har. Det finns flera. En del har jag tappat bort namnet på, och en del har helt enkelt inget namn eftersom de är hybrider som jag fått av andra, som ägnar sig åt att korsa dagliljor. Nedan håller jag mig huvudsakligen till sådana som jag känner namnet på.

Denna märkliga sommar med många riktigt varma dagar och väldigt lite regn har likväl dagliljorna trivts extra bra verkar det som. En del blommar mer än de någonsin gjort. Namnet daglilja hänger samman med det faktum att de enskilda blommorna står mycket kort tid. Kanske mer än en dag men i alla fall inte mycket mer.

Den första är också den största. Jag menar då storleken på den enskilda blomman. Namnet är ’Big Bird’ och den är gul. Då förstår man att den fått sitt namn efter den stora gula fågeln i barnprogrammet Sesame Street. Blommorna är märkligt oregelbundna och jag ser att jag fått med en gammal vissen blomma också. Det gör inte bilden så vacker men är väldigt typiskt för dagliljor. Där hänger alltid en del vissna trasor som man får vara flitig att rensa bort om man är estetiskt lagd. Det är inte jag, så de får hänga där tills de faller.


Nästa är en av de mörkaste som finns. I alla fall har jag ingen som är lika mörkröd. Färgen kan beskrivas som rödbrun och i vissa ljusförhållanden ser den nästan svart ut. Namnet är ’Ed Murray’ och mer än det vet jag inte om den.


Dagliljorna har de mest märkliga namn och det är klart, med så många sorter som finns, kan det bli svårt att hitta på namn. Här är det ’Pandoras Box’ och varför den heter så är inte så lätt att förstå. Kanske ett marknadsföringstrick? Hur som helst är det en av mina favoriter.


Apropå märkliga namn, här kommer en annan: ’Daring Dilemma’. Inte den vackraste jag har men kanske den märkligaste, när det gäller färgen. Jag har funnit att det även finns en som heter ’Daring Desception’ som enligt de bilder man kan hitta på internet ser likadan ut. Om det är två olika eller om det är två namn på samma hybrid har jag inte lyckats utröna.


Ännu ett lite märkligt namn är ’Destined to See’. Jag köpte den en gång för länge sedan på grund av att den sades ha blå teckningar på kronbladen. Det visade sig inte riktigt stämma. Purpur är nog en mera korrekt beskrivning. Jag har ingen bild från i år utan det får bli en äldre bild från 2019

Ett namn som är lättare att förstå är ’Apricot Beauty’. Den har av någon anledning inte blommat i år så även i det fallet får det bli en bild från 2019. Den enda jag har med dubbla blommor. Ser inte riktigt ut som dagliljeblommor och jag är nog inte helt förtjust i den.


Ett av de senare tillskotten till min dagliljesamling är ’Crimson Pirate’ med extra smala kronblad hos blomman. Den typen av dagliljeblommor går under benämningen ”spindlar” och har varit mycket populär på senare år. Jag är inte helt entusiastisk.


’Joan Senior’ är ytterligare ett nytillskott. Enligt beskrivningen skall blomman vara vit men jag vill hellre kalla den ljusgul. Särskilt som nyutslagen är den gul men ljusnar efter hand. Kameran luras också lite och gör den vitare än i verkligheten.


Jag har en ren art och det är Hemerocallis dumortieri, tuvdaglilja. Det är den tidigast blommande av alla dagliljor och blommar hos mig i början av juni. Nu är den sedan länge överblommad. Den är väldigt vacker med röda knoppar som spricker ut till en gul blomma men med brunröd utsida på kronbladen. Den kommer från Korea men har funnits i vårt land sedan minst hundra år. Den finns omnämnd i en perennbok från 1918. Här växer den som kvarstående från den gamla torpträdgården och har förts in i vår trädgård därifrån för åtminstone 60 år sedan. Det tog mig en hel del tid att få den identifierad men med hjälp från Göteborgs botaniska och en västsvensk dagliljeexpert kunde jag till slut bestämma den.




tisdag 13 juli 2021

Fler ovanliga växter

 

Sommaren artar sig väl så här långt. Det har varit perioder med torka då jag fått vattna i solutsatta lägen. Men hittills inget jämfört med de långa torkperioder som plågat trädgården de senaste tre åren. Torkan har avbrutits av en del regn, så exempelvis på norrsidan har jag inte behövt vattna alls. Allting växer så det knakar. Jag blir tvungen att klippa och såga en hel del, så att det går att ta sig fram. Det har jag ägnat de senaste dagarna åt, men det återstår en del. Just nu är det alldeles för varmt för fysisk aktivitet. Jag sitter på altanen och studerar himlen i sydost. 31 grader varmt har det varit i dag och det varnas för åska. Det verkar stämma. Mörka moln börjar dyka upp.

Jag fortsätter från förra bloggen med lite växter som tillhör de mindre vanliga. Först liten vippspirea, Holodiscus dumosus. Den har funnits här i många år nu men hade kommit i skymundan av annat och hade lite svårt att konkurrera med bland annat en stor lönn några meter därifrån. Den är nu borta och jag har röjt så att bara vippspirean finns kvar. Lite ful har den blivit i formen men det skall nog gå att rätta till. Den har sin hemvist på den nordamerikanska västkusten.


Amerikan är också Itea virginica men från östra USA. Den har lidit en del under de torra åren och växt rätt långsamt. I år är första gången under de fem år jag haft den, som den har en riktigt hyfsad blomning. Sorten heter Little Henry och den skall inte bli mer än drygt en meter. Nu är den 7-8 dm.


Ytterligare en amerikan från ungefär samma trakter är Hypericum buckleyi. En lågväxande och bred buske med små johannesörtsblommor i stor mängd. Jag missade fotograferingen då den blommade som mest och nu är det mera glest med blommor. Den har inte fått något svenskt namn.


Kryptry, Lonicera crassifolia, är nog ännu ovanligare än de båda tidigare, Det är som namnet antyder en markrypare och den blir bara ett par cm hög. Ovan bladen får den små tryblommor i gult. Den kommer från Kina och den är vildinsamlad där. Köpt av mig på Kiekebergs växtmarknad för några år sedan. I år första gången den blommar.


Violsalvia, Salvia forskahlei kommer från Balkan och har fått sitt namn av Linné och det skall hedra den finlandssvenske 1700-talsfilosofen och upptäcktsresanden Peter Forsskål.


När jag tar en paus från trädgårdsarbetet är det skönt att sätta sig på den här bänken, lyssna på fåglarna och titta ut över omgivningen.


Det jag ser då är det här. Här syns vår väg mellan träden och där nere är också en liten del av en hästhage där ett par ponnyer brukar gå och beta.