Juli blev inte varm

Den varma, för att inte säga heta, försommaren följdes inte upp av en liknade högsommar. Juli blev ungefär en grad svalare än normalt. Jag är nöjd med det. Tro det eller ej. Den lägre temperaturen följdes också av mera regn. Inte jättemycket men tillräckligt för att det inte skulle behövas vattning. Det är skillnaden mot de tre-fyra senaste åren, då jag fått springa som en galning med vattenslangen men ändå drabbats av en del förluster. I år har också det nyplanterade klarat sig bra och hunnit etablera sig väl inför kommande torksomrar. Sådana lär nog komma.

I naturen har de senaste åren torksomrar satt sina spår här. Precis utanför min tomt i söder har en stor gammal tall helt dött och i dess närhet ser en ek ut att gå samma väg. Det gör egentligen inte så mycket eftersom det öppnat upp utsikten. Värre är att minst två gamla tallar på tomten, som gett visst vindskydd är döende. Jag skulle inte tro att de överlever nästa år. De ser i dag ut som den nämnda döda tallen gjorde förra hösten.

Men som sagt, mina nyplanterade buskar från i våras har klarat sig bra utan någon stödvattning. Nu blommar exempelvis glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri ’ Imperial Pearl’. Blommorna är lilafärgade och kommer sedan att åtföljas av blålila bär som lyser kraftigt i höst. Först tillsammans med ett höstfärgat bladverk och sedan ensamma då bladen fallit. Hoppas kunna visa bilder på detta senare. Bären sitter förhoppningsvis kvar länge. Min erfarenhet är att bären inte lockar fåglarna. De tycker nog att färgen är konstig.

Glasbärsbusken är planterad i en rabatt som blev resultatet av röjning förra hösten. Här hamnade nu ett antal buskar, men det blev också utrymme för några perenner. Jag har valt sådant som förhoppningsvis skall bli långlivat och kräva lite i form av skötsel. Mest är det växter för halvskugga, som exempelvis dagliljor. Två nyinköp ses på bilderna här. Den första är Hemerocallis ’Crimson Pirate’ och den andra Hemerocallis ’Joan Senior’. Två illustrativa exempel på hur väldigt olika blommorna på dagliljor kan se ut.

Dagliljorna kompletteras bland annat av funkior eller, som de nu allt oftare kallas även på svenska, Hosta. Jag bryr mig nu inte om att visa bild på dem. De är små och rätt obetydliga än. Hoppas att de växer till sig nästa sommar. Hosta växer ganska långsamt och man gör klokt i att ”ta höjd för” att en del sorter med tiden kräver väldigt mycket plats. Jag har missat det i början när vi planterade den här trädgården. Det har gjort att jag i flera fall fått gräva upp, dela och flytta vissa av dem. Ett ganska tungt arbete när det gäller de storväxta sorterna. En som absolut inte hör till de storväxta är den lilla funkian som ses på bilden. Namnet är Hosta ’Blue Mouse Ears’. Små blad som när de växer fram är hoprullade så att de påminner om musöron. Antar att namnet kommer därifrån.

Högsommar

När vi kommit en bit in i juli befinner vi oss i det som vanligen kallas högsommaren. Nu är det vanligtvis som varmast, men i år ser det inte riktigt ut så. Juni bjöd på hög värme och torka. Juli har hittills varit svalare och en aning blötare. Trädgården tycks må bra av det. Nu är blomningen här i trädgården ändå ganska måttfull. Men det kan finnas annat att uppskatta än blommor, exempelvis vackra blad. Jag har ganska många rododendron och en hel del har valts mera på grund av bladens utseende än blommorna. Blomning har man trots allt under en relativt kort tid medan bladen finns där året runt på de vintergröna arterna. En rododendron som jag definitivt valt på grund av bladen är Rhododendron ’Hydon Velvet’. Det är en hybrid mellan H yakushimanum och R bureavii, som gett fantastiskt färgrikt bladutspring. Jag kan inte riktigt ge den rättvisa med hjälp av kameran men här kommer i alla fall ett försök.

Den allra sista rododendronblomningen i min trädgård svarar Rhododendron lepidostylum för. Den har inte någon särskilt praktfull blomning. Till skillnad mot många andra i släktet har den bara ett fåtal blommor i klasarna, oftast bara två, men kontrasten mot de blågrågröna bladen är mycket dekorativ. Det är en art från Yunnan-provinsen i Kina. Plantan är en egen frösådd och jag är inte helt säker på varifrån fröerna kommit, troligen Göteborgs botaniska.

Liljorna står nu inför sin finaste period. Först att blomma hos mig är krolliljorna. De ses kanske ofta lite över axeln eftersom de är så vanliga och ofta har en lite oansenlig färg. Men det finns undantag. Personligen är jag rätt förtjust i de vita. Jag har ett antal vitblommande frösådder.

Men den krollilja jag uppskattar allra mest är den ”svarta” från Norrland. Det är en mycket mörk typ som har sitt ursprung i norra Sverige. Det finns en varietet med namnet Lilium martagon v cattaniae men den här har en ännu mörkare nyans och dess ursprung är oklar åtminstone för mig. Klart är att den spridits längst upp i norra Sverige. Själv fick jag den för tretton år sedan av en mycket god trädgårdsvän vid namn Berit från Piteå. Jag kallar den för Lilium martagon ’Norrland’ och om den registrerats formellt under något namn är jag osäker på. I mina trakter här söderut är den hur som helst ovanlig.

Kobrakallor blommar nu. Här kommer bild på två stycken, Arisaema speciosum, fläckig kobrakalla, och Arisaema kiushianum (saknar svensk namn). Den senare har jag haft i mer än tio år och den har börjat sätta sidolökar. Den får man alltså betrakta som härdig här. Den förra är bara två år så den har fortfarande en del att bevisa.

I perennrabatten lyser nu en av mina absoluta favoriter, Gillenia trifoliata. Den har jag god erfarenhet av sedan minst 30 år i mina olika trädgårdar och den vill jag verkligen inte vara utan.

Rosor har jag egentligen inte i trädgården av olika skäl, främst för att jag inte har förutsättningar at ge dem riktig rättvisa. Främst menar jag då de praktfulla rabattrosorna av olika slag. Dock finns här kvar två stycken sedan sådär ungefär 35 år. Jag har inte gjort så mycket med dem mer än flyttat dem en gång till ett soligare och bättre ställe. Tyvärr har detta ändrats så nu står de i ett mycket olämpligt läge med skugga under stor del av dagen. Likväl lever de vidare och blommar också. Här en bild på en av dem. Sorten tyvärr helt okänd.

På tomten finns delar som aldrig röjts och iordningställts som trädgård. På ett av de ställena har vandrat in en trädgårdsväxt som vet att ta för sig och tränga undan annat. Det är praktlysing, Lysimachia punctata. Den tillhör den grupp som idag ses som potentiellt invasiv främmande art och man kan kanske fundera på att utrota den. Jag lämnar den därhän eftersom den egentligen inte kommer någonstans men pryder en plats som annars inte skulle vara någon direkt skönhetsupplevelse. Skulle jag någon gång orka ta itu med att röja där får den stryka på foten men det är nog väldigt osannolikt. Platsen ifråga är tämligen oanvändbar av olika skäl.