Vårblomning 17-2

Våren tickar på i rask takt. Det har varit ovanligt varmt de första tio dagarna i april och mycket är tidigt. Gräset är grönt, en del buskar börjar grönska och faktiskt är även vissa björkar som står i varma lägen precis på väg att spricka ut.

Backsippor är en av mina favoriter bland de tidiga vårblommorna och jag har planterat en hel del under de senaste 5-6 åren. Alla har väl inte utvecklats lika väl som den som alltid är tidigast att blomma. Det är Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Den har på senare år infogats som en underart till P vulgaris. När jag planterade den gick den ännu under namnet P grandis.

I lökbädden blommar den fina porslinshyacinten, Puschkinia scilloides. Den kan lätt förvilda sig och växa bra till och med i gräs. Här har den hamnat i min grusiga lökbädd där den trivs bra. Vilt växer den i ett stort område i Västasien, bland annat Turkiet.

I stenpartiet är en av de tidigaste blommande växterna uddbräcka, Saxifraga x apiculata ’Gregor Mendel’. Det är en hybrid med kulturursprung. Här växer den i ett soligt läge men med en stor sten som skuggar en aning mot den hetaste strålningen.

Julrosor har jag planterat många sorter av, men inte alltid varit så framgångsrik. En sort som visat sig mycket livskraftig och blomrik är Helleborus x hybridus ’Gelber Schmetterling’. Namnstatusen är enligt SKUD oklar och sortnamnet är egentligen ett handelsnamn. Den har nu kanske tio år på nacken hos mig och blommar lika fint varje år. Den har dessutom fröat av sig och gett upphov till flera avkommor som blommar med lika fina blommor.

En av de läckraste vårblommorna i trädgården är den lilla fina fransklockan, Shortia uniflora. Den odlas med fördel i eller alldeles invid ett torvblock. Då klarar den sig fint även i ett lite soligare läge. Annars är rekommendationen att den placeras i skugga. Man måste bara vara uppmärksam på att vattna vid torka. Den gillar absolut inte att torka ut.

Slutligen ungersk tandrot, Cardamine glanduligera. Den har jag nog kommenterat flera gånger i mina bloggar. Det är en utmärkt marktäckare i skugga. Bra som undervegetation i en lundmiljö. Den breder ut sig och täcker så småningom allt större områden. Detta är från början en enda planta, som sattes här 2002 och då kostade 60 kronor. Nu täcker den ett område på cirka tre kvadratmeter. Det som verkade dyrt för 15 år sedan har gett bra valuta för pengarna! Tyvärr är den av någon anledning fortfarande ovanlig i handeln. Något som borde ändras snarast.

Vårblomning 17-1

Visst är det trevligt med vintergröna buskar under vårvintern men det är i alla fall härligt när blomningen på buskar och i rabatter kommer igång. Den här milda vintern och våren har blomningen varit riktigt tidig och nu är en del redan överblommat. Här kommer en liten kavalkad från främst den senaste veckan.

En blommande buske som ibland kan få för sig att blomma på rätt olämplig tid är hybridkejsarolvon, Viburnum x bodnantense. Jag tror att det var förra året som blomningen blev i stort sett helförstörd eftersom den kom igång så extremt tidigt och nästan alla knoppar slog ut mitt i vintern. Resultatet blev att de frös under en kallare period och att det nästan inte blev en enda blomma kvar till våren. Den här vintern har visserligen en del knoppar slagit ut men de flesta har blivit kvar och nu kommer blomningen vid vad jag tycker är rätt tid. Ingen risk nu för svårare frost som förstör. Jag tror att det rör sig om sorten ’Dawn’. Lite osäker eftersom det är en mycket gammal buske som kommit hit som stickling från vår förra trädgård.

En annan tidigblommande buske är vit tibast, Daphne mezereum f alba. Hos denna brukar det dock bara vara enstaka blommor som slår ut på vintern och huvudblomningen kommer snällt när den skall, d v s i skiftet mars-april. (Närbilden här är tagen den 26 februari)

I lökbädden är jag speciellt förtjust i våririsar i Reticulata-gruppen. Alla är inte så långlivade men en del trivs bra med grus och god sommardränering. Man får inte missa att gödsla ordentligt tidigt på våren. Här kommer tre sorter.

1.      ’Eye Catcher’

2.      ’White Caucasus’

3.      ’Spot On’

För ungefär 15 år sedan planterade jag ett par knölar av malkanunnört, Corydalis malkensis. Den beskrevs för mig av Henrik Zetterlund i botaniska som ”Världens bästa nunneört – typ”. Den självsår sig som ogräs, men eftersom den vissnar ner helt och hållet ungefär när övriga blommor börjar blomma, är det inget problem. Att man ständigt river upp knölarna när man rensar ogräs tycks inte bekymra den. Det bidrar mest bara till spridningen. Den växer vilt i skogsmiljö i norra Kaukasus och rekommenderas egentligen främst för lite skuggigare lägen i trädgården. Här växer den villigt i mitt sydvända stenparti. Jag har tänkt att flytta några knölar till min lökäng eftersom den sägs kunna naturalisera sig i gräs.

På lökängen har de tidigaste krokusarna, bägarkrokus och snökrokus, blommat ett bra tag och börjar nu vissna. I stället är det sorter av vårkrokus, Crocus vernus, som tar över. Narcisser står just i begrepp att slå ut. Den här bilden är ungefär en vecka gammal när detta skrivs.