onsdag 27 februari 2019

Vårblomning


Februari i år har utvecklat sig till precis den vårmånad som prognoserna pekade på i mitten av månaden. Medeltemperaturen har ännu inte publicerats av SMHI eftersom månaden ju ännu inte är slut. Något rekord lär det dock knappast bli. Gällande rekordet för februari är från 1990 med 5,7 grader. Som det ser ut nu landar vi troligen i Göteborgstrakten på ungefär samma medeltemperatur som 2014, alltså runt 4 grader.

Soliga och varma dagar under den senaste veckan har tidvis drivit upp temperaturen till tvåsiffriga tal. Som vanligt dämpar havet en del nu på våren och i inlandet i öster har det varit varmare än här. I alla fall har solen lockat fram en hel del blommor. Främst är det tidiga krokussorter men också våriris. Besöket på landet i går var verkligen angenämt. Tolv grader varmt och alldeles vindstilla vid middagstid. Jag njöt i kapp med blommorna.

På södersidan hade nu snökrokusen Crocus tommasinianus ’Whitewell Purple’ öppnat sin kalkar. Tyvärr hade jag gjort samma miss som förra året, alltså glömt att spraya på rådjursavskräckande medel. Gör man det så fort knopparna kommer upp får de vara i fred. Jag minns inte vad det här medlet heter. Det är ett lite oljigt koncentrat som spädes med vatten och sprayas över krokusar och annat man vill skydda. Jag har funnit att det ger god effekt om man bara är tidigt ute och förnyar efter regn. Några blommor hade i alla fall sluppit bli rådjursmat.


På lökängen sprutar nu de tidigaste krokusarna upp. Här har jag valt att inte försöka markera de olika sorterna så jag är osäker på vilka sorter som bilderna visar. Jag tror att den första är en snökrokus, Crocus tommasinianus ’Roseus’ och att den andra är en grekisk krokus, Crocus sieberi ’Firefly’, men som sagt säker är jag inte.


I stenpartiet frösår sig våririsen ’Pixie’. Egentligen borde man kanske inte kalla de frösådda för ’Pixie’ men de är väldigt lika moderplantorna så jag gör det i alla fall. Här kommer också en hel del gula bägarkrokusar, som även de torde vara självsådder. Hur fröerna sprids vet jag inte riktigt men misstänker att myror är inblandade. I alla fall kommer alltfler med rätt stora avstånd. En av dessa syns i bakgrunden här.

Några meter därifrån växer fler, i små grupper på 3-4 stycken. De måste ursprungligen ha kommit från lökbädden där jag satt vildinsamlade bägarkrokusar, som jag fått av Jimmy Persson i botaniska. Frösådderna verkar trivas bättre som rymlingar i stenpartijorden än i gruset i lökbädden.


I lökbädden hade nu också Colchicum trigynum öppnat sig helt i solen. Nu ser man tydligt de sex ståndarna som skiljer släktet Colchicum från Crocus. De senare har bara tre ståndare.



måndag 18 februari 2019

Lite vår


Snö och vinter blev lyckligtvis kortvarigt. Sista veckan i januari var vintrig. Sedan blev det plusgrader och den 6 februari brakade Spanienvärmen in, som kvällstidningarna brukar skriva. 5-6 grader dygnet runt eliminerade raskt de sista hopskottade snöhögarna och de tidigaste vårblommorna började lysa allt mer i rabatterna. Den mulna kyndelsmässodagen spådde rätt. Våren tycks komma tidigt. Om man skall gå efter SMHI:s vårdefinition infaller våren den första av sju dagar i följd med dygnsmedeltemperatur över noll. Dock tidigast den 15 februari. Så som det ser ut nu började alltså den meteorologiska våren just den 15.

Besök på landet i dag gav en del i form av blomning. Lökängen, som ligger i norr med skugga under våren då solen står lågt, har inte kommit så långt än. En ynka liten gul krokusblomma och några snödroppar. Krokusen är en bägarkrokus, Crocus chrysanthus och snödroppen är en turkisk snödroppe, Galanthus elwesii.



Går man till andra sidan huset, alltså till södersidan är det lite mer som blommar. I lökbädden där är som vanligt Colchicum trigynum först ut. Den blommar mestadels i mitten av februari. Så även i år. Solen var en aning beslöjad så blommorna ville inte öppna sig.


I ett buskage i närheten växer en hel del snökrokusar. De är också på gång men inte heller de ville öppna sina blomkalkar.


Cyclamen coum, dvärgcyclamen, är en pålitlig vinterblommare och här på södersidan har ett par sådana blommat ett bra tag nu. Detta är troligen självsådda fröplantor från några knölar jag placerade här för säkert 20 år sedan. Det har aldrig utvecklats till någon större rugge men det brukar alltid finnas några blommor att njuta av i februari eller ibland i januari.


Bland buskarna är det bara trollhassel som blommar än. Här är det en japansk trollhassel, Hamamelis japonica. Den lyser inte med så flashiga blommor som en del av de hybrider som säljs. Jag tycker om att föröka själv och denna är sådd med frö från Göteborgs botaniska. Det ger mig extra tillfredsställelse att se en buske växa upp och blomma – en buske som jag följt från de allra första hjärtbladen. Då gör det inget att blommorna är något mindre.


Inne i stugan har jag för närvarande några krukor med lökar, som egentligen hör hemma i lökhuset. Jag fick lökarna sent levererade i höstas och valde därför att efter plantering låta dem stå inne. Jag ville inte riskera sträng kyla innan de hunnit rota sig. Nu blommar en av dem, nämligen den pyttelilla narcissen Narcissus romieuxii ssp albidus v zaianicus.



lördag 2 februari 2019

Kyndelsmäss


I dag är det Kyndelsmässodagen. Enligt gammal folktro har nu halva vintern gått. Det var naturligtvis viktigt i det gamla bondesamhället att hålla reda på sådant. Det gällde att ha koll på förråden så att man klarade sig fram till våren. Efter en sommar som den gångna skulle man nog förr i tiden på många håll ha tittat mycket bekymrat på sin höskulle vid den här tiden. Det kan nog vara en och annan som oroar sig över läget även i dag.

Kyndelsmässodagen användes också för spådomar om vårens ankomst. Var det sol på Kyndelsmäss skulle vintern vara ytterligare sex veckor. Om det var mulet skulle våren komma tidigt. Jag konstaterar att det idag är helmulet. Via tyska emigranter kom den här föreställningen till USA där den ändrat karaktär och kallas Groundhog day. Man lockar fram ett murmeldjur ur sin håla på Groundhog day. Om djuret ser sin skugga, d v s om solen skiner kryper den tillbaka igen och då blir det sex veckors ytterligare vinter. Om den stannar ute blir det tidig vår. Alla har väl sett filmen ”Måndag hela veckan”?

Lagom till Kyndelsmäss har vintern anlänt till min trädgård. Rent meteorologiskt kom den för en dryg vecka sedan till norra Halland. Då inleddes alltså en period på fem dagar med dygnsmedeltemperatur under noll. I söndags kom det också en hel del snö i våra trakter. I tisdags då jag var på landet låg där snö. En fördel med snö är att man får lite koll på hur rådjuren rör sig. Som synes längst ned till höger på bilden har ett rådjur promenerat fram här. Det är ett stråk där rådjuren alltid går på vintern. Något speciellt att äta finns det inte här utan det är bara en passage över tomten in till grannen.


När nu vintern kulminerar börjar man alltmer titta framåt mot våren. Jag har haft kraftig vårlängtan de senaste dagarna. Januari är så lång och dyster. Februari brukar gå betydligt fortare. Vill det sig väl börjar sedan vårblomningen så smått i början av mars. En del blomning blir det dock inget av med till våren. Exempelvis får jag inte se den här lilla fina busken blomma mera. Den togs av torkan i somras. Det är Andromeda polifolia ’Blue Ice’, rosling, en liten rododendronsläkting.


Inte heller Rhododendron ’Golden Everest’ får jag se mer i trädgården av samma orsak. Den fick bara en blomsäsong hos mig innan torkan tog den.


Däremot ser jag fram mot blomningen hos den här magnolian som gillade värmen och stod ut med torkan. Den är ung och ännu rätt liten men växte mycket bra i somras. Nu skall det bli spännande att se hur blomningen blir fram i maj. Namnet är ’Sunrise’.