Vårblomning

Februari i år har utvecklat sig till precis den vårmånad som prognoserna pekade på i mitten av månaden. Medeltemperaturen har ännu inte publicerats av SMHI eftersom månaden ju ännu inte är slut. Något rekord lär det dock knappast bli. Gällande rekordet för februari är från 1990 med 5,7 grader. Som det ser ut nu landar vi troligen i Göteborgstrakten på ungefär samma medeltemperatur som 2014, alltså runt 4 grader.

Soliga och varma dagar under den senaste veckan har tidvis drivit upp temperaturen till tvåsiffriga tal. Som vanligt dämpar havet en del nu på våren och i inlandet i öster har det varit varmare än här. I alla fall har solen lockat fram en hel del blommor. Främst är det tidiga krokussorter men också våriris. Besöket på landet i går var verkligen angenämt. Tolv grader varmt och alldeles vindstilla vid middagstid. Jag njöt i kapp med blommorna.

På södersidan hade nu snökrokusen Crocus tommasinianus ’Whitewell Purple’ öppnat sin kalkar. Tyvärr hade jag gjort samma miss som förra året, alltså glömt att spraya på rådjursavskräckande medel. Gör man det så fort knopparna kommer upp får de vara i fred. Jag minns inte vad det här medlet heter. Det är ett lite oljigt koncentrat som spädes med vatten och sprayas över krokusar och annat man vill skydda. Jag har funnit att det ger god effekt om man bara är tidigt ute och förnyar efter regn. Några blommor hade i alla fall sluppit bli rådjursmat.

På lökängen sprutar nu de tidigaste krokusarna upp. Här har jag valt att inte försöka markera de olika sorterna så jag är osäker på vilka sorter som bilderna visar. Jag tror att den första är en snökrokus, Crocus tommasinianus ’Roseus’ och att den andra är en grekisk krokus, Crocus sieberi ’Firefly’, men som sagt säker är jag inte.

I stenpartiet frösår sig våririsen ’Pixie’. Egentligen borde man kanske inte kalla de frösådda för ’Pixie’ men de är väldigt lika moderplantorna så jag gör det i alla fall. Här kommer också en hel del gula bägarkrokusar, som även de torde vara självsådder. Hur fröerna sprids vet jag inte riktigt men misstänker att myror är inblandade. I alla fall kommer alltfler med rätt stora avstånd. En av dessa syns i bakgrunden här.

Några meter därifrån växer fler, i små grupper på 3-4 stycken. De måste ursprungligen ha kommit från lökbädden där jag satt vildinsamlade bägarkrokusar, som jag fått av Jimmy Persson i botaniska. Frösådderna verkar trivas bättre som rymlingar i stenpartijorden än i gruset i lökbädden.

I lökbädden hade nu också Colchicum trigynum öppnat sig helt i solen. Nu ser man tydligt de sex ståndarna som skiljer släktet Colchicum från Crocus. De senare har bara tre ståndare.