Sommaren artar sig väl så här långt. Det har varit perioder
med torka då jag fått vattna i solutsatta lägen. Men hittills inget jämfört med
de långa torkperioder som plågat trädgården de senaste tre åren. Torkan har
avbrutits av en del regn, så exempelvis på norrsidan har jag inte behövt vattna
alls. Allting växer så det knakar. Jag blir tvungen att klippa och såga en hel
del, så att det går att ta sig fram. Det har jag ägnat de senaste dagarna åt,
men det återstår en del. Just nu är det alldeles för varmt för fysisk
aktivitet. Jag sitter på altanen och studerar himlen i sydost. 31 grader varmt
har det varit i dag och det varnas för åska. Det verkar stämma. Mörka moln
börjar dyka upp.
Jag fortsätter från förra bloggen med lite växter som
tillhör de mindre vanliga. Först liten vippspirea, Holodiscus dumosus. Den har
funnits här i många år nu men hade kommit i skymundan av annat och hade lite
svårt att konkurrera med bland annat en stor lönn några meter därifrån. Den är
nu borta och jag har röjt så att bara vippspirean finns kvar. Lite ful har den
blivit i formen men det skall nog gå att rätta till. Den har sin hemvist på den
nordamerikanska västkusten.
Amerikan är också Itea virginica men från östra USA. Den har
lidit en del under de torra åren och växt rätt långsamt. I år är första gången
under de fem år jag haft den, som den har en riktigt hyfsad blomning. Sorten
heter Little Henry och den skall inte bli mer än drygt en meter. Nu är den 7-8
dm.
Ytterligare en amerikan från ungefär samma trakter är Hypericum
buckleyi. En lågväxande och bred buske med små johannesörtsblommor i stor
mängd. Jag missade fotograferingen då den blommade som mest och nu är det mera
glest med blommor. Den har inte fått något svenskt namn.
Kryptry, Lonicera crassifolia, är nog ännu ovanligare än de
båda tidigare, Det är som namnet antyder en markrypare och den blir bara ett
par cm hög. Ovan bladen får den små tryblommor i gult. Den kommer från Kina och
den är vildinsamlad där. Köpt av mig på Kiekebergs växtmarknad för några år
sedan. I år första gången den blommar.
Violsalvia, Salvia forskahlei kommer från Balkan och har
fått sitt namn av Linné och det skall hedra den finlandssvenske 1700-talsfilosofen
och upptäcktsresanden Peter Forsskål.
När jag tar en paus från trädgårdsarbetet är det skönt att
sätta sig på den här bänken, lyssna på fåglarna och titta ut över omgivningen.
Det jag ser då är det här. Här syns vår väg mellan träden
och där nere är också en liten del av en hästhage där ett par ponnyer brukar gå
och beta.
