Höst - eller sommar?

 

Hösten är på gång, det märker man ibland, men än klänger sig sommaren kvar. I dag har det varit riktigt hyfsad sommartemperatur, åtminstone i solen. Skönt att kunna grilla och sitta i solen och äta i slutet av september. Nästa vecka kommer jag ändå att flytta in till stan. I trädgården är det nu glest mellan blommorna. I stället för blommor är det främst buskarnas bär som står för färgen.

De kanske häftigaste färgerna hittar man hos glaspärlsbuskarna. Här är det Callicarpa bodinieri ’Imperial Pearl’. Blålila bär och röda blad bjuder på riktig höstprakt. Bären kommer att växa till sig lite mera och sitter sedan kvar länge. En absolut höjdare i trädgården under senhösten.

Bra färg är det också på druvorna hos amurvinet, Vitis amurensis. Bären på sitter dock inte kvar lika länge som hos glaspärlsbusken. De brukar gå åt snabbt när koltrastarna hittar dem. Jag skrämde i eftermiddags upp en koltrast som satt och kalasade på druvor. Ryktet går väl snart bland traktens trastar att druvorna är på gång. Då går de åt i ett nafs. De gula bladen i förgrunden hör egentligen till en annan klängväxt som nästlat sig in här, månfröranka, Menispermum canadense

Vita bär är det på flera av mina kinesiska rönnbuskar. Den här har jag inte något namn på. Vet bara att den kommer från Sichuanprovinsen där fröer samlats in av personal i Göteborgs botaniska. Någon säker identifiering av den har inte gjorts. Det finns gott om olika arter där.

Men blommor finns också, exempelvis höstsilverax, Actaea simplex. Sorten är nog ’Brunette’ men jag har lite dålig ordning på de olika exemplar jag har på olika håll. Fjärilen är jag säker på är en amiral. Doften känner vi människor på långt håll och troligen fjärilarna ännu längre bort. Inte många höstfjärilar i år dock.

En blomrik och tacksam höstblommare är skogsaster, Eurybia. Här växer två arter, Eurybia divaricata och Eurybia schreberi. Denna heter vit skogsaster på svenska och är aningen vitare än den vanliga skogsastern.. Den senare ses på bilden längst till höger.

Höstblommande tidlösor, Colchicum är ett utmärkt inslag i trädgården. Här är en samling olika arter som fälldes till marken av ett kraftigt regn och blåst för ett par dagar sedan. Jag tycker de ser rätt bra ut även när de är så här ”slarviga”.

Några vanliga växter i min trädgård

 

I min trädgård finns utöver en hel del mera ovanliga växter även många som man träffar på i de flesta trädgårdar. Ett släkte, som väl finns representerad med åtminstone någon sort i nästan alla trädgårdar, är dagliljor. Ett populärt släkte med en uppsjö av sorter med väldigt varierande utseende och de flesta färger utom blått. Jag har sett dagliljor i trädgårdarna runt omkring mig sedan jag var barn och tycker bra om dem, men är absolut inte någon expert. Jag har haft flera trädgårdsvänner under åren som rejält snöat in sig på släktet Hemerocallis, som dagliljorna heter med ett vetenskapligt namn. Det finns många arter men ännu fler hybrider och selekterade sorter. Jag visar här ett urval av sorter som jag har. Det finns flera. En del har jag tappat bort namnet på, och en del har helt enkelt inget namn eftersom de är hybrider som jag fått av andra, som ägnar sig åt att korsa dagliljor. Nedan håller jag mig huvudsakligen till sådana som jag känner namnet på.

Denna märkliga sommar med många riktigt varma dagar och väldigt lite regn har likväl dagliljorna trivts extra bra verkar det som. En del blommar mer än de någonsin gjort. Namnet daglilja hänger samman med det faktum att de enskilda blommorna står mycket kort tid. Kanske mer än en dag men i alla fall inte mycket mer.

Den första är också den största. Jag menar då storleken på den enskilda blomman. Namnet är ’Big Bird’ och den är gul. Då förstår man att den fått sitt namn efter den stora gula fågeln i barnprogrammet Sesame Street. Blommorna är märkligt oregelbundna och jag ser att jag fått med en gammal vissen blomma också. Det gör inte bilden så vacker men är väldigt typiskt för dagliljor. Där hänger alltid en del vissna trasor som man får vara flitig att rensa bort om man är estetiskt lagd. Det är inte jag, så de får hänga där tills de faller.

Nästa är en av de mörkaste som finns. I alla fall har jag ingen som är lika mörkröd. Färgen kan beskrivas som rödbrun och i vissa ljusförhållanden ser den nästan svart ut. Namnet är ’Ed Murray’ och mer än det vet jag inte om den.

Dagliljorna har de mest märkliga namn och det är klart, med så många sorter som finns, kan det bli svårt att hitta på namn. Här är det ’Pandoras Box’ och varför den heter så är inte så lätt att förstå. Kanske ett marknadsföringstrick? Hur som helst är det en av mina favoriter.

Apropå märkliga namn, här kommer en annan: ’Daring Dilemma’. Inte den vackraste jag har men kanske den märkligaste, när det gäller färgen. Jag har funnit att det även finns en som heter ’Daring Desception’ som enligt de bilder man kan hitta på internet ser likadan ut. Om det är två olika eller om det är två namn på samma hybrid har jag inte lyckats utröna.

Ännu ett lite märkligt namn är ’Destined to See’. Jag köpte den en gång för länge sedan på grund av att den sades ha blå teckningar på kronbladen. Det visade sig inte riktigt stämma. Purpur är nog en mera korrekt beskrivning. Jag har ingen bild från i år utan det får bli en äldre bild från 2019

Ett namn som är lättare att förstå är ’Apricot Beauty’. Den har av någon anledning inte blommat i år så även i det fallet får det bli en bild från 2019. Den enda jag har med dubbla blommor. Ser inte riktigt ut som dagliljeblommor och jag är nog inte helt förtjust i den.

Ett av de senare tillskotten till min dagliljesamling är ’Crimson Pirate’ med extra smala kronblad hos blomman. Den typen av dagliljeblommor går under benämningen ”spindlar” och har varit mycket populär på senare år. Jag är inte helt entusiastisk.

’Joan Senior’ är ytterligare ett nytillskott. Enligt beskrivningen skall blomman vara vit men jag vill hellre kalla den ljusgul. Särskilt som nyutslagen är den gul men ljusnar efter hand. Kameran luras också lite och gör den vitare än i verkligheten.

Jag har en ren art och det är Hemerocallis dumortieri, tuvdaglilja. Det är den tidigast blommande av alla dagliljor och blommar hos mig i början av juni. Nu är den sedan länge överblommad. Den är väldigt vacker med röda knoppar som spricker ut till en gul blomma men med brunröd utsida på kronbladen. Den kommer från Korea men har funnits i vårt land sedan minst hundra år. Den finns omnämnd i en perennbok från 1918. Här växer den som kvarstående från den gamla torpträdgården och har förts in i vår trädgård därifrån för åtminstone 60 år sedan. Det tog mig en hel del tid att få den identifierad men med hjälp från Göteborgs botaniska och en västsvensk dagliljeexpert kunde jag till slut bestämma den.

Fler ovanliga växter

 

Sommaren artar sig väl så här långt. Det har varit perioder med torka då jag fått vattna i solutsatta lägen. Men hittills inget jämfört med de långa torkperioder som plågat trädgården de senaste tre åren. Torkan har avbrutits av en del regn, så exempelvis på norrsidan har jag inte behövt vattna alls. Allting växer så det knakar. Jag blir tvungen att klippa och såga en hel del, så att det går att ta sig fram. Det har jag ägnat de senaste dagarna åt, men det återstår en del. Just nu är det alldeles för varmt för fysisk aktivitet. Jag sitter på altanen och studerar himlen i sydost. 31 grader varmt har det varit i dag och det varnas för åska. Det verkar stämma. Mörka moln börjar dyka upp.

Jag fortsätter från förra bloggen med lite växter som tillhör de mindre vanliga. Först liten vippspirea, Holodiscus dumosus. Den har funnits här i många år nu men hade kommit i skymundan av annat och hade lite svårt att konkurrera med bland annat en stor lönn några meter därifrån. Den är nu borta och jag har röjt så att bara vippspirean finns kvar. Lite ful har den blivit i formen men det skall nog gå att rätta till. Den har sin hemvist på den nordamerikanska västkusten.

Amerikan är också Itea virginica men från östra USA. Den har lidit en del under de torra åren och växt rätt långsamt. I år är första gången under de fem år jag haft den, som den har en riktigt hyfsad blomning. Sorten heter Little Henry och den skall inte bli mer än drygt en meter. Nu är den 7-8 dm.

Ytterligare en amerikan från ungefär samma trakter är Hypericum buckleyi. En lågväxande och bred buske med små johannesörtsblommor i stor mängd. Jag missade fotograferingen då den blommade som mest och nu är det mera glest med blommor. Den har inte fått något svenskt namn.

Kryptry, Lonicera crassifolia, är nog ännu ovanligare än de båda tidigare, Det är som namnet antyder en markrypare och den blir bara ett par cm hög. Ovan bladen får den små tryblommor i gult. Den kommer från Kina och den är vildinsamlad där. Köpt av mig på Kiekebergs växtmarknad för några år sedan. I år första gången den blommar.

Violsalvia, Salvia forskahlei kommer från Balkan och har fått sitt namn av Linné och det skall hedra den finlandssvenske 1700-talsfilosofen och upptäcktsresanden Peter Forsskål.

När jag tar en paus från trädgårdsarbetet är det skönt att sätta sig på den här bänken, lyssna på fåglarna och titta ut över omgivningen.

Det jag ser då är det här. Här syns vår väg mellan träden och där nere är också en liten del av en hästhage där ett par ponnyer brukar gå och beta.

 

Några ovanliga växter i min trädgård

Jag söker gärna det ovanliga när det gäller val av växter till trädgården ibland kanske på bekostnad av utseendet. Det märks då jag visar en del växter för trädgårdsvänner. Deras entusiasm är inte alltid lika stor som min. Här kommer en kavalkad av lite ovanligare växter som ändå tilltalar de flesta (tror jag). Det första är en sydafrikan som jag nog kommenterat i tidigare bloggar. Gul påfågelsiris, Moraea spathulata är namnet och den härstammar från en insamling i Lesotho. Via Göteborgs botaniska hamnade fröer hos mig och jag har lyckats odla den rätt många år nu i mitt stenparti. Det dröjde länge innan den började blomma men sedan 2015 blommar den årligen. Vintrar som den gångna fryser stora delar av det vintergröna bladverket tillbaka men den har hittills snällt kommit igen. I botaniska finns den inte kvar längre. Undrar om det finns fler blommande exemplar i landet än min. Det gör det nog men det skulle var roligt att veta. Härdigheten är inte den bästa. I Kulturväxtdatabasen anges den som en rumsväxt.

Från botaniska kommer också en buske som jag inte har sett i odling någon annanstans i Sverige. Därmed inte sagt att den inte finns, men vanlig är den inte, det törs jag påstå. Även den tycks ha gått ut i botaniska. Den finns i alla fall inte kvar i deras databas på nätet. Det rör sig om Deutzia longifolia, långbladig deutzia. Härrör som så många andra fina blommande buskar från Kina. Jag fick en gång för många år sedan fröer från botaniskas fröbytessortiment med andra trädgårdar och den är säkert 25 år gammal här i trädgården. Bilden är tagen ovanifrån, från min altan. Busken blir ungefär 2,5 meter hög och är inte alls så spretig och kal nedtill som många andra Deutzia-arter.

En liten buske som inte är lika ovanlig är doftabelia, Abelia mosanensis. Dock ser man den inte i de vanliga plantskolornas sortiment och om den finns till salu någonstans i Sverige är jag osäker på. Denna är inköpt i Tyskland. Dess främsta företräden är inte en praktfull blomning utan, som framgår av det svenska namnet, doften. Angenäm och märkbar på avstånd, särskilt kvällstid. En liten buske på 1,5 meters höjd och bredd.

En lilja som verkligen är ovanlig i odling är Lilium rhodopeum. Den finns inte upptagen i Svensk Kulturväxtdatabas och har inget svenskt namn. I sitt hemland Grekland är den dessutom mycket ovanlig och utrotningshotad. Mitt exemplar härrör från botaniska och kommer från en insamling som en gång gjordes av experten på den grekiska floran, Arne Strid.

Till de direkt ovanliga kanske man inte kan räkna Edraianthus montenegrinus men den hör absolut till de mera svårodlade. De olika arter av Edraianthus jag planterat är det egentligen bara denna som klarat sig någon längre tid. Det beror, tror jag, på den speciella växtplatsen, nämligen i ett litet hål i sten av tuff, d v s ett poröst vulkaniskt material. Här behöver den aldrig befara att bli för blöt om fötterna men rötterna kan alltid hitta en aning fukt i små håligheter inne i stenen.

På den förra bilden av stenen kan kanske anas en liten kuddformig nejlika som också växer där. Det är en stickling som jag tagit från ett betydligt större exemplar som trivs bra och utvecklats till en stor kudde i stenpartiet. Det är Dianthus nivalis (inget svenskt namn). Jag har tyvärr inget minne av var den kommer ifrån men misstänker att jag köpt den någon gång på växtmarknaden på Kiekeberg.

Till slut kan jag inte låta bli att visa en rododendron som jag verkligen njuter av varje år när den blommar. Den står så att jag ser den från flera av husets fönster och även från altanen. Ganska ovanlig är den . Jag tycker i alla fall inte man ser den så ofta. Det är japansk småbladig rododenron som kan hänföras till de japanska azaleorna, Rhododendron kiusianum, dvärgazalea. Det har funnit ett sortnamn på den men det har fallit bort. Ursprungligen en liten obetydlig stickling köpt på en växtmarknad anordnad av föreningen Botaniskas vänner. Bilden gör tyvärr inte färgen riktig rättvisa. I verkligheten purpurlila, en färg som alltid förvrängs av min kamera.

 

Rododendron

 

Den 27 september förra året visade jag en bild här på knoppsättningen hos Rhododendron ’Makiyak’. Jag förutsade då att det skulle kunna bli en helt makalös blomning i år, med tanke på mängden knoppar. Det har det också blivit. Busken är så täckt med blommor att inte ett enda blad kan skymtas. Nu när blommorna bleknat till vitt, efter att öppna mera rosafärgade, får man intrycket av en gigantisk gräddbakelse. Det har varit svalt, för att inte säga kallt, sedan blommorna slog ut, vilket gjort att blommorna varat ovanligt länge.

En liten bit därifrån står den lågväxta småbladiga Rhododendron ’Ginny Gee’. Också den blommar rikligt. Det är i och för sig vanligt med mycket blom på den här lilla keiskei-hybriden men i år överträffar den sig själv. Plantan har jag själv förökat med stickling från ett äldre exemplar som jag köpte för många år sedan. Moderplantan har nätt och jämt börjat blomma där den står i total skugga. Den på bilden står i full sol och har blommat ett bra tag. Detta visar att många rododendron klarar sig lika bra i sol som i skugga, förutsatt att de har rätt jord. ’Ginny Gee’ hade ett rykte om att vara kinkig då jag köpte den men det kan jag definitivt dementera. Den har skött sig perfekt här hos mig.

Min allra äldsta rododendron är forrestii-hybriden ’Baden Baden’. Den köpte jag någon gång under första halvan av 1970-talet. Det var ursprungligen 5 exemplar som jag köpte billigt eftersom de frostskadats lite i handelsträdgården, som drabbats av en oväntad sen frost strax efter det att man fått hem dem. De placerades då i vår förra trädgård där de fick stå till i början av 90-talet. Jag beslöt då att göra om vissa delar av trädgården och jag fick därför gräva upp dem. De hade genom sitt låga växtsätt gett upphov till flera nya plantor där grenar som legat mot marken rotat sig. Det var nu alltså säkert ett tiotal små buskar och jag gav bort några. Resten hamnade här på landet på lite olika håll. Av dem dog två 2018 i torkan. Tre stycken som placerats tillsammans fick omfattande torkskador men har nu repat sig och blommar i år som nästan aldrig tidigare. På bilden ser man vissa kvardröjande spår av den svåra torkan i form av ett hål i buskaget. Det är dock på väg att slutas och kommer att försvinna om det inte blir fler liknande torksomrar. En pigg 50-åring får man säga.

År 2014 ställde jag i ordning en helt ny odlingsbädd i en klyfta i berget på södersidan. Där planterades i april 2015 totalt sju rododendron av mellanstorlek. Det berättade jag om i en blogg här den 26 april det året. Nu har de små plantorna, som då tycktes stå så glest, vuxit till sig och börjar nu så smått trängas på ett sätt som passar rododendron mycket bra. De ger varandra lite vindskydd och skuggar också marken. Så här ser gruppen ut när nästan alla blommar samtidigt. Precis så hade jag tänkt mig det och jag är riktigt nöjd.

Jag har rätt många rododendron i olika storlekar. En del är alltså mycket gamla medan andra är nyplanterade. Somliga har redan blommat över medan andra inte har börjat än. Det kan väl bli anledning att återkomma till dem längre fram. De allra flesta, om än inte alla, blommar ovanligt rikligt i år.  Ett exempel på en som inte är så gammal men som blommar mycket fint i år är den gula Rhododron ’Goldprinz’, som har en mättad gul färg, som min kamera tyvärr vägra att återge korrekt. Knopparna är röda och då blommorna slår ut tonar de i orange. Den är rätt fin på bilden men mycket finare i verkligheten. Den förekommer också under namnet ’Golschatz’ och omnämns ofta som en av de allra finaste gula rododendron.

En annan gul rododendron som ofta lovordas är Rhosdodendron ’Wren’. Lågväxt och småbladig men med proportionsvis stora blommor.

I det lilla formatet har jag på senare år planterat en hel del. En liten fin sak som inte blir mer än några dm hög och lika bred är Rhododendron ’Sarled’. När jag köpte den hade den ett obegripligt namn men jag fick hjälp att omtolka det och kunde slå fast att det var sorten ’Sarled’ det rörde sig om. Det är en hybrid mellan R sargentianum och R trichostomum.

Sol och vår

 

”När det är sol och vår och man är sjutton år, är det så lite man förstår” sjöng Inger Berggren i eurovisionsschlagerfinalen 1962. Trots att man är mycket mer än sjutton år, är det en hel del man inte förstår. Exempelvis hur det kan ändra sig så snabbt från vinter till sommar. Bara för drygt en vecka sedan, då jag skulle sova över på landet för första gången kändes det mycket långt ifrån vår. Närmare vinter tyckte jag nog när nordanvinden ven runt knutarna och värmepumpen trots tappra försök knappt lyckade få upp temperaturen i stugan till dräglig nivå. Plötsligt i går och i förrgår brakade sommaren in med temperaturer på över 20 grader och allt var plötsligt förvandlat.

Förvandlingen märktes även i trädgården där krokusarna på lökängen plötsligt tyckte, att nu hade de gjort sitt och lade sina kronblad till vila. I stället var det annat som började blomma. De rododendronknoppar jag talade om i min förra blogg öppnade sig och årets första rododendronblomning var ett faktum. Det var som jag skrev sist en buske där jag tyvärr tappat bort namnet, men den tidiga blomningen och blommornas utseende tyder på att det är en Rhododendron calophytum, paraplyrododendron, eller någon hybrid av denna. Att jag ändå är lite osäker beror mest på bladen, som borde vara större om det är arten. Någon form av hybrid får jag tillsvidare betrakta den som. Mycket trevligt om nu bara frosten vill vara så snäll och hålla sig borta. Den har funnits här i trädgården länge men blommar nu för första gången.

 Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa, har jag nog skrivit om flera gånger. Den är alltid mycket tidigare än den vanliga backsippan och är verkligen uppseendeväckande med sina stora blommor väldigt tidigt på våren. Den har sitt ursprung i Centraleuropa och i Ukraina, där den är fridlyst. Jag skall försöka komma ihåg att ta frö och så i år så att jag får fler. Jag vet flera ställen där den skulle trivas och jag kan ge bort den och bidra till att hålla liv i den.

Kejsarkronorna har också slagit ut. Bilden här visar en ganska ny sort ’Early Magic’, som är en hybrid mellan Fritillaria raddeana och F eduardi. Annars liknar den mycket den vanliga F imperialis. Den är dock något lägre och tidigare i blom.

Fritillaria imperialis ’Red Beauty’ planterade jag i höstas och den blommar nu. Även det är en ny sort. Mycket vackra röda blommor i en ny nyans.

Abelliophyllum distichum, vinterbuske, kallas ibland vit forsythia. Inte för att den är så nära släkt med forsythia men för att blommorna ser ut precis som små vita forsythiablommor. Den finns vildväxande i Korea och är nog en aning sämre härdig än vanlig forsythia.

Trädgården vaknar

 

Ja just det. Nu är det alldeles uppenbart hur trädgården vaknar efter vintervilan. De tidigaste vårblommorna har blommat ett tag, men nu ser man också hur alla knoppar på buskar och träd tydligt sväller och här och där lyser det en aning grönt. Jag tror att många liksom jag har en känsla av att vintern varit ovanligt kall men ser man på väderstatistiken är det inte riktigt sant. Medeltemperaturen för de tre vintermånaderna dec-feb uppgick enligt SMHI till 1,1 grader vilket visserligen är en tiondel lägre än för perioden 1991 – 2020 men ungefär 1,5 grader varmare än för perioden 1961 – 1990. Vi har vant oss vid de milda vintrarna och blir förvånade då det kommer en vinter, som mer påminner om vad vi var vana vid på slutet av 1900-talet. Vinterns lägsta uppmätta temperatur hos mig är -13,4 och det är det lägsta sedan 2013. Men den temperaturen var vardagsmat för 30 år sedan. Då var det ovanligt att det inte någon gång var kallare än så under vintern.

Att man vant sig vid milda vintrar märks också när man planterar nytt i trädgården. Jag har planterat en del vintergröna buskar, som jag knappt ens skulle ha reflekterat över för 30 år sedan. En vinter som denna märks det trots allt, att somliga buskar är på gränsen och får rätt mycket bruna blad. En sådan är den vintergröna Berberis darwinii, som i år ser bedrövlig ut. Många brunbrända blad men den är troligen inte allvarligt skadad. Ännu värre ser Mahonia eurybracteata ssp ganpinensis x gracilipes ut. Den planterade jag för några år sedan med full visshet om att den nog inte skulle klara sig i längden. Än är jag inte beredd att döma ut den, men den ser onekligen inte särskilt frisk ut i dag. Jag får återkomma om den när vi kommer någon månad längre fram.

Roligare är det att beskåda alla lökväxter som nu visar sig. De har inte reagerat på kylan mer än genom att vänta någon vecka extra med att blomma. Det märks när man jämför datum på bilderna på lökängen med motsvarande från förra året. Den här bilden på krokusblomningen tog jag i dag. Förra året blommade krokusarna så här mycket redan 14 dagar tidigare.

 En blomma som jag gärna vill ha i stor mängd på lökängen är snöklocka, Leucojum vernum. Den är lite känslig eftersom lökarna torkar fort när de grävts upp, och de som man köper i handeln är ofta så torra att de inte klarar sig. Jag köpte likväl för två år sedan en förpackning med tre lökar. När jag inte såg till någon blomma förra våren trodde jag att jag misslyckats. I dag hittade jag en blomma, och hoppas att det skall vara ett tecken på att de klarat sig så att de skall sprida ut sig ordentligt.

I lökbädden har blomningen hållit på ett slag. Våririsen kommer lite gradvis och här är det Iris reticulata ’White Caucasus’ som pausade en aning förra året men nu kommit igen.

En som däremot aldrig pausar är Scilla amoena, tuvig blåstjärna. Den blommar troget varje år sedan länge. Jag hade räknat med att den skulle självså sig, men det har varit dåligt. Nu såg jag i dag i närheten ett flertal självsådder som blommade, så nu kommer den tydligen.

Allt är inte lökar som blommar. Det finns också knölar, exempelvis cyklamen. Cyklamen coum är tidigt i blom, förra året såg jag blommor i januari. Det kan se lite skräpigt ut med vissna löv men det är just den miljön som passar bra och då självsår den sig. Detta är resultatet av en sådd jag gjorde för några år sedan. Jag tror att det var tre knölar jag planterade ut och nu sprider den sig långsamt men säkert.

Vintrarna på senare tid har varit gynnsamma men samtidigt har däremot somrarna varit mindre gynnsamma med långa torkperioder. Min vita tibast trodde jag förra året hade torkat bort helt men nu såg jag till min glädje att det fanns ett par levande grenar kvar med blommor. Daphne mezereum f alba är namnet.

 

Apropå svällande knoppar är det en hel del sådana på mina rododendron. Det är mycket blomknoppar i år, så det kan bli härlig blomning. En buske har knoppar som verkligen gör skäl för beteckningen svällande. Det är en rododendron som jag veterligen inte haft blomning på tidigare. I alla fall har jag ingen bild och dessutom är det tyvärr så att namnet fallit bort. Den har funnits här i rätt många år och mina detektiva funderingar har härlett dess ursprung till växtbutiken på Sofiero slott. Jag hoppas kunna få mitt minne att fungera när den nu i år äntligen blommar. Så här ser knopparna ut i dag. Det ser nästan ut som om blomman kan bli gul?