Våren är här

 

Våren kommer i år också men den framskrider väldigt ryckigt. Just nu är det knappt man vill tala om vår, när man sticker näsan utanför dörren. Visserligen en värmande sol men riktiga isvindar sveper in från det kalla havet. Som SMHI uttryckte det i morse: ”Hela landet täcks av en mycket kall luftmassa”. Kontrasten är stor mot hur det var i lördags för en vecka sedan. Jag hade åkt till Hamburg för att besöka trädgårdsmässan i Kiekeberg. Där fick jag möta sommaren med över 20 grader och en stekande sol. Första gången i år som man medvetet valde att söka sig till skuggan.

Men lite blommor finns det i alla fall att glädja sig åt i trädgården. På lökängen har nu krokusarna ersatts av det andra blomfloret. Tanken är att det skall bestå av narcisser, tulpaner och pärlhyacint. Varken narcisser eller tulpaner har utvecklats riktigt så väl som jag önskat. Däremot trivs pärlhyacinterna förträffligt och förökar sig flitigt. Allra bäst är Muscari latifolia, bredbladig pärlhyacint, som jag verkligen kan rekommendera för förvildning om den får stå i fred och utveckla sina fröer.

Tidig att grönska och tidig att blomma är Oemleria cerasiformis, indianplommon. Den har sin vilda hemvist på den amerikanska västkusten, exempelvis i Oregon. Det blir en fyra-fem meter hög buske och den skall få mörklila frukter som ser ut som små plommon. Den är tvåbyggare, så för att få frukt krävs både han- och honplanta. Min buske är solitär och alltså blir där inga frukter.

En annan buske som blommar tidigt på bar kvist är Stachyurus chinensis ’Celina’, kinesisk pärlsvansbuske. Det är en buske som kan bli 2-3 meter hög och lika bred. Mitt exemplar som planterades för sex år sedan började bra men hade det svårt under några torksomrar, då den var nära att stryka med. Under senare år har den repat sig igen men har nu hamnat i trängsel med en bambu som snabbt blev större än vad jag tänkte mig. Jag överväger att kanske flytta den om jag hittar någon bättre plats, där den kan utvecklas mera fritt. 

Plötsligt har det under pärlsvansbusken dykt upp ett par bollvivor, som jag inte minns att jag planterat här. Kanske har jag flyttat dem från ett annat ställe. I så fall har de tydligen hamnat rätt för här ser de alldeles utmärkta ut.

När kejsarkronorna (Fritillaria imperialis) blommar blir man alltid lika förvånad. Så stora saftiga växter med pampiga blommor skall det väl inte finnas så tidigt? Att de kan klara så här bistra vårtemperaturer. Det kan de! Ibland när man kommer ut och tittar en morgon när det varit nattfrost kan de ligga helt utslagna och man tänker att nu är det kört för dem. Men inte – när solen fått värma ett tag reser de sig igen i sin fulla glans. Det kommer ständigt nya hybrider och det enda man behöver tänka på är att inte snåla med gödningen. Får de rikligt med näring kommer de igen med lika fin blomning varje vår. Den gulorange till vänster heter ’Early Magic’ och den röda ’Red Beauty’.