I augusti blommar det mesta i perennrabatterna. Det blev av
olika skäl inte så mycket fotograferat i augusti, kanske delvis beroende på
torkan, som gjorde att mycket såg rätt tråkigt ut. Det finns absolut inte
vatten tillräckligt i min brunn för att vattna stora ytor, så jag får begränsa
mig till det mest nödlidande, d v s i allmänhet sådant som är nyplanterat. En
del fin blomning var det ändå och några bilder tog jag i alla fall.
En relativt ny växt, som jag fått vid någon växtbytesträff
är slingerstormhatten, Aconitum hemsleyanum ’Red Wine’. Den blommade i somras
för första gången mera ordentligt. Slingerstormhatten är en av ett nästan
oräkneligt antal stormhattsarter, som finns i Kina. Den slingrar sig lätt upp
till flera meters höjd där de mörkt vinröda blommorna sitter. I visst ljus kan
blommorna te sig nästan svarta, en anslående färg.
Kinesisk är också Patrinia heterophylla, läkepatrinia. Den
hemfördes från Shaanxi-provinsen av HeHeHe-insamlingen 2008 och börjar så smått
komma ut på marknaden i specialistkretsar. En fantastisk perenn som blommar
under flera månader från juli och framåt i kanariegult. Jag har den på flera
håll i trädgården, både i ett soligt, lite torrare läge och i vanlig lite
fuktigare rabattjord i halvskugga. Den verkar trivas bra på båda ställena.
Asiatisk är också den gula tigerliljan, Llium lancifolium
var flaviflorum, fast den anses komma från Japan. Den här gula formen är lite
mindre vanlig och jag fick den vid ett växtbyte för ett par år sedan. Den är
inte svår att föröka, eftersom den likt huvudarten får rikligt med bulbiller i
bladvecken, som lätt kan användas för att dra fram nya plantor. Också den
premiärblommade i somras.
Soloxalis, Oxalis depressa, har sin ursprungliga hemvist i
Sydafrika och Namibia. Det kunde kanske tyckas att den då borde vara dåligt
härdig i högan nord men så är inte fallet. Den har växt i mitt stenparti i
säkert 20 år och har med sina små knölar överlevt ett par omläggningar. Den
sprider sig villigt men ganska diskret och övervintrar som sagt med knölar. En
mycket anspråkslös och bra växt, som jag är mycket glad för.
I slutet av månaden och en bit in i nästa månad blommar
septemberlök, Allium beesianum. Den tillhör de allra mest senblommande
lökväxterna och, som flera av de tidigare visade växterna kommer även den från
Kina. Den är betydligt ovanligare än sitt namn. Den förväxlas nämligen ofta med
en annan Kinalök, nämligen porslinslök, Allium sikkimense. Många av de lökar
som i våra trädgårdar går under namnet septemberlök är alltså i själva verket A
sikkimense. Jag har själv också den sedan länge och trodde i många år att det
rörde sig om septemberlök. Det faktum att den inte blommade i september utan i
juli var visserligen en aning störande, men det var först för 4-5 år sedan som
någon vänlig själ påpekade för mig att det var fel lök. Sedan dess har jag
lyckat få tag i den rätta och den blommar nu på rätt tid i trädgården med sina klarblå blommor.
