Jag får säga
att jag känner mig nöjd med sommaren så här långt. Det har varit flera perioder
med riktigt varmt och skönt väder även om det också blandats ut med kyla och
regn. I genomsnitt har det väl jämnat ut sig till något tämligen normalt men
ett bestående minne är ändå att det varit ett antal riktigt sköna dagar och
kvällar. Särskilt var det fallet innan sommaren enligt almanackan skulle börja.
Slutet av maj och början av juni bjöd tidvis på riktig högsommarvärme och
tyvärr för trädgårdens del också ordentlig uttorkning. Lyckligtvis kom regnen i
sista minuten och växtligheten repade sig efter att ha hängt på ”gärsgår’n” ett
tag.
Sedan jag
senast skrev något här på bloggen har trädgården bjudit på en hel del glädjeämnen.
Här kommer några.
Den första är
en växt i familjen Gentianaväxter. Insamlad vid en Kinaexpedition 2008 av två
Henrik och en Henning vilket gav förkortningen HeHeHe. Artnamn än så länge
obekant. Går därför under namnet Tripterospermum sp (HeHeHe 220). Blommade så
smått förra året men i år var blomningen riktigt riklig. Den får närmast ses
som en klängväxt och borde kanske ha något att klänga sig upp på. Men jag
tänkte mig den som marktäckare och får väl se hur det utvecklas.
I den djupa
skuggan under mullbärsträdet blommade i juli Ligularia przewalskii, spirstånds.
Den långa torrperioden i maj-juni tog kål på huvuddelen av de övervintrande
mördarsniglarna här och i år fick den vara helt i fred, vilket gav både hela
och fina blad och ordentlig blomning.
Ovanför den
breder alltså mullbärsträdet ut sig. Det är en hybrid som tagits fram i
Göteborgs botaniska trädgård och jag får skam till sägandes erkänna att jag
inte kan erinra mig vilka föräldrarna till det här välartade barnet är. Den har
växt betydligt mer än vad jag tänkte mig och är ett vackert träd, som dock
egentligen skulle behöva mera plats. I år var bärskörden för första gången
riktigt riklig och jag kunde äta massor av riktigt välsmakande mullbär. Enligt
min smak lika goda som äkta Morus nigra, om än kanske lite mindre i storlek.
Tvärs över
gräsmattan cirka 10 meter bort växer kinesträdet, Koelreuteria paniculata. Det
är frösått av mig för 16 år sedan. Fröerna plockade jag på marken på en
parkeringsplats vid en vägkrog i Schweiz.
Enstaka blommor har jag haft tidigare men i år är blomningen imponerande. Också
det trädet har hamnat en aning i kläm och växer därför snett.
Den
säckbuske, Ceanothus ’Gloire de Versailles’, som jag planterade i höstas har nu
i sommar också blommat. Mina försök med andra arter av Ceanothus har inte
utfallit väl, men den här får nog räknas som ett tämligen säkert kort här. Det
som är lite äventyrligt är att de oftast säljs på hösten och då blir första
vintern en extra prövning. När denna nu klarat den utan problem hoppas jag på
en ljus framtid.
Jag skrev ”bjudit
på glädjeämnen”. Nästa bild visar inte direkt något jag bjudits på, utan
frukten av rätt hårt arbete. Det är ett nytt område i den vilda delen av
trädgården som jag röjt och ställt i ordning för plantering av mera ”tama”
växter. Kaprifol, björnbär, örnbräken och diverse sly är sådant som grävts upp
och rensats bort. Alltsammans hamnade i en rejäl hög tillsammans med en del
annat som klippts eller sågats bort och eldades upp för ett par dagar sedan. Nu
omvandlat till en hög med vit och fin aska får det återgå till cirkulationen.
Till våren skall här planteras. Återkommer då med rapport.
