Möt våren i botaniska

Så hette de vårvandringar i botaniska trädgården mellan februari och april som leddes av Jimmy Persson förr i tiden. Nu är han pensionerad så då får man göra sina egna vandringar. Jag tog en sådan i solskenet i dag och kunde konstatera att det verkligen är vår nu. Blomningen har på riktigt kommit igång lite varstans. Här kommer en liten rapport. Mycket mera finns och mycket mera kommer under den närmaste tiden för den som tar sig till botaniska.

Först en bild från stallbacken väster om växthusen. Här kryllar det av blommande vårlökar. Just på bilden är det mest Scilla sardensis, liten vårstjärna men också en del andra scillor.

Adonis amurensis är pålitlig som den första blomman i perennträdgården i trädgårdens centrum.

I klippträdgården hittar man också alltid mycket tidigt Pulsatilla vulgaris ssp grandis.

I den asiatiska delen av klippträdgården finns denna: Primula megaseifolia, vilt växande i Turkiet.

Bland blommande buskar är det nu dags för rododendron. Bland vildarterna finns många som blommar mycket tidigt, ja somliga mitt i vintern om det är milt. En som ännu inte blommar, men där de svällande knopparna vittnar om att det alldeles strax är dags, är Rhododendron calophytum. Jag tog med den här bilden främst som illustration av hur riklig rododendronblomningen tycks bli i år. Enormt mycket knopp på de allra flesta. Den varma sommarens förtjänst?

Här följer utan närmare kommentar ett antal blommande rododendron.

Rhododendron mucronulatum.

Rhododendron oreodoxa

Rhododendron uvariifolium

Rhododendron fulgens

Vår på riktigt

I går söndag var det en riktigt härlig, solig marssöndag. För första gången lyckades jag kombinera möjlighet att åka till landet med riktigt fint väder. Solen värmer nu ordentligt. Jag bestämde att nu var det dags att få ut de krukor med lite frostkänsliga växter som förvarats inne under vintern, exempelvis en kamelia som i år blommat rikligare än någonsin. De här krukorna får nu tillbringa en tid på altanen där det är tak över. Där är risken för svårare köldbakslag minimal nu. När krukorna lyfts ut kan jag börja höja temperaturen inomhus. Jag släppte också på vattnet som jag brukar stänga av under den kallaste vintern. Ute började jag ta bort de nät som skyddar vissa vintergröna växter mot rådjurens vinteraptit.

Det är mycket att göra nu på våren så snart börjar jag tillbringa lite längre tid i stugan med övernattning. Får se längre fram i veckan då det är utlovat varmluft. I solskenet visade sig lökängen från sin bästa sida med fullt utslagna krokusar och en och annan yrvaken humla.

Den gula julrosen Helleborus ’Gelber Schmetterling’ var utslagen. Blommorna är vända nedåt så jag lyckades inte fånga det vackra mönstret på insidan av blomkalkarna.

En annan gul blomma hade nu också börjat öppna sig ordentligt. Det var den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana.

I lökbädden blommar nu tuvig blåstjärna, Scilla amoena. Hemlandet för den är lite oklart men troligen Turkiet. Trivs bra i lökbäddens grus, där den som namnet antyder, växt ut till en vacker tuva.

Vårdagsjämning

Idag på vårdagjämningen har det varit mulet och disigt. Disigt är snarast en underdrift. Det var tidvis något som snarare bör gå under benämningen duggregn. Inget lämpligt väder att avnjuta krokusblomning. De vägrar envist att öppna sina kalkar när inte solen lyser. Nu har det allra tidigaste floret på lökängen i stort sett blommat över och nu är det i stället våririsarna, Crocus vernus som dominerar. Narcisserna står i startgroparna med sin knoppar men här på norrsidan är det ännu någon tid kvar. På södersidan har vissa sorter börjat spricka ut.

En nyplanterad våriris för i år i lökbädden är Iris (Reticulata-gruppen) ’Polar Ice’. Enligt uppgift jag fått är det en sport av ’Sheila Ann Germaney’ men jag har sett även andra uppgifter om härstamning. Helt vit med bara svagt blå och orange teckningar.

Förra bloggen visade jag bilder på några röda bladknoppar av pioner. Den här gången får det bli luddiga backsippeknoppar. Det är den tidiga arten Pulsatilla vulgaris ssp grandis. Den är alltid tidigast och blommar för det mesta i början av april. Man kan redan nu ana lite blått innanför luddet.

Den frösådda trollhasseln, Hamamelis japonica blommar nu för andra året och det lite rikligare än förra året som var det första. Blommorna är ljust gula i färgen och inte så kraftigt gula som en del sorter.

Tranor och sångsvanar

Våren kryper fram så sakteliga. Ingen riktig värme men mild jämn temperatur håller medeltemperaturen en bit över det normala. På vägen till landet åker jag E6 söderut och passerar Sandsjöbacka naturreservat med stora våtmarker. Där ser man på våren alltid såväl sångsvanar som tranor. Sångsvanarna har funnits där ett par veckor nu men i dag såg jag för första gången två tranor. Jag antar att det är det par som brukar vara där och även häckar en bit från motorvägen. Jag brukar säga att här är den enda motorvägen i Sverige där man kan beskåda tranor på våren, bara ungefär 50 meter från trafiken.

I trädgården går det också framåt fast ganska långsamt. Ett par dagar med sol och riktig värme skulle nog sätt fart på en del. Men man skall väl inte klaga. Risken för bakslag är inte över och det är bra om buskar och träd inte lockas fram för tidigt. I lökängen är massor av krokusar uppe men utan sol står de bara som små spjut i gräset. Det skulle vara läckert med en riktigt solig dag. Så här ser det i alla fall ut nu.

I stenpartiet har malkanunneörten Corydalis malkensis kommit upp. Små ljusgröna blommor än så länge. Lite varmare så slår de ut helt och blir kritvita. Det är en mycket trevlig nunneört som sprider sig flitigt. Dock inte besvärande på något sätt eftersom den vissnar ner lagom till dess att annat börjar blomma.

Pionerna står i startgroparna kan man säga. De nya skotten lyser intensivt rött. Här bilder på Paeonia peregrina, turkisk pion och Paeonia mlokosewitschii, svavelpion.

Intill har den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana växt sig hög. Inte långt kvar innan knopparna slår ut. Man kan ana färgen redan.

Våririsar

Nu kommer de olika våririssorterna efter hand med sina blommor. Blomtiden kan variera en hel del mellan sorterna, varför man kan ha blomning under så lång tid som en månad om man har många sorter. Den sort som blommade då jag skrev senast här, Iris (Reticulata-gruppen) ’Pixie’ hade för någon vecka sedan bara enstaka blommor. Nu blommar den för fullt på många ställen i stenpartiet och även en liten grupp i lökbädden. Jag har sökt lite på dess ursprung och den tycks vara en sport av den mycket gamla sorten ’Harmony’

På ett annat ställe i stenpartiet börjar nu en annan sport av ’Harmony’ blomma. Den heter Iris (Reticulata-gruppen) ’Alida’. Till färgen något ljusare blå med lysande gult honungsmärke. Den har även den visat sig livskraftig i stenpartimiljö och har överlevt här sedan 2008.

Tidig är alltid också sorten Iris (Reticulata-gruppen) ’Sheila Ann Germaney’. Den är en korsning mellan I histrioides ’Major’ och I winogradowii. Alltså samma föräldrar som den kända ’Katharine Hodgkin’ men resultatet har blivit en lite annorlunda blomfärg. I mitt tycke vackrare. Namnet ger upphov till ett betydande mått av förvirring. De flesta som nu marknadsför den tror att det skall vara ”Germany” alltså det engelska namnet på Tyskland. I själva verket kommer namnet från hustrun till den som korsade fram den. Han hette Brian Germaney och hustrun Sheila Ann.

Tidig är också Iris histrioides ’Lady Beatrix Stanley’. Hos mig växer den på lökängen i norrläge och är därför en vecka senare än vad den kunde varit på södersidan. I histriodes, snöiris, är tåligare mot fukt och klarar sig bättre än I reticulata i vårt klimat. Därför är de hybrider som har snöiris i sin härstamning de som exempelvis lämpar sig bäst för miljön i en lökäng.