torsdag 18 juni 2015

Golden State

Efter en dryg vecka i Kalifornien kom jag hem den 16 juni. Kontrasten var enorm i temperatur mot hemma. I Kalifornien upplevde vi som mest 39 grader varmt någon dag och för det mesta pendlade temperaturen mellan 25 och 30 grader. Dock inte i San Fransisco och utmed själva kusten söder därom. Där var det ofta dimma eller dimmoln och ibland kunde temperaturen bara nätt och jämt krypa upp till tjugogradersstrecket. Mitt bad i Stilla Havet inskränkte sig därför till att doppa fötterna upp till knäna. När jag kom hem till Göteborg var det inte mer än 12 grader, vilket kändes som vintertemperatur.

Men torrt är det i Kalifornien som bekant. Den senaste tioårsperioden har bjudit på extrem torka och nu har det införts en hel del restriktioner på vattenanvändningen bland annat för bevattning i trädgårdarna. Gräsmattorna får allt svårare och många överväger konstgräs för att få det grönt i stället för mer eller mindre gult.

Resans mäktigaste naturupplevelse var Sierra Nevada med Sequoia och Kings Canyon National Park. Där fanns ett flertal bestånd av de mäktiga mammutträden, jordens största träd om man ser till volym. Allra störst är det som fått namnet "General Sheridan". Det uppskattas väga 1256 ton med en stamdiameter på 11 meter. Höjden är "bara" 84 meter eftersom toppen brutits av, troligen av åsknedslag. Trädet växer dock fortfarande i tjocklek och är trots sina 2200 år vid god vigör.
Ute vid kusten i de torra klippområdena växte den uppseendeväckande buskvallmon. Det finns två arter som är snarlika, Romneya coulteri och Romneya trichocalyx. Mer eller mindre omöjligt att se skillnad. De förekommer i stora snår som lyser långa vägar med sina stora kritvita tallriksstora blommor. Bilden är tagen i San Fransiscos botaniska och visar R trichocalyx. De vilda bestånden är lite svåra att komma intill.
I samma område är marken i övrigt täckt med något som liknade isört, Mesembryanthemum. Den exakta arten kunde jag inte avgöra. Jag är inte säker på om den var ditförd med avsikt eller om den rymt. Hur som helst dominerade den fullständigt på stora arealer. Binder jorden bra men är väl egentligen en främling på den här kontinenten.
I många parker och längs gatorna kunde man se jacaranda blomma med sina fantastiska blålila blommor. Tyvärr blev det inte något tillfälle att stanna och ta kort. Ett annat träd som också var vanligt var tulpanträd, Liriodendron tulipifera. Där lyckades jag fånga en blomma med kameran. Det brukar vara svårt eftersom blommorna ofta sitter högt. Men har hittade jag en fin blomma på en lågt sittande gren.
Vad som upplevs som exotiskt och märkligt varierar. Här i förorterna till San José var det väldigt vanligt att man kämpade med att få vanlig björk att överleva. Med rätt nedslående resultat dock. Så många döda eller döende björkar har jag sällan sett. Här ett exempel från en trädgård tvärs över gatan från där min dotter bor. Synbarligen en vanlig Betula pendula som kämpar med torkan och nu i juni ser ut som vissa björkar kan göra här i september efter en torksommar som den förra.
Betydligt bättre mådde i värmen Magnolia grandiflora, kungsmagnolia. Som svensk skulle jag nog hellre vilja kunna odla den än en björk, även om björkar kan vara fina.









1 kommentar:

  1. Trevlig läsning Kenneth. Vi har också folk som vi så gärna skulle vilja besöka i L.A., men vi saknar kattvakt. Jag har hört om den oerhörda torkan och med tanke på att en medelstor björk dricker 300 liter vatten om dagen så verkar det helt huvudlöst med björkdrömmar ...;-)!
    Mammuträdet har maken "kramat" för ett antal år sedan.
    Visst måste det kännas helt ohyggligt att komma hem till kylan. Hoppas att du har braskamin på landet. Nu gäller höstmys med levande ljus mitt i den s.k. sommaren.
    Vi får väl leva på förra sommarens sol som aldrig ville ta slut.

    TREVLIG MIDSOMMAR önskar jag dig!
    Anja

    SvaraRadera