Högsommar i augusti

Sommaren har inte bjudit på mycket värme i år, förutom under första veckan i juli. Nu har vi fått en senkommen men också välkommen sensommarvärme. Ena dagen efter den andra med över 25 grader d v s högsommartemperatur. Särskilt värmegynnade är vi för en gångs skull här på västkusten. Ostanvindar ger oss de högsta temperaturerna. Samtidigt lider min trädgård såklart av den vanliga bieffekten av värmen, nämligen torka. På södersidan torkar det snabbt upp och det blir till att vattna varje kväll. På norrsidan är det bättre och där blommar det fint just nu. Exempelvis blommar mitt lilla katalpaträd för fullt. Arten är för mig obekant så jag kallar den för Catalpa sp. Det kan vara C bignonioides men jag är långt ifrån säker. Det är en frösådd planta som jag fått av en trädgårdsvän en gång i tiden. Förra året var första som det blommade och i år är blomningen praktfull. En sak som jag aldrig tidigare lagt märke till hos katalpa är att den doftar härligt. Har man klimatiska förutsättningar, d v s zon 1 eller 2 och dessutom god plats bör man absolut plantera en katalpa. Härlig med dess sommarblomning.

 

 

 

Katalpan är ung. Desto äldre är den blå bolltisteln, Exhinops bannaticus, som kom hit som en delning från vår förra trädgård. Den har växt till sig rejält och blommar praktfullt så här under högsommaren. En anspråkslös och fin perenn, som gör sig väldigt bra också som snittblomma.

 

 

Gamla perennsorter går tack och lov en ny vår till mötes, bland annat tack vare programmet för odlad mångfald, som samlat in gamla sorter och nu ser till att många av dem kommer åter i handeln. Så är fallet exempelvis med ett antal sorter av flox. Jag har planterat ett par sådana. Bilderna nedan visar dessa. De har fått namn efter de personer som haft dem i sin trädgård och den första heter 'Ingeborg från Nybro'. Den andra heter 'Alma Jansson'. Utomordentligt trevliga och stadigväxande sorter, som säkerligen kommer att glädja många, när de nu blir allt vanligare i handeln.

 

 

 

I min trädgård finns fortfarande kvar "vilda" områden och i en del fall har jag släppt tanken på att försöka röja och plantera "ädlare" växter. Trevligt om det kan blomma likväl. Här är ett sådant område där praktlysingen, Lysimachia punctata fått härja fritt. Det är en växt som verkligen förmår tränga sig till ensamrätt till sin mark och det är kanske mindre önskvärt i den vanliga perennrabatten. Här gör den sig absolut bra utan att jag behöver bekymra mig om dess välbefinnande ett enda dugg. Tala om skötselfritt!

 

 

Inte långt därifrån växer i skuggan av en stor rododendron sammetshortensia, Hydrangea aspera ssp sargentiana. En rätt känslig buske vars blad inte tål vind och sol men som i skuggan utvecklas väl. Blommorna är riktiga höjdare vid den här tiden. Busken står så att den belyses av solen fram på kvällskvisten och då lyser blommorna långa vägar, ett skådespel som jag tyvärr inte förmår fånga på bild, så det får bli en närbild i stället. Inte så dåligt det heller.

 

 

Förflyttar man sig till den solstekta och torra södersidan hittar man en riktig solälskare, men så kommer den också från södra Afrika. Det svenska namnet säger allt om var den skall planteras; soloxalis. Oxalis depressa är det vetenskapliga namnet och när solen går i moln sluter den sina blommor. Det gör att bilden får tas i fullt solgass, vilket gör att färgen tyvärr inte kan fångas helt korrekt.