Botaniska i oktober

Nu är en utmärkt tid att besöka Göteborgs botaniska trädgård. Lugnt och skönt och utan trängsel, härliga färger på träd och buskar och trots den sena tiden på säsongen förvånansvärt mycket blommor. Jag var där på en höstpromenad i tisdags och njöt i fulla drag. Vädret var disigt och grått men luften var angenämt mild i alla fall. Kameran kom flitigt till bruk och här är något av det jag fastnade för.

På åsen en bit innanför entrén har under 2014 och 2015 planterats tusentals lökar. Många är vårblommande, men det finns också en del som blommar på hösten. Just nu handlar det i huvudsak om höstkrokus, Crocus speciosus, blandade sorter i lila och vitt. Det mulna vädret gjorde att blomkalkarna inte var öppna men rätt imponerande i alla fall.

En botanisk trädgård som också skall vara en attraktion för allmänheten måste ständigt förnyas på olika sätt. Mycket har gjorts under den senaste tioårsperioden och mycket står på tur framöver. En av de saker som man mest märker av är allt arbete som gjorts för att förbättra tillgängligheten och för att rensa ut gamla och döende träd och buskar och ersätta med nytt. Blanda annat har väldigt mycket nya stigar öppnats upp och därvid har ett antal trappor byggts, som i sig själv har ett betydande skönhetsvärde. Den senast tillkomna i sommar är trappan från miljölabbet Roten upp till Smithska dalen.

Exempel på ett kommande projekt (eventuellt) är planerna på en gångbro bland trädkronorna i rododendrondalen.

Det är ovanligt mycket fina höstfärger i år. Det är vi inte bortskämda med i västkustens gråa och blöta höstklimat. Jag nöjer mig här med en översiktsbild från Klippträdgården. Det gula trädet mitt i bilden är en Ginkgo biloba, som lyser fint mot den mörka tallen i bakgrunden.

Alltid lär man sig något när man besöker botaniska. Den här gången lärde jag mig hur en ”huckleberry” ser ut. Det är egentligen något jag undrat över sedan tioårsåldern då jag kom i kontakt med Mark Twains böcker om Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Jag har kanske inte grubblat mig sömnlös över frågan men med jämna mellanrum undrat över vad det egentligen är för ett bär och vad det växer på för sorts buske. Nu såg jag en lysande röd, låg buske i den nordamerikanska delen av Klippträdgården som visade sig heta Gaylussacia dumosa. Väl hemma kunde jag i mina amerikanska böcker konstatera att det var just det släktet som i USA går under namnet ”huckleberry”. I svenska trädgårdsböcker kallas släktet bockbär. Nu känner jag mig absolut frestad att infoga den bland växterna i min trädgård. Bären lär gå att äta men jag har aldrig hört att det skulle vara någon speciell delikatess.

En annan blomma som var en nyhet för mig var den asiatiska Aster scaber. I Nordamerika finns flera stycken liknande och de har numera förts till ett eget släkte. Det finns en del som anser att den här asiatiska släktingen bör föras till samma släkte under namnet Doellingeria scabra. Det är en fråga som växtsystematikerna får knäcka. På skylten i botaniska står det senare namnet men i SKUD har man tagit ställning för att bibehålla de asiatiska i Aster-släktet.

Till slut en Allium med höstblomning. Det är Allium taquetii, som sägs vara den senast blommande i släktet. Fast så här sent skall den väl egentligen inte blomma? Kanske ett resultat av den skuggiga placeringen i den asiatiska delen av Klippträdgården.