Rekordvärme - igen!

Förra sommaren i juli visade min termometer som mest 35,3 grader – det högsta vi uppmätt här på landet. Jag trodde då att jag aldrig skulle få uppleva något liknande igen. Det visade sig att det bara dröjde ett år och några dagar innan det blev ännu varmare. I fredags den 27 juli var det 35.4 grader på min termometer.

Den sista veckans rekordvärme har gjort att det nu är minst lika torrt här som förra året. Katsuran tappade sina blad redan någon vecka in i juli förra året. I år dröjde det en aning längre men nu är det inte många blad kvar. Bilden här togs i onsdags den 24. Höstfärg kan vara trevligt men det skall inte komma redan i juli.

Med hjälp av flitig vattning hölls det mesta vid liv förra året även om en del dog. I år har det fortsatt på samma sätt. Jag har fått ägna massor av tid åt vattning och förhoppningsvis kunnat hålla liv i det som klarade förra året. En del verkar ha mått riktigt bra av värmen och vattningen och utvecklats väl. Exempelvis var rododendronblomningen väldigt bra i år. Ett annat exempel är den relativt nyplanterade irländska ljungen, Daboecia cantabrica. Den växte till sig mycket bra förra året och nu under försommaren. Just nu blommar den. Den är inte så väldigt härdig och klarar sig nog som mest i zon 2 i Sverige. Man kan likna den vid klockljung men den är i alla avseenden större. Större växt, större blad och större blommor. Det finns ett antal namnsorter och jag har tyvärr glömt vilken det rör síg om här.

Mina dagliljor som står i halvskuggigt till skuggigt läge har mått väldigt bra i värmen. Med lite vattningshjälp är blomningen i år rikligare än någonsin. Här kommer bild på några sorter. Det är i ordning sorterna: ’Apricot Beauty’, ’Big Bird’ ’Daring Dilemma’, ’Destined to See’ och ’Ed Murray’. Därutöver slutligen en fin sort som jag tyvärr tappat bort namnet på. Om någon som ser detta kan ge ett tips om vad det kan vara är jag givetvis tacksam.

They did it again!

SMHI alltså. Jag vet inte hur många gånger förra sommaren som SMHI utlovade regnområden och slut på torkan, men regnet uteblev eller reducerades till tiondelar av millimeter. I år har detta upprepats flera gånger, senast i dag. I över en vecka har prognosen pekat på, att ett omfattande regnområde skulle passera under söndagen med rikligt regn. Nederbördsmängden har pendlat mellan 8 och 14 mm. Så sent som i går kväll klockan 23 stod det fortfarande på SMHI:s hemsida att det ungefär från midnatt skulle börja regna här i Kungsbacka och fortsätta till långt fram på morgonen – totalt 8 mm. När jag tittade ut på natthimlen tänkte jag att ”fan tro´t”. Det såg verkligen inte ut som om det var ett stort regn i nära antågande. Och det var det inte! Visst kom det någon gång under natten lite vått från himlen. Min regnmätare har inte så väldigt hög precision men mer än någon enstaka mm var det inte. När jag steg upp vid 6-tiden hade det redan i stort sett torkat upp.

Här är nu väldigt torrt i trädgården. Inte riktigt lika torrt som vid motsvarande tid förra sommaren men bra nära. Med nattens lilla skvätt har det sedan midsommar kommit ungefär 10 mm. Det mesta just i form av sådana här småskvättar som för växtligheten är till ingen nytta. Jag vattnar morgon och kväll så mycket jag vågar med tanke på brunnens kapacitet, men helt räcker inte det. Min fina koreanska kornell som tycktes ha överlevt förra året med nöd och näppe, men som likväl blommade fint i maj, har nu helt torkat in och dött.

 Även en ung magnolia har gått samma öde till mötes. I båda fallen kom det såväl blad som blommor i våras, men därefter torkade bladen in och på bara en vecka var de helt bruna.  Min största katsura börjar precis som förra året få höstfärger och jag kan nu liksom då känna doften av döende blad, när jag går till brevlådan för att hämta tidningen. En utsökt doft men den hör hemma i september och inte i juli! Undrar just hur länge det trädet skall klara detta. Det är fjärde året i rad som en stor del av bladen faller i förtid. Det har aldrig hänt den tidigare någon gång.

Jag får fundera på mitt växtval. Det är uppenbart att jag i viss mån får tänka om, men i min ålder känns det för sent att börja tänka på torktåligare träd och buskar. För tillfället känns det bara lite tomt och lätt uppgivet. Det finns lyckligtvis en del som klarar torkpåfrestningarna utan direkta problem. En sådan är min katalpa. Den växer och frodas med sina bamsiga blad som står spänstiga och fina, hur mycket solen än gassar. Nu blommar den för fullt. Ursprungligen fick jag den av en trädgårdsvän som sått den, och inte ansåg sig kunna odla den i sin trädgård. Fröerna var ospecificerade och det enda man visste var att det rörde sig om någon art av katalpa. Nu när den blommat några år törs jag med stor säkerhet slå fast att det rör sig om kinesisk katalpa, Catalpa ovata. Bladen utseende och de gräddgula, lite mindre blommorna får anses tillräckliga för en identifikation.

I det betydligt mindre formatet hittar man en liten tuffing. Hosta ’Blue Mouse Ears’ har inga som helst problem med torkan. Den står i skugga men jorden är väldigt torr där den växer. Det tycks inte bekomma den nämnvärt. Tvärtom växer den och blommar de två senaste åren som aldrig tidigare. Det är en liten funkia som gör sig mycket bra i de skuggiga delarna av stenpartiet exempelvis.

Blommar gör nu också drottningen bland liljor, Lilium superbum. Ja, den heter naturligtvis drottninglilja på svenska. Högväxt nordamerikan som i normalfallet har röda blommor men finns också i en gul form. Det är den jag har. Dess blommor lyser nu fint i skuggan över två meter upp i luften. Inga torkproblem där lyckligtvis.

Det är klart man kan inte bara gnälla på torkan. Sol och värme har naturligtvis också sina fördelar. Det har exempelvis varit många angenäma kvällar på altanen med utsikt över dalen nedanför och Stensjöns vatten. Särskilt angenämt med fullmåne på den klara himlen i söder, när mörkret börjar falla. För 50 år sedan gick det omkring ett par amerikaner där uppe. Märkligt att tänka på.

Torrt och varmt här

Det är ungefär nu som den riktiga högsommaren inträder. I genomsnitt är det mellan den 15 juli och den 15 augusti som allra varmast. Det är också då som man brukar få de allra högsta maxtemperaturerna. Det är inte säkert att det blir så i år eftersom jag redan flera gånger uppmätt temperatur på över 30 grader. Det är inte lika torrt som förra året men var klart på väg ditåt för någon vecka sedan. Emellertid kom det en del regn i slutet av förra veckan och det blev totalt cirka 10 mm. Det gjorde nytta men ett par solgassiga dagar har gjort att jag ändå måste vattna på de mest solbakade delarna i södersluttningen. Tala inte om det för semesterfirarna men jag hoppas faktiskt på betydligt mera regn!

Lökblomning förknippas väl oftast med våren men det finns en del som blommar även nu mitt i den varmaste sommaren. En sådan är Allium cernuum, prärielök. Det är en ganska lättodlad lökväxt, som i och för sig kräver väldränerad jord men annars inga problem med den. Den rekommenderar jag gärna. Kanske lite svår att få tag i.

En annan lökväxt som blommar nu är den vackert blå Triteleia laxa, blå bukettlilja. Här är det sorten ’Corinna’. Dess ursprung är kanske lite oklart men många ser den som en kultivar av T laxa. Möjligen kan det vara en hybrid. Förr i tiden ansågs den som en sommarlök, som såldes på våren för blomning under sommaren, men som sedan likt exempelvis Gladiolus måste tas upp för frostfri vinterförvaring. Den gick då även under namnet Brodeia. Att den skulle vara ohärdig är fel. I åtminstone zon 3 kan man räkna med att den klarar vintern galant om den får stå i väldränerad jord. Kanske beror missuppfattningen beträffande härdigheten på att den härstammar från Kalifornien. Man har väl helt enkelt utgått ifrån att en lökväxt därifrån inte kan klara vintern på våra breddgrader. Mina exemplar har står på den här platsen i över tio år utan problem. Ja, den förökar sig inte direkt men kommer troget tillbaka med att antal blommor varje år.

Mer traditionellt är det såklart med liljeblom. På bilden syns de vackert röda blommorna hos Lilium pumilum, korallilja. Det är en lilja att rekommendera för en traditionell liljebädd, gärna i lite halvskugga. Den blir rätt hög. I år är den ungefär så hög som jag, d v s ungefär 175 cm. Så hög brukar den inte bli. Den fick väl lite extra kraft i löken förra sommaren.

En annan lilja med turbanformade blommor är den vanliga krolliljan, Lilium martagon. På bilden är det en vit form, som även den är ovanligt högväxt i år. Något lägre än förra men klart över en meter.

En pålitlig perenn som blommar nu är  Sidalcea candida, som ses här, bildande bakgrund till Actaea simplex ’Carbonella’, höstsilverax. Denna sort av höstsilverax är nog den med den mörkaste färgen. Stammarna är nästan svarta och bladen mörkt lila. Bilden ljuger lite. Mörkare i verkligheten.

Jag har som jag berättat i tidigare bloggar kunnat glädja mig åt många ”förstagångsblommare” bland mina buskar och träd. Här kommer ännu en och det torde vara den sista. Nu är nog alla avverkade. Man får förmoda att det var förra sommaren som satte fart på en del. Den här lilla ginsten heter Genista hispanica ssp occidentalis och blommar alltså för första gången i år. Den såddes 2010 och har växt långsamt där den är placerad i en djup spricka i berget fylld med grus. Fröerna till min sådd kom från det exemplar som växer i ett liknande läge i Botaniskas klippträdgård. Fröerna till den insamlades i sin tur i sydvästra Frankrike i departementet Pyrennées-Atlantiques. För monarkisten kan nämnas att huvudstad i det departementet är staden Pau, varifrån vår svenska kungaätt härstammar. En växt för rojalister? Ingen jätte någonsin. Den blir max cirka 60 cm hög och något bredare. Växer mycket kompakt och ser som fullt utvuxen ut nästan som en jättestor igelkott med sina gråskimrande blad och grenar.

Vid den här tiden av sommaren är trädgården full av ungfåglar som firar sin nyvunna förmåga att flyga. Ibland överskattar de dock sin förmåga. Det visar sig bland annat i ideliga kollisioner med mina fönster. Tre på en vecka har gett två fatala resultat men den tredje för ett par dagar sedan klarade sig med livhanken, om än nätt och jämt. Efter att ha legat och pustat ut i tre timmar, lyckades den till slut lyfta och flyga upp på taket till min friggebod. Det var när jag tog ut kameran för att ta en bild, som den beslöt sig för att nu hade den vilat färdigt. Undrar just om det kanske var en ättling till den närsynta bofinken Knut?