När vi kommit en bit in i juli befinner vi oss i det som
vanligen kallas högsommaren. Nu är det vanligtvis som varmast, men i år ser det
inte riktigt ut så. Juni bjöd på hög värme och torka. Juli har hittills varit
svalare och en aning blötare. Trädgården tycks må bra av det. Nu är blomningen
här i trädgården ändå ganska måttfull. Men det kan finnas annat att uppskatta
än blommor, exempelvis vackra blad. Jag har ganska många rododendron och en hel
del har valts mera på grund av bladens utseende än blommorna. Blomning har man
trots allt under en relativt kort tid medan bladen finns där året runt på de
vintergröna arterna. En rododendron som jag definitivt valt på grund av bladen
är Rhododendron ’Hydon Velvet’. Det är en hybrid mellan H yakushimanum och R
bureavii, som gett fantastiskt färgrikt bladutspring. Jag kan inte riktigt ge
den rättvisa med hjälp av kameran men här kommer i alla fall ett försök.
Den allra sista rododendronblomningen i min trädgård svarar
Rhododendron lepidostylum för. Den har inte någon särskilt praktfull blomning.
Till skillnad mot många andra i släktet har den bara ett fåtal blommor i
klasarna, oftast bara två, men kontrasten mot de blågrågröna bladen är mycket
dekorativ. Det är en art från Yunnan-provinsen i Kina. Plantan är en egen
frösådd och jag är inte helt säker på varifrån fröerna kommit, troligen
Göteborgs botaniska.
Liljorna står nu inför sin finaste period. Först att blomma
hos mig är krolliljorna. De ses kanske ofta lite över axeln eftersom de är så
vanliga och ofta har en lite oansenlig färg. Men det finns undantag.
Personligen är jag rätt förtjust i de vita. Jag har ett antal vitblommande frösådder.
Men den krollilja jag uppskattar allra mest är den ”svarta”
från Norrland. Det är en mycket mörk typ som har sitt ursprung i norra Sverige.
Det finns en varietet med namnet Lilium martagon v cattaniae men den här har en
ännu mörkare nyans och dess ursprung är oklar åtminstone för mig. Klart är att
den spridits längst upp i norra Sverige. Själv fick jag den för tretton år
sedan av en mycket god trädgårdsvän vid namn Berit från Piteå. Jag kallar den
för Lilium martagon ’Norrland’ och om den registrerats formellt under något
namn är jag osäker på. I mina trakter här söderut är den hur som helst ovanlig.
Kobrakallor blommar nu. Här kommer bild på två stycken,
Arisaema speciosum, fläckig kobrakalla, och Arisaema kiushianum (saknar svensk
namn). Den senare har jag haft i mer än tio år och den har börjat sätta
sidolökar. Den får man alltså betrakta som härdig här. Den förra är bara två år
så den har fortfarande en del att bevisa.
I perennrabatten lyser nu en av mina absoluta favoriter,
Gillenia trifoliata. Den har jag god erfarenhet av sedan minst 30 år i mina
olika trädgårdar och den vill jag verkligen inte vara utan.
Rosor har jag egentligen inte i trädgården av olika skäl,
främst för att jag inte har förutsättningar at ge dem riktig rättvisa. Främst
menar jag då de praktfulla rabattrosorna av olika slag. Dock finns här kvar två
stycken sedan sådär ungefär 35 år. Jag har inte gjort så mycket med dem mer än
flyttat dem en gång till ett soligare och bättre ställe. Tyvärr har detta
ändrats så nu står de i ett mycket olämpligt läge med skugga under stor del av
dagen. Likväl lever de vidare och blommar också. Här en bild på en av dem.
Sorten tyvärr helt okänd.
På tomten finns delar som aldrig röjts och iordningställts
som trädgård. På ett av de ställena har vandrat in en trädgårdsväxt som vet att
ta för sig och tränga undan annat. Det är praktlysing, Lysimachia punctata. Den
tillhör den grupp som idag ses som potentiellt invasiv främmande art och man
kan kanske fundera på att utrota den. Jag lämnar den därhän eftersom den
egentligen inte kommer någonstans men pryder en plats som annars inte skulle
vara någon direkt skönhetsupplevelse. Skulle jag någon gång orka ta itu med att
röja där får den stryka på foten men det är nog väldigt osannolikt. Platsen
ifråga är tämligen oanvändbar av olika skäl.
Hej Kenneth
SvaraRaderaKul med den ”svarta” från Norrland. Jag minns att jag någonstans har läst att den är ett kryss mellan m. var. caucasicum och L. hansonii, och att den härstammar från Finland eller Ryssland. Men den skulle stort sett vara steril?? Stämmer det med din?
Jag har själv L X dalhansonii, som du kan se här:
https://g2karsten.blogspot.com/2013/07/kransliljer-ja.html
Ha en trevlig söndag
Jag minns lite svagt att det diskuterades en hel del för länge sedan på olika forum om den svarta krolliljans ursprung men jag intresserade mig inte så mycket för det. Jag får erkänna att jag därför inte minns ett dugg. Steril är den nog. Jag har försökt hitta grobara frö på den för ett antal år sedan utan framgång. Nu har den ett flertal sidolökar så jag funderar på att gräva upp en och föröka från lökfjäll.
Radera