Sommarfacit

 

Nu är vi en dryg vecka in i september och man kan inte undvika det faktum att hösten börjar göra sig gällande. Sommarhögtrycken har ersatts av lågtryck och ostadigt väder. Regn, blåst och lite lägre temperatur vittnar om att sommaren går mot sitt slut. Man måste ibland tända lampan mitt på dagen. Rent meteorologiskt dröjer det ett bra tag till innan SMHI proklamerar höst i våra trakter men det är onekligen dags att så smått börja förberedelser för att flytta in till stan igen.

Det har varit en lång lantvistelse i år. Den utlösande faktorn bakom att jag redan i april började tillbringa alltmer tid på landet var Covid -19. Det kändes lättare att hålla sig isolerad på landet än i stan och när dessutom vädret tidigt blev riktigt sommarvarmt flyttade jag definitivt ut redan i senare delen av april, nästan en månad tidigare än vanligt. Det blev en vädermässigt konstig sommar med tidig värme och en lång torkperiod. Högsommaren, d v s juli blev sval och ostadig med en hel del regn, även om det mätt i millimeter inte blev så mycket som det verkade. Juli följdes av en augusti som blev varm och torr. Medeltemperaturen var uppe och snuddade vid rekordnoteringar och en period i mitten av månaden var det högsommarvärme med över 25 grader varje dag under en tvåveckorsperiod. Någon av de första dagarna i augusti kom det ett ordentligt regn på cirka 10 mm. Efter det tömde jag regnmätaren. Nästa gång jag tömde den var i månadsskiftet augusti-september. Då var det totalt 8 mm i den.

Ännu en sommar alltså med stort behov av vattning. Nu fjärde året i rad med nederbördsbrist. Mycket i trädgården och runt omkring har lidit svårt av torkan. Träd har dött eller vissnat till stor del. Jag har flera gamla tallar på tomten som är döende och jag kommer att få fälla dem till våren. Nedanför, söder om min tomt på kommunens mark, står den här ruinen till tall som fällde sina sista levande barr i våras. Det gör mig egentligen inget eftersom den, tillsammans med den tall som blåste omkull i vintras, skymde väldigt mycket av min utsikt. Inget ont som inte har något gott med sig.

Trots allt har den här sommaren inte varit lika förödande torr som exempelvis för två år sedan, 2018. Det är bara i de mest solutsatta delarna av trädgården som jag behövt vattna. Framför allt på norrsidan har växterna trivts utmärkt i värmen och med hyfsad tillgång till vatten. Ett släkte som gillat läget är rododendron. Knoppsättningen är nu imponerande och det kan förväntas en mycket riklig blomning nästa år. I år var det däremot mycket skralt. Flera blommade inte alls och andra hade bara enstaka blommor. Det stora gamla buskaget med Rhododendon catawbiense ’Grandiflorum’ har blivit för stort och jag var tvungen att inskränka det. Resultatet blev att jag stammade upp buskarna och lämnade kvar en grön krona. Det blev bra tycker jag men en hel del uppsnyggning under och runtom behövs. Det blir nästa år. Man får spara lite på arbetet så att det inte tar slut direkt!

Ett växtsläkte som inte riktigt får den uppmärksamhet det förtjänar är aklejorna. Jag har under årens lopp planterat in många olika arter, både höga och låga, men inte tagit hand om dem så bra. Många har hamnat i skymundan av annat och försvunnit. I gengäld har de korsat sig med varandra och frösått sig både här och där. När jag flyttat jord har fröer följt med och nu har jag mängder av aklejor av de mest skilda utseende. På sina ställen får de nu härja fritt och bilda en vild undervegetation under buskar och träd. Det gör att jag inte behöver rensa men att det ändå ser rätt välvårdat ut. Aklejor har varit en av sommarens behållningar. Här kommer några bilder som exempel på hur de kan se ut.

 

En annan spridningsvillig växt som jag tidigare förde en ojämn kamp mot är fingerborgsblomma, Digitalis. Den är lite för vildsint för mera ordnade rabatter men numera får den i stort sett hållas på vissa ställen. Den här sommaren har blomningen varit helt otrolig i och utanför trädgården. De högsta exemplaren blev flera decimeter högre än jag, d v s uppemot eller kanske över två meter. Jag har inga bra bilder annat än på en bukett jag plockade till midsommar i en vas på altanen.

Hösttecken utöver vädret hittar man här och där i trädgården. Här ett par bilder. Ett första är tidlösa, Colchicum autumnale ’Nancy Lindsay’. Ett annat är höstfärgen på katsuran, Cercidiphyllum japonicum. Det är dock nog mer en effekt av torkan än av hösttemperatur.