April är en riktig blomstermånad i trädgården, även om det
vanligen är maj som kallas för det. Särskilt gäller det då våren är mild och
tidig som var fallet 2014. Mycket av det som normalt blommar i maj blommade i
år redan i slutet av april. Ett exempel på detta är Magnolia ’Spectrum’. Bilden
togs den 29 april och det är någon eller några veckor tidigare än vad som är
vanligt. ’Spectrum’ är en hybrid mellan M liliiflora ’Nigra’ och M sprengeri. Den
blev min favorit då jag för första gången såg den blomma i Kew Gardens i
London. Lyckligtvis fick jag direkt tag på den då jag kom hem och den har visat
sig trivas bra i ett lite halvskuggigt läge i trädgårdens norrsluttning.
Rhododendron pemakoense, pemakoalpros, skaffade jag för
några år sedan utan att egentligen ha en aning om hur den skulle se ut. Den
enda jag visste var att det skulle vara en låg småbladig alpin form, som
storleksmässigt skulle passa in i min samling av småvuxna rododendron i
söderläge. När den blommade blev det en angenäm överraskning. Blommorna är
stora i förhållande till det lågväxta formatet och de små bladen och har en
härlig rosa färg. Den kommer från hög höjd i Tibet och är därför tålig mot låga
temperaturer. Den tidiga blomningen kan emellertid vara problematisk i en
trädgård där man har problem med sena nattfroster men annars är den värd att
rekommendera.
I stenpartiet är det en hel del som brukar blomma i april
och så var fallet även 2014. Arabis stelleri var japonica är vintergrön och
bildar en låg kompakt kudde med djupt mörkgröna blad, som är attraktiv även då
den inte blommar. Vid blomningen i slutet av april eller början av maj får den vita
blommor i klasar.
Redan i början av april blommar Primula x venzoides. Den här
bilden togs den 3 april vilket är två veckor tidigare än vanligt. Detta är en
typ av primula som kommer från alpin miljö och behöver sol och väldränerat för
att trivas. Jag har planterat ett flertal sådana och det har inte alltid lyckats så
bra. Just denna har nu överlevt i alla fall i 6-7 år. Vid sökning på internet
har jag kunnat konstatera att det är en hybrid mellan P tyrolensis och P
wulfeniana. Hybriden beskrevs ursprungligen i Nuovo Giornale Botanico 1873. Därutöver
har jag inte hittat mycket uppgifter om den. Plantan kommer från Göteborgs botaniska
och jag ser det som en garanti för äktheten. Varje år har den inte blommat men
tycks ändå var odlingsbar om den får rätt förutsättningar. Det kan vara
lämpligt att skydda över vintern mot regn och väta men hos mig har den klarat
sig utan någon täckning.
Betydligt mera robusta är bergenia. Många kanske tycker att
det är ett släkte som är lite väl robust. En art som inte är överdrivet
expansiv är Bergenia ciliata. Den breder ut sig en aning i sidled men bildar
en sammanhållen tuva. Jag har den i ett norrläge där solen kommer åt på
sommaren men där det är skugga under vinterhalvåret. Den är vintergrön och är
som sådan attraktiv för rådjuren. Lyckligtvis verkar de inte ha upptäckt den än
hos mig. Tidigt på våren kan de gamla bladen bli lite fula men då kommer å
andra sidan de fina rosafärgade blommorna.
I april blommar också de tidigaste hundtandsliljorna. En
utsökt vacker hundtandslilja är Erythronium ’White Beauty’. Ursprunget är lite
oklart men det är troligen en selektion av E californicum. Bilden är tagen den
25 april och den är här just på väg att spricka ut. Blomningen sträcker sig en
bit in i maj.Bäst trivs den i halvskugga i väldränerad, mullrik jord. Så växer
den hos mig i mitt norrvända lilla stenparti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar