Mina lökväxter. Del 5 Lökhus

Min lökbädd har i stort sett fungerat som jag tänkt, men jag har likväl förlorat många lökar, eftersom plantering i grus inte varit tillräcklig för att de skulle klara vårt blöta klimat. Jag har insett att mycket behöver odlas under tak med bättre kontroll av vattentillgången. Att täcka lökbädden med någon form av tak kändes inte lockande så jag kom fram till att jag kunde använda mig av mitt gamla växthus och där bygga upp en grusbädd där jag kunde ha krukor med ömtåliga lökar. I samband med att jag reparerade en massa stormskadade fönster rensade jag ut allt jag haft i växthuset och byggde en särskild lökodlingsbädd i ena halvan av växthuset. Denna färdigställdes hösten 2014 och en del krukor planterades med lökar. Så här såg det då ut i mars i år.

En tanke är också att få lökar över i krukorna som sedan kan sättas ut i lökbädden. Lite billigare att experimentera med än att köpa färdiga lökar. Här kommer ett antal exempel på vad jag odlat och som blommat i våras eller under hösten. Än återstår en del innan jag fått till lökhuset så som jag vill ha det.

Colchicum montanum, (syn Merendera montana) irrblosslilja kommer från Spanien och Portugal och den har jag tidigare odlat i lökbädden utan tak. Den klarade sig ett par år och tillhör inte de allra mest känsliga. Nu prövar jag krukodling av den. Den är höstblommande.

Colchicum szovitsii, snöljusblomma, kommer från Turkiet, Iran och Kaukasus och är vårblommande. Även den har jag haft i lökbädden men den blev inte så långlivad.

Crocus paschei från Turkiet skall egentligen inte heller behöva total sommartorka men jag prövar den i alla fall här, bland annat för att föröka upp ett antal lökar att plantera ut. Vårblommande.

Crocus tournefortii från Grekland och Kreta behöver däremot sommartorka och är ett typiskt exempel på sådant som är tämligen omöjligt på friland i Sverige. Den läckert förgrenade pistillen är ett kännemärke, liksom att blommorna inte sluter sig nattetid. Höstblommande.

Fritillaria kurdica från Kurdistan vet jag inte särskilt mycket om, mer än att den kommer från ett sommartorrt område. Det är inte så lätt att hitta mer uppgifter om den.

Fritillaria stenanthera, skär hornlilja, från Västasien har jag lyckats dräpa ett par exemplar av i lökbädden. Nytt försök nu i kruka. En trevlig lökväxt som jag gärna vill ha.

Narcissus watieri, snöjonkvill, från hög höjd i Atlasbergen i Marocko. Somliga ser den som en underart till N rupicola men jag använder mig av uppgifterna i SKUD. Mycket trevlig liten narciss som har använts mycket för hybridisering men duger gott som den är.

Mina lökväxter. Del 4, lökäng

Många sommarvilande lök-/knölväxter har sitt ursprung i trakter med extrem torka sommartid och har anpassat sig efter det. De blir väldigt svårodlade i vårt klimat. Men det finns också vårblommande och sommarvilande lökar-/knölar, som hör hemma i en lite annorlunda miljö och som växer i jord som är fuktig även sommartid. Det är sådana som mest säljs i den vanliga handeln hos oss. Ett trevligt sätt att odla sådana är att plantera dem i en ängsliknande miljö, alltså med gräs.

I botaniska planterade man 2007 en stor äng med tusentals lökar av olika slag. Jag blev väldigt frestad att göra ett försök med en miniatyrvariant av deras lökäng. Jag hade ett nyrensat område över under några gamla päronträd och det blev mitt försök till lökäng. De första lökarna planterade jag 2009 och därefter har jag försökt fylla på med flera varje år. För att lökarna skall leva och utvecklas i längden får man vänta med gräsklippningen till dess att lökbladen vissnat ned vilket blir framåt mitten av juni. Det blev ett bakslag i våras då rådjur eller möjligen harar härjade svårt bland krokus och tulpaner. I år har jag inhägnat min lilla äng med nylonnät och hoppas på att lökblomningen skall bli fin igen.

Bilderna här blir mest översiktsbilder och inte så mycket närbilder på enskilda växter. Först två bilder från 2012. Den första bilden togs i slutet av mars då det främst handlade om krokusblomning och innan gräset hade börjat växa. Den andra togs en månad senare i slutet av april och nu är det narcisser och tulpaner som dominerar. Gräset har börjat växa men också vitsippor som spridit sig. Fram till i dag har jag planterat ett 20-tal sorter av krokusar, främst snökrokus, vårkrokus och bägarkrokus. Narcisser har jag planterat ungefär tio sorter, varav flera i cyclamineus-gruppen, tulpaner ungefär lika många sorter.

Jag grävde upp och flyttade hit ett antal lökar av bägarkrokus, Crocus chrysanthus, från min lökbädd. Det är alltså en vildinsamlad form som Jimmy Persson tagit hem från Grekland. Här i gräset går de bra, när inte rådjuren tar dem.

Här finns också några enstaka höstblommande lökar. En är iriskrokus, Crocus banaticus, som blommar i början av oktober.

En allium som jag mera av en händelse kom att plantera är Allium zebdanense, majlök. Det visade sig vara ett lyckokast. Den har trivts bra och får givetvis vara i fred för rådjur. En mera översiktsbetonad bild och en närbild. Blommar, som det svenska namnet antyder, i senare delen av maj.

Kungsängslilja, Fritillaria meleagris, kändes det väldigt naturligt att plantera in. Jag började med den vita formen men har senare också planterat några lökar av den rosa. Det är bara den förstnämnda som fastnat på bild. Den blommar i maj ungefär samtidigt med majlöken.

Till sist en duo små fina tulpaner. Först Tulipa ’Little Beauty’ och därefter bokharatulpan Tulipa linifolia (Batalinii-gruppen) ’Red Hunter’.

Mina lökväxter. Del 3, lökbädd

Jag hade länge insett att om jag skulle kunna odla lite ömtåligare läckerbitar i lökväg skulle jag vara tvungen att iordningställa en odlingsplats som var lite bättre än mitt vanliga stenparti. Under år 2005 och 2006 byggde botaniska en helt ny lökträdgård som invigdes våren 2006. Där odlade man sommarvilande lökväxter helt i grus och med ett glastak över hela anläggningen. Glastak insåg jag att jag varken ville eller kunde bygga men en bra väldränerad upphöjd bädd med grus skulle jag kunna hitta en plats för. Under sommaren 2006 grävde jag helt ur den översta tredjedelen av stenpartiet ned till berg och byggde upp en bädd där bestående av grov makadam i botten, därefter bra mullrik men lätt jord och slutligen ett lager av grus att plantera lökarna i. Tanken var att där skulle vara tillräckligt torrt både under den regnrika sommaren då lökarna vilade och under vintern då kyla i kombination med blöt jord går illa åt många lökar. Efter påfyllning och utkrattning av grus såg det hela ut så här. För att gruset skulle ligga kvar bättre vid häftigt regn täcktes senare alltsammans med någon centimeter fin makadam.

Nu hade som nämnts Konnässörsklubben upphört med sin lökverksamhet, så det blev till att vända sig i annan riktning för att hitta lökar att börja fylla bädden med. Via Jimmy Persson fick jag ta del av de överskottlökar som man sorterar ut varje år i botaniska på hösten då man omplanterar i sina krukor. Dessa går till andra botaniska trädgårdar eller till vissa ickekommersiella lökodlare runtomkring i Sverige och Europa. En del odlas ibland upp i kruka för försäljning i butiken men mycket blir helt enkelt över. Jag var glad att kunna rädda en del som annars troligen skulle kastas. De flesta var Jimmys egna insamlingar av krokus och tidlösa i Grekland och Turkiet. Utöver detta har jag köpt mycket från England och i några fall kunnat byta till mig lökar från svenska vänner.

Jag har under åren förlorat massvis med lökar, eftersom jag varit alltför optimistisk. Här kommer nu en liten kavalkad över sådant som klarat sig hyfsat bra. Det som misslyckats får man dra en tystnadens slöja över! Det blir bilder med relativt kort presentationstext.

Först en av många små fina Allium, som jag försökt mig på med växlande framgång. Allium komarowii kommer från Centralasien. Den har Intensivt färgade rosavioletta blombollar, ca 5 centimeter i diameter på en 30 centimeters stängel. Doftar choklad.

Bellevalia pycnantha. En släkting till pärlhyacinterna från Turkiet, Iran och Kaukasus. Inte speciellt känslig för sommarväta och kan klara sig bra i vanlig väldränerad jord.

Colchicum baytopiorum. Från Taurusbergen i södra Turkiet. Läckra rosalila blommor i september.

Colchicum munzurense. Beskriven så sent som 1999 av Karin Persson, vår berömde tidlöseexpert (gift med Jimmy Persson). Ljust lila blommor i mars. Mina lökar är delningar från originalinsamlingen. Mycket ovanlig i handeln.

Crocus chrysanthus. Här är det den vanliga ickeselekterade vilda bägarkrokusen. Insamlad av Jimmy Persson 2001 i Grekland.

Crocus kotschyanus ’Reliance’. En selektion som är växtvillig och blommar bra till skillnad mot arten. Blommar tidigt på hösten.

Hyacinthella dalmatica ’Grandiflora’ ( synonym H pallens). Har inget svenskt namn i SKUD men släktet kallas ibland småhyacinter. En alldeles fantastisk blomfärg. Växer vilt på Balkan.

Iris graeberiana x magnifica. En hybrid mellan två junoirisar som gjorts i botaniska. Har hos mig visat sig hundraprocentigt pålitlig och blir bara större och blomrikare med åren. Måste snart delas.

Iris willmottiana. En annan iris i juno-gruppen. Klarade sig bra hos mig i rätt många år men gick ut den ogynnsamma våren 2013. Kan nog vara värd en ny chans.

Iris korolkowii, stäppiris. En iris i Regeliana-gruppen som visade sig överleva länge, dock utan blommor. Blommade till sist efter 3 år. Levde ytterligare några år utan blommor men dog till slut. Kanske inte direkt värd att rekommendera men en helt fantastisk blomma fick jag uppleva i alla fall.

Narcissus jonquilla v henriquesii, jonkvill. Det har blivit en del jonkviller och andra liknande smånarcisser planterade. De överlever med blad men blommar inte regelbundet. Detta är en av de blomvilligaste.

Prospero autumnale (syn Scilla autumnalis). En liten höstblommande blåstjärna, som jag själv sått. Gör inte så mycket väsen av sig och man blir lika angenämt överraskad varje gång, då den dyker upp med sina små blommor på sensommaren. En blomma som det är värt att knäfalla inför!

Tulipa humilis ’Odalisque’, violtulpan. Jag har planterat många tulpanlökar och även en hel del frösådder. I år och i fjol härjade tyvärr något rådjur svårt bland dem och många lökar revs också upp. Violtulpaner finns det ett flertal mycket trevliga selektioner av och denna är en av mina favoriter. Inte alls svårodlad och - peppar, peppar – rådjuren har missat den.

Mina lökväxter. Del 2, Konnässörsklubben

Efter några års framgångar för vänföreningen med lökförsäljning väcktes tanken av Henrik Zetterlund att man på något sätt skulle vidga verksamheten. Några års tänkande utmynnade i det som kom att kallas Konnässörsklubben. Formellt har den inget att göra med vänföreningen. Denna ”klubb” utvecklades istället till botaniskas egen postorderverksamhet. Från början rörde det sig om både fröer och lökar. Första listan skickades ut till dem som anmält intresse år 1996. Sedan kom det två listor per år. Den ena i huvudsak inriktad mot lökar och den andra mot fröer. Lökförsäljningen visade sig medföra mycket jobb och det var ofta svårt att klara utlovade leveranser, då man var beroende av leverantörer utomlands. Det gjorde att man beslutade att lägga ned den delen av verksamheten. År 2004 var sista året med lökförsäljning. Sedan dess har det bara varit fröer. Från Konnässörsklubben har jag skaffat många av mina lökar i trädgården och här kommer ett urval.

Från allra första listan 1996 kommer en våriris, nämligen Iris reticulata ’Cantab’. Blomfärgen kan beskrivas som linblomsblå med en brandgul teckning. Något närmare om den vet jag inte, mer än att den visat sig trivas i min lökbädd med knölarna placerade i grus.

Från listan 1998 kommer Colchicum autumnale ’Nancy Lindsay’. En selekterad form av arten med starkt färgade blommor. Blomrik och växtvillig. Från en enda lök som kostade 25 kronor bildar den nu, efter delning och flyttning, två rejält stora ruggar med blommor under september-oktober varje år.

Släktet Camassia, stjärnhyacint, har funnits med vid flera tillfällen i löklistorna. År 1999 erbjöds ett paket med 13 olika lökar av tre arter. Jag beställde dem och de har nu alla förökat sig och spridits till flera olika ställen av trädgården. Stjärnhyacint passar bra i rabatter eller i buskage med lätt skugga. De får rosetter med långsmala blad som avger ett för rådjur och andra marodörer illaluktande och skarpt smakande slem. I slutet av maj eller början av juni kommer stänglar med stjärnliknande blommor i klase. Lökarna skall enligt uppgift vara ätliga och utgjorde en viktig basföda för indianerna i Nordamerika. Jag har aldrig smakat. Bilden visar den vita Camassia leichtlinii ’Alba’, vit stjärnhyacint vars blomstängel kan bli upp till en meter hög.

Från det höga pampiga till det låga och krypande. Blodnunneört, Corydalis buschii är en väldigt fin liten nunneört som breder ut sig i sidled utan att bli alltför expansiv. Det vackert smaragdgröna bladverket utgör den perfekta bakgrunden till de rosaröda blommorna som kommer i maj. Växer hos mig på två olika ställen, båda i full skugga med bara lite sen eftermiddagssol. Färgen hos bladen fick Henrik att ge den det svenska namnet smaragdbladsnunneört i lökkatalogen från 2000. SKUD har dock inte anammat det namnet. Tyvärr enligt min mening.

Konnässörsklubben har under åren tillhandahållit många ovanliga och fina krokusar. Tyvärr är dessa ofta krävande då det gäller sommartorka och jag har inte haft någon riktigt bra odlingsplats förrän en bit in på 2000-talet då jag iordningställde en riktigt bra lökbädd, där lökarna kan odlas i grus för bra sommardränering. De krokusar jag provat på innan dess blev oftast bara ettåriga. Min lökbädd gav andra förutsättningar och där har exempelvis Crocus abantensis, som visas på bilden, klarat sig bra. Däremot har rådjuren gjort come-back i trädgården på senare år efter att ha varit borta länge. Det har gjort att krokusodlingen försvårats avsevärt. (Jag återkommer senare med ett särskilt eget inlägg om min lökbädd – dess uppbyggnad och vad jag odlat där.)

Även tulpaner är tyvärr utsatta för rådjurens intresse och trädgårdens tulpansortiment har reducerats avsevärt i fjol och i år. En tulpan som av någon anledning hittills fått vara i fred är grekisk tulpan, Tulipa orphanidea. Eftersom det är en av de största favoriterna är jag tacksam för det. Den odlas i grus i lökbädden men går också bra i vanlig väldränerad rabatt.

Slutligen den lilla vitögda blåstjärnan från Kaukasus, Scilla rosenii. Den kom att bli en av de sista lökarna jag köpte från Konnässörsklubben 2004, sista året innan man upphörde med lökförsäljningen. Den har visat sig gå bra såväl i stenpartiet i söder som i lätt skugga i mitt woodland. Kanske egentligen allra bäst på den senare platsen. Märkligt tillbakaböjda kronblad gör att den får en viss likhet med cyklamenblommor.