lördag 7 november 2015

Mina lökväxter. Del 3, lökbädd

Jag hade länge insett att om jag skulle kunna odla lite ömtåligare läckerbitar i lökväg skulle jag vara tvungen att iordningställa en odlingsplats som var lite bättre än mitt vanliga stenparti. Under år 2005 och 2006 byggde botaniska en helt ny lökträdgård som invigdes våren 2006. Där odlade man sommarvilande lökväxter helt i grus och med ett glastak över hela anläggningen. Glastak insåg jag att jag varken ville eller kunde bygga men en bra väldränerad upphöjd bädd med grus skulle jag kunna hitta en plats för. Under sommaren 2006 grävde jag helt ur den översta tredjedelen av stenpartiet ned till berg och byggde upp en bädd där bestående av grov makadam i botten, därefter bra mullrik men lätt jord och slutligen ett lager av grus att plantera lökarna i. Tanken var att där skulle vara tillräckligt torrt både under den regnrika sommaren då lökarna vilade och under vintern då kyla i kombination med blöt jord går illa åt många lökar. Efter påfyllning och utkrattning av grus såg det hela ut så här. För att gruset skulle ligga kvar bättre vid häftigt regn täcktes senare alltsammans med någon centimeter fin makadam.



Nu hade som nämnts Konnässörsklubben upphört med sin lökverksamhet, så det blev till att vända sig i annan riktning för att hitta lökar att börja fylla bädden med. Via Jimmy Persson fick jag ta del av de överskottlökar som man sorterar ut varje år i botaniska på hösten då man omplanterar i sina krukor. Dessa går till andra botaniska trädgårdar eller till vissa ickekommersiella lökodlare runtomkring i Sverige och Europa. En del odlas ibland upp i kruka för försäljning i butiken men mycket blir helt enkelt över. Jag var glad att kunna rädda en del som annars troligen skulle kastas. De flesta var Jimmys egna insamlingar av krokus och tidlösa i Grekland och Turkiet. Utöver detta har jag köpt mycket från England och i några fall kunnat byta till mig lökar från svenska vänner.
Jag har under åren förlorat massvis med lökar, eftersom jag varit alltför optimistisk. Här kommer nu en liten kavalkad över sådant som klarat sig hyfsat bra. Det som misslyckats får man dra en tystnadens slöja över! Det blir bilder med relativt kort presentationstext.


Först en av många små fina Allium, som jag försökt mig på med växlande framgång. Allium komarowii kommer från Centralasien. Den har Intensivt färgade rosavioletta blombollar, ca 5 centimeter i diameter på en 30 centimeters stängel. Doftar choklad.


Bellevalia pycnantha. En släkting till pärlhyacinterna från Turkiet, Iran och Kaukasus. Inte speciellt känslig för sommarväta och kan klara sig bra i vanlig väldränerad jord.


Colchicum baytopiorum. Från Taurusbergen i södra Turkiet. Läckra rosalila blommor i september.


Colchicum munzurense. Beskriven så sent som 1999 av Karin Persson, vår berömde tidlöseexpert (gift med Jimmy Persson). Ljust lila blommor i mars. Mina lökar är delningar från originalinsamlingen. Mycket ovanlig i handeln.



Crocus chrysanthus. Här är det den vanliga ickeselekterade vilda bägarkrokusen. Insamlad av Jimmy Persson 2001 i Grekland.


Crocus kotschyanus ’Reliance’. En selektion som är växtvillig och blommar bra till skillnad mot arten. Blommar tidigt på hösten.


Hyacinthella dalmatica ’Grandiflora’ ( synonym H pallens). Har inget svenskt namn i SKUD men släktet kallas ibland småhyacinter. En alldeles fantastisk blomfärg. Växer vilt på Balkan.

Iris graeberiana x magnifica. En hybrid mellan två junoirisar som gjorts i botaniska. Har hos mig visat sig hundraprocentigt pålitlig och blir bara större och blomrikare med åren. Måste snart delas.



Iris willmottiana. En annan iris i juno-gruppen. Klarade sig bra hos mig i rätt många år men gick ut den ogynnsamma våren 2013. Kan nog vara värd en ny chans.



Iris korolkowii, stäppiris. En iris i Regeliana-gruppen som visade sig överleva länge, dock utan blommor. Blommade till sist efter 3 år. Levde ytterligare några år utan blommor men dog till slut. Kanske inte direkt värd att rekommendera men en helt fantastisk blomma fick jag uppleva i alla fall.



Narcissus jonquilla v henriquesii, jonkvill. Det har blivit en del jonkviller och andra liknande smånarcisser planterade. De överlever med blad men blommar inte regelbundet. Detta är en av de blomvilligaste.


Prospero autumnale (syn Scilla autumnalis). En liten höstblommande blåstjärna, som jag själv sått. Gör inte så mycket väsen av sig och man blir lika angenämt överraskad varje gång, då den dyker upp med sina små blommor på sensommaren. En blomma som det är värt att knäfalla inför!


Tulipa humilis ’Odalisque’, violtulpan. Jag har planterat många tulpanlökar och även en hel del frösådder. I år och i fjol härjade tyvärr något rådjur svårt bland dem och många lökar revs också upp. Violtulpaner finns det ett flertal mycket trevliga selektioner av och denna är en av mina favoriter. Inte alls svårodlad och - peppar, peppar – rådjuren har missat den.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar