Snart slut på årets lantvistelse

Nu går jag in i sista veckan av årets boende på landet. Den gångna veckan har mycket handlat om att börja ställa i ordning inför vintern. Allmän städning och lite rensning i rabatterna. Jag har lärt mig att en del ogräsrensning så här i början av hösten gör stor nytta inför vinter/vår. Många fröogräs har en tendens att etablera sig och även föröka sig under vinterhalvåret. Det underlättar betydligt framåt våren om man blir av med dem redan nu.

Ett par dagar gick åt till att rensa i ett stort parti med bland annat rododendron. Här är det en tendens att det dyker upp alla möjliga små träd, buskar och ris, såväl i kanten som mitt inne bland buskarna. Särskilt besvärligt är björnbär som dyker upp som rotskott och växer till sig. Även slån har jag samma problem med. De senaste åren har jag haft låg motivation att hålla på med det här tråkiga och besvärliga rensandet, så nu var läget akut. Björnbären bredde ut sig alltmer. Två dagars rensning gav mycket revor på kroppen här och där men också en viss tillfredsställelse att slippa se allt som sticker upp där det inte hör hemma.

Jag tog en bild på det bortrensade. Det här är ungefär hälften, nämligen det som jag kom åt från ena sidan. På andra sidan ligger en nästan ligga stor hög. Här finns det mesta, även om det inte går att urskilja i detalj på bilden. Björnbär och slån som sagt men också hallon o massvis av små fröplantor av näst intill alla Sveriges lövträd. Björk, rönn, oxel, ek, lönn, alm, asp och sälg kan lätt räknas in och även ett flertal buskar. Har-ris, d v s Cytisus scoparius, finns i stor mängd överallt och lämnas plantor i fred ett par år har de växt till jättar.

Efter rensning av detta dök det upp en liten buske som jag nästan trott var borta. Det var en Aucuba japonica ’Variegata’, gulprickig aucuba. Den lever på härdighetsgränsen och är lite speciellt utsatt här i ett solbelyst läge. Den växer upp under några år till en meterhög buske eller mer, varefter den fryser tillbaka en lite kallare vinter. Så här har den hållit på i minst 15 år. Det är en intressant illustration till begreppen odlingsbar respektive odlingsvärd. Odlingsbar är den här, i meningen att den överlever långsiktigt. Men är den odlingsvärd om den efter 15 år inte är större än då den planterades, d v s ett par decimeter?

I år är ett ekollonår. Ekar har ojämn frösättning och många år är det i stort sett inga ekollon men ibland blir det en enorm massa ollon. ett sådant år är i år. Nu faller ollonen och under ekarna är det fullt på marken. Det är bara att förbereda sig på ekrensning de närmaste åren. Rensar man innan ekarna hunnit rota sig ordentligt är det lätt. Väntar man ett par år är det ett segt arbete.

Den torra sommaren har frestat på en del av mina rododendron. Trots detta tycks knoppsättningen vara imponerande. Vi verkar kunna se fram mot en fantastisk rododendronblomning till våren. Här kommer några knoppbilder.

Första bilden visar ’Makiyak’, som har massvis av runda fina knoppar mellan de långa smala bladen med rester av vitt toment, d v s små vita hår som täcker de nya bladens ovansida på våren.

Ännu mer vitt ”mjöl” är det på bladen av ’Debbie Dane’, som också den har gott om runda fina knoppar.

En rododendron som jag haft i ett antal år utan att få se någon blomning är ’Blueshine Girl’. Nu ser jag vad jag utgår ifrån är blomknoppar. Det skall bli intressant att se hur blommorna ser ut. De skall enligt bildbeskrivningar vara ljust gula. Bladen med sina blålila bladskaft är något alldeles speciellt och har glatt mig minst lika mycket som eventuella blommor. ’Blueshine Girl’ är en wardii-hybrid och troligen inte så härdig men den har hittills inte haft några problem med vintrarna.