Bildredigering 1

I novembermörkret lämpar det sig bra att kura inomhus och gå igenom bilderna från trädgårdssäsongen. Det blir en hel del bilder som bara blir liggande i datorn och som det nu är dags att redigera, namna och sortera in i album. Då hittar man en del bilder, som man inte riktigt kom ihåg att man tagit. Här kommer en del sådana med kommentarer.

Bland luktpionerna som blommar i slutet av juni är sorten ’Couronne d’Or’ en av mina favoriter. Det är en gammal fransk sort med anor från 1800-talet, närmare bestämt 1873. Medelhög med starka, upprättväxande stjälkar. Den behöver i normalfallet inte bindas upp. Doften är stark och avnjuts bäst i det fria. Visserligen står blommorna fint i vas men inomhus kan doften uppfattas som oangenäm. Namnet betyder guldkrona och lär syfta på hur den ser ut som fullt utslagen med sina lysande gula ståndare. En del av de mittersta kronbladen är starkt röda i kanterna.

Nästa bild visar en midsommarbukett på altanbordet med bland annat några blommor av ’Couronne d’Or’. Här är doften inte lika påträngande som den kan vara inne i stugan.

Jag har tidigare visat bild på och kommenterat min japanska vildros, Rosa luciae var onoei. Sedan dess har den vuxit mer än vad som lämpar sig för platsen där den står. Jag visste inte när jag sådde fröer av den 2008 hur mycket den skulle växa. Den uppfattning jag fick var att det var en liten, rätt obetydlig växt. Så är det inte. Den växer kraftigt och jag måste varje år beskära den kraftigt. Lyckligtvis har jag lyckats med det så att jag hittills fått ett tämligen bra resultat. Det är lite oklart med namnsättningen men jag håller mig till det namn jag fick ursprungligen och som även används i RHS växtdatabas. Det växer som sagt naturligt i Japan och är ovanlig i västvärlden. Mitt exemplar härstammar från Göteborgs botaniska trädgård. Moderplantan där härstammar från vildinsamlat frö i Japan.

Deutzia är ett släkte med väldigt fina trädgårdsbuskar. Inte så vanlig numera men borde kunna odlas mera i våra trädgårdar. En lite ovanligare art är Deutzia longifolia. Som så mycket annat i min trädgård har den sitt ursprung i Göteborgs botaniska. Fröer därifrån fick jag för väldigt många år sedan. Min buske har en lite blandad historia och har inte alltid haft de bästa förutsättningarna. Nu har den hamnat i bra jord i sol och därför utvecklats betydligt bättre än under sina första år.

Pioner har under många år utsatts för växtförädling. Nya sorter har selekterats fram ur släktena P lactiflora och P officinalis men det har också experimenterats mycket med korsningar mellan olika pionarter. Från att ha börjat med att korsa två arter har man så småningom börjat skapa hybrider med flera arter inblandade. I Sverige har framför allt Hermann Krupke i sin plantskola i Ljung i Västergötland ägnat sig åt ett omfattande arbete med pionhybrider. En del har kommit ut på marknaden men många har också bara sålts som onamnade fröplantor. En sådan köpte jag av honom för ett tiotal år sedan och jag kallar den bara för en Quad-hybrid. Det betyder att den har fyra olika vildarter i sin härstamning och jag har tyvärr ingen aning om vilka. Resultatet är enligt min mening mycket vällyckat. Den växer kraftigt och är stadig och fin. Blommorna är jättestora och rent vita. Doften är kraftig och känns kvällstid på långt håll.