Vintergrönt på våren

Under vintern kan jag inte påstå att jag saknar det gröna så mycket. Det känns naturligt att det inte finns så mycket. När det börjar ljusna och våren är på gång tycker jag att det känns uppiggande med vintergröna buskar i trädgården som ger friska färger emot allt visset och brunt. Jag har många rododendron exempelvis men också en hel del annat bladgrönt. Särskilt har jag under den senaste cirka tioårsperioden planterat en hel del nytt städsegrönt på södersluttningen av tomten där det mest var en rätt skräpig naturtomt tidigare. Här är några exempel på smått och stort som ser piggt och grönt ut när man kommer ut till trädgården så här års. En del har jag skrivit om i tidigare bloggar så nu får det ses som uppdatering med nytagna bilder efter ännu en vinter.

Elaeagnus x ebbingei köpte jag i min lokala handelsträdgård för några år sedan. Jag hyste väl från början lite svagt hopp om huruvida den skulle klara sig. Känns härdighetsmässig lite på gränsen. Med det har det hittills inte varit några problem. Däremot inträffade första vintern något som jag inte räknat med, nämligen att en älg, eventuellt med hjälp av något rådjur betade av nästan vartenda blad. Någon vårvintergrönska blev det inte det året. Den fick nya blad men stannade upp en del i utveckling. Numera nätinhägnar jag den på vintern. Efter att jag tagit bort nätet ståtar den just nu vackert grön med silvriga bladundersidor. Snyggt!

Lite längre upp i backen hamnade för lite längre sedan en storbladig lagerhägg, Prunus laurocerasus ’Rotundifolia’. Tidigare erfarenheter av denna storbladiga sort från min förra trädgård i zon 2 har varit nedslående. Där var den betydligt sämre härdig än andra lagerhäggsorter och klarade inte vintrarna särskilt bra. Den frös regelbundet tillbaka och bladen dog för det mesta. Här går det bättre, även om den något år som nyplanterad skadades en del. Nu börjar den bli hyfsat stor. Den är kraftigväxande och bör kunna bli flera meter hög med tiden.

I bakgrunden på lagerhäggsbilden ser man en bambu. Det är Fargesia angustissima, som om man skall tro mina böcker inte skall ha så stora chanser att överleva ens i zon 1. Det är en uppgift som inte verkar stämma. Här har den stått i över tio år och är i dag som högst uppe i 4 meter.

En släkting till den vanliga lagerhäggen är Prunus lusitanica, portugisisk lagerhägg. Dess ursprungliga hemort ger onekligen intrycket att den bör vara dåligt härdig. Den växer som namnet antyder i Portugal men även på Kanarieöarna och i Nordvästafrika. I Göteborgs botaniska växer den här arten på flera ställen sedan många år. Ursprunget i det fallet är Marocko, där fröer insamlades i Rifbergen. Jag har en ättling till en av buskarna i botaniska.

Järnekar har alltid lockat mig och när Göteborgs botaniska sålde små sticklingsplantor av lite ovanliga arter för 5-6 år sedan slog jag till. Av dem finns Ilex pernyi, kinesisk järnek, kvar. Jag har alltid beundrat de exemplar som växer i botaniska och hoppas att den här skall växa till sig så småningom till något som liknar deras träd. Rådjuren har inte kunnat lämna den i fred så än är den verkligen inte någon jätte.

I närheten av de här rätt ömtåliga buskarna hamnade ett nyinköp från förra året Sarcococca saligna. Inget svensk namn på just den arten så jag kan väl kalla den för smalbladig sötbuxbom. Jag var då inte bekant med den och visste inget om härdigheten. Släktnamnet kände jag igen och trodde att den kanske var härdig i Sverige. När jag började söka på den kunde jag konstatera att den allmänna uppfattningen i engelskspråkig litteratur var en annan. Enligt böckerna skulle den inte tåla under -5 grader eller i alla fall inte så kallt som -10. Jag tvingades dra slutsatsen att det nog skulle bli en kortlivad växt hos mig. Första vintern har dock inte medfört något problem. Framtiden får utvisa hur det går när det blir en mera normal vinter.

Slutligen en vintergrön berberis som jag nog skrivit om förr. Namnet är Berberis darwinii, darwinberberis. Den hör hemma i Chila och Argentina och ses ofta som den kanske vackraste i berberissläktet. Sådd av mig med frön från en buske på Shetland. Nu har den klarat tre vintrar här utan minsta skada. Jag hoppas få uppleva blommorna någon gång innan den fryser bort.