Höst igen

Höst är när jag flyttar in från landet till lägenheten i stan. Det gjorde jag i går, så nu är det officiellt höst för mig. I dag är också vädret så där riktigt höstlikt. Hällande regn och blåst ger den typiska göteborgsföreteelsen horisontellt regn. Annars har den senaste veckan bjudit på sol och hyfsad värme, så avslutningen på lantvistelsen blev angenäm. Det har inte blivit mycket skrivet här på bloggen under senare delen av sommaren. Jag har haft en hel del annat att sysselsätta mig med och har exempelvis inte haft tid eller lust att gå runt med kameran i trädgården.

Jag tog en liten fotorunda i den gångna veckan och dokumenterade den begynnande hösten. En del träd började få höstfärger tidigt. Jag gissar att det kan ha med den torra sommaren att göra. Det har varit mycket torrt under augusti och delar av september utan att det därför varit speciellt varmt. En enda dag i augusti med temperatur över 25 grader och en enda dag i september med temperatur över 20 grader. Den kom här alldeles i slutet av förra veckan. Men som sagt det börjar bli fina höstfärger på vissa träd, exempelvis Koelreuteria paniculata, kinesträd, som var så här fin i lördags. Det är kompensation för att blomningen i år helt uteblev. Bakom den står en katsurahybrid som är pålitlig då det gäller höstfärger.

Senblommande är Actaea simplex ’Brunette’, höstsilverax, särskilt då den står där den trivs bäst, lite skuggigt. I kallare områden kan den få svårt att hinna slå ut innan frosten kommer. Den odlas kanske mest för de fina bladen men blommorna skall inte föraktas. I synnerhet är doften härlig. Jag antar att det är doften som drar till sig traktens fjärilar. Det är amiraler och ibland också tistelfjärilar som man mest ser så här års. Det var en imponerande samling amiraler som samlades hos mig i slutet av förra veckan.

 Till höstens budbärare hör de höstblommande tidlösorna. Här är det den stora imponerande vita Colchicum autumnale ’Album’ som lyser långa vägar precis i kanten av min lökäng. Vid dess fötter anar man en betydligt mindre men lika vit Colchicum x byzantinum ’Innocence’.

Även krokusar finns det som bekant som blommar på hösten. Den som oftast säljs är Crocus speciosus, höstkrokus. Det tycker jag är synd eftersom den enligt min mening är mindre bra. Den blommar sent, ofta inte förrän långt fram i oktober – november. Om det beror på den sena blomningen eller varför vet jag inte men dess blommor faller mestadels omkull och blir även rätt bleka i färgen. Betydligt bättre är Crocus banaticus, iriskrokus. Den står med sina karaktäristiska blommor hur rakt och fint som helst nu i slutet av september. Det är i hemtrakterna i Sydosteuropa en ängsväxt och trivs utmärkt i gräset på lökängen. Jag hade hoppats på att den skulle förvilda sig men det tycks gå lite trögt, så jag fundera på att komplettera med fler exemplar. Alldeles enkel att hitta i butikerna är den dock inte.

Höstastrar har jag lite vårt med. Ofta drabbas de av mjöldagg och se rätt fula ut på bladen. För några år sedan skaffade jag en japansk höstblommande aster som inte lider av det problemet i alla fall. Den heter Aster rugulosus ’Asrugo’. Blommorna är vita då de slår ut men mörknar sedan alltmer i rosa. Eftersom blommorna slår ut under en rätt lång period finns det blommor av olika färg samtidigt. Det ser lite lustigt ut, som om det var två olika sorter som växte i varandra.

Frilandshibiskus Hibiscus syriacus är betydligt härdigare än sitt rykte. Bäst är om den står soligt, då det ger tidigare blomning. Ett problem kan annars vara att blomningen inte riktigt hinner igång innan frosten kommer. Jag har haft många olika sorter och de skiljer sig avsevärt både i blomtid och vinterhärdighet. Den som är mest känd för sin tålighet och tidiga blomning är sorten ’Oiseau Bleu’, som i allmänhet i handeln går under namnet Blue Bird. Den står i rätt skuggigt läge hos mig men har likväl blommat över sedan rätt länge. Ett relativt nytillskott är den här som heter ’Pink Giant’. Den artar sig lovande vad gäller härdighet. Inga som helst vinterskador hittills, men lite sen blomning.