Våren startar i botaniska

Ungefär så här års brukar jag försöka starta igång vårkänslorna genom ett besök i Göteborgs Botaniska Trädgård. Där är det ofta pålitligt med tidig vårblomning. I januari och början av februari kan man nästan känna sig säker på att hitta en och annan blommande lökväxt i lökträdgården. Milda vintrar som i år kan man räkna med mer än en och annan. Jag tog en lång promenad där i går i det värmande solskenet här i Göteborg. Det kändes absolut en aning av vår även om det också kom kyliga vindpustar ibland.

Tidigast att blomma är i allmänhet ett antal arter av tidlösa. Det finns flera sådana som egentligen bör kallas vinterblommande och i sin hemmiljö är vana att blomma mitt i vintern. I lökträdgården fanns det ett flertal, som blommade för fullt. Ljuset är lite dåligt så här års, så de öppnar sig inte helt men är fina i alla fall. I en del fall finare. Här kommer ett antal bilder.

Först är det Colchicum atticum, trasljusblomma, som hör hemma i södra Grekland som namnet antyder. Finns även i södra Bulgarien och i centrala Turkiet. Det svenska namnet syftar på att kronbladen efter hand delvis fransar upp sig till tunna trådar.

Colchicum doerfleri, makedonsk ljusblomma, återfinns även den i Balkanområdet.

Colchicum mirzoevae är helt ny för mig. Jag har inte sett den förut och den har troligen inte funnits utplanterad i bäddarna i lökträdgården, utan odlats enbart i kruka i lökhuset. Det är detta som är så fantastiskt med botaniskas lökträdgård. Här kan man få se sällsynta lökväxter som i normalfallet enbart finns specialsamlingar och då inte är tillgängliga för allmänheten att beskåda. Att den är ovanlig odling framgår av att jag inte kunnat hitta en enda bild av blomman på internet. Den växer vilt i Armenien och har kommit till Botaniska via Janis Ruksans.

Colchicum serpentinum, serpentinljusblomma, från Turkiet kan i likhet med flera andra tidlösor finnas i flera olika färger från rent vitt till ljusrosa. Den är lite mera lättodlad än de föregående har jag kunnat konstatera. Jag har lyckat få den att överleva några år i min lökbädd, fast numer odlar jag den bara i kruka i lökhuset. Där är den på gång men har inte riktigt börjat blomma än.

Det är inte bara tidlösor, utan även några krokusar blommar nu. Crocus baytopiorum, turkoskrokus, har en utsökt färg som kommer bäst till sin rätt, tycker jag, då blommorna inte är helt öppna som här. (Beklagar viss oskärpa i bilden) Även denna har jag lyckats odla på friland i min lökbädd.

Crocus chrysanthus, bägarkrokus, är välkänd och finns i ett otal sorter i handeln. De flesta är hybrider men här handlar det om den äkta, vildinsamlade varan från Turkiet eller möjligen Grekland. Går inte att avgöra eftersom den här i lökbädden sprider sig med frö och dyker upp på olika ställen. Just dessa växer mitt inne i en Bukiniczia kabulica, som ser ut att må lite dåligt. Jag fotograferade samma vid den här tiden förra året och då såg bukiniczian betydligt fräschare ut. Även den är en som frösår sig och återfinns numera i stora delar av lökträdgården.

Slutligen en art från ett helt annat släkte nämligen en ranunkel, Ranunculus calandrinioides, sidenblomsranunkel. Tittar man i SKUD anges den som en rumsväxt och det skall bli intressant att se hur den kommer att utvecklas här på friland. Den är nyplanterad så framtiden får utvisa hur det går. Första vintern har den alltså klarat så här långt. Hemlandet är Marocko, där den växer i Atlasbergen. Alltid spännande med afrikaner på friland i Sverige. Det finns en hel del annat från Marocko i botaniska så det kan gå även med buskar och träd.

Trädgårdåret 2017

Det är ungefär vid den här tiden varje år som trädgårdslusten börjar vakna på allvar. Nu märks det tydligt att ljuset raskt håller på att återvända och det brukar vara några veckor in i januari som frölistefröerna brukar anlända och det alltså är dags att så. Förra året sådde jag litegrann men i år bryr jag mig inte om det. Det kommer nog att bli betydligt mindre sådd i framtiden. Men det hindrar inte att jag börjar tänka trädgård igen efter ”vinteridet”. Då är det naturligt att tänka sig lite tillbaka till det gångna året. Vad hände då och vad är det som skall ske i år?

Vintern i år har hittills liknat förra årets vinter en hel del. Då var det milt med tidvis rätt mycket regn, särskilt i februari. Medeltemperaturen för hela vintern, alltså dec – feb var i Göteborg 2,9 grader, vilket var 2,4 grader varmare än normalt. Det yttrade sig då exempelvis i att vi här i stan kunde se blommande hassel redan den 20 januari. Jag antar att det kan ha hänt tidigare milda vintrar men det var första gången jag observerade det.

Vintern anlände enligt SMHI:s sätt att mäta först den 7 februari. Därefter kom våren den 16 februari så det var alltså 9 dagar med meteorologisk vinter i Göteborgstrakten. I trädgården på landet började vårtecknen rada upp sig i februari. Den 26 februari blommade den vita tibasten för fullt och på lökängen började våririsarna sticka upp sina blomknoppar.

Våren fortsatte på samma sätt med mycket milt väder. Under mars till maj blev alla månaderna flera grader varmare än normalt. Nu var det inte så mycket regn som under vintern och maj blev mycket torr. Första heldagen i trädgården blev den 15 mars och jag kunde då avnjuta min lunch utomhus på altanen i lä. Jag kunde konstatera att mot all förväntan hade ett av 2016 års nyinköp, nämligen Sarcococca saligna klarat vintern. Den hade jag räknat in bland många överoptimistiska inköp. Tyvärr hittade rådjuren dit längre fram på våren och åt upp en del av den.

Det är alltid något i trädgården varje år som är särskilt lyckat. Den här våren var det backsipporna som gladde med extra fin blomning. Här är en bild på Pulsatilla vulgaris ssp grandis i full blom redan den 11 april.

Även rododendronblomningen var ovanligt riklig under våren 2017. Den inleddes med Rhododendron ’Topsi’ redan i slutet av april. Den här bilden togs den 1 maj.

Under våren gick rätt mycket tid och kraft åt att slutföra arbetet med en ny plantering som jag röjt för under hösten 2016 längs ned på södersidan i trädgården. Slutrensning, lite jordförbättring och sedan plantering blev det under april-maj. Så här såg det ut innan planteringen kommit igång. Några få buskar hade kommit på plats redan under 2016. Nu ser jag fram mot att få se hur här kommer att se ut till våren, bland annat vad som klarat första vintern.

Sommaren blev rätt normalvarm vad avser genomsnittet men upplevdes ändå som ganska kall. Dåligt med riktigt varma dagar och årets högsta temperatur, 26,9 grader noterades redan i maj. Juli var torr och väldigt blåsig. Det blev en hel del vattnande. Augusti blev i gengäld rejält regnig. Nästan dubbla den normala regnmängden. Det blev en sommar som inte satte några omfattande spår i trädgårdsminnet.

Slutet av sommaren och hösten ägnades åt två större projekt. Dels fortsatt röjning av ett sista område längst ned på södersidan, Dels byggande av ett litet trädäck och en trappa på berget invid huset på norrsidan. Det behövs bland annat för att kunna ta sig fram med lite mindre risk att ramla och bryta ben plus att få ett jämnt underlag att ställa stegen på vid fönsterputsning, målning och rensning av stuprännor. Nu till våren skall jag göra färdigt det röjda partiet och göra en del växtinköp. En del gamla frösådder och sticklingplantor som jag inte haft plats till tidigare får nu sin plats här men en del nytt behövs. Bland annat passar en del av området utmärkt för rododendron. Det blir Tyskland och Hachmann i april.

Det får bli en enda bild till som får illustrera sommaren 2017. Den visar Rosa luciae var onoei, japansk vildros. Den får utgöra exempel på vad som kan bli bra men ändå fel. Jag sådde den här rosen 2008 med fröer från Konnässörsklubben. Den beskrivning jag då fick av den gjorde, att jag trodde att den skulle kunna passa utmärkt i utkanten av mitt stenparti. Den blev dock snart så mycket större än jag kunde föreställa mig och till slut fick jag inse att det går inte längre. Den tog allt större del av stenpartiet i anspråk och placeringen nära trappan som syns på bilden gjorde att man fick allt svårare att komma fram utan att riva sönder sig. Beskärning räckte inte för att hålla den inom sina ramar. En liten tid efter att den här bilden togs klippte jag bort alltsammans och grävde upp en stor del av det enorma rotsystemet. Nu har jag en stor hög av rosgrenar som skall eldas upp till våren. Jag har tre småplantor som jag sått med frö från den och av dem kommer en att hamna i det nyrensade området jag nämnde i förra stycket. Där finns det rejält med plats.

Vintergrönt på vintern

Nu när det nya året börjar är det dags att försöka få till lite blogginlägg igen. Senhösten var fylld av mycket annat än trädgård och bloggen fanns bara längst bak i medvetandet. I dag var det dags för en tur till landet i ”vårvädret”. Sol och 6 grader är inte alls dumt att inleda året med! Det slog mig när jag gick runt vilken glädje man har av de vintergröna buskarna under vintern. Det blir en trevlig kontrast mot det bruna och grå som annars dominerar. Innan jag börjar med det vintergröna får jag visa en bild på den ”stolliga” busken hybridkejsarolvon, Viburnum x bodnantense. Den har numera förlagt sin blomning allt tidigare. Från vårblommande till vinterblommande och numera snarast senhöstblommande. I år var mängder av knoppar fullt utslagna i november. Ett par frostnätter i december brände många av blommorna men nu slår nya knoppar ut. Det är väl roligt på sitt sätt men det blir aldrig detsamma med vinterblomning som den riktiga blomningen, som egentligen skall komma i mars-april. När huvuddelen av knopparna redan slagit ut under hösten/vintern blir vårblomningen rätt skral.

Över till det vintergröna. Här kommer en översikt av det jag kallar torvparti sydväst. Längst fram en vintergrön silverbuske, Elaeagnus x ebbingei. Bakom och till höger om trädstammen i mitten av bilden ett par olika rododendron, som i dag är drygt en meter höga och så småningom skall bli det dubbla. Till höger en lagerhägg med stora breda blad, Prunus laurocerasus ’Rotundifolia’. Troligen den minst härdiga sorten men har klarat sig över all förväntan. Kan komma att bli 4-5 meter hög med tiden. Över den ser man en bambu vid namn Fargesia angustissima. Skillnaden i bladfärg och –form ger nyansskillnader i det gröna.

Här har nu mina rododendron nått en storlek då jag inte behöver oroa mig för rådjursangrepp under vintern. Längre ned i trädgården har jag mera lågvuxna sorter och här lär jag få fortsätta ett bra tag till med att inhägna under vintern. Jag använder ett lätt nylonnät upphängt på särskilda plaststänger. Man kan tycka att rådjuren hur lätt som helst skulle kunna välta omkull det, men det gör de inte.

Även i stenpartiet kan man plantera in vintergrönt av olika slag. Första bilden visar en dvärgtibast, Daphne x susannae ’Anton Fahndrich’. Lyser grönt och fint mellan de mossbelupna stenarna. Behöver ingen rådjurstäckning. Tibast är helt betningssäker.

Värre på den punkten är det med små dvärgväxande ädelgranar. Här är det sorten Abies veitchii ’Rumburk’. Får numera en kycklingnätsbur över sig på vintern efter att ha attackerats kraftigt för några år sedan. Är fortfarande lite säregen i formen men har i alla fall kommit tillbaka igen. Abies ätes alltså men inte Picea. Vad det är för skillnad för rådjuren är inte lätt att förstå.

Inte heller min lilla dvärväxta ceder, Cedrus libanii ’Taurus’ faller i smaken. Man undrar lite hur rådjuren bär sig åt för att skilja olika barrväxter från varandra. Provsmakar de eller? I alla fall kan de inte vara så vana vid libanoncedrar i vårt land.