Torkan börjar sätta påtagliga spår. Björkarna runt omkring
har massvis av gula blad och detsamma gäller min stora katsura, Cercidiphyllum
japonicum. Den har olyckligtvis hamnat i ett läge där den inte får tillräckligt
med vatten under torrperioder. I år inträffar det osedvanligt tidigt. Nu gulnar
den betänkligt och vissna blad täcker marken under den. Luften är på morgonen
mättad med den speciella doften från de fallna bladens ärr. Just nu nästan så
att man storknar.
Lyckligtvis gäller detta inte för min katalpahybrid som jag
är så förtjust i. Den står oförändrat grön. Så är den också placerad på det
stället där tomtens ursprungliga grävda brunn fanns. Här finns tydligen en
outsinlig vattenåder. Sådant är inte alltid så lätt att veta men givetvis
mycket värdefullt då man planerar sin trädgård. Förutsättningarna kan skilja
sig en hel del bara på ett avstånd på tio meter.
SMHI hade för gårdagen sedan rätt länge en prognos som
föreföll lite hoppingivande. Förutsagd regnmängd varierade kraftigt från ibland
sju, åtta mm till noll mm. På radarn kunde man under eftermiddagen följa en
åskfront från nordost med mycket blixtar och kraftiga regn. Vid femtiden
började det mullra långt bort och jag såg fram mot välbehövligt regn, om än för
lite. Strax innan fronten kom fram löstes den upp och regnet räckte knappt till
att väta taket på bilen. I natt kom det lite regn, ungefär en mm i regnmätaren.
Uttrycket en droppe i havet är befogat.
Förra året då jag rensade på ett ställe som jag försummat en
del upptäckte jag en perenn som jag trodde var borta. Den hade frösått sig och
nu fanns en ny blommande planta kvar en bit från ursprungsplatsen. Det är
Salvia forskahlei, violsalvia, en riktigt trevlig växt som är värd en mera
framskjuten plats en den har för tillfället. I år skall jag försöka komma ihåg
att ta fröer och så, för framtida plantering på annat ställe. Artnamnet gavs av
Linné för att hedra Peter Forsskål, en av hans lärjungar som dog i malaria
under en expedition till Egypten och Arabien. Han var då enbart 33 år.
Trots alla fallna löv är det ändå bara högsommar och
dagliljorna börjar nu blomma. De frodas trots torkan och den här som heter
’Daring Dilemma’ blommar i år riktigt rikligt. Den liksom flera andra blev flyttade
och delade för ett par år sedan och har först nu kommit igen ordentligt.
Apropå att rensa i förfallet så har jag den senaste veckan
hållit på en hel del med det, i mitt anletes svett. Har man en tomt som till
delar är vildtomt, så blir resultatet lätt att förvildningen blir värre än man
tänkt. Jag tog itu med att städa upp i sluttningen under några stora tallar där
diverse slybuskar tillsammans med kaprifol fått breda ut sig till en rätt oskön
röra. Till min glädje hittade jag i röran två små järnekar som hamnat där för
några år sedan. Det var ursprungligen tre olika arter. En av dem hade dött, en
hade frusit tillbaka en del och den tredje var vid god vigör och hade fått
riktigt bra fart på tillväxten. Här kommer bilder som visar bladen på de båda
levande. Första bilden visar Ilex bioritsensis, Taiwanjärnek och den andra
visar Ilex pernyi, kinesisk järnek. Inget mer om dem nu, utan jag tror att jag
får återkomma med lite mer detaljer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar