Som vanligt igen

De senaste tio dagarna har vi här haft vad man kan kalla för ”normalt” augustiväder, möjligen med lite fler regndagar än vanligt. Efter mitt senaste blogginlägg den 6 augusti, då jag klagade över det ynkliga regnandet har det bättrat sig. Från den 8 augusti till idag den 18 har det regnat drygt 70 mm här - välbehövligt och efterlängtat. Det bästa är dessutom att regnet fördelat sig rätt jämt på ett antal dagar. Som väl är har vi sluppit det man fick natten till i fredags bara ett par mil härifrån. Då kom där 70 mm bara på två timmar. Regnet har kunnat tränga ned ordentligt efter hand och på de flesta ställen är jorden nu ordentligt fuktig, även djupare ned. Det hindrar inte att det finns riktigt torra partier där det är snustorrt ett par dm ned. Det behövs rikligt med regn under hösten och gärna en snörik vinter för att det skall bli helt normala förhållanden överallt till nästa vår. (Tänk att jag skulle önska mig en snörik vinter!)

I uppehållet mellan regnen har det gått att göra en del trädgårdsarbete. Invid den nya stentrappa jag berättade om sist fanns ett litet område som var helt igenväxt med gräs, kaprifol och små slånbuskar. Klippning kändes som ogjort arbete då det snabbt växte upp igen och jag tog mig för att göra en röjning och rensning på djupet och nu är här ren och fin jord men väldigt torrt. Det får ligga i träda till våren då jag ämnar göra viss jordförbättring och sedan föröka plantera lite torktåliga växter. Ett litet extra stenparti kanske? Så här ser det ut. Den stora trädstammen är från en självsådd bok som jag sågade ned för sådär 15 år sedan. Stammen fick stå kvar och tjäna som ett stöd för min tvättlina. Nu börjar den ge upp och kan komma att falla omkull när som helst. Den skall bort helt till våren och ersättas med ett ordentligt tvättlinestöd.

I och med regnet vågade jag mig på att plantera lite. Vissa perenner har jag flyttat och en del frösådder har stått i kruka och väntat på att kunna planteras ut. Dessutom blev det ett nyinköp häromdagen, för att fylla ut en lucka i ett av mina senare ”projekt”, som ännu inte är helt färdigplanterat. Jag fick syn på helt nyinkomna exemplar av buskmurgröna, Hedera (Buskformiga Gruppen) ’Arborescens’. Buskmurgrönor är baserade på adulta, fertila kloner av olika murgrönor, i det här fallet Hedera helix. Med det menas att man tagit sticklingar från de delar av murgrönan där blommorna kommer. De delarna ser annorlunda ut och växer annorlunda. Bladformen skiljer sig och de klättrar inte. Sticklingsplantan utvecklas till en icke-klättrande låg och tät buske, som blommar. Jag gissar att det är femte försöket jag gör med en sådan under min trädgårdskarriär. Jag tror att jag nu hittat en plats där den skall överleva, växa och frodas. Hoppas det, för det är en helt fantastisk liten vintergrön buske. Tyvärr riktigt dåligt härdig, men med hjälp av växthuseffekten skall den nog klara sig.

Som granne har den bland annat en hortensia, Hydrangea macrophylla. Köpt för några år sedan som krukväxt och efter några försök att övervintra den i kruka med rätt dåligt resultat blev den 2017 planterad på friland. Krukhortensiorna brukar inte vara så lyckade på friland. De blommar på gammal ved men har benägenheten att frysa ned på vintern. Nu har vintrarna varit milda och den har klarat sig med bara måttlig tillbakafrysning. I år blommar den hyfsat. Vi får se hur det går med den på sikt.

Frilandshibiskus, Hibiscus syriacus, är däremot helt säker i min zon. Sorten ’Pink Giant’ är den senast tillkomna här. Den börjar blomma nu. Lite senare än ’Oiseau Bleu’, som är den vanligaste och även tidigast blommande. Jag besökte botaniska för ett par dagar sedan och såg då deras stora gamla exemplar av denna, fullständigt översållad med blålila hibiskusblommor. Jag tror aldrig jag sett den med en så enormt riklig blomning. Är man i närheten bör man titta in och låta sig imponeras. Min ’Pink Giant’ är absolut inte jämförbar. Kanske om 30 år?

En pålitlig höstblommande perenn, som trivs i lite skuggigare skogsmiljö är skogsaster, Eurybia schreberi.  Den börjar nu blomma och har visat sig självså sig ganska flitigt. Numera har jag en hel liten grupp efter att ha planterat en frösådd planta för några år sedan. Det passar mig alldeles förträffligt eftersom den gärna får breda ut sig där den växer. Som närmaste granne har den en nära släkting, nämligen vit skogsaster, Eurybia divaricata. Mycket lik men har ännu vitare blommor och blommar några veckor senare. Dess blad syns till höger på bilden. Den har inte alls visat sig lika benägen till spridning.