Skiftet mellan månaderna maj och juni representerar på sätt
och vis mognaden i trädgården. Nu har de allra flesta träd och buskar fått sina
blad och de har mörknat till djupt sommargrönt. Några av de allra vackraste
blommande träden blommar. I botaniska, när jag hade visningar där, var det en
populär tid, då grupperna tidvis nästan stod på kö. Det hängde mycket samman med
att vid den här tiden blommar ett av trädgårdens mest spektakulära (och
ovanliga) träd, nämligen näsduksträdet, Davidia involucrata. Jag har nu, sedan
förra året, glädjen att själv ha ett sådant träd blommande i trädgården. Det är
cirka 20 år sedan jag sådde frö från ett av träden i botaniska och nu har det
resulterat i detta. Ännu lite ojämnt i blommängd och inte lika överdådigt som i
botaniska men jag ser framtiden an med tillförsikt.
Ett annat träd som är mindre omtalat, men mycket uppskattat
vid mina visningar vid den här tiden, är snödroppsträdet, Halesia monticola
’Vestita’. Även det har jag glädjen att kunna avnjuta på nära håll i min egen
trädgård. Jag ser nu i SKUD att det bytt namn till Halesia carolina
(Vestita-gruppen) och på svenska ludet snödroppsträd. Jag tror jag vägrar!
Ett tredje träd som är mycket uppskattat vid den här tiden
är Wilsonmagnolian, Magnolia wilsonii, min favoritmagnolia. Här måste jag
tyvärr konstatera att mitt eget träd haft stora problem med torkan under de
senaste tre åren och nu enbart är en spillra. Jag har tvingats såga ned det
till cirka en meters höjd där det ännu finns ett par skott som grönskar. Någon
blomning kan man inte räkna med på länge om det ens blir något med det efter
detta.
Lite rododendron finns dock att trösta sig med. Det här är
sorten ’Walküre’, som blommar nu. Oerhört stora blommor, både blomklasarna och de
enskilda blommorna. Jag tror inte jag sett några så stora rododendronblommor.
Lite problem är det med den. Jag misstänker att den här busken kommer att växa
till sig betydligt mer än vad jag planerat. Återigen lurad av uppgifterna från
plantskolan. Något mera långsamväxande grannar kommer troligen i kläm så
småningom. Jag kunde ha misstänkt detta om jag tittat på härstamningen. Där
finns både R catawbiense och R griffitianum. Inga direkta dvärgar det.
Betydligt mera småväxta är i alla fall de japanska azaleorna.
De är hybrider mellan ett flertal olika lågväxta, vintergröna och småbladiga
ostasiatiska rododendron. Här har jag en samling sådana som i år blommar
riktigt bra, trots flera års torksomrar på rad här. Bilden tagen från fönstret
i ett av huset sovrum. Mysigt att titta ut på då rullgardinen dras upp. Det
enda jag kan klaga på är att de kunde ha blommat mera samtidigt. Någon har
redan blommat över medan ett par knappt slagit ut.
I hybridkomplexet bakom de japanska azaleorna ingår Rhododendron
kiusianum. Det är en mycket fin rododendron som i vårt klimat är halvt
vintergrön. Jag har haft flera olika kloner i lite olika färgnyanser. Även de
har haft problem med torkan de senaste åren. Någon dog helt och ett par dog
delvis. En enda hade det lite bättre och vattnades väl också lite. Den tackar
med den här överdådiga blomningen just nu.
Men det är inte bara träd och buskar som blommar. Än finns
det lökar i lökbädden som blommar och andra som står i knopp. Scilla litardierei,
dalmatisk blåstjärna, blommar exempelvis. Här står den i lökbädden men den
klarar även andra miljöer i trädgården och skulle även kunna klara sig bra på
lökängen eller i en vanlig perennrabatt. Rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar