Mars i år blev en fin vårmånad. I min förra blogg i slutet av februari skrev jag att det behövdes sol och varma vindar för att det skulle bli riktig vår. Det var precis så det blev – sol och mestadels sydliga vindar - innebar temperaturer över det normal i stort sett hela månaden. Så tidigt som i mitten av månaden hade vi i Göteborgstrakten temperaturer på 14-15 grader på dagarna. Med en värmande sol kändes det nästan sommarlikt ibland. Vårblommorna slog ut i rasande takt så att man knappt hann med. Det var också väldigt torrt. Hela månaden mars gav regn två gånger. Sammanlagt 3,5 mm mättes upp vid dessa två tillfällen. Man började nästan ana en ny torkkatastrof. I alla fall var det redan i slutet av mars mycket torrt på solutsatta ställen.
Men så plötsligt när det bara återstod två dagar av månaden
slog kylan tillbaka. En kall luftström från Sibirien vällde in i landet och ett
par nätter kröp temperaturen ner till 4 minusgrader lite drygt. Min allra
tidigast blommande rododendron, en onamnad calophytum-hybrid var fullt utslagen
när jag var på landet den 26 mars. Något foto blev inte taget då, utan jag
visar här en bild från den 16 april förra året. Så såg den alltså ut i år redan
i slutet av mars. Det är inte nyttigt för rododendron att blomma så tidigt i
vårt klimat. En vecka senare hade frosten härjat och blommorna såg ut som på
den andra bilden. Rododendronblommor saknar förmåga att stå emot frost.
Många lökblommor är betydligt tåligare när det gäller det.
Kejsarkronor, d v s Fritillaria imperialis är också tidig att blomma. Här är
det sorten ’Red Beauty’ som står rak och hög i solen och blommar. På nätterna
med ett par minusgrader ser den helt död ut och ligger slapp längs marken. När
solen kommer och värmer rätar den upp sig igen som om inget hade hänt.
Det finns en del små tulpaner från Centralasien som också
kan blomma tidigt. Här är det Tulipa bifloriformis ’Starlight’ som trotsar
nattfrosten och blommar redan 1 april. Inget skämt utan på riktigt. Blommorna
sluter sig på natten men öppnar sig igen mot solen. Jag såg ett par humlor som
var där och letade efter något gott.
I stenpartiet finns mer humlemat som är ännu populärare. Det
är den lilla tidiga nunneörten Corydalis malkensis, malkanunnört, som skiner så
vitt och fint i stenpartiet. Att humlorna gillar den leder också till att den
pollineras och sprider sig villigt. Allt det som syns på bilden är självsått
från ursprungligen bara några få knölar. Det finns betydligt mer än vad som
kommit med på bild. Långt ut på gräsmattan hittar man den nu. Det är en perfekt
växt för stenpartiet. När övriga blommor kommer har den gjort sitt och vissnar
ner till osynlighet.
Jag har en backsippa som också är extremt tidig att blomma.
Det är Pulsatilla vulgaris ssp grandis, stor backsippa. Den härstammar från
Ukraina och blommorna böjer på nacken i medkänsla med vad deras syskon tvingas
bevittna i hemlandet.
